Div 4 omg 1 Täby-Väsby 7-7

Så var det äntligen dags för det uppskjutna "toppmötet" mellan seriens förmodade två bottengäng. Matchen skjöts upp pga skador på ett par av Täbyspelarna - nu var en av dem inte med (däremot en annan bättre) och en var fortfarande inte helt kurant (Berndtsson). Vi hade på vår sida två halvkrassliga (Vincent o Feng) men vi håller ju på med detta för att det är kul att spela så det var för väl att matchen nu blev av. Då kör vi. Perka hade önskemål om att få möta Eje och det kunde jag uppfylla direkt - även om det var helt omöjligt att lista ut deras uppställning utifrån tidigare matcher. Jag var nöjd med att slippa överdomare Brodin som jag fick storstryk av den enda gången vi mötts - även om det var många år sen.
Eje Strind, Ludvig Jonsson, Tommy Berndtsson och Stefan Brodin mot Vincent, Jonas, Perka och Feng.
Vi spelade som tur var på fyra bord, tur eftersom matchen startade ungefär halv nio och vi hade med en krasslig småbarnsfar som sen skulle åka ända hem till Märsta (matchen tog sen slut tjugo över elva!). Fyra bord innebar dock att jag inte kunde se mycket av kamraternas matcher.

Perka fick alltså möta Eje direkt och var efteråt hyfsat nöjd med spelet även om det blev förlust i tre jämna set. Vincent hade det ännu mycket tuffare mot Brodin. Tredje och fjärde set slutade 13-15 till Vincent! Pust!
Jag trodde Feng skulle ha en hygglig chans mot Ludvig och så blev det ju också. Tyvärr förlust med 13-11 i fjärde. Men jag skulle så småningom få känna på varför Feng hade det tufft mot Ludvig denna kväll.
Själv fick jag möta Tommy som inte kunde röra sig helt smidigt pga sin revbensskada. Det märktes även om jag till slut fick slita hårt för att vinna med 3-1 efter att ha vunnit stort i de två första seten. 2-2. Jämnt precis som vi trodde.
Liksom i veteranmatchen mot Täby för ett tag sen fick jag nu möta Eje i andra omgången. Då räckte jag inte till även om det som alltid blev jämnt och extremt jobbigt. Att spela mot Eje är som ett hårt Friskis o Svettis-pass. Långa bollar där han oftast fiskar från bakplan men där det inte så sällan blir omvända roller. Det gjorde att vår match tog klart längst tid i andra omgången och att jag inte kunde se nåt av de andra matcherna. I första set lyckades jag ta ikapp en ledning och sen avgöra på andra setbollen till 10-12. Viktigt med bra start! I andra set samma sak. Det blev en liten malör vid 8-7 till Eje. Han slog en boll på kanten långt snett utifrån forehand. Jag tyckte det var omöjligt att säga om den var rätt. Eje hade möjligen en annan uppfattning men föreslog ändå omspel. Nåt annat är ju svårt att göra när man dömer själva. Det blev 8-8 men sen 9-8 till Eje så detta borde inte varit helt avgörande. Dock lyckades jag återigen ta mig ikapp och förbi till 9-11. Tjåle!
I tredje set fick jag för ovanlighetens skull en hygglig ledning som jag lyckades behålla hela setet ut till 8-11. En skön arbetsseger! Känns som det var ett tag sen jag vann.
Vincent följde upp med en klar 3-1-seger mot Ludvig - vilket måste ha varit riktigt bra gjort sett till Ludvigs starka dagsform. Feng hade tyvärr som väntat svårt med Brodins nabb och förlorade stort. Perka förlorade åter tre jämna set - denna gång mot Tommy. Tungt. Men 4-4 inför dubblarna och en hel del snack om uppställningarna från båda lagen. Jag vet inte om det blev optimalt till slut men i vilket fall slutade det oavgjort även här. Jag och Perka höll inte riktigt ända fram på slutbollarna mot Eje och Tommy medan Vincent o Feng slet sig fram till en 3-1-seger i en superjämn match där alla set slutade med dramatik. Och dramatiken skulle fortsätta ända in i kaklet. 5-5.
Perka blev klar först i sin match. Han bröt i vilket fall förbannelsen och tog första set mot Brodin men tyvärr blev det sen tre raka till killen med kortnabb.
Nu står det fel i protokollet i min och Ludvigs match. Den gick till fem set och jag har aldrig sett Ludvig spela så bra tidigare. Jag tyckte jag spelade hyggligt, till och med riktigt bra och jag använde all slags taktik jag kunde komma på - men Ludvig bara pangade in bollarna! En hel del fantastiska bslag där jag bara fick försöka försvara mig från de hårt skruvade attackerna från både forehand och backhand. I "vanliga fall" drar han ut en hel del bollar och jag kan vinna på högre säkerhet - men inte ikväll. Otroligt svår match och stundtals var jag nära att ge upp. Jag vet inte hur jag fixade det hela. Jag var ytterst när att komma under med 2-0 men lyckades vända och ta ledningen med 2-1. Men i fjärde blev jag totalt utklassad: 11-1!!!! Hur skulle jag klara av detta? Men så i avgörande hände nåt oväntat men välkommet. Det blev plötsligt som jag var van vid - Ludvig drog på lika hårt som tidigare men bollarna gick nät ut eller nån centimeter utanför bordskanten. 2-11 till mig! Märkligt men skönt - men hur långt skulle detta räcka? När vi var klara pågick nämligen två dramatiska matcher på borden bredvid. Feng var så trött att han nästan var spyfärdig - men han slet så hårt han förmådde mot Tommy. Och han tog också ledningen med 5-1 i avgörande. Samtidigt låg Vincent under med 1-2 mot Eje och var i slutskedet av fjärde setet. Först efter tre setbollar lyckades han avgöra till 11-13. Sen tog även han tog ledningen i avgörande set. Men åter till Fengs match.
Feng kämpade och slet - men förgäves. Tommy åt sig i fatt och kunde till slut slå in 11-9 på en helt utmattad Feng. Attans - skulle vi förlora ändå? Nu stod allt hopp till Vincent. Det såg lovande ut. 8-5 efter en hel del fantastiska dueller. Vincent har ju snabba och hårda attacker men Eje tar ändå det mesta och ger sig aldrig. Man får slita hund - nån annan metod finns inte. Sen gick några bollar nät ut eller strax utanför och det blev 8-8. Sen följdes de åt och det kunde gå absolut hur som helst. Eje hade matchboll, Vincent hade matchboll, Eje hade matchboll, Vincent hade matchboll...men till slut kunde Vincent dunka in den tredje matchbollen till 12-14. Gud så skönt! Vi får väl säga att det slutade i nån slags rättvisa i denna högdramatiska tillställning. Det är fortfarande ett öppet race vilket av våra lag som kommer att klara sig kvar i serien. Heja Väsby!

div 4 omg 5 Väsby - Stocksund 8-6

Hade hört i förväg att Stockan hade sjuklingar men de kom ju inte med nåt dåligt lag för det. Vi själv hade dock med Vincent som äntligen gjorde debut i b-laget. Johnny Slätt, Olle Inde, Isak Cederlundh och Kristoffer Hedin mot Vincent, Jonas, Perka och Feng. Vi spelade på fyra bord så att Isak kunde komma hem i säng i tid. Men jag fick då inte se så mycket av mina lagkamraters matcher.
Vincent fick äran att börja mot landets klart främste 10-åring. Det klarade han men kunde verkligen inte slappna av på nåt vis. Perka lyckades knipa ett set mot Johnny men inte mer - svår spelstil för Perka. Jag gick upp mot Kristoffer som jag inte tror mig ha sett tidigare. Det visade sig att han gjort comeback efter 10 års frånvaro och Stockan var minsann hans moderklubb - så jag borde ändå ha skymtat honom nån gång. I vilket fall var det en trevlig bekantskap både som spelare och vid sidan om bordet. En mycket stabil loopspelare. Han hade hört att jag var knepig att möta och det visade sig också bli fallet. Det var mest servar och skruvspel jag vann på - när det blev ärlig kamp om bollen var vi helt  jämbördiga. Men tre raka till mig.
Feng hade fyra jämna set mot Olle - men förlorade tre av dem. Bara fyra bollar mindre än Olle - men det räckte ju tyvärr. Och det blev ÄNNU värre för Vincent mot Olle. De följdes åt till avgörande set där Olle tog en rejäl ledning. Han höll den till 8-10 och två matchbollar. Vincent hade dock serven. Två luriga servar senare stod det 10-10 och sen fortsatte han till 12-10 utan i stort sett nåt spel om bollen alls! Puh! Den var viktig.
Nu gällde det för mig att ladda inför mötet med min dubbelpartner från riktiga DM förra helgen - då vi höll på att skrälla mot de förstaseedade Wilmer Georgsson och Suheib Mohammed (1-0 och 10-8 i andra set). Jag har mött Johnny flera gånger på tävling med lyckosamma resultat men inte i seriespel. Nu blev det en knagglig start. Johnny fick en stor ledning - som jag åt upp men förlorade ändå retsamt med 10-12. Sen gick det bättre - trots ett inte jättebra spel. Jag höll på att tappa en stor ledning i två av seten men i fjärde fick jag plötsligt allt att stämma och kunde defilera hem matchen till slut. Skönt.
Perka tappade ett set mot Hedin men vann de andra tre seten förvånansvärt stort. Mycket bra gjort!
Feng kunde också kämpa hem matchen mot Isak med 3-1 efter att de tre första varit riktigt jämna. Härligt! Nu stod det alltså 6-2. Långt över min förväntan!
Även dubblarna blev jämna. Vincent och Feng tappade dock sin 2-1-ledning mot Johnny och Isak medan jag och Perka med stor möda kunde bryta det dåliga mönstret i uppställningarna och kämpa hem fjärde set i vår match med 14-12. 7-3. Nu borde det väl kunna gå vägen, tänker man....
...men vi måste ju spela matcherna också.
Vincents match tog slut fortast -  det blev tre klara set i baken mot Johnny! Aj!
Sen blev Perkas match klar. Jag fruktade den matchen efter att sett hur Isak gnetade och slog ut Stefan Diös för ett par månader sedan. Och han klarade tydligen långnabb lika bra - för det blev 1-3 till Isak. Aj,aj!
När jag och Olle skulle börja vårt avgörande set såg jag att Feng såg glad ut efter en nästan lika långdragen match mot Hedin. Sen hörde jag att han vunnit! Det var ju skönt för utvecklingen i min match kändes inte bra. I avgörande fick jag ingenting att stämma och Olle kom på att han kunde fiskspela - vilket han var bra på och jag klarade inte att vare sig avgöra eller träffa de höga bollarna. Väldigt frustrerande - men smart av Olle! Men det gjorde ju inte så mycket då vi ju ändå vann med 8-6. Sen fick jag höra hur det gått till. Feng hade räddat fyra matchbollar vid 6-10 i fjärde set!!!! Otroligt vilket flyt vi hade den här lagmatchen. Sammanlagt sex räddade matchbollar och ett stort antal vunna jämna set. Men det är bara att tacka och ta emot. Det här behövde vi verkligen i denna svintuffa serie. Bra jobbat av alla!

Div 4 omg 4 Ängby-Väsby 8-1

Inte så mycket att orda om denna match. Dagen till ära hade Ängby plockat in gamle storspelaren Simon Linderoth som lattjade med oss andra. Fredag kväll dessutom så humöret var inte på topp heller av den anledningen. Linderoth, Alex Dahlander, Alexander Printz, Martin Abramson mot Jonas, Feng, Perka och Qiang.
Perka stretade på hyfsat i nabbmötet med Simon men det känns som han inte behöver anstränga sig.
Jag tappade första mot duktige lille Printz men kunde sen slita mig till tre set - inte utan bekymmer och med knaggligt spel. Qiang vågade inte släppa loss sin offensiv mot Dahlander och då var det kört. Men det gjorde Feng mot Martin. Kvällens i särklass bästa match med många härliga dueller. Jag trodde Feng skulle vara chanslös mot Martins kanoner men istället tog Feng ofta initiativet själv - precis som han skulle. Det var med yttersta möda Martin kunde ta matchen i avgörande.
Sen blev Feng totalt bortkollrad i matchen efter mot Linderoth och måste träna mer mot nabbspelare - helt klart. Simon bjöd även på en av tre bakomryggenslag varav de två första gick in och blev vinnande poäng!
Jag borde ha tagit första set mot Alex men det lyckades inte och resten blev sen en enda plåga. Ett av säsongens verkliga bottennapp - dock ingen skugga över en duktig motståndare.
Varken Qiang eller Perka lyckades bättre i sina matcher och sen kunde Martin och Simon defilera hem dubbeln och segern. Ett alldeles för svårt motstånd. Kul med duktiga ungdomar, förstås. Det är inte mot det här laget vi ska vinna. Vi får se om vi möjligen kan ha lite bättre möjligheter mot Stockan och Täby.

Gästblogg Veteran-DM 2014

En spelare kom till och det var Peter Gripler...men han ställde upp i 40-klassen (som han vann lätt) varför jag alltså behöll min fjärderanking efter Anders "Spionen" Johansson, Hasse Hellgren och Rolle Svensk. Ett skämtdeltagande på ett DM men det kan ju inte vi som var där rå för. Den enda, tror jag, som var anmäld men inte kunde komma var den trognaste av alla mästerskapsdeltagare, distriktsmästare Stefan Diös som var hemma och sjuk. Sicket elände. De hade i vart fall hyrt in unge Malcolm Frohm som tävlingskoordinator varför det blev ordning på grejerna den här gången. Eller jag vet inte riktigt. Det blev fyra pooler och i min sista pool slumpade det sig att bli ett verkligt getingbo. Och då menar jag verkligen GETINGBO! De andra tre poolerna kändes betydligt svagare. Vi var alltså följande fem personer: Jag, Kenneth "Stampande Indianen" Jonsson, min dubbelpartner Rolle Johansson, Magnus Sturesson och den rolige och inte alls ofarlige Hasse Persson. Det här kunde gå precis hur som helst. Började mot Hasse som bara blir bättre. Han tränar sedan ett år regelbundet med Hasse Johansson och då BLIR man ju bra! Jag fick dock ändå till ett hyfsat fokus och kunde ta hem det hela med 3-1. Men man får slita. Hasse är grymt tät på fisken och har ju superfysik för sin ålder. Han förlorade sen alla sina matcher men alla fick jobba hårt. Men ändå bra för mig som förstamatch eftersom nästa var mot Rolle! Samtidigt hade Kenneth och Sture en riktig batalj som var jämn ända in i slutet på femte set. När Sture för lite tid på sig, och det får han mot Kenneth så är han grym på att piska in bollarna i hörnen - gång efter gång. Men Kenneth kunde ändå slita hem det till slut. Det börjar precis så jämnt som jag trodde. 

Jag tror det var tredje eller fjärde gången jag och Rolle skulle mötas på riktigt förutom tusen gånger på träning. Trots uppvärmningen mot Hasse kom jag dock inte alls igång i första set. Men jag tog ifatt underläget och det blev 9-9. Men då gjorde Rolle två bra bollar. Andra set har jag för mig att det gick lättare för Rolle att vinna och nu låg jag risigt till. Men i tredje fick jag äntligen igång spelet och jag kunde ta både det och fjärde så att vi kunde få ett avgörande - som det SKA vara när vi möts. Jag minns inga detaljer från slutsetet mer än att det var fruktansvärt hårt. Jag tror jag ledde med 10-8 men Rolle kom ikapp. Sen hade jag minst en matchboll till innan Rolle kunde vinna med 14-12. Attans! Nu visste jag att det skulle bli riktigt tufft att klara mig vidare. Jag måste till att börja med slå Kenneth vilket jag inte ens brukar göra varannan gång. Det blir ett avancerat gympass varje gång vi möts. Långa. långa grustennisdueller. Jag klarar inte att slå igenom honom och han klarar bara undantagsvis slå igenom mig. Men han slår hårdare och vinner något fler bollar på smash. Jag vinner kanske något mer på serve och block. Men han går verkligen inte på många servar. Jag lyckas dock även denna gång slita mig fram till ett avgörande. Jag måste gå och torka mig ofta för att orka spela - jag blir verkligen andfådd mer än mot någon annan spelare. Jag känner att Kenneth har ett övertag, särskilt nu på slutet eftersom han aldrig fegar och håller igen, vilket jag har en tendens att göra. Mycket riktigt rycker han och tar ledningen. Jag tror han har 8-6. Men nu bestämmer jag mig för att trycka på lite hårdare. Det är ju enda chansen. Och det lyckas. Jag tar upp till 10-8. Precis som mot Rolle. Kenneth servar och smashar in en boll. Men sen bestämmer jag mig att försöka satsa lite hårdare på nästa boll. Jag trycker jag lite extra på nästa backhandkontring...och bollen går på nätet... och in! Pust och stön! Nu har jag fortfarande chansen att gå vidare.

Även matchen mellan Rolle och Sture, som jag inte ser nåt av, går förstås till avgörande efter att Sture hämtat upp 0-2. Sture vann ju lätt förra DM mot Rolle med 3-0. Nu är det mycket tuffare men det blir Sture som vinner igen. Nu är det verkligen raffinerat inför slutmatcherna. Jag måste nog slå Sture om jag ska klara att gå vidare. Och det känns som han har en spelstil som jag kan ha mycket svårt för. Han rör sig inte mycket men är mycket, mycket säker i sina attacker och sin skär. En klassisk kombispelare - precis som Rolle. Mycket överskruv på backhand och piskar med kortnabb på forehand med sin antika stomme, tung som en stekpanna.

Men det här blir, tack och lov, nästan den enklaste matchen för mig. Jag försöker vara aggressiv och trycka med backhand och försöka få honom ur rytm och inte låta honom få tid att slå sina offensiva slag. Det lyckas över förväntan och till slut lägger Sture av att kämpa. Han har ju en tendens att göra det. Skönt. Jag är vidare! 

Nu är bara frågan om vilken plats och vem som ska följa med mig. Om Rolle vinner mot Kenneth kommer Rolle etta och om Kenneth vinner kommer jag etta. Nu spelar Rolle bra och efteråt säger Kenneth att ramlat och gjort illa sig och inte kunde göra sig rättvisa. I vilket fall vinner Rolle och då blir det garanterat respass för mig då jag antar att jag får möta Spionen eller Hellgren. Men det blir Rolle Svensk! Då HAR jag ju en liten chans. Jag slog ju honom senast, förra säsongen, och det är ju en himla skillnad mot de andra två. Men Rolle har spelat verkligen bra på senaste tiden - vunnit tävlingar osv. Och det märks att han är i form. Han är mycket bättre än förra gången. Och det är tufft att möta en så säker pennskaftare med kortnabb - man har så små marginaler och måste ha perfekt känsla och träff för att hänga med. Men jag sliter på och spelar hyggligt och borde ha tagit första set när jag väl tagit ikapp ett stort underläge. Men icke. Inte heller andra set fast jag ändå tycker att jag spelar hyfsat. Det lossnar dock i tredje set som jag vinner stort. Men i fjärde blir det tvärtom. Rolle är som en vägg - missar ingenting hur jag än försöker. Blockar alla mina loopar. Han går fram till 7-1. Det blir 8-2 och nu är det ju naturligtvis kört. Men på nåt vis så slappnar jag nu av lite mer. Jag tar boll efter boll efter riktigt bra spel och jag lyckas också lura honom på lite servar och skit. Jag tror jag går fram till 8-8! Otroligt! Men Rolle rycker igen till 10-8. Jag fortsätter dock spela bra och lyckas komma ikapp igen. Sen minns jag inte alls. Jag har setbollar, Rolle har nån mer matchboll och det är oliiidligt spännande. Jag tror jag vinner med 15-13. Det är HELT GALET! Nu kollar alla på oss eftersom de andra matcherna är klara. I avgörande är det jämnt men nu spelar jag nästan så bra som jag kan och jag lyckas även få honom osäker med en servevariant som han drar ut ett par gånger. Jag rycker ifrån till 10-6. Rolle tar en poäng och jag tar timeout. Jag får inte släppa detta nu. Och det GÖR jag inte heller. Tjohej! Semifinal och medalj på DM. Vilken sensation! Och inte nog med detta. Rolle J vinner sin kvart mot Micke Hammar och går också till semi. Otroligt!

Nu är det mot Spionen, en av Sveriges främsta i femtioklassen, och det är ju en totalt omöjlig uppgift. Men man kan slappna av och försöka spela på halvchans så får man se hur långt det räcker. Första set blir ett av mina absolut bästa den här säsongen och då har jag ju gjort några av mitt livs bästa matcher i år. Jag spelar faktiskt grymt bra. Blockar ner hans loopar och vinner till och med flera riktiga loopdueller. Och har ni sett - jag vinner till slut med 12-10! Sen blir det inte lika roligt. Min spelnivå håller bara i ett set men det är ju också helt självklart. Jag stretar i vilket fall emot hyggligt ett av de återstående seten men Anders vinner självklart och vinner sen också finalen mot klubbkompisen Hellgren, som också slagit Rolle med 3-1. Detta är exakt efter ritningarna. Men jag har ett brons - och det kan ingen ta ifrån mig! Härligt! 

I dubbeln blir det bara en fempool då deltagarantalet inte är fler. Detta är förstås ett ännu sämre skämt på ett riktigt mästerskap men det är som det är. Här är jag och Rolle klara favoriter att bli tvåa efter Spionen/Hellgren men man måste ju spela om det också. Vi får kämpa mycket i alla våra matcher och vi visade inte riktigt upp nåt skönspel, Först mot Ville o Sid som spelade mycket fin dubbel och sen också slog Sturesson/Nystrand, vilket är grymt bra gjort. Vi fick jobba hårt mot Sturesson/Nystrand och hade en lika tuff match mot Gårdefelt/Persson. Det var med nöd och näppe vi vann seten. Men det gick vägen och det var förstås riktigt kul att få silver. Mot Spionen/Hellgren var förstås inget att göra men vi tog faktiskt första set vilka vi ska ta med oss till veteran-SM i Skövde där vi bestämde oss för att spela tillsammans. Roligt att lira med Rolle igen! Och vilken dag! Ett silver och ett brons i ett mästerskap! Ossa!