Div 4 omg 6 Ängby-IFK 6-8

Första klassikermötet för mig i den nya dräkten. Mot "Diös lag" men ännu utan Stefan. Men till returen så hoppas vi han är med. Jag har haft oändligt många bataljer mot det här laget. Visserligen var det nu bara Mano kvar från origínaluppställningen men känslan finns ändå där. Vi fick omdisponera vårt lag i sista stund då Hasse inte tillfrisknade från sin förkylning som vi hoppats. Torbjörn ställde lojalt upp trots att han egentligen hade ett annat arrangemang denna kväll. Jag hade väntat mig att de två Petrarna skulle utgöra stommen tillsamman med Mano och Källving - men så blev det nu inte. Istället för Johansson så dök unge David Hammerfelt upp - vilket inte är någon dålig ersättare. Tvärtom den högst rankade i deras lag. Som vanligt dividerade jag och Micke om uppställningen och även denna gången lyckades jag faktiskt få det som jag önskade. Detsamma tyckte iofs Mano! Jag ville möta Mano - och han ville möta mig! Och sen var jag tvungen att låta Tobbe spela fyra då han inte kunde komma förrän efter matchstart. Vi körde som vanligt på två bord. Det blev alltså Roosmark, Hammerfelt, Mano och Källving mot Micke, Jonas, Janne och Tobbe. Då kör vi!
Direkt ett möte mellan två av seriens giganter: Roosmark mot Janne! Och mycket riktigt blev det också kvällens bästa match. Roosmark började bäst och tog två set men Janne kämpade sig tillbaka. Avgörande blev en rysare med bra bollar. Janne tyckte att det var Peter som missade på slutet men jag tycker också att Janne spelade tätt och säkert. 11-9 till Janne och återigen en suverän insats.
Mickes match mot Hammerfelt svajade fram och tillbaka i seten. Men i avgörande tog Micke kommandot direkt och hade 8-2....när han slutade att spela och David missade inte chanserna. Han kröp närmare och närmare och till slut stod det 10-9....och ingen time-out tog vi heller. Men Micke satte "sista chansen". Puh. Två segrar med minsta marginal.
Tobbe, som inte hunnit värma upp, tyckte han hade många bra chanser mot Mano men torskade i fyra tajta set. Samtidigt spelade jag mot Håkan...eller "spelade" är nog knappt rätt ord. Jag "försökte spela", men det ville sig inte på något som helst vis. Jag har fått någon slags mental blockering, kanske blev jag hypnotiserad? Snabbt stod det 0-2 och jag visset inte vad jag skulle göra. Jag kunde inte sätta bollarna på bordet. Jag försökte lyssna på Jannes visa råd om att stå närmare bordet och möjligen var det det som räddade mig. I tredje set tog jag i vart fall en liten ledning. Men det hjälpte inte att jag hade 10-8. Två krampaktiga bollar och det stod 10-10. Någonstans ifrån kom det i vilket fall ytte-pytte lite krafter tillräckligt så jag kunde ta hem setet. Men galet nära 0-3. Sen blev det inte bra men ändå tillräckligt för att jag skulle kunna få ordning på matchen till 3-2. Hemskt!
Men sen var det skönt att gå upp direkt mot Roosmark och kunna slappna av. Här behöver jag inte känna press på att vinna - jag är tvärtom klart underdog. Och jag spelade också mycket mer avslappnat och med kämpatag och lite tur kunde jag ta en 2-0-ledning. Peter spelade upp sig och tog sen tre set ganska enkelt men det var ändå inget att skämmas för.
Samtidigt kunde Micke med viss möda ta revansch på Mano med 3-1. Janne hade sen inga problem med Källving. Tobbe höll på mycket längre och stretade emot ändå in i kaklet mot Hammerfelt. Han fick ge sig på slutbollarna i avgörande. Men vi hade ändå 6-4 inför dubblarna. Även här dividerade vi vilka som skulle lira med vilka och i vilken match men till slut fick vi som vi önskade. Jag o Tobbe mot Mano och David och Micke o Janne mot Roosmark och Källving. Här var meningen att de som var i bäst form, dvs Micke och Janne skulle ta sin dubbel och sen fick vi andra försöka så gott vi kunde. Men det blev tvärtom! Återigen hamnade Micke och Janne i sirapsträsket utan att kunna ta sig ur. Jag och Tobbe gjorde ingen lysande match och var verkligen illa ute. Vi startade med 0-8 i första set och vann det andra med 19-17 men först efter att jag missat två servar på två setbollar. Vi gnetade till oss två set till. I avgörande set var vi faktiskt resoluta och tog det med 11-4. Väldigt viktigt. Nu spel på fyra bord varför jag inte kunde se de andra matcherna. Micke var chanslös mot Roosmark och jag själv hade i vanlig ordning en riktig drabbning med Mano. Efter 1-1 i set blev han en vägg som nästan bara han kan vara. Vart man än loopar kommer bollen tillbaka. Och jag fastnade lätt i kontringsspelet som han är bättre på. Nu spelade jag dock bättre - vilket var helt nödvändigt. Tredje set vann jag med 12-10 men i fjärde ryckte han till en stor ledning. Till slut stod det 10-6. På nåt vis tänkte jag ändå inte att det var kört. Jag kände att jag bara MÅSTE försöka. Med det flyt han hade skulle han antagligen vinna ett avgörande. Och sen tog jag faktiskt sex raka bollar varav flera var av riktigt hygglig kvalitet. Skönt!
För Janne åkte nu på sin första förlust för säsongen mot unge David - även om det var knappt. Men Tobbe blev klar snabbast av alla - tre raka sköna set mot Källving. 8-6 var ett faktum. OSSA! Nu tar vi jul som serieledare!

Div 4 omg 5 IFK-Stocksund 8-5

Förutsättningarna inför denna match var inte de bästa. Jag hade åkt på en förkylning och borde inte spelat - men någon reserv fanns inte att tillgå denna gång. Det var bara att ställa upp. Micke var precis spelbar efter en längre förkylning. Hasse hade spelat tennis och badminton, vilket ju som alla vet strider mot allt sunt förnuft i vår ålder, och hade förstås fått ont i ett knä. Det var bara Janne som var riktigt fit for fight. Det här kunde bli tufft - men det blev inte riktigt som vi tänkt. Vi dividerade som vanligt om uppställningarna. Vi hade två spelare som ogärna mötte Johnny och två spelare som ville spela så lite som möjligt. Det gick inte ihop så lagledarn var tvungen att ta "svåra" beslut. Men det blev inte alls som vi planerat då motståndarna skojade till det ordentligt på sitt håll. Det blev Micke, Hasse, Janne, Jonas mot Slätt, Inde, Hedin och Svjatoha. Men tiden gick och när klockan närmade sig matchstart syntes ingen Olle till. Det började ringas. Jo, han hade hörts vara på väg och borde ha dykt upp...men när klockan var fem minuter efter matchstart meddelade Vitali plötsligt att Olle vänt om och åkt hem! Vad?! Han och chauffören hade helt enkelt åkt vilse i Roslagen till något helt annat ställe och gav till slut upp att hitta fram till hallen! Märkligt, oväntat och tråkigt. Motståndarna tappar sin lagledare och bäste spelare och var förstås molokna när vi väl började spela. Enda fördelarna med detta var att vi ju nu borde få med oss en tämligen enkel seger och att jag skulle slippa spela så mycket då jag slapp Olle i första matchen och mötte Vitali i den sista - då matchen redan var slut.
Och det började enligt plan. Micke gjorde resoluta 3-0 på Kristoffer och Janne visade fortsatt stabil form genom att slå Johnny med 3-1 i en tuff match. Hasse började inte bra mot Vitali men spelade upp sig och knep andra med 13-11. En vinst här och det kunde bli en snabb hemgång. Men Vitali slet på och tog de två följande seten med 9-11. Ja, det kunde vi ta. Nu var det två matcher mot Olle Vakant och då stod det i vart fall 4-1. Jag spelade min match mot Kristoffer före de andras. Jag kan nog tyvärr inte bara skylla på sjukdom - de två första seten var bland de sämsta under hösten. 7-11 4-11. Men alltefter matchen led så ökade tröttheten. Det var ju nämligen så att Kristoffer har en spelstil som inte passade min sjukliga kropp. Jag gjorde som jag brukade och matade på med loopar mot hans backhand. Grejen var att jag nästan hur enkelt som helst kunde få spelet exakt dit. Jag la oftast överskruvade servar mot hans backhand - som han skar tillbaka så att jag fick en hyggligt högt upplägg som jag kunde loopa mot backhand. Sen var det bara att mata på. Problemet var bara att attackerna nu var ÄNNU tamare än mina normalt så tama slag. Och Kristoffer blir säkrare och säkrare varje gång man möter honom. Han hade inga som helst problem att lägga tillbaka bollarna med backhand. Och när jag la mot forehand så kom det grymt hårda loopar tillbaka som jag inte klarade att blocka tillbaks en endaste en i de första seten! Vad skulle jag göra? Fruktansvärt jobbigt!

Men jag tänkte ändå att jag måste försöka hitta på nåt. Jag ändrade taktik, med stöd av coach Janne, och ställde mig lite närmare bordet - men framförallt ändrade jag servarna lite. Det räckte för att rycka sönder spelet och gneta hem två set. Nu var det bara att fortsätta med samma metod i avgörande. Men som alla vet som spelar pingis så fungerar det ofta inte på det viset. Kristoffer vågade gå på mer och hade kanske några turbollar och plötsligt var det istället han som hade ledningen och spelet såg ut mer som i början av matchen igen. Inte blev jag mindre trött av att bollarna också blev längre och längre då jag själv också spelade upp mig och missade mindre. Men plötsligt stod det 8-10. Jag servade till mig 10-10 men sen gick det troll. Kristoffer hade nog kanske sex matchbollar och jag två. Det verkade inte gå att få slut på det. Och jag var så trött. Till saken hör att Kristoffer också var så avslappnad och sa att det här var ROLIGT. Han tycker sig vara en sån underdog så han såg det hela som en spännande utmaning - medan jag själv slet för att UNDVIKA en förlust mot en sämre rankad spelare. Sånt brukar ju ofta sluta på ett sätt - och Kristoffer kunde till slut också kamma hem en välförtjänt seger med 14-16. Det ÄR lättare att förlora mot en så entusiastisk och sympatisk motståndare. Grattis Kristoffer!
Och det skulle ju ändå inte vara nån fara på taket för själva lagmatchen...
Hasses match mot Johnny blev en riktigt tajt historia där jag inte såg mer än slutet. Det var bara små tillfälligheter som gjorde att det var Johnny som tog de två sista bollarna och vann med 9-11 i avgörande. Äsch. Janne hade däremot som tur var tillfälligheterna på sin sida mot Vitali. Det blev stundtals ett mycket bra spel - särskilt i slutet av matchen. Janne kunde vinna med 3-1 efter 11-9 i de två sista seten.
 Nu då! Det var bara att stänga matchen genom att ta dubbeln. Vi dividerade om vilka som skulle lira - men landade i att det trots allt var logiskt med en vänsterhänt Micke och med Janne som var i bäst form. Jag tyckte också det såg ljust ut när de tog ut Kristoffer istället för Vitali att lira med Johnny.

Men nu började det kännas som det var nåt galet med den här kvällen. Det VILLE SIG BARA INTE! Motståndarna spelade riktigt bra - men våra gubbar skulle ju ändå vara bättre och hade också många, många lägen att avgöra. Flera setbollar - men det gick inte att stänga till! Och när vi kom till ett avgörande och vi hade en hygglig ledning så vände det igen - och sen var motståndarna ostoppbara. Båda vågade dra på och bollarna satt där de skulle. Torsk. Näe, nu började det här bli lite väl jobbigt. Skulle jag behöva spela? Riskerade vi att tappa poäng? Det här var ju faktiskt helt galet!

Då det var sent var vi tvungna att att spela alla tre återstående matcherna på en gång. Jag som hade varit bombsäker att slippa att lira mot Vitali. Pust och flämt. Till min förvåning så blev det dock inte i närheten av en så jobbig match som mot Kristoffer - och det vara inte för att jag förlorade snabbt - utan tvärtom för att jag vann hyggligt klart med 3-1 och det utan särskilt många arbetsamma dueller. Skönt det i vilket fall. Då hade vi säkrat segern. Och tur var väl det. För lika snabbt som jag vann - lika snabbt förlorade Micke mot Johnny. Jag såg inget av matchen men enligt Micke satsade Johnny på knock-out-pingis och bollarna satt på bordet. Micke var chanslös. Men vad hände då med vår stabile Janne? När min match var klar så kollade jag på grannbordet och då stod det 2-1...till Kristoffer! Vad händer??? Jo, det hände att Janne fick ordning på spelet och gjorde ett kanon-set med 11-2. Sen fortsatte han, till skillnad från mig, i samma goda anda i avgörande och gick fram till en rejäl ledning i avgörande. Men Kristoffer gav sig inte! Han kämpade sig närmare och närmare. Till slut lyckades Janne ändå slita till sig de bollar som saknades och tog matchen med 11-7. En synnerligen märklig afton. Positivt var ändå en seger och upp i serieledning - plus att Janne är fortsatt i god form. Det var ju kort sagt han som räddade oss denna kväll. Det andra kan vi glömma.

Div 4 omg 4 Rotebro--IFK 3-8

Förstås extra mycket känslor att möta min förr-förra klubb på bortaplan. Men jag bestämde mig för att det skulle bli en trevlig kväll - och så blev det också - både socialt och resultatmässigt. Rotebro  har tre raka segrar och låg i topp. Det fanns massor av rutin i laget - från spel på hög nivå. Det borde bli en tuff utmaning för oss. När vi anlände och hälsade glatt på våra motståndare så blev jag strax lite osäker. De var nämligen fem man som värmde upp, ingen Hasse Eriksson men väl Tommy, Lasse Jonsson, PJ, Leif och Craig. Vad skulle hända nu med min och Mickes fina plan? Idén var nämligen att Tobias skulle ta sina tre och att jag skulle slippa Lasse som så lätt kan lägga tillbaka mina lösa attacker. Det borde kunna gå bättre för Janne och Hasse. Och si jag fick precis som jag ville - även om jag inte kunde gissa att Craig skulle sättas som tvåa och Tommy inte spela. Denne sanslöst otursförföljde man hade nu fått ont i ljumsken. "Nu är det bara aids jag inte haft", förklarade han lakoniskt.  PJ, Craig, Lasse, Leif mot Tobias, Jonas, Hasse och Janne.

Hasse försökte att hitta nån öppning på PJ men tyvärr klarade han att lägga tillbaka det mesta. Ett set i vilket fall och inte så långt till ett avgörande. 

Tobias var varnad om Lasses enorma säkerhet i defensiven. Det gick inte utan slit och vi fick se ett par av Lasses patentsmashar - men ändå tre stabila set till Tobias.

Janne fick ta fram hela arsenalen efter att Craig stimmat hem första set. Med stor möda och gott taktiskt kunnande lyckades ändå Janne hålla undan och ta de tre följande seten. Viktig match kändes det som.

 Jag förlorade mot Leif den enda gången vi mötts och jag hade därför stor respekt - och stort fokus. Jag låg under båda de första seten men tog mig förbi på slutet. Hade sen 6-2 i tredje och allt såg ut att gå så rasande enkelt - när spelet istället oförklarligt rasade ihop! 7-11. Och det fortsatte på samma vis i fjärde. 0-4. Vad händer här egentligen??? Det var dock inte bara jag som tappade spelet - nu började Leif också spela så där säkert och aggressivt som jag visste att han kunde. Jag vet inte hur jag gjorde men jag slet mig ändå närmare. 7-9 blev 9-9. Sen fick jag en nätrullare och sen missade Leif serven. Pust och stön! Leif hade nog tagit ett avgörande. 

Efter denna pärs direkt upp mot PJ som jag inte mött på över tio år och aldrig slagit. Han är så grymt säker i blockeringarna och är en sån kämpe så man måste vara på tårna hela tiden. Det var jag till en början. Men en ledning med 2-1 i set räckte inte. Han vann åter i avgörande - som jag har för mig har hänt flera gånger förut. Men det är sånt man får ta. Det är en riktigt bra spelare.

 Vi hade ändå en ledning då Tobias som väntat klarade av Craig i tre raka. Nu kom dock två tuffa matcher. Var det möjligt att Jannes tunga offensiv och luriga spel kunde räcka mot Lasse? Vi hade i vart fall hoppats det innan. Och detta blev säsongens höjdarmatch. Ok, jag lirade grymt mot Dillström i förra matchen och Hasse spelade fantastiskt mot Sannebring i veteranen - men detta var nog ett snäpp värre. Janne spelade närmast perfekt både när det gäller taktik och utförande mot en så här säker klass-spelare. Han lurades med loopar i fel hörn, smashade på rätt bollar, la stoppbollarna i rätt lägen och motade tillbaka alla attacker. Tre grymma set helt enkel. Fantastiskt. 

Och sen fortsatte det. Till skillnad mot mig så krånglade inte Hasse till det i tredje set mot Leif utan fortsatte mata på. 3-0! Härligt. 6-2 inför dubblarna. Mycket bättre än jag vågat hoppas.

Vi krånglade inte till det utan Tobias och jag tog oss an förstadubbeln mot PJ och Leif. Vi glänste kanske inte men det blev ändå 3-0. Skönt att ha en partner där man kan koncentrera sig på att hålla bollen på bordet - så gör han poängen! Pang!

Lite överraskande så förlorade dock Hasse och Janne sin dubbel i avgörande men motståndarna spelade faktiskt riktigt bra. 

Nu var det bara för Tobias att göra det han skulle. Och visst gjorde han det även om han fick slita i ett par av seten mot PJ Tack för det för jag hade själv stora bekymmer med Craig! Men 8-3 mot serieledarna - vad kan stoppa oss nu?

Div 4 omg 3 IFK-Järfälla 8-1

En viktig match efter förra omgångens förlust - det är inte kul att halka efter i tabellen och tvingas jaga hela säsongen. Men det här visste vi skulle bli tufft, förstås lite beroende på vilka motståndarna kom med. Respekten var stor sett till vilka de har truppen och utifrån tidigare resultat. Det blev ett "medellag" kändes det som:  Anders Millbert som ju är en klass-spelare på denna nivå, deras stora talang Jakob Dillström som körde över t ex mig i div 3 senast, den starkt uppåtgående ungdomen Alexander Johansson och sen lagledare Mats Byrstedt.

Efter en del dividerande bestämde jag att jag skulle få slippa Millbert som jag fick storstryk mot den enda gång vi mötts för ett antal år sedan. Och jag fick som jag ville. Tobias, Hasse, Jonas, Torbjörn mot Dillström, Millbert, Johansson, Byrstedt. Nu kör vi!

Tobias fick väl, vad jag förstod, inte igång nåt riktigt flyt men det räckte för klara 3-0 mot Johansson. Sen var det chans för revansch mot Dillström. Jag visade ju god form i helgen - frågan är om nåt av detta fanns kvar. Sånt kan man aldrig veta. Men ibland händer det att nästan allt funkar som man vill. Detta var en av dessa få tillfällen. Nu spelade ju inte Jakob på topp men han fick inte heller chansen. Jag var aggressiv på servereturerna och tät i försvaret. Har inte mycket att klaga på. 11-4 11-2 11-4 måste vara en av de största segrarna mot en jämngod spelare någonsin. Och det fortsatte. Hasse gjorde ingen toppmatch men det räckte för 3-0 på Byrstedt. Och Torbjörn startar med 11-9 mot Millbert och leder i andra set och spelar riktigt, riktigt bra. VAD HÄNDER? Nu tappade han snöpligt setet med 11-13 och sen matchen men 3-1 efter första omgången är ju en kanonstart.

Hasse var fortsatt missnöjd med sitt spel mot Dillström - men det spelar mindre roll så länge man vinner - och det gjorde ju Hasse i fyra tajta set med.  Det var ju mot en högre rankad spelare och Jakob spelade bättre än mot mig. Upp med hakan! Tobias fick det tuffare. Millbert var aggressiv och det blev mycket backhand mot backhand där han ju är stark. Tobias kom inte ur spelet. 0-2 och i tredje blev det riktigt svettigt innan Tobias till slut lyckades vinna med 15-13. Nu kanske det lossnade? Jovisst, i fjärde var det Tobias som tog initiativ och Millbert som blev passiv och 11-5. Bara att fortsätta i samma spår i avgörande. Men det finns inga garantier för nånting i pingis. Nu var det återigen Millbert som tog initiativ och drog hårt med sin backhand och Tobias blev passiv och plötsligt stod det 3-8. Attans! Men det svängde igen! Tobias började plötsligt dra på och Millbert blev nu passiv och plötsligt stod det 8-8! Och det blev 10-8 och till slut 11-9 och vi kunde pusta ut...puh...
Då gick det enklare för mig mot Byrstedt. Inte lika galant spel men det räckte ändå för klara 3-0.
Och Torbjörn fortsatte spela bra - vilket också var nödvändigt om han skulle rå på den duktige Alexander. Torbjörn visade att han trots 40 års åldersskillnad hade kvickast fötter! Snabba attacker och stabilt blockeringsspel och 3-0 även i denna match. Grymt! 7-1. Vilken sensationell utveckling.

Nu lät jag Tobias och Hasse, som spelat så fantastiskt mot Boo, få avgöra matchen mot deras ungdomar medan jag och Torbjörn generalrepeterade inför veteran-DM i en betydelselös match mot deras seniorer i andradubbeln. Allt gick enligt plan. Vi vann snabbt vår betydelselösa match med 3-0 och kamraterna gick fram till 2-1 och 8-4 i förstadubbeln. Sen vet jag inte vad som hände. De tappade spelet totalt och även setet. Sen blev det krampaktigt spel i avgörande och Torbjörn och jag började undra om det istället var vi som skulle förbättra vår dubbelstatistik. Inte fel iofs...men det hela redde förstås ut sig till slut och 8-1 var ett faktum. Tjohej!

Div 4 omg 1 Boo-IFK 8-2

Det blev tyvärr ingen lyckad debut som lagledare i nya klubben. Men vi hade heller ingen lätt uppgift. Boo hade "tyvärr" fått plocka in två reserver istället för de två tjejer som spelade i förra matchen (utan att vinna någon match). Och det blev inga mindre än Tomas "Bärsan" Berg och Jonny Norgren. Men vi kan möjligen trösta oss med att de även hade kunnat plocka in Magnus André och Stig Inganäs som istället valde att träna. Magnus Gustafsson, Bärsan, Norgren, Ununger mot Tobias, Jonas, Hasse och Torbjörn.
Tobias startade lite stelt mot den alltid lika chansspelande Norgren men till slut rullade maskinen igång till en säker vinst. Hasse kom aldrig riktigt loss i spelet mot Gustafsson. Tre jämna set förlorades.

Torbjörn hade förstås en alltför tuff uppgift att ta sig an Bärsan med rutin från högsta serien.

Jag har ju alltid svårt mot Ununger men den här matchen vill jag bara glömma. 10-6 i första och 10-8 i andra men det GICK bara inte att få in setbollarna! Dessutom hade han turbollar på slutet. Åh, vad detta var jobbigt. 

Jag tog mig samman och vann första set mot Gustafsson men sen blev inte heller detta nåt att minnas. Jag spelade inte bra men huvudförklaringen var att han nu spelade jättebra. Jag kunde inte göra så mycket - hur jag än försökte - han tog absolut allt. Mycket bättre än sina relativt låga rankingpoäng. 

Tobias hade sen 2-0 och 8-4 mot Bärsan men inte heller det räckte! Torbjörn hade 5-0 i avgörande mot Norgren men inte heller det räckte! Plötsligt smällde Jonny in allt. Hasse tog fjärde set mot Ununger med 11-3 och såg ut att dominera spelet inför avgörande - men inte heller det gick vägen!

Sen gjorde uppenbarligen Tobias och Hasse en suverän dubbel mot Berg o Gustafsson nedan jag och Torbjörn vek ner oss i avgörande.

Matchen var slut och vi har fått oss en riktig tankeställare. Är det läge att skaffa en idrottspsykolog till klubben?

Div 4 omg 10 Bro-Väsby 8-5

Bro var naturligtvis storfavoriter i denna match men lite nyfiken var jag ändå. Vi var inte helt chanslösa i förväg även om de ju deras fyra spelare var högt rankade över Perka och Feng. Men vi hade nu med Wei som var tillbaka från Kina. Och jag själv har ju faktiskt gått hyggligt på senare tid och till och med satt nytt rankingrekord med 1739 poäng. Det som gjorde att jag ändå inte kunde tro på en skräll var att jag varit krasslig sedan en vecka och inte hade mycket till ork i kroppen. Men vi försöker väl ändå. Trumstedt, Holst, Wallin och Byström mot Wei, Jonas, Perka och Feng. I och med detta slapp Feng nabben - precis som han önskat. Varsågod, nu kör vi! Spel på två bord.

Men det blev tvärstopp direkt! Perka var chanslös i nabbmötet mot Trumman. Och Wei verkade rostig efter kinavistelsen (trots att han spelat en del därborta) och förlorade i tre raka mot Wallin efter passivt spel. Feng tog första set mot Holst men var sen lika chanslös han. Jaha, det här skulle nog bli en tidig hemresa trots allt. Bro har mycket att spela för och verkade fokuserade på uppgiften. Och jag skulle upp mot Byström där det brukar bli maratonmatcher. Hur skulle jag orka det? Jo, jag fick väl försöka vinna snabbt! 3-11 och 8-11 efter att jag vänt 6-0 och 8-4. Men sen började det förstås kärva i tredje. Och nu märktees det av att jag inte hade mycket kraft. Men med en hel del tur lyckade jag ändå knipa även det tredje med 12-10 - annars vet jag inte hur det gått. Och nu direkt upp mot Trumman som jag ju förlorade mot i en sån jätteslitsam batalj på hemmaplan. Jag hade ett par setbollar i första set och hade förstås behövt det - men det gick tyvärr inte. Sen tröt ork och koncentration och Trumman fick en ganska behaglig resa i mål. Inte mycket att göra åt. Å andra sidan gick det ännu lättare för Wei som vann i tre snabba set mot Holst. 

Feng hade märkligt nog betydligt större chans mot Wallin än vad Wei hade. Det blev en hård fajt som böljade fram och tillbaka fram till avgörande set. Jag försökte säga till Feng att våga lite, lite mer och möjligen hjälpte det till - i vilket fall gjorde han ett ryck och vann med 5-11. Fantastiskt! Först Englund som han slog på hemmaplan och nu detta. Två spelare typ 300 poäng över i ranking. En verklig Bro-dödare! 

Och nu spelade även Perka superfin pingis mot Byström.  I vart fall till 1-1 i set och 3-8. Sen rasade tyvärr allt. Jobbigt för Perka förstås. Och den negativa känslan hängde med in i dubbeln där vi mötte Trumman och Wallin.  Synd det för Wallin hade väldigt svårt att bedöma Perkas skär. Å andra sidan hade han väldigt lätt att bedöma min serve. Har sällan varit med om nån som drar in dödande slag på nästan alla servereturer, hur jag än gjorde. Märkligt. Det blev tyvärr förlust. Wei och Feng gjorde debut som dubbelpar och det verkade ha fungerat hur bra som helst för de vann mot sitt väldigt rutinerade motståndarpar med 1-3. 

Och nu var det faktiskt bara 6-4 inför de avslutande singlarna och det såg ju inte helt omöjligt ut. Var det till och med skrälläge? I så fall måste Wei klara av det knepiga nabbspelet. Jag hann bara se slutet men Wei lyckades nästan bolla ut Trumman. Det gick sämre när han gick på attack. Tyvärr höll taktiken inte ända till slutet. I avgörande missade Wei nästan varje attack - många gånger nät ut - och föll med 11-7. Synd. Det gick dock bättre för mig Holst. Samma mönster som mot Byström. En bra start - två enkla set och en uppgiven motståndare. Men sen fick ändå Holst flyt i tredje och tog setet lätt. Och sen blev det risigt spel från båda två i fjärde. Med yttersta möda lyckades jag ändå knipa hem det med 11-13. Pust. 

Men Wallin hade ju haft riktigt svårt med Perkas nabb i dubbeln och därför hade jag inte tappat hoppet helt - bara Perka kunde hålla humöret uppe. Och det kunde han - i motsats till Wallin som blev alltmer frustrerad. Samtidigt pågick matchen mellan Byström och Feng. Långa fina loopdueller. Feng förlorade visserligen de två första seten men hade en knapp ledning i tredje då den första matchen var inne i slutskedet i avgörande set. Perka spelade bra men Wallin tog ändå ledningen med ett par bollar. Perka tog ikapp och fick sen en matchboll vid 9-10. Nu var frågan om han skulle våga ta den här serven mot forehand som han lyckats med tidigare och konstaterat att han borde gjort flera gången i matchen. Men han vågade inte utan gjorde i stället en vanlig underskruv mot backhand - som Wallin förstås dräpte in direkt. Och sen tog han förstås två bollar till och vann. Äsch, så nära.

Men vi kan inte klaga så mycket. Vi skakade en motståndare som var klara favoriter. Bara att kämpa vidare. 

Div 4 omg 8 Väsby - Täby 8-3

Dags för bottenmöte igen. Förra gången slutade dramatiken med 7-7. Vi ställde upp samma lag - Täby gjorde det inte denna gång. Tyvärr var Eje förhindrad. Jag säger tyvärr även om det ökar våra chanser kraftigt. Det är alltid kul att möta Eje och både jag och Vincent hade sett fram mota det. Nu får vi förhoppningsvis chansen i nästa veckas veteranmatch istället. Men det var inget dåligt lag vi mötte för det. Mest nöjd med kvällen är jag faktiskt med uppställningen. Jag slapp återigen möta Stefan Brodin. Jag trodde bara vi mötts en gång förut men Stefan säger att det varit flera - och då är det så - både sedan Järvatiden och i Täby - och jag har förlorat stort varje gång! Och Stefan har ju spelat på topp hela hösten trots att han aldrig tränar. 

Det blev alltså Vincent, Jonas, Perka och Feng mot Tommy B, Ludvig, Stefan och Benny. Fyra bord så jag såg inte så mycket av de andra matcherna. Eller det gjorde jag ju faktiskt den här gången. Min första match mot Benny tog slut väldigt snabbt. Jag bjussade inte ens på en poäng i första set som man kanske ska göra av artighet. Jag kunde alltså se att Vincent vände ett 0-2-underläge mot Brodin med minsta möjliga marginal, 12-10 i tredje set innan han kom igång och kunde sopa hem de två sista seten. Stundtals väldigt fina bollar, snabbt och flackt spel. Och jag kunde också se när Perka ryckte i avgörande set mot Tommy och tog hem matchen. Mycket meriterande mot en gammal deffdödare. Härligt! Och jag kunde även bevittna hur Feng i fyra tajta set överlistade Ludvig. Också mycket bra gjort och en revanch från förra gången då Feng kammade noll. 4-0. Vilken kanonstart!

Att det var bra gjort av Feng visade sig också genom att Ludvig i nästa match betvingade självaste Vincent i femte set! Vincent var förstås inte nöjd men vi vet hur det blir om Ludvig får gå på offensiven och har flyt. Det bara smäller! 

Själv fortsatte jag att spela stabilt och kunde lura Tommy i tre raka. Perka kunde efter ett mindre bra inledningsset vinna komfortabelt mot Benny. Feng, som påstod innan matchen att han var helt slut efter en förkylning, kämpade på överraskande bra mot Stefan och hade 6-6 i avgörande innan Stefan ryckte ifrån med några riktiga kanonsmashar. Men 6-2 inför dubblarna i vilket fall. De blev inte spännande på nåt vis. Jag och Perka ska bara försöka glömma vår match mot Stefan och Ludde medan Vincent och Feng inte hade några som helst problem med sin match. Sen vann Vincent snabbt och lätt mot Tommy och matchen var slut. Sådärja. I praktiken om dock inte i teorin borde vi nu ha klarat kontraktet! Täby kan knappast ta tre matcher och komma ikapp oss. Men vi ska fortsätta att fajtas för fler poäng förstås!