Div 4 omg 4 Rotebro--IFK 3-8

Förstås extra mycket känslor att möta min förr-förra klubb på bortaplan. Men jag bestämde mig för att det skulle bli en trevlig kväll - och så blev det också - både socialt och resultatmässigt. Rotebro  har tre raka segrar och låg i topp. Det fanns massor av rutin i laget - från spel på hög nivå. Det borde bli en tuff utmaning för oss. När vi anlände och hälsade glatt på våra motståndare så blev jag strax lite osäker. De var nämligen fem man som värmde upp, ingen Hasse Eriksson men väl Tommy, Lasse Jonsson, PJ, Leif och Craig. Vad skulle hända nu med min och Mickes fina plan? Idén var nämligen att Tobias skulle ta sina tre och att jag skulle slippa Lasse som så lätt kan lägga tillbaka mina lösa attacker. Det borde kunna gå bättre för Janne och Hasse. Och si jag fick precis som jag ville - även om jag inte kunde gissa att Craig skulle sättas som tvåa och Tommy inte spela. Denne sanslöst otursförföljde man hade nu fått ont i ljumsken. "Nu är det bara aids jag inte haft", förklarade han lakoniskt.  PJ, Craig, Lasse, Leif mot Tobias, Jonas, Hasse och Janne.

Hasse försökte att hitta nån öppning på PJ men tyvärr klarade han att lägga tillbaka det mesta. Ett set i vilket fall och inte så långt till ett avgörande. 

Tobias var varnad om Lasses enorma säkerhet i defensiven. Det gick inte utan slit och vi fick se ett par av Lasses patentsmashar - men ändå tre stabila set till Tobias.

Janne fick ta fram hela arsenalen efter att Craig stimmat hem första set. Med stor möda och gott taktiskt kunnande lyckades ändå Janne hålla undan och ta de tre följande seten. Viktig match kändes det som.

 Jag förlorade mot Leif den enda gången vi mötts och jag hade därför stor respekt - och stort fokus. Jag låg under båda de första seten men tog mig förbi på slutet. Hade sen 6-2 i tredje och allt såg ut att gå så rasande enkelt - när spelet istället oförklarligt rasade ihop! 7-11. Och det fortsatte på samma vis i fjärde. 0-4. Vad händer här egentligen??? Det var dock inte bara jag som tappade spelet - nu började Leif också spela så där säkert och aggressivt som jag visste att han kunde. Jag vet inte hur jag gjorde men jag slet mig ändå närmare. 7-9 blev 9-9. Sen fick jag en nätrullare och sen missade Leif serven. Pust och stön! Leif hade nog tagit ett avgörande. 

Efter denna pärs direkt upp mot PJ som jag inte mött på över tio år och aldrig slagit. Han är så grymt säker i blockeringarna och är en sån kämpe så man måste vara på tårna hela tiden. Det var jag till en början. Men en ledning med 2-1 i set räckte inte. Han vann åter i avgörande - som jag har för mig har hänt flera gånger förut. Men det är sånt man får ta. Det är en riktigt bra spelare.

 Vi hade ändå en ledning då Tobias som väntat klarade av Craig i tre raka. Nu kom dock två tuffa matcher. Var det möjligt att Jannes tunga offensiv och luriga spel kunde räcka mot Lasse? Vi hade i vart fall hoppats det innan. Och detta blev säsongens höjdarmatch. Ok, jag lirade grymt mot Dillström i förra matchen och Hasse spelade fantastiskt mot Sannebring i veteranen - men detta var nog ett snäpp värre. Janne spelade närmast perfekt både när det gäller taktik och utförande mot en så här säker klass-spelare. Han lurades med loopar i fel hörn, smashade på rätt bollar, la stoppbollarna i rätt lägen och motade tillbaka alla attacker. Tre grymma set helt enkel. Fantastiskt. 

Och sen fortsatte det. Till skillnad mot mig så krånglade inte Hasse till det i tredje set mot Leif utan fortsatte mata på. 3-0! Härligt. 6-2 inför dubblarna. Mycket bättre än jag vågat hoppas.

Vi krånglade inte till det utan Tobias och jag tog oss an förstadubbeln mot PJ och Leif. Vi glänste kanske inte men det blev ändå 3-0. Skönt att ha en partner där man kan koncentrera sig på att hålla bollen på bordet - så gör han poängen! Pang!

Lite överraskande så förlorade dock Hasse och Janne sin dubbel i avgörande men motståndarna spelade faktiskt riktigt bra. 

Nu var det bara för Tobias att göra det han skulle. Och visst gjorde han det även om han fick slita i ett par av seten mot PJ Tack för det för jag hade själv stora bekymmer med Craig! Men 8-3 mot serieledarna - vad kan stoppa oss nu?

Div 4 omg 3 IFK-Järfälla 8-1

En viktig match efter förra omgångens förlust - det är inte kul att halka efter i tabellen och tvingas jaga hela säsongen. Men det här visste vi skulle bli tufft, förstås lite beroende på vilka motståndarna kom med. Respekten var stor sett till vilka de har truppen och utifrån tidigare resultat. Det blev ett "medellag" kändes det som:  Anders Millbert som ju är en klass-spelare på denna nivå, deras stora talang Jakob Dillström som körde över t ex mig i div 3 senast, den starkt uppåtgående ungdomen Alexander Johansson och sen lagledare Mats Byrstedt.

Efter en del dividerande bestämde jag att jag skulle få slippa Millbert som jag fick storstryk mot den enda gång vi mötts för ett antal år sedan. Och jag fick som jag ville. Tobias, Hasse, Jonas, Torbjörn mot Dillström, Millbert, Johansson, Byrstedt. Nu kör vi!

Tobias fick väl, vad jag förstod, inte igång nåt riktigt flyt men det räckte för klara 3-0 mot Johansson. Sen var det chans för revansch mot Dillström. Jag visade ju god form i helgen - frågan är om nåt av detta fanns kvar. Sånt kan man aldrig veta. Men ibland händer det att nästan allt funkar som man vill. Detta var en av dessa få tillfällen. Nu spelade ju inte Jakob på topp men han fick inte heller chansen. Jag var aggressiv på servereturerna och tät i försvaret. Har inte mycket att klaga på. 11-4 11-2 11-4 måste vara en av de största segrarna mot en jämngod spelare någonsin. Och det fortsatte. Hasse gjorde ingen toppmatch men det räckte för 3-0 på Byrstedt. Och Torbjörn startar med 11-9 mot Millbert och leder i andra set och spelar riktigt, riktigt bra. VAD HÄNDER? Nu tappade han snöpligt setet med 11-13 och sen matchen men 3-1 efter första omgången är ju en kanonstart.

Hasse var fortsatt missnöjd med sitt spel mot Dillström - men det spelar mindre roll så länge man vinner - och det gjorde ju Hasse i fyra tajta set med.  Det var ju mot en högre rankad spelare och Jakob spelade bättre än mot mig. Upp med hakan! Tobias fick det tuffare. Millbert var aggressiv och det blev mycket backhand mot backhand där han ju är stark. Tobias kom inte ur spelet. 0-2 och i tredje blev det riktigt svettigt innan Tobias till slut lyckades vinna med 15-13. Nu kanske det lossnade? Jovisst, i fjärde var det Tobias som tog initiativ och Millbert som blev passiv och 11-5. Bara att fortsätta i samma spår i avgörande. Men det finns inga garantier för nånting i pingis. Nu var det återigen Millbert som tog initiativ och drog hårt med sin backhand och Tobias blev passiv och plötsligt stod det 3-8. Attans! Men det svängde igen! Tobias började plötsligt dra på och Millbert blev nu passiv och plötsligt stod det 8-8! Och det blev 10-8 och till slut 11-9 och vi kunde pusta ut...puh...
Då gick det enklare för mig mot Byrstedt. Inte lika galant spel men det räckte ändå för klara 3-0.
Och Torbjörn fortsatte spela bra - vilket också var nödvändigt om han skulle rå på den duktige Alexander. Torbjörn visade att han trots 40 års åldersskillnad hade kvickast fötter! Snabba attacker och stabilt blockeringsspel och 3-0 även i denna match. Grymt! 7-1. Vilken sensationell utveckling.

Nu lät jag Tobias och Hasse, som spelat så fantastiskt mot Boo, få avgöra matchen mot deras ungdomar medan jag och Torbjörn generalrepeterade inför veteran-DM i en betydelselös match mot deras seniorer i andradubbeln. Allt gick enligt plan. Vi vann snabbt vår betydelselösa match med 3-0 och kamraterna gick fram till 2-1 och 8-4 i förstadubbeln. Sen vet jag inte vad som hände. De tappade spelet totalt och även setet. Sen blev det krampaktigt spel i avgörande och Torbjörn och jag började undra om det istället var vi som skulle förbättra vår dubbelstatistik. Inte fel iofs...men det hela redde förstås ut sig till slut och 8-1 var ett faktum. Tjohej!