div 4 omg 6 IFK-Järfälla 5-8

Om man inte klarar att vara Sveriges bästa spelare eller sämste spelare så kan man ju vara Sveriges ojämnaste spelare. Jag skojar inte när jag tror att jag leder den ligan just nu. Ena dagen förlorar jag stort mot en spelare med 1485 poäng och några dagar senare slår jag en med 2238 poäng. Tvivlar på att någon kan slå det spannet. Någon säker förklaring har jag inte utöver usual suspects dvs allmänt stressigt (har t ex varit med och skrivit PISA-rapport) som gör att koncentrationsförmågan påverkas starkt från gång till gång. Nåväl, nu skulle vi i höstavslutningen möta serieledande Järfälla. De ställde dagen till ära upp med en av sina bästa uppställningar ett "veteranlag" med ungdomligt inslag. Matchen startade sent då Rogge ansåg att vår adress till hallen som vi haft i programmet alla år var fel och att han därför navigerat fel. Det tillbakavisade vi förstås med olika grader av hånfulla kommentarer. Nu när jag kontrollerar i efterhand så visar det sig att Rogge har helt rätt!!! Bara det gör att vi får anse att resultatet slutade rättvist. Till saken är att Rogge hört av sig i förväg och bett om rejält med tid för uppvärmning för sina onda knän.

Inget mixtrande med uppställningarna från nåt av lagen. Jonas, succéspelaren från Östsvenska i förra veckan, var given etta. Jonas, Hasse, Tobbe, Tommy mot Rogge, Anders Millbert, Alexander Johansson och Per Björklöf. De var favoriter men uppgiften var inte omöjlig. Rogge går som tåget men klarar jag Bobo så varför inte Rogge?
Upp mot ungdomen Alexander. Jag har respekt för honom och har sett att han tagit bra skalper men jag har hittills klarat av att besegra honom relativt klart. Det tog slut snabbt i tre raka. Jag lyckades skrapa ihop 18 bollar totalt. Absolut ingenting fungerade hur jag än försökte och Alexander spelade mycket bra - även om han inte behövt det för att vinna. Ridå.
Inte gick det bättre för Tobbe mot Rogge. Tobbe tyckte att han missade mycket med sina för kvällen helt nya plattor men Rogge är ju kassaskåpssäker. Nästa omgång gick bättre - mycket bättre. Efter ett jämnt första set hade Hasse inga problem att blocka ner Björklöf som inte heller verkade ha sin bästa kväll. Tommy spelade hur säkert som helst och körde över Millbert i tre raka. Otroligt imponerande.
Var det Millbert som var dålig eller Tommy som var bra? Det visade sig snabbt i nästa match när jag skulle möta Millbert. Det var Tommy som var bra. Jag förlorade ännu enklare mot Millbert. Knappt ett slag satt där det skulle. Jag kunde inget göra. Förtvivlat. Om möjligt ännu sämre än mot Bajen senast.
Men mina lagkamrater drogs inte ner i moraset av mitt stämningsläge. Det tyder på styrka och moral. Tack för det! Hasse kämpade på och tog ett set mot Rogge- vilket inte är lätt. Och Tobbe fick ordning på materialet och slet ner Björlöf med 3-1. Vi var ändå med i matchen - trots mig. Sen följde de två bästa set jag sett Tommy spela på många år. Han kunde bara inte missa mot Alexander trots att Alexander spelade mycket bra. Tommy vann alla dueller - Alexander loopade och Tommy smashade in bollarna i forehandshörnet. 11-4 11-4. Fantastiskt, vi satt bara och gapade på bänken. Det som hände sen var inte att Tommy spelade så mycket sämre utan att Alexander spelade upp sig nåt enormt. Det var verkligen en mycket bra match och Alexanders avslutande tre set var närmast felfria. Synd men det fanns faktiskt inget att göra. 3-5 och nu roterade vi om i dubbelparen efter förra gångens tveksamma insats av Hasse/Tommy. Det blev med facit i hand nog rätt. Jag fortsatte spela uselt men det hade inte spelat någon roll - Rogge och Alexander var ändå för bra. Hasse och Tobbe gjorde en habil insats och tog förstadubbeln i avgörande med 11-1!
precis som mot Bajen spelade jag trots inte lika genomuselt i sista matchen - men för att vinna mot Rogge så hade jag behövt spela på topp - och detta var långt ifrån topp. Enkel seger för en av seriens bästa spelare.
Hasse fick en tveksam start och kom under med 0-2 mot Millbert men sen fick han ordning på blockeringarna och det räckte för att vinna med 3-2. Vi hade alltså otroligt nog fortfarande chansen att ta poäng. Vi har hundra procent säkra på att Tommy skulle klara Björklöf, som ju liksom mig inte var mentalt i ordning, i sista matchen men då behövde alltså Tobbe slå en Alexander i storslag först. Var det verkligen möjligt? Det var det. Det här var Tobbes match. Han spelade aggressivt och bra och Alexander hann inte med. Tyvärr så släppte han rejäla ledningar i de två första seten till två gånger 10-12 - efter att Alexander spelat mycket bra på slutbollarna ska tilläggas. I tredje höll dock ledningen hela vägen och fjärde set blev en nervpärs. Båda spelarna tog varsin time-out på slutet. Men precis som i set ett och två gjorde Alexander en stark avslutning och kunde till slut vinna sin andra matchboll med 11-9. Men mycket nära. Nu behöver jag en rejäl paus för mental och fysisk återhämtning. Trots mitt haveri så måste vi självklart ta med oss att vi kunde utmana serieledarna ända in i kaklet. Vi kommer inte att ge upp.

Östsvenska mästerskapen

(Vi sticker för ovanlighetens skull emellan med en tävling. Varför kommer att framgå.)

Vem kunde ana detta? De senaste tre veckorna har varit de sämsta på flera år. Jag trodde jag blivit bättre och blivit av med de större svackorna men så visade sig inte vara fallet. Och jag har dessutom fått rejält ont i foten och var tvungen att smörja in mig med Voltarensalva för att ens kunna spela. Bara för det fick jag som tack en riktig mördarpool där alla var bättre än mig. Åtminstone på pappret. 
Först ut mot denne Peter Karlsson som setts storma fram i serierna under senare tid och redan skrapat ihop hela 1969 poäng. Redan här bör det ta stopp för mig. Det visade sig dock att han hade svårt med mina skruvar och servar och jag lyckades hålla undan så att han inte fick utrymme för sitt starka spel - åtminstone inte i två set. Matchen svängde mycket. När han väl kunde spela ut var man chanslös. I avgörande fick jag dock en bra start och det rann iväg till en klar seger. Grymt kul start efter alla motgångar på senare tid. Kan kanske gå upp på fem-i-topp på högst rankade jag slagit. Men jag vet att en del kan ha problem första gången mot mig.

Sen mot mäster Kjelle. Jag kunde faktiskt knipa första set med 16-14 men sen gick det som det alltid gör. Jag attackerar för löst och är inte tillräckligt säker. Och Kjelle spelade dessutom riktigt bra - klart bättre än i första matchen mot Per Vidén där han var nära att förlora. Men Per var i bra form och även han lyckades vända och vinna mot Peter Karlsson i avgörande. Och då fick vi alltså en direkt avgörande match mellan mig och Per. Och jag spelade helt okej och hade förstås som jag brukar en hel del tur. 1-0 och sen lyckades jag vända underläge 8-10 till vinst i andra. Tappade (förstås) tredje men spelade sen riktigt bra i fjärde - och plötsligt var man i slutspel! Vem hade trott nåt sånt? Tjoho!
Förstås mycket nöjd med detta och kan inte heller klaga på lottningen och att åka ut direkt mot Bobo. Jag möter ändå hellre Bobo än Aldvik t ex. Det kan bli roligare spel även om man förlorar. 
Voltarenen började släppa så jag smetade på lite mer för att mildra smärtan.
Första set innehöll uselt spel - som tur var från oss båda. Och jag lyckades faktiskt knipa det med 12-10 efter en del tur. Att vinna ett set mot Bobo är inte fy skam.
I andra blev det bättre spel av båda. Plötsligt lirade jag nästan på topp och Bobo hade fortsatt oväntat stora bekymmer och klagade på att det kom många "konstiga bollar". Och jag lyckades till min häpnad vinna med 11-8. Men när skulle han börja spela på riktigt?
I tredje set visade det sig. Maskinen rullade igång. Nu var allt som vanligt och som det skulle vara. Jag var chanslös i tredje och fjärde set. Det var bara att acceptera. Men gick det verkligen inte att göra nåt? Skulle man bara ge upp inför övermakten? Näe. Man måste ju ändå FÖRSÖKA. Kan man ha lite tur och kämpar allt man har så finns ju ändå CHANSEN även om den är liten. Det var inte bara Bobo som hade börjat spela bättre - jag hade vikt ner mig och sumpade mina chanser. Jag kanske kan hitta tillbaka till mitt flyt från andra set - om jag sliter på och tar ut allt jag har? Och si det gick. Jag fick en bra start och vann några dueller. Kunde till och med blocka tillbaka ett par loopar som jag misslyckats totalt med tidigare. Plötsligt var jag i LEDNING. Jag fick 8-4 och 9-5. Och Bobo tog time out. Det är förstås nu det vänder som det brukar hinner jag tänka. Och visst... Han gör tre bra bollar på raken,  9-8. Jag tar time out. Nä, nu gäller det. Sista chansen! Nu eller aldrig! Och jag gör en bra boll och har plötsligt TVÅ MATCHBOLLAR. Men jag vet att 10-8 mot Bobo EGENTLIGEN betyder 70 procents vinstchans - för Bobo. Jag vet det. Alla insatta vet det. Vi har sett det så många gånger. Och visst blev det också så. Bobo har serven och gör två starka bollar, jag blir lite passiv och plötsligt står det 10-10. Det betyder att mina chanser nu i princip är obefintliga. Det har nästan aldrig hänt att han förlorat i ett sånt här läge - åtminstone inte mot en SOPSPELARE!
Men på nåt vis kanske detta obestridliga faktum gjorde att jag slappnade av lite. Jag har serven och följer upp med en bra attack och vinner bollen och får EN CHANS TILL. Bobo servar, jag attackerar igen och VINNER och tjuter ut ett segervrål! Fantastiskt - ibland händer det osannolika.
Sen klarade jag tyvärr inte att ladda om i semi mot Christer Larsson. Jag skulle i så fall behövt det första setet som jag ledde ett tag. Men det gjorde inget. Det gjorde inte heller nåt att det bara var två priser och att jag inte fick nån pokal. Den här dagen kommer jag ändå att minnas. Var så säkra. Inte min bästa match men min överlägset största skalp i "karriären". 

Div 4 omg 5 Hammarby - IFK 4-8

Bottenmöte. Enormt viktigt för framtiden. Vi kommer med starkast möjliga lag efter skadeeländet dvs förstärkt med Tommy. Men det har inte tagit slut med problem. Jag har fått ont i foten av okänd anledning och var tvungen att tejpa den för att våga spela. Bajen verkade inte jättebekymrade över tabelläget. I vart fall hade de inte förstärkt laget - vilket de rimligen skulle klara med sin uppsjö av spelare. Tur för oss. Då har vi i vart fall en chans. 

Denna gång fick jag inte riktigt uppställningen som önskat. De satte Craig trea istället för tvåa - vilket iofs innebar att jag slapp honom. Men ändå "okej". 

Hasse, Jonas, Torbjörn, Tommy mot Mika, Michael Corsini (ny yngre bekantskap från Lidköping), Craig och Guldis. Har inte tillgång till protokollet så detaljerna kan vara fel. Spel på fyra bord.

Upp i första mot Guldis. Man vet aldrig med honom hur bra han vill spela. Men denna gång betydde hans inställning ingenting. Min svacka bekräftades med råge. Jag kunde inte ens bli arg. Absolut ingenting fungerade hur jag än ansträngde mig. Jag kunde knappt serva. Fattar inte hur jag lyckades vinna ett set. Har inte haft en sån här svacka på flera år.

Inte blev det roligare av att Hasse blev helt utspelad av Craig. Dystra i sinnet kunde vi nu kolla på de andra två matcherna som var betydligt jämnare. Tobbe vann ju senast mot en håglös Mika men nu verkade Mika fått ordning på spelet. Visserligen 1-1 men sedan 7-0 i tredje för Mika. Sen kom raset. Och vilket ras! Torbjörn tog nio raka bollar. Han tog 15 av de 17 kommande bollarna! Mika slängde racketen i barriären vid 5-9 i fjärde och frågade sen om han skulle ha rött kort - vilket han själv tyckte. Men någon överdomare var inte på plats och Torbjörn kände sig generös. Det höll - förstås - på att sluta med katastrof. Men till slut kunde han vinna på sista matchbollen. Pust. Tommy hade en ganska tuff match mot Corsini men kunde i vart fall reda ut det till sist. 2-2. Gott så.

Nu skulle alltså två av seriens formsvagaste spelare upp mot varandra. Det kunde bara bli på ett sätt. Min match mot Mika kan - och nu överdriver jag faktiskt inte - ha varit bland de sämsta som nånsin spelats i div 4. Vi hade stora problem att ens få över serven. Bollen gick sällan mer än ett par gånger över nät innan nån av oss missade. Förstås gick det till avgörande. Först vid sidbytet lyckades jag få till några "normala" bollar och kunde rycka ifrån och vinna. Herregud vad plågsamt!

Inte heller Tommy hade nån större chans mot Craig. Men Hasse kunde i vart fall klara av Corsini ganska lätt trots lite halvdant spel och Tobbe gjorde en stabil insats mot Guldis. 5-3 och nu måste vi klura på dubblarna. Det var inte lätt. Tommy o Hasse passar långt ifrån perfekt men det fick överväga att jag o Torbjörn är mest samspelade. Och jag fick som tur var nu hygglig ordning på spelet och vi gjorde en riktigt stabil insats och slog Craig o Guldis tämligen klart. Men det besannades tyvärr att Hasse o Tommy inte funkade ihop. Ändå 6-4. Bara att slita på för poängen.

Min match blev klar först. Jag kunde äntligen spela nästan normalt och Corsini hade väldiga problem. Tre enkla set. 

Nästa att bli klar var Tommy som tämligen klart slog Guldis. Därmed var saken biff! Nu var det bara frågan om siffrorna. Inte heller Tobbe hade nån större chans mot Craig även om han stretade emot hyggligt. Mika mot Hasse blev inte heller den någon minnesvärd tillställning men Hasse var minst dålig och vann till slut mot en mycket uppgiven Mika (racketen gick iväg ännu en gång och det behövs nu ett besök på TTEX). 

8-4. Ingen glans men två superviktiga poäng! Och tröstrikt att veta att vi alla kan spela bättre och jag själv MYCKET bättre. Nu ser vi fram mot matchen mot serieledande Järfälla. Tjohej! 

Div 4 omg 4 IFK-Posten 3-8

Jag hade en plan. Den byggde på ett antal orealistiska parametrar. Att jag och samtliga mina lagkamrater skulle överprestera mot bättre motståndare. Men ibland kan ju även det oväntade hända - särskilt i denna oberäkneliga sport. Det som såg så bra ut efter förra sammandraget i div 3 har slagits i spillror. Tanken var att Tobias skulle komma till undsättning och att vi skulle kunna knipa ett antal välbehövliga poäng fram till nästa sammandrag. Istället drabbades vi, liksom som ofta förr, av skade-eländet. Det är inte konstigt med tanke på åldern i våra lag men lika tråkigt för det. Nu får vi hanka oss fram med minsta möjliga bemanning i både div 4 och 5. Denna kväll fick vi hjälp av självaste lagledaren för div 5 - som också han varit skadad och sjuk och därför nu var tillgänglig som reserv. Även Posten har skadeproblem - men inte på sina tre storspelare. Men Ragge kunde därför göra nytta genom att lyckas slå deras fjärdeman som denna kväll Christer Mattsson. Ragge och Christer har ungefär lika många rankingpoäng. Sen var tanken att jag skulle kunna rå på Kenneth, vi har ungefär lika mycket poäng och har ungefär jämn inbördes kvot. Kanske kunde jag också skrälla och slå Sune som jag faktiskt gjort en gång. Vi ställde Hasse fyra med förhoppningen att han skulle kunna skrälla mot både Kenneth och Sune (som han aldrig slagit). Om också Torbjörn skräller mot Kenneth och vi tar en dubbel så har vi alltså 8-6 i slutprotokollet.
Jonas, Ragge, Torbjörn, Hasse mot Hasse H, Sune, Kenneth och Christer..
Planen sprack direkt och det berodde på mig. Jag kände direkt efter de första bollarna att jag inte var ur den svacka jag känt av de två senaste veckorna. Jag och Kenneth brukar ha maratonmatcher. Det här blev ingen fajt. Kenneth sa efteråt att han "inte behövde göra något" och det var en bra sammanfattning. Jag missade helt enkelt efter ett tag när vi stod och drog fram och tillbaka från bakplan - som vi alltid gör. Ingen känsla alls. Orkeslöst. Tråkigt. Tre enkla set till Kenneth. Tobbe hängde med i första set mot Hellgren men sen blev det för svårt.
Men en som gjorde sitt jobb var Ragge. Otroligt bra fokus och tre enkla set mot Christer. Kunde vi ändå komma in i matchen på nåt vis? Det kändes nästan som det när Hasse vann de två första seten mot Sune med minsta möjliga marginal och Sune såg lite frustrerad ut. Men sen ökade Sune skärpan och tog de två följande och det såg tufft ut inför avgörande. Jag gjorde en av mina få och ofta tafatta försök till coachning och föreslog Hasse att vara distinktare i blockeringarna och inte lämna bordet. Hasse lydde och vann avgörande med 11-1! Man ska aldrig räkna ut IFK - nu är vi med igen.
Sen höll det på att bli exakt samma scenario för mig mot Sune. Vinst i de två första med minsta marginale och en frustrerad Sune. Jag spelade inte bra men ändå bättre än mot Kenneth. Sune skärper sig och vinner de två följande seten. Men nu visade sig min svaga form. Efter sidbytet rann det iväg och jag fick inget flyt i spelet. Skit.
Ragge hade förstås inget att sätta emot Hellgren och Tobbe gjorde sitt jobb mot Mattsson. Den avgörande frågan var hur det skulle gå mellan Hasse och Kenneth. Det gick inte alls. Kanske var det inte jag som var så dålig som jag tyckte i första matchen - för Kenneth vann ännu enklare mot Hasse. Det kanske var så enkelt som att Kenneth var i bra form? Förmodligen var det både och. Nu var vi tvungna att satsa allt på ett kort för att vinna båda dubblarna. Alltså Jonas/Torbjörn mot Kenneth/Sune i första. Vi blandade usla insatser med hyggligt spel och det gjorde att det blev ett avgörande. Där var vi inte tillräckligt skärpta och det rann iväg till förlust. Den andra dubbeln gick inte heller vår väg och nu stod det 3-7.
Jag kunde förstås inte med mitt skraltiga spel bryta den evighetslånga förlustsviten mot Hasse och matchen tog snabbt slut. Den här säsongen blir en utmaning, som det heter. Det finns ändå ljusglimtar och hopp att ta med sig. Vis av erfarenheten vet jag att svackor går över. Det är inte mycket som behövs för att en såna här matcher kan svänga i vår favör. Bara att se på de föregående två matcherna.

Div 4 omg 3 Spånga-IFK 7-7

Skönt att vara tillbaka i sitt lag - särskilt som div 3-laget klarade sig utan mig och lyckades vinna båda matcherna tidigare under dagen och nu faktiskt leder serien. På grund av att Hasse är i Florida på Vindsurfing-VM(!) kallade vi in Sundling som ersättare. Med tanke på Hasses toppspel i förra matchen var det för mycket begärt att Thomas skulle fylla den kostymen men vi har sett vad han kan ställa till med mot betydligt högre rankade spelare när det vill sig väl. Så här skulle vi minsann inte kasta in handduken i förväg. Särskilt som vi sett att Spånga haft det besvärligt med att få ihop lag. När vi anlände såg vi dock att Frederik stod och värmde med Pedram - vilket innebar en klar förstärkning. Men allt efter tiden för matchstart närmade sig såg vi Frederik ringa allt mer intensivt i telefonen efter sina två återstående spelare - utan framgång. Skulle detta bli en snöplig w.o.? Robin Paulson hade fått förhinder i sista stund medan Chris Baskin till slut dök upp efter att ha suttit i lång bilkö. De slängde sen in Janne Gårdefelt som var där och tränade och så kunde vi ändå dra igång matchen med full bemanning. Jag chansade på att Thomas skulle vinna över Gårdefelt i andra matchen och Tobbe skulle kunna sno en match innan dubblarna. Det blev alltså Pedram, Frederik, Chris och Janne G mot Jonas, Janne, Thomas och Tobbe.
Men inte hade jag tänkt att Thomas skulle kunna ställa till det redan direkt mot Spångas etta. Men det kunde han...nästan. 2-1 i set och en klart skakad Pedram. Pedram lyckades dock reda ut stormen till slut.
Samtidigt hade jag det som väntat kämpigt mot Chris, som jag ju förlorade mot i sista matchen i våras. Spelet stämde inte. Jag missade när jag skulle avgöra bollarna och spelade allmänt orytmiskt. Underläge 1-2 och i avgörande såg det ut att gå åt fanders. 8-10 och två matchbollar emot mig. På nåt vis vågade jag dock ta i lite extra på slutbollarna och lyckades vända till 13-11. Fruktansvärt besvärligt men en helt nödvändig matchvinst om det inte skulle rinna iväg. För Tobbe hade tyvärr inte nån större chans mot Frederik - som såg ut att vara i bra slag. I "Janne-mötet" var dock vår kille starkast och därmed hade vi ändå 2-2.
Janne var missnöjd med spelet och ljuset i lokalen - han slog mycket hål i luften påstod han. Ändå slet han sig till 2-1 mot Pedram - men precis som mot Thomas vände tyvärr Pedram och vann.
Om jag spelat knackigt i första och Frederik spelat bra så blev det helt omvända roller i vår match. Plötsligt stämde mitt spel perfekt. Frederik har nog pluskvot på mig men nu satte jag alla bollar där jag ville ha dem. 3-0 utan bekymmer. Märkligt men skönt.
Chris spel borde passa Tobbe rätt hyggligt eftersom han får chansen att dra på. Och Tobbe är dessutom bra på att smasha på fiskspel. Det blev en hård match där Tobbe slet sig till ett avgörande. Men väl där var Spånga-spelarna för tredje gången under kvällen starkare än oss. Äsch.
Planen funkade dock med Thomas och han kunde enkelt vinna mot Gårdefelt. 4-4 och dubblar.
Efter lite resonerande så blev det Janne/Tobbe mot Pedram/Gårdefelt. Och det gick enligt ritningarna i tre raka. Att Thomas och jag gjort en bra dubbel för ett par veckor sedan och att vi spelat bra i singlarna nyss märktes dock inget av. En rakt igenom blek insats. Men ändå 5-5 och fortfarande med i matchen.
De sista fyra matcherna spelades samtidigt och jag såg inget förutom min egen match. Vi kan först klara av de andra. Janne blev överraskande nog totalt överkörd av Frederik. Thomas var med i första set men var sen chanslös mot Chris. Men efter en lite skakig start kunde ändå Tobbe enkelt besegra Gårdefelt. Då hade jag och Pedram långt kvar av vår match. Frågan var nu om vi skulle få en poäng eller råka på en snöplig förlust. Allt hängde på mig. De två första seten svängde väldigt - sen blev det jämnare. Jag hade inte samma flyt som mot Frederik men det var ändå tillräckligt bra för att hålla jämna steg mot den alltid lika vilt sluggande Pedram. I avgörande såg det dock ut som jag inte skulle orka stå emot hans vevande. 1-5. 6-9. Men precis som mot Chris så vågade jag dra på lite mer på slutet. Jag blockade in en smash med ett reflexslag och fick 9-9. Sen fick jag en nätrullare - och till slut vågade jag dra upp hans hårda underskruvsserve och kunde kassera in ytterligare en knapp seger och rädda den viktiga poängen. Puh. Vilka matcher hittills i denna supertuffa serie. Kämpa IFK!

Div 4 omg 2 IFK-Ängby 7-7

Nu kunde jag åtminstone vara med och kolla och "coacha" (dvs ropa diverse "bra" och "kämpa"- som tur var sköter andra den riktiga rådgivningen). Och nu var Björn på plats - visserligen otränad och pessimistisk om vad han skulle kunna prestera - men ändå. Vi vet vad han kan. Ängby kom med ett ännu bättre lag än förra matchen då de slog Bajen med 8-4. Nu var lagledare Kurre med. Bara han som inte spelat i Elitserien (han har bara kvalat dit) - det är därför vi kallar dem Ängby Classic. Björn krävde att få stå fyra och det gjorde ju uppställandet enklare. Det blev Janne, Hasse, Tobbe, Björn mot en ordning jag inte räknad med dvs Kenneth, TP, Erik och Kurre. Det innebar att Björn som belöning för att han fick stå fyra började mot TP. Grattis! Men först en av "måste-matcherna": Janne mot Erik. Denna ska väl ändå greja sig även om jag sett att Erik måste ha börjat tjuvträna med tanke på resultaten på senare tid.
Med viss möda tog också Janne första set - men sen började maskinen hacka och Erik visade upp ett bländande säkert spel. Tredje set blev avgörande. Efter 10-10 klarade ingen av spelarna att ta den andres serve vilket innebar att setet bara fortsatte och fortsatte. Först vid 16-17 kunde Erik avgöra. Sen gick luften ur och Erik kunde defilera hem fjärde set. Ajaj. Hur ska detta nu gå? Inte blev det ljusare av att Kenneth snabbt spelade ut Tobbe i tre raka efter imponerande stabilt spel.

Hasse började med att vinna första set mot Kurre men sen förlora andra med 2-11 - Kurre som han bara vunnit mot en gång tidigare. Björn tappade första set mot TP. Det här såg synnerligen mörkt ut...
Sen händer något. Hasse spelar plötsligt oerhört stabilt - missar knappt nånting. Och vinner klart tredje set. Nu går jag in och "coachar" och säger bestämt åt Hasse att han ska vinna DETTA set - inte vänta till nästa. Vi vet alla hur det brukar vara. Man spelar bra i ett set - slappnar sen av och sen rinner matchen iväg. Hasse lyder och spelar om möjligt ännu bättre i fjärde set och tar matchen. Skönt. Samtidigt spelar även Björn riktigt bra mot en TP som verkar vara i toppform. Han tar andra set och det är sen ofta mycket bra spel - även om TP är för stark och vinner. I vilket fall en bättre känsla trots 1-3.
Att TP är i bra slag får sen Janne känna på som förlorar i tre snabba set. Kan Hasse rå på Kenneth som spelade så bra i första matchen? Ja, det visade sig bli en riktigt tuff fajt med ruskigt vassa bolldueller mellan två spelare i bra dagsform. Men vi använde samma taktik. Efter 2-1 i set så sa jag till på skarpen att Hasse skulle ta det fjärde - och han vågade inte annat än lyda! En helt annan Hasse än i förra matchen. Grymt.
Tobbe blev inspirerad och spelade upp sig betydligt mot Kurre. Och han skulle nog vunnit också men 10-6 i första set till 10-12 var förstås en tung uppförsbacke. En tajt förlust sen med 1-3 och en besviken Tobbe. Men nu vaknade Björn till och spelade plötsligt som i gamla dar och gav inte Erik någon större chans. Tre raka set! 3-5 och vi var inte uträknade. Men visst, hur skulle vi klara att ta två dubblar när vi mötte varsitt vänster-högerpar och när vårt nykomponerande par Tobbe och Björn skulle ta sig an TP och Kurre som spelat ihop i hundra år. Det är faktiskt inte särskilt realistiskt.

Efter en skraltig start kunde i vart fall Janne o Hasse ganska säkert ta hem andradubbeln som vi hoppats. Men det såg förstås tuffare ut för våra andra gubbar även om de faktiskt vann andra set. Men underläge i fjärde. Men på nåt vis krånglade de sig ikapp och förbi till 13-11. Riktigt starkt men i avgörande såg sagan ut att ta slut. 4-8.  Vilket blev 7-9. 9-9. Björn gör två grymma undanläggningar på serveretur. Och tro det eller ej. 13-11 till oss! Fantastiskt! Vad händer - ska vi vända hela matchen?
Janne som haft det motigt taggade nu till ordentligt mot Kenneth - och det behövdes ju. Mycket hög nivå - långa bolldueller. Han går fram till 2-0, tappar sen snöpligt tredje med 10-12. Och nu är Kenneth igång och känner blodvittring - och Janne börjar se trött ut. Aj,aj,aj. Kenneth tar fjärde klart. Har orken tagit slut? Vi behöver nog den här matchen. Men det är aldrig nåt snack. Janne tar fram nya krafter och vinner avgörande stor med 11-4. Mycket starkt.
TP är totalt omutlig ikväll och vinner tre snabba mot Hasse. Nu blir det Tobbe och Björn som har ansvaret. Tobbe är enormt revanschsugen. Ingen vet dock hur det gått om han inte lyckats vinna första med 14-12. Bland annat efter ett enormt tillbakadrag med forehand tre meter från bordet sedan Erik smashat på en hög boll. Men sen slappnar Tobbe av och spelar snabbt och stabilt och vinner i tre raka. Nu kan vi plötsligt VINNA matchen. Och Björn tar första set...men orkar sen inte fullfölja mot Kurre. Det går inte att begära när klockan är efter 22 och han gått upp tidigt i ottan till jobbet. Men 7-7 efter en klassisk match mot Ängby Classic. Puh! Vi måste ändå vara nöjda. Nu är vi igång!

Div 4 omg 1 Stocksund-IFK 8-5

Hallå igen. Dags för ny säsong och en märklig och unik start. Tror aldrig jag varit med om att inte få starta själv för laget jag ska leda. Men nu var jag tvungen att hoppa in och spela hela första sammandraget i div 3 och missar därför de två första div 4-matcherna. Och denna första match kunde jag inte ens se då jag var tvungen att ställa upp i veteran-trean samma kväll. Inte mycket att referera med andra ord. Försökte flytta matchen i god tid då Björn inte kunde vara med men fick nej med vändande post av motståndarna. Som tur var kunde Roffe hoppa in som reserv. Men jag visste ju att det skulle bli tufft.
Roffe gjorde dock en riktig kämpainsats och tog första matchen mot min gamla lagkamrat Per-Erik Svensson och gick sen till avgörande mot Kristoffer. Men Johnny hade en synnerligen bra kväll och Hasse hade en mindre bra kväll - och matchen slutade 8-5. Vi får ta nya tag. Och det lär inte bli lättare mot starka Ängby Classic,

Div 4 omg 13 Golden Kista-IFK 8-4

Förutsättningarna för kvällens match, om vi ville komma tvåa i serien, och det ville vi, var att vi måste ta ett par matcher. Det berodde på att Rotebro lämnat wo i sista omgången. Samtidigt hade vi bestämt att vi skulle tacka nej till kval då vi inte orkar med ytterligare ett lag i div 3. Den här serien är tillräckligt tuff och lär inte bli lättare nästa säsong. Dessutom satsar vi nu all möjlig styrka till kvalet till div 5 - vi vill gärna hålla kvar det laget. Därför hade vi med en halt Janne och sonen Dogge som fick chansen att debutera i högre divisioner, en väldigt tuff uppgift för honom. Dessutom hade jag själv åkt på en rejäl förkylning igen - troligen pollenallergi. Så jag hade inte alls normala krafter. Det underlättade inte heller att jag vid matchstart fick ett samtal hemifrån. Hustrun hade låst sig ute och jag var tvungen att i raketfart åka hem för undsättning.
Trots att de tidigare lämnat wo och matchen inte betydde nåt hade Kista samlat ihop ett ytterst slagkraftigt lag. Hade de haft denna uppsättning hela säsongen så skulle de garanterat inte åkt ur. Nåväl, det blev Jonas Gisterå, Christer Baskin, Stefaan Jönsson, Robin Paulsson mot Johan, Jonas, Janne och Dogge. De satte alltså sin bäste man fyra för att slippa Johan. Smart. Spel på tre bord. Nu såg jag nästan ingenting av första omgången och knappt nåt av den andra heller då jag istället satt i bilen eller spelade själv. Mycket tacksam för att Kista hade tålamod och vänta.
När jag kom tillbaka med andan i halsen kunde jag konstatera att Johan programenligt slagit Jönsson, men faktiskt förlorat ett set. Och han var nu i full färd med att slå även Chris. Dogges debut blev som sagt tuff, alltför tuff. Vi är tacksamma för att han ställde upp. Men Jannes första match pågick faktiskt fortfarande mot Gisterå - därför att den var väldigt jämn. Fantastiskt att han pressade honom ända in i kaklet trots orörligheten. Tyvärr ändå torsk 9-11.
Att komma ouppvärmd, stressad och krasslig till en match mot en ytterst kompetent långnabbspelare är inte optimalt. Jag förstår inte hur jag kunde vinna första set. Men sen höll det inte. Också tafatt och passivt spel från min sida. Sen direkt mot Gisterå eftersom vi låg kraftigt efter tidsschemat. Jag gjorde en bra insats då jag slog honom i div 3 men nu borde det bli betydligt svårare. Snabb förlust i första set. Sen lyckades jag kämpa till mig ett tufft andra set med 13-11. Och sen, tro det eller ej, så flöt det plötsligt på och jag tog två set till utan större bekymmer. Tyvärr föll Janne i ytterligare en jämn match mot Robin - en spelartyp som han normalt har lätt emot. 3-5 och vi satsade på att ta en dubbel. Dock överlistade Kista oss igen då de satte sitt bästa par i andra dubbeln mot mig och Johan.
Denna dubbel vill vi glömma snabbt. Motståndarna spelade bra men vi (i synnerhet jag) gjorde en osedvanligt svag insats. Det var närmast tur att vi kunde komma till ett avgörande set. Där blev vi nästan utskåpade. 3-7.
Johan gjorde det han skulle mot Gisterå och det såg ut som jag också skulle göra mitt jobb. Jag tog de två första seten men det var knappt och jag hade en del tur. Och nu började orken tryta. Chris kämpade sig in i matchen och jag klarade inte att stå emot. Det fanns tyvärr ingen energi kvar. Ingen glänsande avslutning på våren men det får vi leva med. På det hela taget ska vi vara MYCKET nöjda med hur vi genomfört säsongen. Det har varit roligt nästan hela tiden och ärligt talat så kan man också få bjuda Kista på lite segerglädje efter att de haft det motigt så länge. Vi tar nya tag nästa år! Nu väntar veteran-VM i Alicante om en månad. Hasta luego!

Div 4 omg 12 IFK-Ängby 2-8

Vi var varnade när vi kollade på föregående match. När ÄSK har sina bästa gubbar med är det nog knappast något lag som slår dem. Sen Tommie Larsson gjort comeback efter höstens skada har han bara förlorat två matcher. Och vi själva var både halta och lytta och slutkörda efter helgens bravader i div 3, där vi med stor möda kämpade oss kvar. Inte hjälpte det heller att både Johan och Hasse kom lagom till matchstart och knappt hann värma upp. Tabelläget säger att vi kan ha råd att ta en förlust och ändå klara andraplatsen på kvot - men vi vill förstås alltid vinna - inte minst mot vår favoritärkerival!  Jonas, Johan, Janne och Hasse mot Tommie, Peter R, Mano och Peter J.
Direkt upp mot Mano som jag lyckats betvinga de senaste gångerna även om det brukar vara stentufft. Precis som förra gången gick det hyggligt i början. 2-0 innan det började komma grus i maskineriet. Det är så lätt att fastna i Manos spel: loop och block, loop och block, loop och block...så kan han hålla på hur länge som helst - och det var det som hände igen. Till skillnad mot förra gången hittade jag ingen energi att ta mig ur sirapen. Det blev passivt och osäkert och Mano blev allt stabilare. Vips så var tre set och matchen förlorad. Segt.
Att Janne över huvud taget stod vid bordet och spelade var närmast ett mirakel. Att han sen pressade självaste Tommie till det yttersta trots att han i princip inte alls kan flytta fötterna eller böja knäna är helt fenomenalt. Ytterst nära ett avgörande set.
Johan vaknade med axelvärk och även här var det en verklig bedrift att han ställde upp och spelade. Vi har ju helt enkelt inte spelare så nåt alternativ fanns inte. Men att inte kunna loopa ordentligt mot en sån skicklig spelare som Peter J är ju ingen fördel. Till slut höll det inte heller. 8-11 i avgörande. Tung start för IFK.
Och det blev inte lättare för Hasse mot Roosmark, inte alls. Hasse knep set nr 3 men annars var det inget snack, Och det gick inte ett dugg bättre för mig. Knep även jag set 3 men idag fanns inte alls tillräcklig gnista för att rubba en stå stabil spelare. Vi gjorde helt enkelt bleka insatser - åtminstone jag och Hasse som inte kunde kunde skylla på några allvarliga skador. Frågan var nu om vi ens skulle få några dubblar. Janne kunde inte rå på Peter J. Bara två chanser kvar. Och det såg inte bra ut för Hasse som förlorade de två första seten mot Mano. Johan då? Jo, han slet på mot Tommie för allt han var värd. Även denna match gick till ett avgörande och skapade en del känsloyttrlingar trots sin relativt begränsade betydelse. Denna gång kunde dock Johan kämpa till sig matchen med 11-9. Skönt, då fick vi i vart fall spela dubbel eftersom Hasse förlorade mot Mano trots att han kämpat sig tillbaka till ett avgörande.
Vi chansade med det gamla succéparet från det första Stockholm Veteran Open, back in the days, Johan och Jonas. Det blev tufft motstånd i form av Tommie och Peter J. Periodvis kom de gamla takterna fram och det blev en jämn och lite svängig match. Vi hade möjlighet att avgöra redan i fjärde set men kunde till slut avgöra med 11-9 i avgörande efter några ganska trevliga bollar. Ändå lite plåster på såren. Inte lätt för kamraterna att lira den andra dubbeln med en som knappt kan flytta fötterna. Förvånansvärt att de kunde bjuda så tufft motstånd. Men 2-8 blev det mot ett för dagen övermäktigt motstånd. En match kvar mot ett avsågat Kista. Vi får se hur det slutar.

Div 4 omg 11 Stocksund-IFK 0-8 wo

Detta var en trist historia. Stockan fick inte ihop lag och vi kunde inte hitta en ny tid där våra fyra tillgängliga spelare kunde spela. Händer väldigt sällan och är nåt som jag i det längsta vill undvika. Nu gick det inte.

Div 4 omg 10 IFK-Rotebro 8-4

Dags igen för derby och toppmöte med min förr-förra klubb. Alltid lika spännande. Vi hade av olika skäl, som vi inte riktigt planerat för medvetet, ett "toktoppat" lag medan Rotan körde med ordinarie gubbar (dvs dem de har tillgängliga). Toppstriden är stenhård men vi hade efter "mardrömsveckan" hamnat ett snäpp bakom Rotan och Boo. Nu kunde vi, och borde vi, kunna knappa in på avståndet. Det ska ju vara nära på omöjligt att inte vinna med vår super-uppställning. Men jobbet ska ju göras också. Vi satte upp strikt efter ranking och uppställningen blev då Henke, Johan, Janne och Jonas mot PJ, Rosse, Craig och Leffe. Då kör vi. Spel på två bord då div 5-laget förstärkt med Hasse spelade bredvid mot Bajen.
Henkes debutset i div 4 började med 11-0 mot stackars Craig! Sen gick det inte alls lika lätt. Henke fick slita rejält för poängerna men tog ändå en säker seger som det också skulle vara enligt alla matematiska beräkningar. Lika lätt kunde det ju knappast gå när två av seriens bästa spelare skulle mötas - Janne mot PJ? Men PJ kom kanske inte riktigt igång. Eller Janne gjorde nog så att han inte kom igång. I vilket fall visade Janne återigen klassen och sopade hem matchen snabbt i tre raka set. Mycket imponerande!
Av Johans match mot Leffe såg jag inte mycket då jag ju spelade själv - men det såg ut att vara oväntat kämpigt. Men det kunde omöjligen ha varit så kämpigt som jag hade det mot Rosse. Att spela mot denne 60-åring är minsann ingenting för personer med dåligt flås. Det blir ofta oändligt långa bollar där man tvingas slå allt man kan ett tiotal gånger för att vinna eller förlora en boll. Mycket slitsamt men också mycket roligt! Då jag ju slår så löst men inte heller missar så mycket de gånger jag är i hygglig form, som denna gång, så blir det extra jobbigt för just mig. Det gäller att ta vara på pauserna om man ska orka. Matchen böljade fram och tillbaka fram till ett avgörande set. Jag hade fler turbollar än Rosse under hela matchen - men tyvärr plockade han fram turen vid 9-9. En hedersam förlust men ändå skönt att känna att formen ändå finns där nånstans och att ljumsken håller för sånt här rörligt spel.
Men hur var det då med Johan?. Det visade sig att han fick slita ordentligt men till skillnad från mig så gick det vägen i avgörande med 11-8. Pust. Skulle det bli så här slitit nu?
Ja det skulle det tydligen. Henke fick bekänna färg ordentligt mot Rosse. Man tänker ju att Rosse inte ska ha en chans att hänga med i Henkes tempo - men jag har sett Åke Huss få stryk på SM av denne man och vet att det inte fungerar på det viset. Om man som Rosse i förväg vet vart bollarna ska komma och backar lite grann så får man tid att få tillbaka även de hårdaste slag. Henke vann med 3-1 men det var många härliga dueller!
Det var inte lika vackert spel mellan Johan och PJ men det var minst lika slitsamt. PJ gillar inte att förlora två matcher på raken och hade gett sig den på att ta den här. Och han tog raskt de två första seten. Johan kämpade och slet utan att få till något riktigt flyt. Men efter att ha tagit tredje set tog han ändå resolut kommandot och tog till slut en övertygade seger. Härligt.
Janne satte igång mot Leffe och jag mot Craig - som jag hade såna bekymmer med i höstas i en match som inte blev klar. Den här gången rivstartade Craig! Jag tror det stod 0-5 innan jag lyckades få en poäng. Och sen fortsatte det på samma vis. Craig har ju jättefina hårda slag men ska ju ha MASSOR av felprocent. Frågan var bara vart de procenten tagit vägen i denna match? Jag har inte känt mig så utspelad på hela säsongen. Det spelade absolut ingen roll vad jag än försökte hitta på. Han var säkrare än mig, slog hårdare och hade svårare servar. Den begynnade form jag nyss känt var som bortblåst. Inga goda råd hjälpte från mina coacher. Jag var hopplöst förlorad. Och inte blev det bättre när jag mitt i matchen avbröts av att Janne skrek till. Vad hade hänt nu? Plötsligt stapplade han omkring och tog sig för benet. Han var tvungen att avbryta matchen. Nåt hade hänt med baksidan av knäet. Ve och fasa!!!! Nu kändes matchen mindre viktig - men vi måste ju fortsätta och försöka vinna ändå.
Trots att han knappt kunde stå så kom vi på att Janne ju ändå skulle ställa upp sig för dubbel. Med lite tur kunde vi ju lura Rotan att ställa upp sitt bästa par mot mig och Janne! Det anade ju även motståndarna så det utbröt ett hiskeligt funderande på båda håll. Men det var vi som vann den mentala matchen. Craig och Rosse drog nitlotten och fick möta Henke och Johan. Yes.
Efter dubblarna hade vi alltså 6-4. Nu var det "bara" för Henke och Johan att göra sitt jobb så att jag slapp en skräckmatch mot Leffe! Men så var det ju det att det var otänkbart att PJ skulle förlora tre singlar - det hade han ju aldrig varit i närheten av under säsongen. Det spelar ingen roll att han
nu skulle möta en div 1-spelare. Han gjorde verkligen allt i sin makt för att ta matchen och lyckades också få spelet precis dit han ville. Henke fick ta fram allt sitt kunnande och alla kämpatakter. PJ ledde vi sidbytet i avgörande men Henke kunde avsluta med lite tur men också med distinkta attacker och till ta hem matchen. Johan hade det knappast lättare mot Rosse. Men han lyckades ta det hårda tredje setet och spelade sen hem segern och lagmatchen med ett lysande fjärde set. 8-4. Gud en sån skön seger. Men förstås med en bitter eftersmak. Nu håller vi tummarna för Janne!

Div 4 omg 9 Järfälla-IFK 8-6

Jaha, Redan dags för nästa drabbning - två dygn efter debaclet i Söra. Hade vi repat oss eller var det början på en svacka? Det hade spekulerats om att Järfälla skulle toppa för att undvika att bli indragna i bottenstriden. Men så blev det inte riktigt - även om vi skulle få möta ett riktigt tufft motstånd. Heder åt Järfälla som fortsätter lira med sina ungdomar.
Planen var att Janne skulle ta sina matcher som etta. Vi antog att han skulle få möta Roger Johansson i sista omgången. Min envisa skada gjorde att jag satte mig fyra så kanske jag ändå skulle klara Alexander Johansson i en avgörande sista match när jag kommit igång lite. Micke skulle få slippa Dillström som han har svårt för. Det senare var i stort sett det enda vi lyckades med då de skojade till det ordentligt med uppställningen. Det blev Alexander, Dillström, Björklöf och Roger mot Janne, Hasse Micke och Jonas. Spel på fyra bord varför jag inte såg mycket av de andra matcherna (desto enklare att referera!).
Direkt upp mot Dillström som jag gjorde säsongens kanske bästa insats mot på hemmaplan. Total kross, Nu höll det på att bli precis tvärtom! Jag spelade orörligt och utan känsla och hade inte många rätt. 3-11 och i andra typ 5-10 innan jag nästan kom ifatt med 9-10. Tredje set blev jämnare och jag kom igång något med spelet medan Jacob fortsatte att lira stabilt. Men det räckte inte. 9-11 igen, På de andra borden höll det på att gå lika illa. Hasse hade ingen större chans mot Roger medan Janne hade en riktigt tuff match mot Per. I avgörande gick dock det mesta fel. Och Micke fortsatte att lira minst lika illa som i tisdags. 1-2 och 6-10 mot Alexander....  Sicket elände. Det här verkade gå ännu sämre än mot Boo. På nåt vis fick dock Micke plötsligt in slagen medan Alexander blev allt mer darrig. Och Micke lyckas ta sex raka bollar! Sen var det förstås kört för Alexander i avgörande. Pust!
Hasse hade mindre problem med stackars Alexander och tog tre raka. Janne fick nu känna på att Dillström var i betydligt bättre slag ikväll. Tyvärr 16-18 i andra set - annars kunde det kanske gått annorlunda. Men 1-3 till Jacob.
Micke tyckte nu att han kommit igång bättre med spelet men det räckte ändå inte långt mot stabile Roger, 1-3 även där. Jag vet inte om jag nånsin slagit Björklöf även om det varit ytterst nära ett par gånger. Per sa innan matchen att han för ovanlighetens skulle hade börjat träna lite nu inför VM. Och jag såg ju vad han gjorde på SM senast. Men nu kände jag att jag MÅSTE göra nåt om inte det här skulle gå helt åt fanders. Och på nåt vänster fick jag plötsligt igång spelet och tog matchen klart med 3-0. Då var det "bara" 3-5 inför dubblarna. Efter misslyckandet mot Boo vände vi på steken och lät Janne o Hasse ta förstadubbeln mot Roger o Per. Det gjorde vi rätt i för de vann galant med 3-0. Det gick tyvärr inte galant för mig och Micke. Vi spelade instabilt medan ungdomarna var täta. De hade inga bekymmer med servereturer osv. som man kunde tänka sig. I avgörande gjorde vi en blek insats och det blev en odiskutabel förlust.
Men vi hade ju fortfarande chansen. Janne lyckades med stor möda få 3-1 på Alexander. Hasse kämpade på bra mot Dillström och tog ledningen med 2-0 innan spelet tyvärr vände totalt. Tre enkla set för Jacob följde. Men Micke kunde nu äntligen slappna av och vann lika enkelt mot Per som jag gjort. Återstod min match mot Super-Roger. Jag var varmare nu och det gjorde mindre ont i benet och jag kände också att jag MÅSTE göra ett ordentligt försök även om det var en fruktansvärt tuff utmaning. Men jag gjorde min bästa match efter juluppehållet och bjöd verkligt motstånd. Det gick till ett avgörande och en poäng stod på spel då de andra matcherna tagit slut. Roger tog en liten ledning men jag slet för att komma ikapp och gjorde det också vid 8-8. Sen gjorde jag en bra poäng till 9-8. En till nu då...och jag fick en nätrullare.... som Roger inte kunde rädda innan den studsat två gånger...eller vänta nu...han fortsatte ju spela bollen...jag slutade spela...han förstod ingenting...jag förstod ingenting. Och sen det blev det en tråkig diskussion om bollen var död eller inte. Det var svårt att se - inte ens mina lagkamrater var överens. Men vi är två gentlemen. Till slut enades vi om att spela om bollen. Och då vann förstås Roger den och två till poäng på en gång. Äh, vilket trist slut. Och vilken eländig vecka! Nu gäller det verkligen att ladda om till efter speluppehållet om vi ska ha nån chans att haka på i toppstriden. Kämpa IFK!

Div 4 omg 8 IFK-Boo 1-8

Spekulationerna innan matchen gällde om vårt flyt verkligen kunde hålla i sig. Någon gång så blir det väl ett bakslag? Skulle det komma i denna match - mot det enda lag som vi plumpade mot i höstas? Vi fick möta dem vi trodde - minus Kroon som var sjuk. Istället Orestis som vi också gissat skulle vara reserv. Han har varit långtidsskadad men är på gång igen - och vi känner hans kapacitet. Och vi fick uppställningen precis som vi önskade. Inget att klaga på. So far...
Janne, Hasse, Jonas och Micke mot Dahlskog, Ununger, Hammar och Papadopoulos. Planen var att Micke skulle ta tre. Han hade ju aldrig nånsin torskat mot Ununger och inte mot Hammar på 10-12 år. Sen räknade vi med att Dahlskog tog sina. Jag skulle få slippa Ununger som jag har så svårt för. Hasse borde ha det lättare - även om det inte såg ut så i höstas. Och Janne skulle programenligt ta sina två.
Och det började enligt plan. Janne förlorade första set mot Hammar men sen kom maskinen igång som den skulle. Stabilt. Jag fick en bra uppvärmningsmatch mot Dahlskog och lirade faktiskt bra i första set och hade till och med setboll. Men för att ha nån chans mot Niklas så måste jag till att börja med vara skadefri - det höll förstås inte den här gången. Men sen började det som skulle visa sig vara ett upprepat MOTFLYT. Hasse blev lite för passiv mot Orestis och hade svårt för hans servar men matchen var jämn ända in i mål. Vid 10-11 i avgörande var Orestis långt från bordet och räddade och Hasse skulle "bara" lägga en enkel stoppboll - men gummiarmen la den tyvärr i nät. Äsch.
Micke hade 10-6 i första men tappade till 10-10 innan han lyckades avgöra. Men visade sig vara ett dåligt omen. I andra set blev det tvärtom Uffe som hade marginalerna med sig och sen rasade Mickes spel totalt medan Uffe var stabil. Bara att acceptera att sviten nu var bruten. Ajaj.
Vad värre var, Janne som brukar vara så stabil mot material hade inga marginaler med sig alls mot Uffe utan torskade tre raka hårda set. Ujuj.
Sen spelades kvällens och kanske säsongens två bästa set mellan Hasse och Niklas. Hasse lirade som i trance. Avslappnat. Rörde sig perfekt. Missade inte. Hade marginalerna med sig. Det stod plötsligt 2-0 och 4-1. Var det en superskräll på gång? Men det räcker med att man börjar tveka och tänka lite så rinner det iväg mot en sån här superspelare. Niklas vände och vann till slut komfortabelt. Även om det inte gav nån poäng så är det ju underbart att man ibland kan lira så här bra. Bara för Hasse att ta med sig i kappsäcken.
Jag ska dock inte ta med mig matchen mot Orestis. Jag skadad och Orestis rostig - det var väl inte jättebra förutsättningar för bra bordtennis. Men på samma vis som för Hasse blev det ett avgörande som förstås blev jämnt. Orestis vågade mer än mig och plötsligt hade han 10-8. Jag lyckades utjämna till 10-10 och slet till mig en matchboll. Och jag fick ett läge och trodde att jag hade avgjort matchen...men Orestis flaxade till och bollen seglade ner på kanten. Sen fick han en nätrullare och egen matchboll. Jag drog till på hans serve långt ut i hans backhandshörn. Han går ändå runt och på nåt konstigt vis lyckas han få över en hög boll med konstig skruv - som jag missar. Sicket elände!
Inte blev det bättre av att "Micke-mötet" slutade så illa. Våran Micke fortsatte att spela skraltigt medan Hammar var stabil och det blev en till slut en klar förlust. Nu var det ju i princip avgjort.
Vi chansade ändå på att jag och Micke skulle få till en nytändning i dubbel men tyvärr blev så inte fallet. Säsongens stora plump var ett faktum. Men vi kan säga att det var lika bra att få det överstökat och att allt motflyt kom på en gång. Nu bryter vi ihop och kommer igen!

Div 4 omg 7 IFK-Golden Kista 8-1

Oj, vilket flyt vi har den här säsongen. Jag var med all rätt ganska skraj för den här matchen. Kistas Robin Paulsson har gått fram som en slåttermaskin i serien och sen har de även den mycket kompetente Micke P som lirat efter sammandraget. Och vi hade ett stukat lag. Jag har kraftiga problem med ljumsken och måste i princip stå still med raka ben och lira. Micke har fått ryggskott.
Döm om min förvåning när jag kom in i omklädningsrummet. Den förste jag såg var Suheb Choudhary - Kistas högst rankade spelare (som inte lirat denna säsong)! Men sen lugnade jag mig då jag inte kunde se varken Robin eller Micke. Det vara "bara" Itlhiphon, Asim och den nye bekantskapen Max Körlinge som hade en landslagströja på sig - dock inte för pingis utan för fäktning! Micke var sjuk och Robin var i fjällen. Vilken tur vi har. Å andra sidan hade de tänkt komma med tre man men lyckades lura med Suheb för en gångs skull.
Nåväl. Janne, Hasse, Micke, Jonas mot Suheb, Asim, Max och Itlhiphon.
Janne hade inga bekymmer med Max som gjort comeback efter tio år sedan han lirade i Solna.
Micke gjorde, med tanke på ryggen, en heroisk insats och slog den någon rostige men alltjämt ytterst kompetente Suheb med 3-1. Hasse hade inga problem med Ithi. Men jag hade problem.  Det gick mycket sämre än jag hoppats. Jag kunde absolut inte röra mig och bara loopa med raka ben. Som tur var så lyckades inte Asim få mig att röra på mig så mycket. Jag kunde med hjälp av några specialservar på slutet gneta till mig matchen med 3-1. Men uj vad jobbigt det var! Asim kan ju lira.
Det visade han också i nästa match mot Janne genom att ta första set. Men sen kom Janne-maskinen igång och körde över Asim i tre set. Mycket stabilt som vanligt.
Hasse knep ett set mot Suheb men var annars tämligen chanslös - vilket gör Mickes insats ännu mer imponerande. Men sen höll det inte för Micke längre. Han klarade två set mot Ithi innan ryggen sa ifrån. Bara med största viljeansträngning och lite taktiska råd lyckades han kämpa till sig det avgörande setet. Jag hade sen inga bekymmer med Max och sen kunde Janne och Hasse defilera hem första dubbeln mot Suheb och Ithi. Klart!
Nu är det doktorn och rehab som gäller för mig. Tur att det är långt till nästa match.