omg 13 Spånga-Väsby 8-5
Detta blir ovanligt kort. Både för att det är djupt deppigt och för att jag inte har nåt protokoll ännu. Eftersom det är Väsby som spelar så får man räkna med att motståndarna ställer upp med bästa tänkbara lag - oavsett vilka de spelat med mot våra konkurrenter. Så har det varit i stort sett hela säsongen. Så blev det självklart även denna gång. Super-Hasse, Hasse Johansson, världens näst bäste sjuttioåring, är förstås på plats. Johan Bäckman är tillbaka. Johans tidigare frånvaro har dock orsaker som är så fruktansvärda att jag inte vill nämna dem i ett sånt här löjligt sammanhang som ett pingisreferat. Jag kan bara säga att den energi jag försökt uppbåda inför matchen pös iväg. Det finns mycket viktigare saker i livet. Men vi ska samtidigt säga att det var fantastiskt att se Johan på plats i hallen, vilket också visar att pingis i sina bästa stunder kan vara ett litet andningshål i en i övrigt helvetisk tillvaro.
Okej, jag försöker. Jag fick nästan uppställningen som planerat. Bäckman, Schön, Englund, Johansson mot Jonas, Robin, Niklas och Wei. Spel på två bord.
Niklas började bra och fick grepp på Bäckman, som förstås var lite rostig men spelade upp sig under kvällen. Men Niklas grejade det till slut! En kanonstart. Jag mot Fredrik som visat kanonform i vår. Själv var jag, som bekant i kanonform i höstas. Fredrik missade ingenting, kändes det som. Kunde ta mina attacker hur lätt som helst. Jag var på efterkälken hela tiden. På nåt vis kämpade jag mig till ett avgörande men det blev aldrig spännande. Fredrik vann mycket rättvist. Tungt men väntat.
Schön mot Wei. En match jag hoppades på eftersom Lennart brukar ha svårt för Wei. Men matchen kom för tidigt enligt planen. Wei visade dock kämpatag och Lennart hade som vanligt stora problem. Två klara set till Wei. Sen hände det igen. Det blev för försiktigt. Lennart började sätta sina hårda loopar. Tre raka till Lennart. Förbannat! Robin var omutlig mot Stål-Hasse. Min bedömning är att Robin, som han nu spelade, är en av ytterst få i serien som kan rå på denne fantastiske gamle man. Grymt starkt. Och Robin fortsatte i bra slag mot Bäckman, som nu alltså spelat upp sig. Det gick till avgörande. Robin ryckte snabbt. Hade han typ 8-3? Hade han typ 10-8? Men det gick inte ändå! Tungt, tungt. Nu skulle jag med mitt knackiga spel upp mot Lennart. Inga bra odds. På samma vis som mot Fredrik lyckades jag ändå streta emot. Fjärde set blev en maratonhistoria som till slut vanns av Lennart med typ 18-16. Men det spelade ingen roll. Lennart hade ändå vunnit ett avgörande.
Wei då? Han fortsatte spela strålande i de första seten. I tredje blev det nervöst och passivt igen och Fredrik fick chansen att avgöra - men denna gång kom Wei tillbaka och lyckades till slut avgöra. Pust! Nu fick Niklas känna på Stål-Hasse. "Det här är inte pingis!", klagade Niklas efter tre raka förlustset. Men är man över 70 så FÅR man faktiskt spela på detta viset. Vi ska buga oss för denne store man  - när vi väl lugnat ner oss! För roligt är det ju inte att möta honom - jag är så tacksam för att jag slapp. 5-3 inför dubblarna. Svårt läge. Uppställningen blev dock som jag hoppades. Robin och Wei gjorde sitt jobb mot Johan och Fredrik. Jag och Niklas får inte heller denna gång spelet att stämma ett endaste dugg. Ändå lyckas vi slita åt oss ett avgörande set. Det blev inte spännande. Det är SÅ svårt att hålla precisionen mot Hasses skär en hel match.
Jag försökte verkligen mot Bäckman, men nu spelade han bra. Jag kan inte klara en sån bra spelare i dagsläget - det är den bittra sanningen. Det är bara att gå tillbaka och försöka träna sig tillbaka i form.
Robin däremot - han håller stilen! Han tog revanch på Schön och vi är mycket ledsna att vi inte fångade matchbollen på film - det skulle blivit en viral succé på nätet. Ett attackskär långt ifrån bordet!
Niklas blev TOTALT uspelad mot Fredrik i två set och såg helt uppgiven ut. Men så hände nåt radikalt. Plötsligt fick han nytt liv - spelade mycket bättre, tog tredje set och var med i fjärde set då det var mycket bra spel. Men tyvärr. Nu hade det inte hjälpt. Wei var precis lika chanslös mot Hasse som Niklas var. Nu ska vi räkna på det här...

Omg 9 Väsby-Ängby PK B 2-8
Så här är det. Tyresö har tvärvägrat flytta matcher två gånger på raken och har två w.o. och har nu HELA a-laget överflyttat. Vi gick med på att flytta den här matchen dagen innan match. Som tack får vi möta lagledare Thomas Pettersson(TP), Hannes Iwarsson (vars klubbresa till Kurdistan ställdes in så han kunde vara med), Martin Abramson i storform och som lök på laxen, särskilt för oss denna kväll: Calle Zetterström! "Tack"! Kanske lönar sig detta i längden - en dag när vi får möta sankte Per!
Robin, Wei, Jonas, Magnus mot Hannes, Martin, TP och Calle.
Ingen idealisk match för Robin att börja mot TP. Det blev en snabb förlust utan att Robin ens fick chans att komma igång. Jag själv gör väl vårens bästa match mot Hannes. Men eftersom vi har makterna emot oss hjälper det ju inte. 1-0 i set och 10-8 - men förlust. Ny setboll i tredje set - men icke. Vinst i fjärde men i avgörande var Hannes för stark. Äsch! Wei visade också upp ett mycket fint spel mot Calle men man trodde ju att Calles rutin skulle avgöra när han vann fjärde set. Jämnt fram till mitten av avgörande, Wei får en kantboll vid 6-6 men sen visar Wei stor klass och kyla och vinner med 11-7. Mycket starkt!
Martin visade att formen är bevarad mot Magnus även om Magnus försökte streta emot och tog ett set.
Som sagt, Robin var ännu inte igång. Och då blir det svårt mot Martin som har fått en sån enorm säkerhet i spelet. 0-3 och riktigt deppigt. Men Wei deppar inte - han fortsätter att spela bra mot Hannes. Riktigt långa och fina bollar. Tyvärr är det denna gång Hannes som är starkast i avgörande. Det börjar kännas hopplöst. Jag försöker hitta energi mot Calle, tar andra set men sen vill det sig inte, förutom att jag har nätställningen emot mig hela djävla tiden! Calle är bättre förstås, och ska ju vinna. TP har stora problem med Magnus - men bara i första set. Vi får trösta oss lite, lite med att Wei och Robin gör ÄNNU en suverän dubbel - denna gång mot Hannes/Martin. Jag och Magnus försöker också - men hur ska man kunna rå på de här gubbarna men massor av års rutin på hög nivå? Går inte. Vi deppar och förbannar vår otur men det är inte kört. Två matcher kvar.

omg 12 Väsby-Segeltorp 8-5

Måstematch, ödesmatch, kalla det vad ni vill, seger är ett absolut måste om vi ska hänga med i slutstriden. Niklas, med a-lagets bästa kvot, kliver in istället för Magnus - som istället var hjälte igår och tog oss till veterantvåan och idag får fira sin födelsedag i lugn och ro. Men var det verkligen rätt när Magnus var i så god form? Undertecknad har inte alls visat att han är i närheten av höstens form efter en månads sjukdomsbekymmer. Wei spelade inte heller bra igår. Men nu blev det som det blev. Man vet aldrig i förväg. Det svänger fort i pingis. In och kör. Segeltorp är ett hederligt (och mycket trevligt) lag som alltid ställer upp på samma vis - och det har ju varit lyckosamt. Nu spelade det ingen direkt roll. Jag hade faktiskt inte direkt några önskemål - de hade två nya spelare sen i höstas, Taliercio och Dixon som jag aldrig sett förr. Jag körde på att Robin skulle vara i gott slag och klara sina matcher - så fick vi andra göra vårt jobb. Robin, Niklas, Jonas, Wei mot Klingborg, Georgopolos, Taliercio, Dixon - alltså troligen den bästa uppställning Segeltorp kan uppbåda.
Robin hade inga bekymmer med Taliercio - han slog igenom hans täta försvar. Jag fick återigen Klingborg i första omgången - skulle jag kunna upprepa min bragd? Inte i närheten. Nu visades om inte förr att formen var borta - dessutom spelade Klingborg bättre. Total slakt.
Värre var att Niklas såg ut att ha problem med unge Dixon, han kommer under med 0-2, repar sig i tredje men får ingen ordning på spelet - och Dixon var riktigt bra - det såg man ju direkt. Ruskigt tät. 1-3. Ingen bra start och nu ska Wei upp mot den extremt svårspelade Georgopolos som dominerade mot oss i höstas - ska detta spricka direkt! Men Wei tycker annorlunda - han har bra fokus och får många poäng på sina servar. Täta set men Wei fixar det! 3-1. Grymt starkt! 2-2.
Kanske Georgopolos är i sämre form - eller är det Wei som var bra? Vi får se i nästa match mot Robin. Men de andra matcherna blir klara före. Niklas har lika lite att sätta emot Klingborg som jag. Nu blir det för mig att försöka slita mot Dixon. Och det blir verkligen slitigt - han är otroligt seg - tar nästan allt och spelar med stort lugn för sin ålder. Och jag spelar ju inte bra. Men det går ändå vägen med kämpatag. 3-1. Pust! Viktigt. Wei har samtidigt tagit två täta set mot Taliercio och släpper sen lös sin forehand i tredje. Mycket bra, Wei! Men hur var det då med Georgopolos? Det visar sig att han är nästan lika bra som i höstas och har ju en spelstil som inte passar Robin med många flacka slag och bra försvar. Låser Robin i backhand. Men det känns som Robin har greppet - tappar dock andra set med 13-15 men kommer tillbaka med stil i tredje. Mycket bra spel periodvis. Men så blir fjärde jämnt. Och inte hjälper det att han får en matchboll - den räddar Alexander och tar setet. 5-5 i femte och då går jag ut i omklädningsrummet - jag klarar inte att se eländet. Det bara känns som att vi inte klarar att bryta den här säsongens förbannelse och jag vill inte sprida dåliga vibbar. Och jodå, visst fick Robin ytterligare en matchboll - men det HJÄLPER inte - jag hör hur Alexander ossar ett par gånger. 11-13. Det är då själva FAAN! Det ska bara inte gå vår väg! 4-4.
Dubblarna blir helt odramatiska. Vi har numera ett av seriens bästa dubbelpar - Robin och Wei tar 3-0 på Klingborg och Taliercio. Pang!
Sen har vi kanske för närvarande ett av seriens sämsta par - jag och Niklas spelar bedrövligt, särskilt jag.
5-5. Men hur ska det gå nu? Det är ju Robin mot Klingborg, som verkar vara i riktigt bra slag. Niklas har inte visat upp nåt bra spel hittills - då kan han väl knappast ha nån chans mot Georgopolos? Och jag då, mot den enormt säkre Taliercio - med min dåliga feeling? Tyvärr fick jag inte nån chans att se Robin - men enligt hans utsago gjorde han sin bästa match den här säsongen. Han kände att NU, nu gäller det att leverera! Röra på fossingarna, gå runt och dra med forehand, gå fram och blocka bollen tidigt med antin. Och så bara GÖR han det! Fantastisk! Härligt! En övertygande 3-1-seger. Men det räcker ju inte - vi har fler matcher. Och vad händer nu? Niklas vinner första set mot Alexander. Är en bragd på gång? Nä, nu kommer Alexander igång i andra set, pangar in bollarna precis som man trodde. 4-11. Jaha. Då var det roligt så länge det varade... men det tycker inte Niklas - han kommer tillbaka en gång till! Tar tredje set klart med 11-6. Jag ser ju bara matchen i ögonvrån men till slut ser Niklas väldigt NÖJD ut. Han har VUNNIT matchen - 17-15 i fjärde set! Detta ger mig energi. Jag har det nämligen riktigt jobbigt mot Taliercio - precis som jag trodde. Långa, långa bollar. Jag har svårt att slå igenom honom. Han är fantastiskt säker och har enorm räckvidd. Men jag kämpar och sliter. Och har en massa turbollar! Som sagt, efter en nesligt förlust med 14-16 i första set lyckas jag lite bättre och tar både andra och tredje med viss marginal. Jag får energi av Niklas, som sagt, och rycker till mig en stor ledning även i fjärde. Nu så, nu är det Väsbys tur, nu tar vi det här, det är vi mycket väl värda efter allt motflyt, inte minst i höstas mot Segeltorp. 9-5. Det går bra detta. Men sen var det ju detta med grenen. Det finns nåt som heter gren - när man MÅSTE vinna och känner pressen då kommer den krypande - grenen. Jag ser i ögonvrån att Wei har det jobbigt mot Dixon och har tappat de två första seten. Det gör det inte lättare direkt. Det FINNS inget jobbigare - man känner igen känslan när den kryper på en - man vill försöka slå ifrån sig den - men det är svårt, svårt. Eftersom Axel aldrig missar själv så måste jag slå in bollarna och avgöra. Jag försöker satsa. Jag missar. Försöker. Och missar. Och missar. 9-6 9-7 9-8 9-9 9-10. Det är vansinnigt - det får bara inte hända! På nåt vis samlar jag ändå ihop mig till en sista ansträngning. Slår in en bra boll. Men missar sen igen! Slår in en bra boll till! Sen får JAG en matchboll. Och jag TAR den! ÅÅÅÅÅÅÅÅH vilken lättnad. Jag börjar nästan gråta. En sån enorm anspänning. Men vi har klarat det! ALLA är hjältar idag. Nu är vi med i matchen! Heja Väsby!