Säsongssummering

En sedvanlig säsongssummering är på sin plats. Målet var ju att knipa nån av de tre uppflyttningsplatserna eller fjärdeplatsen som också torde ge uppflyttning. Det lyckades inte. Det beror förstås delvis på vår bristande förmåga men också på motståndarna och en rad andra oförutsedda omständigheter. Marginalerna var YTTERST små mellan (möjlig) uppflyttning och nedflyttning. Vi höll oss kvar vilket nu i efterhand känns som en stor lättnad. Tre lag i div 5 hade INTE varit bra för klubben. Personligen spelar jag helst i div 4. Det är ”min” nivå, kan man konstatera efter flera säsonger med helt jämn kvot, och jag gillar den här veckolunken där pingisen hela tiden hålls levande. Sammandrag har absolut sin charm, man träffar folk under längre tid, men det blir en kortare säsong och långa uppehåll. Dessutom tror jag inte min gamla kropp klarar fyra lagmatcher på en helg. Men visst, vi hade inte tackat nej.

Ska man göra en väldigt övergripande beskrivning av våra insatser så karaktäriserades hösten av att jag själv aldrig nånsin spelat så bra. Vinna mot spelare som t ex Johan Klingborg trodde jag inte att jag var mäktig och det gick ju bra på tävlingarna också vilket resulterade i kraftig ökning på rankingen.

Samtidigt presterade mina lagkamrater något under min förhoppning – med diverse suveräna undantag. Vi lyckades inte toppa formen allihop i samma match och var lite ojämna vilket gjorde att vi förlorade flera jämna matcher. Men det här ”rättade till sig” under våren. Min envetna influensa tog effektivt kål på min fina form – men samtidigt spelade, som tur var, lagkamraterna successivt bättre. Precis som det ska vara slutar Robin med bäst kvot och har också spelat på ”högst nivå” (t ex vinstmatchen mot Klingborg som var ”riktig” pingis). Wei spelade upp sig betydligt och hamnade till slut på jämn kvot. Också Wei har gjort suveräna matcher och avslutningen mot Lars Anders Jonsson var en verklig skalp.

Magnus spelade också upp sig. Vi kan konstatera att Magnus nog är den, förutom Klingborg, som mest hotat seriens store suverän Johan Mellnäs. Dessutom fick Tobbe Lönnqvist kämpa enormt hårt mot Magnus. Mot vissa storspelare som loopar hårt med skruv är helt enkelt Magnus verkligt farlig. Men av efter stor vånda hos lagledaren hoppade istället Niklas in på slutet av säsongen. Niklas visade att när motivationen är den rätta så kommer också prestationen. Rivstarten mot Spånga följdes av flera avgörande insatser. Nu har han dessutom lovat träna mer nästa säsong.

Vi måste förstås nämna dubbelspelet där, för mig helt oväntat, Robin och Wei visades sig passa fantastiskt bra ihop och var en av seriens absolut bästa par. Om man undantar sista matchen spelade de rakt igen helt suverän dubbelpingis. 

Vi får också vara glada för att b-laget klarade av säsongen med ganska gott mod. Vi visste att det skulle bli tufft men inpräntade ständigt att alternativet hade varit att starta om i div 7. Det hade inte varit bättre. Nu blir det två lag i div 5 nästa säsong, efter c-lagets suveräna insats, vilket nog är lagom nivå för många spelare.

Att vi kunde gå obesegrade ur veterantrean och ”kommer tillbaka” till vår ”rätta” division gör också att jag ser extra mycket fram mot nästa säsong. Kul att Magnus insett, vilket många fortfarande inte gör, att det är roligt att lira i veteranserien.
Också en stor lättnad att det gått så bra i den nya klubben. Känns mycket bra att vara med i en klubb med medbestämmande, en fungerande styrelse och en verksamhet som har potential att bli riktigt bra. 

Sammanfattningsvis präglades säsongen av stora besvikelser, stor nervositet, tjafs om otur och om motståndares handel och vandel, ögonblick av lyckorus och ett lyckligt slut, som så många gånger förr. Pingis är som livet. Pingis är livet. 

Omg 14 Väsby-Rotebro 8-3
Här kan man snacka om ödesmatch. Vinna eller försvinna. Men redan i förväg fick jag veta att Rotan hade svårt att få ihop lag. De kunde inte på ordinarie datum - så för ovanlighetens skull flyttade vi bak matchen ett par dagar. Hässel utomlands och PJ axelskadad. Som tur var för Rotan var de redan klara för uppflyttning. Men det här ska vi bara klara. Men Lars Anders Jonsson är ju grym - det visste vi. Och Hasse Eriksson är inte oäven och verkar bli bättre från match till match. Vi måste koncentrera oss. Inte slarva.
Wei, Jonas, Robin, Niklas mot Lars Anders, Hasse, Bruno och Vakant!
Wei tog planenligt sin match mot Bruno - men nu blev det genast spännande att se om Robin, med ett friskt knä, kunde slå igenom den extremt täte Lars Anders. Jodå, Robin spelade bra. Tog första set och var med i de tre följande - men den gamle lurgubben tog det mesta och gjorde emellanåt fantastiska offensivslag från distans. 1-3.
Niklas spelade stabilt och kunde ta tre raka mot Hasse - men nog syntes det att Hasse kunde spela. Och det fick Wei erfara redan direkt. En svängig match - Hasse lyckas sno åt sig ett avgörande och där tar han direkt kommandot. Han har ledningen hela setet. Wei blir passiv och har problem att blocka tillbaka den vänsterhänta forehandloopen. Det ser illa ut. Rent av kört. 7-10. Men då blir det lite gren hos Hasse och Wei spelar plötsligt lite mer offensivt - och han tar fem raka poäng! Pust och stön! Det här kunde ju blivit riktigt farligt.
Efter ett tag kommer jag in i spelet mot Lars Anders. Som väntat blir det långa, långa bollar och jag har svårt att avgöra med mina lösa slag. Men ändå, jag lyckas faktiskt lura till mig ett par setbollar till 2-1. Det lyckades inte och i fjärde rinner det iväg efter att Lars Anders fått flera turbollar. Men åt matchbollen är det bara att buga sig: en stenhård smashloop runt nätkanten! Vilken spelare detta är! Och roligt var det. trots förlusten. Niklas vinner mot Bruno och vi har 6-2. Niklas och jag skojar om att vi ska ta dubbeln - men självklart blir det vårt superpar som får den stora äran. Jag förklarar för lagledare Tommy att de bara förlorat nån enstaka match - sen blir det snabba 0-3 i baken! Ha!
Jag hinner vinna mot Hasse med 3-1 efter knaggligt spel och stora besvär - men nu räknas det inte. Det beror på att Wei vänder matchen mot Lars Anders och slår honom i avgörande set - precis som han lovade att göra! 8-3!!!!
Ingen jättematch vi gör ikväll men Weis seger var en verkligt värdig avslutning på säsongen! Hurra för oss! Vi klarade oss kvar i fyran!  Och ett särskilt tack till Magnus! Och till kamraterna som slitit i b-laget. Två lag i div 5 och ett i div 4 - det låter ganska så perfekt för nästa säsong för vår klubb.