Div 4 omg 8 IFK-Stocksund 8-2

Vi är verkligen i akut poängnöd men skador har gjort att vår stackars trupp inte, som vi hoppades, blivit starkare efter helgens sammandrag. Vi blev istället tvungna att spela med tre man i sista matchen för att ens få ihop fyra man i de kommande fyra matcherna. Och inte heller kunde vi nu hjälpa vårt div 5-lag som ligger ännu mer pyrt till. Så gick tankarna i söndags under sammandraget. Då hade jag knappt nån tanke på Alex - som avstod helgens div 2-sammandrag pga kraftig förkylning. Han har fullt upp med familj och annat, är halvskadad och har inte haft tid att ställa upp i veteranserien under hela hösten. Men desperat som jag börjar bli så slängde jag ändå iväg en förfrågan. Till min oförställda lycka svarade Alex direkt att han visst kan tänka sig ställa upp när han väl är frisk och har tid. Frisk kände han sig dock inte på måndagen. Men så kom ett besked på tisdag en dryg timme före matchstart att han nu kände sig tillräckligt kry för att lira. Det var bara att styra om och välkomna till spel. Här borde vi ju utan problem vara garanterade fyra segrar. Det kunde ändå bli svårt att vinna men chanserna skulle ju öka väsentligt. Janne avstod och nöjde sig med dubbel med Hasse som en träning inför SM. 

Jag var orolig för att Stockan lyckats med samma bedrift. Jag hade nördat och förstått att både Nosse och Fredrik Lindberg var spelklara. Men så tänkte inte Stockan. 

Då Alex skulle dyka upp sent så kunde jag inte ställa honom som etta. Då blev det alltså istället Jonas, Alex, Torbjörn och en jetlaggad Hasse som fyra. Mot Stabile August, Super-Dennis, Kristoffer och Vitali. 

Oftast går det lätt för mig mot Kristoffer, men inte alltid. Jag minns tydligt höstens trauma. Denna kväll var det dock inga bekymmer. Han har svårt för mina servar och skruvspel och det blev tre snabba set. Gott. Då hade Tobbe som väntat tuffare mot säkre August. Han slet till sig ett set men motståndet var för tufft. Man  förstod nu varför han har 9-2 i matchkvot. Jag räknade inte med att nån annan än Alex skulle klara honom, möjligen om jag stimmade i sista omgången. 

Nu skulle Alex bara segla hem nästa match. Men det blev inte alls nån enkel seglats. Tvärtom en vådlig färd mellan farliga grynnor. 9-11 i första och de flesta attacker gick ut medan som vanligt Vitali drog på för fullt, försvarade sig utmärkt och satte bollarna på bordet. Det lossnade inte heller i andra set. 8-11 och nu började det kännas jobbigt. Dessutom märktes att viruset påverkat flåset. Tur att vi då hade super-coach Janne redo att ge kloka råd. I tredje set hade Alex  justerat ett par saker som gjorde att maskinen började fungera någorlunda. Tre raka set - inte utan problem men ändå stabilt. Pust.

Hasse var ju inte heller optimalt förberedd fysiskt efter att ha anlänt från Dubai på morgonen men hans spelstil är ju inte riktigt lika beroende av fysiken som när det gäller Alex, om vi ska utrycka oss diplomatiskt. Betydligt rörligare var dock motståndaren. Herregud vad Dennis for omkring och slog in och räddade bollar! Helt makalöst fotarbete av Sveriges bäste elvaåring. Men Hasse har den fördelen att han kan blocka det mesta av attackerna och låta Dennis fara runt efter bollarna. Det blev en jämn och svängig match. I avgörande set tog dock Dennis ett grepp på matchen i mitten av setet och såg ut att gå mot seger. Men Hasse nötte sig ifatt och förbi och vågade göra en avgörande forehandsattack på matchbollen vid 10-9 och vann matchen. Dennis började gråta, gick ut ur hallen en stund, satte sig några minuter hos mamma och var sen fullt redo att möta mig. Sånt gör att man tror att den här killen har rätt psyke för att bli en framtida storstjärna - förutom sin absolut makalösa speluppfattning. 

Och vips hade jag förlorat de två första seten! Jag spelade inte bra, slog mycket hål i luften, men sanningen var ju framförallt att Dennis gjorde mig dålig. Mina vapen fungerade inte. Han läste alla servar, bananloopar och sneda backhandsrullningar. Det var jag som gick på hans servar. Först efter en time-out vid 2-6 i tredje kunde jag få igång lite spel. Jag verkligen slet till mig två jämna set och en räddad matchboll. Men i avgörande var jag chanslös. Det är bara att inse att jag sumpade sista chansen att slå den här killen. Om man ens får nån mer chans. Nästa år, då han är tolv, spelar han i en högre division än mig. Kanske inte som J-O i Pingisligan men det är bara att hoppas att allt går väl för Dennis. Han är ung men detta är ett fantastiskt framtidslöfte. 

Jag hann inte se så mycket av Alex match mot August men inte heller denna gång blev det enkelt. Långt därifrån. Trots 2-0 så höll det på att gå mot ett avgörande set. August hade en jätteledning i fjärde som Alex tog upp och vann med 12-10. Puh. 

Vid sidan om Hasses vinst mot Dennis så gjorde Tobbe kvällens stora prestation som lyckades besegra Vitali i avgörande set. Jag hann knappt se matchen men han var grym på slutbollarna. 

Hasse avslutade sen med en stabil vinst mot Kristoffer. Här märktes ingen jetlagg. 

Inte heller Alex dubbel - där han fick den tvivelaktiga äran att spela med mig - blev en enkel historia. Jag var verkligen usel. Först i tredje set kunde jag sätta några bollar på bordet och det räckte för att vi skulle börja vinna bollarna och ro hem matchen till slut. Janne o Hasse spelade enligt egen utsago däremot exemplariskt och det måste man tro på efter 3-0 mot så svårt motstånd som August och Kristoffer. 

Men 8-2. Alex gjorde det han skulle - med större möda än man kunnat ana  - men lika viktiga var Hasse och Tobbes starka insatser. Två viktiga poäng i denna jämna och supertuffa serie. Heja oss!