Div 5 Väsby - Stocksund 8-0

Min värsta farhåga - när jag väl lyckats få till ett slagkraftigt lag - var om nån av Stockans knattar skulle vara sjuk och att de därför råkat sätta in nån storspelare. Men så blev inte fallet. De kom, efter sedvanlig rundvandring efter spellokalen, med sina vanliga knattar. Jag hade alltså ansträngt mig hårt för att maxa laget och inte råka ut för några obehagligheter när vi skulle säkra platsen i den här serien - de här ungdomarna ska INTE underskattas. De är duktiga för sin ålder, Moa till och med allra duktigast i hela landet, och tränar hårt och går framåt för varje vecka. Och Nicke, vår egen storspelare, var upptagen denna kväll, vilket ställde till vånda. Åtminstone ända tills jag insåg att Nu hade jag dock Philip blev spelklar för Väsby just denna dag och att han också kunde slita sig från pluggandet. Som Skolverksanställd vill man ju ogärna hindra ungdomens utbildningsflit! Och sen hade vi lyckligtvis också med vår kämpe Tomas. Allt detta skulle visa sig vara nödvändigt. 

Jonas, Perka, Philip, Tomas mot Moa, David Schultz, Max o Isak Cederlund. 

Max är en mycket säker spelare, särskilt i det öppna spelet, därför måste man vara koncentrerad. Jag kunde förmå mig att vara tillräckligt koncentrerad för tre raka set. Philips debut mot Moa gick också geschwint i tre snabba set. Värre var det då för Perka mot lille Isak. Han fick kämpa ända in i kaklet i avgörande set innan det löste sig. Pust! Nästa år åker man på däng mot den här killen! 

Även Tomas fick slita rejält mot David även om han nöjde sig med fyra set. 

Efter ett slarvigt första set kunde jag få grepp på David och ta efterkommande seten ganska så lugnt. 

Stackars Moa fick möta sin andra nabb i rad och det gick inte bättre mot Perka. Även Isak mötte sin andra nabb och för honom vet lade det ha varit en fördel att ha spelat in sig. Philip hade 0-2 och 6-9 innan han lyckades vända matchen! Pust! Och Tomas fick pusta på ännu en gång och ta fram de riktiga kämpatagen för att bemästra Max säkra offensiv. Han vände underläge i fjärde set och kunde med detta ta hem sin och lagets match. 8-0 efter tre kvart.  Härligt! En mycket skön känsla att vi fixade att hålla oss kvar efter alla oväntade besvär som uppstått under säsongen. Nu kan vi slappna av inför slutmatchen borta mot Tyresö. 

Gästblogg veteran div 2 Väsby-Hammarby 5-5

Crazy Bananas! Nåt annat uttryck kan man knappast använda om den här serien och den här matchen. Läget inför slutspurten är absolut hysteriskt med vi, Spånga och Bajen på 8 poäng och Ängby på 7. 

Precis som jag förutsett kom motståndarna i god tid till denna ödesmatch,  i mycket god tid dessutom, tre kvart före matchstart. Min kamrater kom sent - men faktiskt inte lika sent som vanligt utan en hel kvart i förväg så de till och med hann värma upp en liten stund. Precis som jag förutsett kom de också med sina Big Three som slog Stocksund senast - och nu var de hungriga på mer! Precis som vi, Spånga och Ängby vill de JÄTTEGÄRNA vara kvar i serien. David (med nya flickvännen som publik, vilken ju bara MÅSTE vara inspirerande!), Wei, Jonas mot Hagenbladh, Sannebring, Johansson. Jag har bara mött Sannebring på träning en gång för ett par år sen och då spelade jag faktiskt bra - en jämn match trots att han ju var mycket bättre. Och nu har han dessutom satt igång och tränat igen och trivs med pingisen. Kul. Men jag bestämde mig för att sälja mig dyrt mot de här spelarna som alla ligger långt över mig i ranking och i kvot. Och jag spelade förvånansvärt (i förhållande till måndagens träning) bra och Stefan hade svårt för mina servar och skruvar. Tog ledning med 10-8 första set, spände mig, tappade till 10-10, fick 11-10, tappade, 12-11, tappade, 12-13, räddade, 13-14 och sen...torsk...Man MÅSTE ta såna här chanser mot såna här spelare - så ÄR det bara. Andra set. Tar ledning, han kommer ikapp, jag räddar setboll, för en ny chans att ta ett set, men tappar igen. 11-13. Det var då fasen också! Nu är jag riktigt förbannad. Kanske hjälpte det för jag vann tredje set med 11-7. Men adrenalitet räckte inte. Jag kom under i fjärde, med 7-10 till och med. Det ska vara kört, men Stefan grenade nog minsann lite och missade ett upplägg, jag lyckades luras med två servaroch tog ikapp till 10-10. Tar jag detta så har jag världens fördel i femte, hann jag tänka... men då kom det tyvärr två bollar som smet strax utanför. Äsch! 

Wei förlorade mot Mats i tre raka och var missnöjd efteråt men David hade en riktig hård fajt mot Lasse som vi kunde bevittna slutet på. Det var absolut nödvändigt att han tog den här och som tur var fick han ett litet försprång från mitten av avgörande som han lyckades hålla hela vägen. Puh! Inte slut än. Vi kämpar på. Nästa omgång upp mot Mats som väl är den säkraste av motståndarna. Och historien upprepar sig. Jag spelar bra. Mats har lite svårt med mitt spel. Jag får 10-8...men tappar till 10-10 och torskar med 11-13. Nä, nu tog min energi faktiskt slut. Det må vara mig förlåtet. Jag FÅR bara inte tappa så här många setbollar - det spelar ingen roll att motståndarna är bättre. Det här är ju en ödesmatch! Uselt är vad det är! 0-3 mot Hagenbladh. Som tur är fick nu Wei igång sitt spel och tog sin match mot Lasse i tre raka varav de första två med 11-3 11-2! Märklig sport det här. David däremot hamnade i ytterligare en rysare men den här gången blev det tyvärr omvänt efter att Sannebring spelade väldans bra i avgörande - en odiskutabel seger - även om han grenade på slutet och tappade från 3-10 till 7-10 innan han kunde avgöra. 2-4 inför dubbeln är ett verkligt knepigt läge. Men vi ger inte upp.

Wei och David gjorde nu en riktigt stabil dubbel. Efter att de knep det första jämna setet med 11-9 tog de sen det andra ännu jämnare med 15-13 och kunde sen defilera hem det tredje med 11-7. Vi är med.

Nu såg jag ingenting av de andra matcherna. I ögonvrån såg jag dock att Davids match var slut fort och jag tyckte mig ana att David vann. Och det visade sig stämma. Grymma tre raka utan pardon! Jag anade också att Wei hade det svårt mot Sannebring och kunde efter typ halva min match konstatera att han förlorat. Då låg alltså allt ansvar på mig att ordna en livsviktig poäng - igen, liksom i förra matchen mot Österåker - där jag åkte på säsongens hittills största besvikelse efter matchboll och 11-13 i avgörande mot Hasse Nyström. 

Det värsta var att matchen startade precis på samma vis igen. Jag spelar bra..men förlorar ändå första set med 11-13. Det är som en förbannelse! Men jag vill inte ge mig. Jag håller nu försprånget i andra set och gör samma i tredje. Nu kan jag avgöra i fjärde. Men jag kommer under - och kommer under rejält dessutom. 7-10. Men Lasse missar ett upplägg, jag luras med två servar och kommer ifatt...men vänta nu det här känner vi igen...har jag blandat ihop mina matcher? Nej, det ska tydligen vara så här. Jag tappar med 10-12. Hur ska jag klara pressen? Det ser det inte ut som jag gör. Kommer under 0-3 efter att jag bland annat missat en serve. Lasse ligger ett par poäng före hela setet. Det blir 7-9 efter att han fått en turboll. Jag kämpar och sliter men är ohyggligt nervös - som tur är är även Lasse nervös och det är inget vidare spel. Jag lyckas lura till mig två raka. Men jag grenar ut en boll och Lasse får matchboll. Nu minns jag inget mer av slutet än att jag tar time-out vid 10-10 för att lugna ner mig. Min räddning blir att Lasse nog är ännu mer spänd. Jag VINNER med 13-11 och det är så OHYGGLIGT skönt och så fruktansvärt RÄTTVIST! 

Nu har vi fortfarande chansen. Det gäller bara....det gäller bara....alltså, det gäller "bara" att slå Stockan i sista omgången, om det nu ens räcker. Jag orkar inte räkna just nu. Men nu kan inget längre vara omöjligt för Väsby! 

Kärrtorp-Väsby 8-1

Iväg till Kärrtorp mot serieledarna. Alla deras fyra bästa har högre ranking än någon av oss - men nu hade de godheten att ta med Johan Holmdahl - som ju dock är en mycket kompetens femteman - och dessutom med ett obehagligt nabb. Nog trodde jag att det skulle bli tufft  - och det besannades på en gång. Drotz, Nöu, Örtquist, Holmdahl mot Nicke, Perka, Jonas och Vincent. Jag gamblade lite och hoppades att Mattias skulle sätta sig tvåa. Det gjorde han inte men då slapp jag istället Alex som jag har lika liten chans mot. Visserligen fick jag nu möta två långnabb. 

Vi stretade emot hyfsat bra - trots de dåliga oddsen. Jag var nära att ta andra set mot Matte, jag brukar sällan vara nära setvinst. Både Vincent och Nicke var ytterst nära ett avgörande set mot Alex (10-12 i fjärde) - inte dåligt gjort.  Örtquist däremot var omutlig och har uppenbarligen tränat på ordentligt sen mötet i höstas, då Nicke vann.  7-0 när jag skulle försöka spränga skamgränsen mot Holmdahl. Det såg bra ut till en början men Johan kämpade till sig ett avgörande - med lite tur får man nog också säga. Det är som läsarna väl vet vid det här laget oftast svinjobbigt för mig mot långnabb och Johan utgör inget undantag. Det brukar bli jämnt och nu blev det fajt in i kaklet. Jag tappade 10-8 men kunde vinna till slut med 12-10. Skönt. Är ändå hyfsat nöjd med spelet eftersom Johan spelade rätt bra idag. Jag hade också chansat att sätta på ett nytt, oprövat forehandgummi (Hurricane III original) och det funkade faktiskt helt okej direkt. Skönt att veta för framtiden då Japsko slutat ta hem mina gamla favoritgummin (Globe 999 national version).  Och lyckligtvis säljer Wei Hurricane så det blir både billigt och smidigt i fortsättningen med materialet. 

Avslutningsvis fick Nicke och jag en dubbellektion mot Alex o Örtquist. Man kan sammanfatta det med att det inte är förvånande att detta par är obesegrat den här säsongen. Det här blir utan tvekan ett topplag i div 4. Lycka till, säger vi! 

Väsby - Tullinge 8-4

Det här var ju bara omöjligt att vi skulle kunna förlora med både Wei och combackande Anthon i laget. Dessutom hade vi sån tur att Martin Lundell var sjuk. Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle gå till på detta viset. Anthon, Wei, Jonas, Perka mot Christer Åkerström, Åke Berg, Pontus Tyllström och Peter Wallin. 

Anthon tre snabba på Tyllström men jag skulle direkt upp mot den hårdslående långnabbaren Åkerström som jag aldrig tror jag slagit. 11-4 i första set var dock en lovande start. Sen började det kärva. Fegt och osäkert spel medan Christer satte allt fler slagloopar. Ett par setbollar till ett avgörande räckte inte. Ännu en sur förlust. Wei hade dock som väntat inga problem med Wallin. 

Perka har aldrig slagit Åke, påstår han. Det blev en märklig match. 7-11 följdes av 11-0! Det visade sig att Åke spelat med fel sida på racketen! Inte antin utan skruvgummit på backhand. Men det var till slut inte det som avgjorde. Perka var stark i slutet av femte set och kunde ta en viktigare seger än vad jag kunnat ana i förväg - samtidigt som han spräckte ett spöke. Vilket alltid är underbart!

Anthon skulle ju rimligen inte ha svårare mot Åke även om det alltid finns en risk att man faller in i Åkes spel. Men 11-5 11-6 såg ju stabilt ut...men vad hände sen? VAD HÄNDE SEN? 8-11 5-11 och en alltmer frustrerad Anthon och en alltmer fokuserad Åke. Vad SA jag? Inte falla in i Åkes spel. Det har jag själv gjort flera gånger och sett betydligt bättre spelare göra. Och det hände nu igen. Åke högg som en kobra och Anthon drog ut boll efter boll och till slut stod det 8-11 och sensationen var ett faktum. Då är det faktiskt okej att bli förbannad och till och med tjonga racketen i ribbstolen - det måste man faktiskt förstå. Stackars Anthon. 

Och det fortsatte med att Christer spelade ännu bättre och slog Wei relativt klart. Nu var det fara och färde - särskilt som det såg jämnt ut mellan Perka och Pontus. Men Perka var stabil idag och höll ihop det. Och jag vann enkelt mot Wallin. Så ändå 5-3 inför dubblarna. Wei och Anthon hade inga bekymmer medan Perka och (särskilt) jag spelade illa mot mycket fint spelande Åke och Pontus. Men svag insats av oss. Och nu kändes det plötsligt läskigt inför avslutningen. Men det blev inte spännande. Anthon samlade ihop sig efter ett tajt första set och tog tre raka på Christer och Wei körde helt över Åke. Slut. Pingis är en konstig sport. Då hade jag nog också klarat av Pontus efter två tydliga vinstset - men där Pontus i sedvanlig stil gjorde några fantastiska räddningar. 

Pust och stön! Men jätteskönt. Nu är vi nästan på säker mark.