Men det blev tvärstopp direkt! Perka var chanslös i nabbmötet mot Trumman. Och Wei verkade rostig efter kinavistelsen (trots att han spelat en del därborta) och förlorade i tre raka mot Wallin efter passivt spel. Feng tog första set mot Holst men var sen lika chanslös han. Jaha, det här skulle nog bli en tidig hemresa trots allt. Bro har mycket att spela för och verkade fokuserade på uppgiften. Och jag skulle upp mot Byström där det brukar bli maratonmatcher. Hur skulle jag orka det? Jo, jag fick väl försöka vinna snabbt! 3-11 och 8-11 efter att jag vänt 6-0 och 8-4. Men sen började det förstås kärva i tredje. Och nu märktees det av att jag inte hade mycket kraft. Men med en hel del tur lyckade jag ändå knipa även det tredje med 12-10 - annars vet jag inte hur det gått. Och nu direkt upp mot Trumman som jag ju förlorade mot i en sån jätteslitsam batalj på hemmaplan. Jag hade ett par setbollar i första set och hade förstås behövt det - men det gick tyvärr inte. Sen tröt ork och koncentration och Trumman fick en ganska behaglig resa i mål. Inte mycket att göra åt. Å andra sidan gick det ännu lättare för Wei som vann i tre snabba set mot Holst.
Feng hade märkligt nog betydligt större chans mot Wallin än vad Wei hade. Det blev en hård fajt som böljade fram och tillbaka fram till avgörande set. Jag försökte säga till Feng att våga lite, lite mer och möjligen hjälpte det till - i vilket fall gjorde han ett ryck och vann med 5-11. Fantastiskt! Först Englund som han slog på hemmaplan och nu detta. Två spelare typ 300 poäng över i ranking. En verklig Bro-dödare!
Och nu spelade även Perka superfin pingis mot Byström. I vart fall till 1-1 i set och 3-8. Sen rasade tyvärr allt. Jobbigt för Perka förstås. Och den negativa känslan hängde med in i dubbeln där vi mötte Trumman och Wallin. Synd det för Wallin hade väldigt svårt att bedöma Perkas skär. Å andra sidan hade han väldigt lätt att bedöma min serve. Har sällan varit med om nån som drar in dödande slag på nästan alla servereturer, hur jag än gjorde. Märkligt. Det blev tyvärr förlust. Wei och Feng gjorde debut som dubbelpar och det verkade ha fungerat hur bra som helst för de vann mot sitt väldigt rutinerade motståndarpar med 1-3.
Och nu var det faktiskt bara 6-4 inför de avslutande singlarna och det såg ju inte helt omöjligt ut. Var det till och med skrälläge? I så fall måste Wei klara av det knepiga nabbspelet. Jag hann bara se slutet men Wei lyckades nästan bolla ut Trumman. Det gick sämre när han gick på attack. Tyvärr höll taktiken inte ända till slutet. I avgörande missade Wei nästan varje attack - många gånger nät ut - och föll med 11-7. Synd. Det gick dock bättre för mig Holst. Samma mönster som mot Byström. En bra start - två enkla set och en uppgiven motståndare. Men sen fick ändå Holst flyt i tredje och tog setet lätt. Och sen blev det risigt spel från båda två i fjärde. Med yttersta möda lyckades jag ändå knipa hem det med 11-13. Pust.
Men Wallin hade ju haft riktigt svårt med Perkas nabb i dubbeln och därför hade jag inte tappat hoppet helt - bara Perka kunde hålla humöret uppe. Och det kunde han - i motsats till Wallin som blev alltmer frustrerad. Samtidigt pågick matchen mellan Byström och Feng. Långa fina loopdueller. Feng förlorade visserligen de två första seten men hade en knapp ledning i tredje då den första matchen var inne i slutskedet i avgörande set. Perka spelade bra men Wallin tog ändå ledningen med ett par bollar. Perka tog ikapp och fick sen en matchboll vid 9-10. Nu var frågan om han skulle våga ta den här serven mot forehand som han lyckats med tidigare och konstaterat att han borde gjort flera gången i matchen. Men han vågade inte utan gjorde i stället en vanlig underskruv mot backhand - som Wallin förstås dräpte in direkt. Och sen tog han förstås två bollar till och vann. Äsch, så nära.
Men vi kan inte klaga så mycket. Vi skakade en motståndare som var klara favoriter. Bara att kämpa vidare.
