B-laget Stocksund-Väsby 1-8

En viss liten oro fanns innan matchen. Dels hade vi inte med höstens klippa Magnus och dels fanns möjligheten att seriens strykgäng hade bestämt sig för att toppa. Möjligheten fanns nämligen, hade jag räknat ut. Men vi hade med lojale Ville som reserv och några a-lagspelare syntes inte till. Däremot nioårige supertalangen Isak Cederlund. Här skulle inte underskattas!

Nåväl, man måste imponeras över Stockans seriositet. Perfekt laddning förre match med ordentlig uppvärmning och försnack och gott och koncentrerat uppträdande under hela matchen - vad det än stod i matcherna. Inte undra på att de får fram så många duktiga ungdomar. Heja! Ett annat plus var att en pappa i perfekt skuren kostym och slips står och lirar med ungarna innan matchen - precis som det ska vara när man besöker Danderyd! 

Max Cederlund, Gustav Berggren, Isak Cederlund och David Schultz mot Nicke, Perka (äntligen i matchtröja), Jonas och Ville.  
Och nog fick vi kämpa på redan från början. Jag och Perka klarade visserligen av Max och David hyfsat klart i två set men man får fullt sjå i öppet spel om man inte ser upp, vilket vi fick göra i våra tredje set. Ville åkte dit så det sjöng om det mot Gustav och Nicke fick känna på att man inte kunde vara passiv och sejfa ens mot en nioåring. Det redde ut sig till slut men man får se upp!

Perka hade dock fortsatt inga problem och vann mot Max i tre raka. Jag slappnade av lite för mycket i ett set men klarade sen uppgiften mot David och Nicke skärpte till sig och vann också klart mot Gustav. Kvällens prestation stod Ville för. 3-1 mot Isak måste vara en av hans bästa skalper denna säsong - suverän insats! Matchen stängdes genom att jag och Nicke tog förstadubbeln och därmed ska vi ha tagit oss upp på tredjeplatsen före VIK-47.  Gott att känna före helgerna. Men återigen: måste man imponeras av Stockans ungdomar och ledare. Viktiga för bordtennisens framtid. En inspiration för oss andra. Heja! 

B-laget div 5 Väsby-Kärrtorp 3-8

Trevligt att få välkomna tre kära vänner till Breddenskolan: Alex Nöu, Mattias Drotz och Johan Holmdahl och en ny trevlig bekantskap, Jonas Örtquist, storspelare i Köping för en 15-20 år sen. Trevligt också med publik med herr och fru Drotz på besök. Jag hade inga större förhoppningar om att vi skulle kunna rubba dessa odiskutabla serieledare - särskilt inte som jag legat hemma i magsjuka sedan i måndags. Men rutinerad som jag är blev jag lagom frisk till just denna dag, mer matt än vanligt men inget jag kunde skylla på. Och vem vet - större under har skett. Tänk på hur det gick för J-O i New Dehli efter att han haft magsjuka!
Försökte få till uppställningen men Mattias skojade lite med oss och satte Alex fyra. Dock fick jag i vart fall Nicke fyra för att få slippa Drotz och möjligen kunna knipa sina matcher. Magnus, Perka, Jonas, Nicke mot Drotz, Holmdahl, Örtquist, Nöu.
Magnus fick nöjet att möta Örtquist och Magnus fortsatte sitt fina spel som han haft de senaste veckorna. Det blev en riktig holmgång med flera långa fina dueller där Magnus räddade de mest fantastiska bollar. Han slet till sig ett avgörande set som också blev helt jämnt - men nån turboll och någon bra boll på slutet gick motståndarens väg och det slutade tyvärr 8-11. För mig var det lika bra att ta tjuren vid hornen och gå upp mot Drotz direkt. Som väntat hade jag ingen chans - jag gjorde väl ungefär vad man kan förvänta sig men inte mer. Han är för bra och jag gillar som bekant inte heller spelstilen. Men jag blev ju lite varm i kläderna.
Perka stretade emot bra mot Alex men det blev som väntat 0-3 även i den matchen. Även Alex är för bra för den här serien - obesegrad hittills. Men Nicke kan man lita på - en liten svacka i tredje set hindrade inte honom att vinna ganska klart mot Holmdahl. Magnus hade det ännu lättare och vann i tre snabba mot Johan som fullt förståeligt tappade en del av humöret.
Perka och jag hade det tuffaste programmet. Perka stretade även på bra mot Mattias och var nära att ta tredje set - men det räckte inte. Jag hade ungefär lika liten chans mot Alex. Han är alldeles för bra. Skulle nu Nicke ändå hålla oss kvar i matchen? Jovisst skulle han det. Fortsatt stabilt spel mot Örtquist - ett tappat set men det bjuder vi på! Starkt.
Kärrtorp splittade storspelarna i dubbeln. Jag och Magnus fick ta oss an Alex och Örtquist och jag tyckte nog vi spelade rätt bra även denna gång - men det hjälpte inte den här gången heller. Man tycker man slår en riktigt bra boll - så kommer det tillbaka en ännu bättre från motståndarna. Inte mycket att göra då.
Nicke och Perka var mer framgångrika. De krigade sig till ett avgörande - tog upp 7-9 till 10-9 efter flera riktigt fina bollar - men kunde inte förvalta matchbollen och det blev 10-12. Attans! Kanske kunde vi krigat om en poäng om vi fått med oss den? Vem vet? Nu kämpade Magnus på bra mot Drotz och tog ett set men det höll inte ända fram och då var det slut. De andra två matcherna var inne i slutskede - Perka hade matchboll och jag hade ett jämnt läge i fjärde set. Det kunde vi kanske klarat och låtit Nicke och Alex få en avgörande match - men så roligt skulle vi inte ha det i kväll. Det var rätt trevligt ändå för att vara en match man förlorar. Vi kommer igen!

div 5 Tullinge - Väsby 4-8

Att åka till Tumba från Väsby i rusningstrafik är ingen lek. Jag tyckte vi tagit i med marginal men en timme och en kvart räckte precis till matchstart. Men gentlemannen Åke Berg lät oss dock värma upp en stund - men inte alltför länge eftersom Helena Sundlöf (fd storspelare Beckman), nyligen mästarinna i veteran-DM, måste börja jobba kl 21 på sitt jobb som sjuksköterska. Sedvanlig annonsering på dörren till lokalen och till och med anslag på omklädningsrummet. Det är klass! Liksom förstås kaffe och bulle. Så ska det gå till!
Jag hade fått vissa förvarningar om Tullinges lag av Åke i helgen - de måste ju nu börja plocka poäng och toppa upp laget. Det blev nästan som fruktat, men inte sluggern Martin Lundell.
Per Andersson, Christer Åkerström, Pontus Tyllström och Helena Sundlöf mot Nicke, Magnus, Jonas och Perka.
Direkt upp mot Per som ju egentligen är en man för deras a-lag. Utan att vara ens varm kan det ju bara gå på ett sätt...men ändå inte riktigt. Plötsligt spelade jag rätt bra och fick mycket utdelning på serven och jag vann första set. Andra set var också jämnt - men tyvärr torsk. Sen sjönk min spelkvalitet och Per började spela upp sig och det blev inte spännande alls.
Nicke tappade ett set mot Tyllström men annars var det lugnt. Det var inte alls lugnt för Perka mot Åkerström - tvärtom var det en hård match nabb mot nabb. Det lilla jag kunde se så var det också bra spel av Perka. Men som han sa själv senare: vad spelar det för roll om man spelar bra om man förlorar? Ja, det kan man fråga sig. För mig spelar det stor roll och Åkerström är en riktigt tuff motståndare - jag lyckades med min taktik att få slippa honom, jag är alltid chanslös. Det var absolut inte Perka, men det blev torsk i avgörande tyvärr. Magnus var också riktigt illa ute mot Helena. Hon var säker och slog oskruvat och det passar ju inte Magnus alls. Det var med yttersta nöd det gick vägen - underläge i fjärde set och underläge i avgörande men ett par bra bollar av Magnus på slutet gav 11-9 och seger. Flämt!
Men pingis är en konstig sport - mot den nästan 400 poäng starkare Andersson går Magnus in och vinner i tre klara raka set! Fantastiskt!
Nicke var riktigt illa ute mot Åkerström - jag spelade samtidigt men jag tyckte det verkade som han nästan gav upp i fjärde set. Men icke sa Nicke, han bet ihop och kom igen och tog setet med 12-10 och sen släppte han loss i avgörande till 11-3. Mycket viktigt - två knappa vinster! Det blev det inte mellaan Tyllström och Perka - Perka hade total kontroll och vann i tre raka. Starkt! Men det var fortfarande jämnt - och jag fick stora problem med Helena. Hennes säkra oskruvade spel med ofta ganska lösa blockeringar passar även mig riktigt illa. Dåligt spelade jag också. Det gick till avgörande och jag grenade på slutet och Helena fick nog två matchbollar - innan jag med stor ansträngning och tur lyckades rädda det hela med 13-11. Vansinnigt nära en förlust!
Men nu tackade Helena för sig och gick till jobbet! Oj då! 6-2 och nu hade vi alltså redan vunnit matchen! Snöpligt. Men vi skulle se vad slutsiffrorna blev. Jag vet inte varför jag skulle spela dubbeln - men nu gjorde jag och Magnus det. Och man måste nog objektivt säga att vi gjorde en bra match - det var bara det att motståndarna Per och Christer spelade RIKTIGT bra. Så vi räckte inte riktigt till även om det var mycket nära ett avgörande (12-14).
Nicke blev lite för passiv mot Per - och det går inte, då hinner man inte med mot en så bra spelare. 1-3.
Men Magnus var i storform i kväll och tog Christer med 3-1 - och Christer undrade vad det var för konstigt nabb Magnus spelade med - ska han säga! 8-4 och seger!. Och då räknades inte min vinst mot Pontus - Pontus som efter två snabba förlustset plötsligt började spela som i fornstora dagar och la tillbaka nästan allting. Det var verkligen en märkvärdig scenförändring.  Jag fick kämpa stenhårt för segern. Vi hade marginalerna med oss ikväll och Magnus är förstås stor matchhjälte! Hurra! Viktiga poäng om vi ska hänga med i toppen.

Sammandrag a-laget 26 oktober

En av de viktigaste matcherna var mot Järfälla - det var vi helt inställda på. Därför försökte jag hetsa lite extra om uppvärmning - jag ville inte ha en så stel och usel start som mot Boo senast. Och jodå, grabbarna slog nog in ordentligt - men är det skämmigt att jogga lite och få upp pulsen? Nåväl, motståndarna var ju inte mer ordentliga. De hade inte heller stoppat in nån spelare från Riddaren, vilket vi tackar för. 

Då kör vi, det här borde bli en jämn och hård match. Tommy Bergman, Roger Johansson, Magnus Wärn, Anders Millbert mot David, Robin, Matti och Wei. Just matchen mellan Tommy och Matti visste jag dock skulle bli svår eftersom Tommy nog inte har problem med materialet. Mycket riktigt blev det så. Matti fick nog sina chanser men var inte riktigt igång och missade för mycket. Det såg mer lovande ut mellan David och Wärn. David hade chans att avgöra redan i fjärde men tappade på slutet. Men i avgörande fick han en kanonstart och såg ut att kunna defilera hem matchen....men den stora ledningen åts upp boll efter boll efter boll...Magnus fick vittring och öste på medan David blev försiktig och....ja, det brukar ju straffa sig och blev så även i detta fallet. 9-11 och stor besvikelse förstås. 

Johansson spelade grymt bra mot Wei och även Wei blev för passiv i spelet - vilket inte fungerar mot en så här bra spelare i form. En snabb förlust. En olycklig start. Men Robin började i vilket fall bra - 11-3 mot Millbert. Men sen hackade maskinen i två set. I fjärde kom han dock igång väldigt bra igen och vi såg fram emot ett avgörande. Men sen gäller det ju att slå in den där sista bollen. 10-4, 10-5, 10-6, 10-7, 10-8, 10-9, 10-10, 10-11 och 10-12! Jaha, liksom. Ska det vara på det viset idag?

Inte blev det roligare för Robin mot Tommy. 1-3 efter två set med 10-12. Jag stod bredvid Per Björklöf och tittade på David mot Roger och Björklöf var log brett och sa att det här var det bästa han sett Roger spela på många, många år - och Roger själv höll med efteråt. Han satte absolut allt. Kul för Roger och Järfälla - mindre kul att det händer just mot oss... Och Wärn tog 3-1 mot Wei och vi hade 0-7 och det såg ut att gå mot en förnedrande 0-8-förlust i denna ödesmatch. Ja, vi kanske inte är bättre. Vi får inte glömma att vi kom femma i div 4 och kom in som 19:e reserv. Men Matti kunde i vilket fall rädda oss över skamgränsen genom ett mycket starkt avgörande set mot Millbert. Och sen tog vi två riktigt bra dubblar innan Tommy avgjorde matchen mot David. Ja, detta var en lektion. 

Det var en nästan lika stor utmaning att hitta en anständig lunch på Djurholms torg - Pizzerian tog 160 kr pizzan och hade bordsbokning - på lunchen! - men vi hittade till slut en Sushi/Thai med rimliga priser. Sen var det dags för Ängby PK - som för säkerhets skull hade förstärkt laget genom att ta in Calle Zetterström istället för Kurre Larsson just till denna match....Ja, vi måste ju försöka, vi kan inte bara lägga oss ner och dö.

Naturligtvis skojade de med uppställningen också så mina genidrag kom på skam: David, Wei, Matti, Robin mot Per Mattsson, Lasse Mattsson, Calle Z och Tomas Pettersson. 

Men nu hade Väsby tydligen vaknat till. David avfärdade rask Calle Z med 3-0, Calle som gick rent i förra sammandraget! Och Matti var så nära mot Per - men Per har ju inga problem med materialet så det blev till slut för tufft. Wei mot den store TP  blev en svängig match. Wei spelade faktiskt inte jättebra - han la mest tillbaka bollen och attackerade inte med backhand som vi ville - men TP hade en sån där dag där det mesta gick emot och missade mycket. Och har ni sett - till slut vann Wei med  11-9 i skilje! Äntligen hade vi marginalerna med oss. Var det skräll på gång? Nja, skrälla kan man men inte mot Lasse Mattsson, han är för bra för den här serien och tog snabbt sina matcher mot Robin och David. Men Wei fortsatte att spela stabilt - utan att glänsa och det räckte även mot Per - som dessutom blev så där sur som nästan bara bröderna Mattsson kan bli när de uppfattar att motståndarna gör nåt osportsligt. Nu var det nog mest ett interkulturellt missförstånd som låg bakom att Per uppfattade att Wei ossade på en turboll - Wei är inte sån och jag såg vad som hände - det där glömmer vi. Wei la helt enkelt tillbaka mer än Per, missade färre av de långa kontringsduellerna. Det räckte. Två riktigt fina skalper av Wei. 

Och nu var även Matti igång ordentligt. Inte lätt att slå TP med material, men det gjorde Matti! Starkt! 4-3 och nu var det sannerligen skrällchans. Kollegerna i Österåker började erbjuda både en öl eller två om vi tog en poäng. Och Robin var ju inte alls chanslös mot Calle Z - det blev ett avgörande...men tyvärr var Calle för stark på slutet- men ändå 4-4 och en av dubblarna skulle vi ju ha chans på, tycker jag.

Det blev Wei och Robin som fick chansen mot TP/Calle (bröderna Mattsson kan man glömma). Och jodå, Robin och Wei spelade bra som vanligt, men tyvärr räckte det inte i avgörande. 

Och samma visa igen - David torskade i avgörande mot Per M och då kunde Lasse förstås snabbt avgöra matchen mot Wei. Fan, också! Ännu en hedersam förlust, det börjar kännas som det räcker nu. Men det är nog samtidigt ingen slump. Vi får slita vidare. Vi är ju inte chanslösa mot de andra lagen - det är ju helt klart i vilket fall. Nästa sammandrag är det verkligen ödesmatch mot Huvudsta -det är många träningstimmar kvar tills dess! 

B-laget div 5 Väsby-Hammarby 8-3

När jag anländer till hallen och kommer in i omklädningsrummet får jag nästan en chock. Där är Niklas Molin, en spelare som har betydligt högre kapacitet än div 5 om man säger så, och Mats Larsson, som fått en kanonstart på säsongen. Hur skulle nu detta gå? Mats och Niklas lugnade dock ner mig direkt med att säga att de tyvärr bara kom med tre man - det var så långt att åka bort till Väsby påstod dom! Nå, olyckan från förra omgången byttes i motsatsen. Men det skulle sannerligen inte bli nån enkel tillställning det här! Matti, Magnus, Jonas, Perka mot Molin, Larsson och Guldager. Och Guldis bjöd upp till dans direkt! Det blev en stenhård fajt mot Matti där Guldis bjöd på handbyten och hela paketet - men där Matti till slut blev för stark i avgörande. Jag började mot den store Niklas direkt och det kunde ju bara sluta på ett sätt - även om Niklas var lite rostig. Men märkligt nog visade jag än en gång att mot vissa klass-spelare kan jag bjuda motstånd trots min skraltiga form. Och det gick faktiskt rätt hyggligt i spelet också. Men Molin hade stora bekymmer med mina servar, returer och bananloopar. Först i avgörande vid 5-5 samlade han ihop sig och ryckte ifrån. Det var nästan så jag fick känna att jag hade en chans. Att Mats var i storform visade han direkt genom att slå forne klubbkompisen Perka med klara 3-0. Och det visade han i ännu högre grad när han storspelade mot Matti. Han smackade på de hårdaste smasharna och gjorde de mest fantastiska räddningar - och Matti fick ta till sina yttersta krafter för att fixade det hela - men i avgörande var Matti omutlig. Skönt.
Magnus hängde med bra mot Niklas ända fram till slutbollarna men förlorade ändå med 0-3. Glädjande nog visade Perka stor koncentration och kunde kämpa ner den oberäknelige Guldager med 3-1. Stark och viktigt! 5-3 inför dubblarna var ett bra utgångsläge. Nu tyckte kamraterna att Matti skulle spela med mig eftersom vi gjort en så bra dubbel senast. Det hade vi ju inte men vi vann ju matchen och jag lät mig övertalas. Vi vann igen även om det nog gick ännu sämre - men konstigt nog ställde de över vänsterhänte Molin i sin dubbel så det räckte med att jag emellanåt lyckade lägga bollen på bordet så fick Matti göra jobbet. Sen visade Matti klassen med tre raka på Molin och sen var matchen slut. För säkerhets skull vann också Magnus i tre raka mot Larsson. Mycket viktigt att ta de här poängen och på nåt vis kanske det var rättvist. Heja oss!

Div 5 VIK-47-Väsby 8-6

Trots alla tänkbara försök att få med en reserv gick det bara inte. Det var fotbollslandskamp, sjukdomar och resor mm och vi fick lov att åka till Farstahallen med tre man. Väldigt sällan det skett för mitt lag. Men vi hade inte gett upp i förväg. Och när vi anlände visade det sig att även motståndarna hade problem men hade lyckats få med en reserv. Snopet för oss. Nåväl, det blev alltså Rickard Gillenfalk, Magnus Westergren, Pan Ming och Hussein Azabar mot Magnus, Jonas, Perka.
Perka kom inte riktigt igång mot Gillenfalk, som ju är en tuff motståndare. Det blev rätt snabbt 3-1 till Rickard. Det blev betydligt tuffare i de andra matcherna. Jag startade KATASTROFALT illa mot Hussein, det var bara kramp, kramp, kramp och det fortsatte i fem set utan minsta tendens att släppa taget. Min kanske sämsta insats någonsin sedan comebacken 1999 och det höll på att sluta ytterst illa. Trots att jag kämpade till mig en ledning i avgörande så kom Hussein ifatt till 9-9. Jag kände skräcken i kroppen. Bara med hjälp av serven och lite flyt kunde jag vinna med 11-9. Ve och fasa, vad skulle detta bli för kväll?
Magnus hade som väntat en tuff match mot Ming. Han var ytterst nära att förlora i tre raka men krånglade till sig tredje set och sen ett till. Avgörande blev en verklig batalj där Magnus tog kommandot, Ming krånglade sig ikapp men Magnus vände igen till 10-8. Sen tappade Magnus säkert 4-5 matchbollar. Perka och jag sa flera gånger att "nu var det sista chansen". Ming fick en chans och tog den direkt till 15-13. Åh, vad surt. Den skulle vi haft om vi skulle hänga med. Särskilt så illa som jag spelade, jag kunde ju rimligen inte vinna nån mer match. Och nu skulle jag upp mot den mycket kompetente Gillenfalk. Mycket riktigt blev jag tämligen utspelad i första set. Jag hade minst lika svårt för Rickards servar som han för mina. Men på nåt mysko vis fick jag i vart fall igång lite spel och Rickard missade några attacker och jag kunde faktiskt ta mig fram till en setboll - som jag missade. Och jag förlorade setet. Inte vet jag hur det gick till men jag vann andra set med 11-4, Rickard tog tredje ganska klart och hade greppet även i fjärde. Genom tur, kämpatag och ett par lurservar räddade jag dock matchbollar och kunde vinna fjärde med 14-12. Samma visa i avgörande. Rickard var klart bättre i själva spelet men jag kröp ikapp, räddade matchbollar och vann med lurservar och någon reflexräddning med 12-10. Inte alls bra spel, inte alls rätttvist, men ändå en seger.
Samtidigt pågick Magnus-möte. Westergren var helt okänd för oss men visade sig vara en ytterst kompetent motståndare som drog från båda sidor och inte tycktes ha några bekymmer med material. Det blev en synnerligen tuff och välspelad match där våran Magnus verkligen fick kämpa till det yttersta. Och det gjorde han till slut så bra att han ryckte lite och vann i avgörande. Pust och flämt - men nu var vi med i matchen igen.
Perka hade inga som helst problem med Hussein - vilket ingen av oss heller ska ha och det stod därför 4-4 inför dubbeln. Eftersom Magnus var helt slut testade vi Veteran-DM-paret. Och det höll nästan på att gå vägen trots att vi inte ens minns om vi spelat ihop. Matchen hade kunnat sluta hur som helst - men vid 9-9 i avgörande avgjorde VIK:arna med två bra bollar. Åh, så nära en gång till! Vilken oerhört tajt lagmatch detta var. Vi hade fortfarande chans på en pinne.
Och Magnus klarade sin uppgift mot Gillenfalk med den äran. 3-1.
Jag hade en mycket tuffare uppgift - jag var tvungen att spela betydligt bättre än tidigare om jag skulle ha nån chans mot Westergren. Och det blev synnerligen svårt - där man var tvungen att helt enkelt spela hem nästan varje boll eftersom Magnus inte gav bort nästan nånting. Men jag fick igång spelet lite bättre i vilket fall - nu fick man ju chansen att spela, ungefär som mot Vitali Svaithoa i veteranmatchen i förra veckan. Långa bollar där vi turades om att loopa och blocka. Med nöd och näppe tog jag tredje set och ryckte till mig en rejäl ledning i fjärde. Men jag höll på att tappa ledningen eftersom jag kollade på den spännande matchen bredvid mellan Perka och Ming. Men 11-6 räckte för seger.
Perka spelade riktigt bra och fick en matchboll i fjärde set - men det höll inte. Det blev en verklig nervpärs i avgörande där Perka hade ett litet övertag men den extremt luriga Ming kunde slinka ur greppet och vinna med 11-9 efter lite för passivt spel av Perka på slutbollarna. Men så blir det ju nästan alltid mot en spelare som Ming. ÅÅÅÅÅH, vad nära och vad surt med 6-8. Men vi biter ihop och kommer igen med fyra man i nästa match.

B-laget div 5 södra Väsby- Spårvägen 8-5

Debut för den här nykomponerade uppsättningen av Väsbys b-lag. Jag och Magnus är nöjda med att slippa spela i div 3 och femman känns lagom just nu, särskilt för mig som är inne i den värsta svackan sen min comeback 1999. Förra hösten hade jag stort plus i div 4 - nu kommer jag att få kämpa hårt för jämn kvot i div 5. "Lagom" betyder inte att det blir lätt. Nyförvärvet Per-Erik Svensson debuterade i Väsbytröjan, tänkte jag säga, men någon tröja har han inte hunnit få ännu. Men det kanske fungerar ändå. Vi får se. Men det kändes tryggt att ha med Matti i laget, särskilt som han är i storform och igår slog självaste Mika Hasmats i den mirakulösa segern i veterantvåan. Extra spännande var att Philip Rudén kom på besök i Spårettröjan och med både mamma och pappa på bänken. Lagledare Malcolm Frohm hade med sig två för mig okända knattar: Felix Wallentin och Asker Davidsson. Alltså en enorm åldersskillnad mellan våra lag. Jag vet inte heller om jag varit med om att fem av åtta spelare hade långnabb. Uppställningen blev Matti, Jonas, Magnus och Perka mot Felix, Asker, Philip och Malcolm. 

Matti visade ingen nåd mot Philip, snabbt 3-0. Det var värre för Magnus. Jag hade noterat att Felix gått som en raket på rankingen och det märktes direkt att den här killen kunde spela och hade stenkoll på material. Magnus gnetade till sig ett set men annars var det inget snack. Jag skulle upp mot Malcolm, som jag lyckades slå med nöd och näppe för ett tag sedan. Och i första set kändes det okej, jag bollade hem det  med 11-7 och lät Malcolm attackera, och då missade han. Sen började problemen. Malcolm fick ordning på offensiven och då måste jag själv gå på attack. Det gick helt enkelt inte. Det var som armen var gipsad. Två snabba set till Malcolm. Med en hel del tur van jag fjärde men i avgörande var jag åter utan chans. Bedrövelse. 

Perkas debut blev en rysare. Matchen mot Asker svängde fram och tillbaka mellan seten. I avgörande ryckte Perka - men på slutet kröp Asker närmare. Men pust och flämt - 11-9 till Perka. Nödvändig, viktigt!

Matti gjorde snabbt 3-0 på Asker, även om det blev 11-9 i två set. Stabilt. 

Nu skulle jag upp mot duktige Felix. Trots 10-8 i första tappade jag setet. Samma sak höll på att hända i andra set - med då kunde jag klara det med 12-10. Fortsatt krampaktigt spel men nu i vilket fall utan långnabb. 9-11, 11-9. Sen samma mönster ´som mot Malcolm - när det skulle avgöras var jag svag och uppgiven och en klar och rättvis seger för Felix var ett faktum. Inte blev det roligare när Malcolm samtidigt klarade av Magnus i nabbmötet. Nu var goda råd dyra. Men Perka kan man lita på - även om det kändes nervöst var Philip nog mest darrig och Perka tog matchen med 3-1. 4-4 inför dubblarna och nu måste vi bestämma oss hur vi ska ställa upp. Ingen av kombinationerna kändes riktigt bra. Men det blev Matti/Jonas mot Asker/Felix. Vi gjorde ingen bra match men Matti är tillräckligt bra för att vi kunde klara av det till slut. 

På andra bordet pågick en riktigt tuff batalj mellan fyra långnabbar! Det kändes som våra grabbar hade greppet både i fjärde och femte set men ungdomarna tog sig ur - mycket genom att Malcolm var den som vågade gå på offensiven och gjorde det lyckosamt flera gånger. 5-5. Nu var det nervöst. Skulle jag klara att vinna nåt med det här spelet? Men Matti kan man ju lita på...eller? Nu visade det sig på riktigt vilken suverän spelare Felix var. Han hade full koll på Mattis material och rullade och gick på attack med stor precision och kunde dessutom försvara sig bra. Det blev en verklig rysarmatch där Felix tog kommandot i avgörande men Matti kunde gå ikapp och förbi alldeles på slutet och ta det med 11-9. Ruskigt imponerande av Felix. Och ruskigt viktigt att vi tog den matchen. 

Jag kunde samla ihop mig lite och vann också en hel del på serven och det blev därför 3-0 mot Asker. Skönt att vinna fast man spelar så dåligt. Och väldigt skönt att Magnus klarade av Philip med klara 3-0. Matchen vunnen med 8-5. Perka blev matchens lirare! En härlig debut! Nu ska jag bara komma över min mentala kollaps - sen kommer det här att bli riktigt kul framöver. Heja Väsby!

Sammandrag 1

Div 3 sammandrag 1 21-22 september 2013 i Vällingbyhallen
 

Väsby – Stocksund 5-8

Hela vår trupp på sju man var samlad på lördag morgon. Snacka om solidaritet. Det var inte helt lätt att ta ut laget men vi utgick från vilka som kändes mest heta och funderade också på matchen efter, den viktiga matchen mot Fore. Stocksund visste vi skulle vara ett topplag och bli tuffa att rå på. Ett litet hopp tändes då de valde att sätta in Olle Inde istället för Fredrik Lindberg.

Det blev alltså Matti, Robin, Wei och David mot Anders Salwén, Theo Wadsten, Joakim Bergström och Inde.

Matti mot Bergström – och det såg väldigt stelt och nervöst ut för Matti, och han VAR också väldigt nervös, första gången på den här nivån på lång tid. Inte lätt att möta en så stabil motståndare direkt. 6-11. Men sen slappnade Matti av och då blev det genast mycket bättre. Det gick helt enkelt OTROLIGT mycket bättre. Tre raka set till Matti! Vilken debut!

På andra bordet såg det inte sämre ut då Wei börjar mot den omöjlige Salwén med 11-3! Sen svänger det fram och tillbaka men Wei får chansen att avgöra i fjärde set – men Salwén är som alla vet grym i avgörande lägen och tar setet med 10-12. Wei fortsätter kanonfint i avgörande, med säker bollning och precisa attacker. Det blir oerhört spännande. Wei har väl en tre-fyra matchbollar – men till slut blir det torsk med 14-16. 14-16 – kan det bli närmare???? Åååååh, vad surt!

Men Robin är tillräckligt koncentrerad och klarar behärskat av Inde med 3-1. Även David startar bra mot Wadsten, matchen svänger mellan seten fram till avgörande. Tyvärr rycker Wadsten till sig initiativet och håller undan till 8-11. Äh. Vi kunde haft 4-0 eller 3-1 – men det står 2-2.

Matti har ungefär samma utveckling som David mot Wadsten, svängigt fram till fjärde set – där han kommer under – men vänder och tar med 11-9. Men i avgörande ser det riktigt hopplöst ut, Wadsten ossar och rycker till 9-3. Äsch igen, tänker man...men så tänker inte Matti. Han tar istället boll efter boll, efter boll, efter boll. Utan att Wadsten grenar särskilt mycket äter Matti upp hela avståndet till 9-9. Han tar 10-9, det blir 10-10 men Matti tar sen hem det med 12-10. Helt fantastiskt! Ett sånt lugn. Inte en min. Bara ta boll efter boll. Se och lär! Vilken superstart för Matti! 

Och det tar inte slut där. Robin spelar kanonkoncentrerat med nabbtryck och forehandloop och nästan KROSSAR Salwén med 3-1. Otroligt starkt. Och det tar inte slut där heller. Wei spelar koncentrerat, det blir lite nervöst på slutet men klarar av Inde med 3-1. Men HALLÅ! Väsby har 5-2. Vad är nu på gång?! Tur för Stockan att de har Jocke Bergström. Han förlorar sällan flera matcher på raken – han samlar ihop sig och tar en klar seger mot David efter mycket aggressivt spel. Men vi har 5-3 inför dubblarna.

Och det blir riktigt tajta dubblar där Stockan stoppar in Lindberg. Båda går till avgörande. Robin och Wei spelar inte riktigt på topp – och tyvärr rinner det iväg i avgörande mot Wadsten och Bergström. Det såg bättre ut för David och Matti som inte tränat dubbel och därför spelade upp sig från set till set – men tyvärr räckte det inte riktigt ända fram i avgörande. 5-5.

Långnabb mot långnabb klarade Salwén klart bättre – svårt för Matti som inte tränat på detta extrema spel. Robin hade däremot goda chanser mot Wadsten, återigen en svängig match som gick till avgörande. Wadsten hade kommit över dem tidigare snöpliga förlusten och ossade sig fram till en knapp men dock seger. Ajajaj….. Och nu var det Wei mot Bergström – och Jocke var ÄNNU mer skoningslös än mot David – tre klara set och vi hade tappat 5-2 till 5-8 och David fick inte ens chansen att avgöra mot Inde. Vad snöpligt. Vi gör det jättebra och borde vara nöjda - men det är ju svårt i när man tappat en sån ledning. Istället får vi gå och köpa thaibuffé och fundera på den superviktiga matchen mot Fore. Efter lite funderande bestämmer vi att Niklas går in istället för Wei.

 

 

Fore - Väsby 2-8

Fore är sannerligen inget dåligt lag men det enda lag som vi borde kunna slå om vi spelar på normal nivå. Men Fore hade tur, Per ”Ägget” Hägglund skulle egentligen ha gått över till Spåret men de hade inte fixat med hans licens – så han kunde vara med i Fore detta sammandrag och kunde därmed ställa upp med fyra man. Ägget, Stefan Nero, Peter Nyrén och Kenneth Jonsson mot Robin, David, Niklas och Matti. Tanken var att Matti skulle slippa långnabbsdeff, men så blev det alltså inte.

Niklas kommer inte alls igång som han önskar mot den snabbt spelande Ägget med sin aviga yxserve - och det blir snabbt 0-3. Vi hoppades att Robin var den som skulle klara deff bäst och det visade han också.  Nyrén la tillbaka väldigt mycket – men Robin var distinkt i attackerna och tog det hela med 3-1. Viktigt. Matti fick slita mot Nero men även han var koncentrerad och vann med 3-1. Precis samma sak med David mot Jonsson – man får alltid slita hårt mot Kenneth, men 3-1 för David. Han hade lättare mot Ägget där det blev tre snabba set för David. Samma sak för Robin mot Nero – även om Robin hade svårt att förstå sig på Neros halvanti. Nu flyter det på bra men Matti mot Nyrén visste vi kunde bli svårt – och det blev det verkligen. Matti kommer under med 1-2 och kommer under stort i fjärde – och ser uppgiven ut – men det är bara ett sken! Ytterligare en mirakelvändning och han tar ikapp och tar sig förbi till 12-10. Pust. Avgörande blir en ny rysare men Matti är ofattbart cool på slutbollarna och tar hem matchen med 12-10. Igen! Vilken kille!

Niklas, som inte har fått igång nåt flyt får ändå chansen att spela ut mot Kenneth – det får man ju alltid. Det blir två gånger 12-10 till Kenneth och det kan kanske ses som nån slags rättvisa med tanke på Mattis match - men trist för Nicke. 6-2 inför dubblarna och vi slänger in Wei. Och det gör vi nog rätt i. Det är inte lätt att tas med bröderna Nyrén/Nero. Det blir stenhårt. Fyra av fem set med två bollars marginal. Och det blir Wei och Robin som tar det med 11-9!  Inte kanske den bästa dubbeln de gjort men starkt och viktigt. David och Matti har börjat spela ihop sig ordentligt och tar sin dubbel klart med 3-1. 8-2. Måstematchen är avklarar - över förväntan klart! Härligt! Nu fick kämparna gå hem och vila upp sig inför söndagens matcher mot de två topplagen Boo och Österåker.

 

 

 

 

Väsby - Boo 4-8 

Boo hade slagit Österåker med 8-6 så mina förhoppningar var inte stora - men ökade betydligt när jag såg att de bytt ut sina stabila veteraner Johan Englund och Niklas Dahlskog mot lille Axel Sacilotto och unge Linus Hafn. En gratischans! Nu jäklar!

Det blir Robin, Matti, David och Wei mot Joakim Lind, Daniel Nordström, Sacilotto och Hafn. Nu kör vi!

Pang! Pang! Pang! Så hade Robin förlorat mot lille Axel. Stela ben, stela axlar, inte mycket fungerade för Robin och Axel var förstås en minst lika stor talang som ryktet antytt, säker från både backhand och forehand och snabb som en vessla. Fin spelförståelse. Och vi fick en lärdom inför kommande sammandrag: att försöka värma upp ordentligt – inte bara slå in. Och det gäller inte bara Robin – som ändå smetat in några kilo liniment på kroppen. Ett set på de första sex matcherna! Vilken katastrofstart!!!! Och det verkade fortsätta lika illa och gå mot en snabb och pinsam 0-8-förlust. David tog visserligen ledningen med 2-1 mot Hafn men låg riktigt illa till i avgörande och såg nästan uppgiven ut.

Inte var det bättre för Wei som låg illa till redan i fjärde set mot Axel. Men hur det nu gick till så vände allt på bara nån minut. Wei trasslade till sig fjärde med 12-10 och tog upp underläget i avgörande och slog Axel med 11-8. David vände ett ännu värre underläge och kunde sno hem sin match med 11-9. Pust och flämt. Skamgränsen räddad!

Och nu var det plötsligt som helt nya spelare kom in – Robin och Wei tog en mycket meriterande seger med 3-1 mot Nordström och Lind och Matti och David krossade de andra ungdomarna. Men hallå där, var en mirakelvändning på gång? Ja, varför inte? Därför att vi nu mötte deras två bästa ungdomar – och de gjorde processen kort med Robin och Matti. Inget snack. Ungdomen var bäst. Bara att gratulera våra framtidshopp. Det skulle visa sig att lille Axel vann fyra matcher – det var bara Wei som rådde på honom denna dag! Vilken talang!

 

Lite mer tid för lunch på söndan vilket inte var fel för trötta kroppar inför Österåkerdrabbningen. 

Österåker - Väsby 8-4

Motståndarna såg minst lika slitna ut men nu skulle det väl ändå bli för tufft för Väsby mot två spelare på nästan elitnivå,  eller? Vi ställde över Matti med tanke på att vi ville ha honom i b-laget – vi skulle ändå inte ha nån större chans, tänkte jag. Eller rättare sagt - Niklas vann ju stort mot Wretström senast. Och Wretström är bra mot nabb. Så det var inte alls fel tänkt, egentligen.

Olle Svensson, Johan Pettersson, Tommy Meyer, Björn Wretström mot Wei, David, Robin och Niklas.

Jodå, Olle var trött men fortfarande grymt bra och Robin hade inte mycket att sätta emot, särskilt som det inte hjälper mycket med nabb mot en kille som tränar 29 timmar i veckan mot Jocke Melin! Men Wei spelade riktigt bra i en fin match med långa dueller mot Meyer. 3-1. Starkt. Johan P gav inte Niklas någon nåd och Niklas tappade humöret – men vad ska man göra åt en spelare på den här nivån? Desto roligare att David tog tre raka på Wretström utan större bekymmer. Och nu började man ju tänka lite. Tänk om…

David kunde inte heller rå på Olle på något vis och Wei spelade fantastiskt mot Johan P men förlorade förstås - men det var väntat. Det var de andra matcherna man tänker på. Kunde Niklas tända till? Nja, det gick riktigt knackigt mot Tommy och Nicke blev argare och argare...och till slut vände ilskan över till nåt positivt! Det är ju så det kan fungera. Ibland kan adrenalin göra att man får fart på kroppen. Och det hände Niklas. Från 0-2 till 3-2 – en total scenförändring. Väldigt roligt för Nicke och för oss, förstås. Nu var vi med igen. Och Robin spelade riktigt koncentrerat mot en trött och frustrerad Björn och det var plötsligt 4-4 inför dubblarna - och jag lyckades med uppställningen och fick Wei och Robin mot de helt utpumpade Björn och Tommy. Det började nästan lukta poängchans! Men dubbel är en annan sak än singel. Björn och Tommy är rutinerade och extremt samspelta. Det blev som väntat stentufft. Tyvärr för oss föll vi på mållinjen – två set med 10-12. Attans också! Och Nicke och David hade som väntat en för svår utmaning i sin dubbel.

Wei och David stretade emot mycket bra, men de kunde förstås inget göra åt sina gigantiska motståndare. 4-8, men nära igen! 

Vi summerar. Mer än väl godkänt för Väsby. Vi vann det vi skulle och blev ett allvarligt hot mot tre av topplagen. Bra stämning. Roligt. Spännande. Och vi har potential - ytterligare lite träning för Matti och David så är det inte alls orealistiskt att vi klarar kontraktet. Heja Väsby!

 
 

 

Säsongssummering

En sedvanlig säsongssummering är på sin plats. Målet var ju att knipa nån av de tre uppflyttningsplatserna eller fjärdeplatsen som också torde ge uppflyttning. Det lyckades inte. Det beror förstås delvis på vår bristande förmåga men också på motståndarna och en rad andra oförutsedda omständigheter. Marginalerna var YTTERST små mellan (möjlig) uppflyttning och nedflyttning. Vi höll oss kvar vilket nu i efterhand känns som en stor lättnad. Tre lag i div 5 hade INTE varit bra för klubben. Personligen spelar jag helst i div 4. Det är ”min” nivå, kan man konstatera efter flera säsonger med helt jämn kvot, och jag gillar den här veckolunken där pingisen hela tiden hålls levande. Sammandrag har absolut sin charm, man träffar folk under längre tid, men det blir en kortare säsong och långa uppehåll. Dessutom tror jag inte min gamla kropp klarar fyra lagmatcher på en helg. Men visst, vi hade inte tackat nej.

Ska man göra en väldigt övergripande beskrivning av våra insatser så karaktäriserades hösten av att jag själv aldrig nånsin spelat så bra. Vinna mot spelare som t ex Johan Klingborg trodde jag inte att jag var mäktig och det gick ju bra på tävlingarna också vilket resulterade i kraftig ökning på rankingen.

Samtidigt presterade mina lagkamrater något under min förhoppning – med diverse suveräna undantag. Vi lyckades inte toppa formen allihop i samma match och var lite ojämna vilket gjorde att vi förlorade flera jämna matcher. Men det här ”rättade till sig” under våren. Min envetna influensa tog effektivt kål på min fina form – men samtidigt spelade, som tur var, lagkamraterna successivt bättre. Precis som det ska vara slutar Robin med bäst kvot och har också spelat på ”högst nivå” (t ex vinstmatchen mot Klingborg som var ”riktig” pingis). Wei spelade upp sig betydligt och hamnade till slut på jämn kvot. Också Wei har gjort suveräna matcher och avslutningen mot Lars Anders Jonsson var en verklig skalp.

Magnus spelade också upp sig. Vi kan konstatera att Magnus nog är den, förutom Klingborg, som mest hotat seriens store suverän Johan Mellnäs. Dessutom fick Tobbe Lönnqvist kämpa enormt hårt mot Magnus. Mot vissa storspelare som loopar hårt med skruv är helt enkelt Magnus verkligt farlig. Men av efter stor vånda hos lagledaren hoppade istället Niklas in på slutet av säsongen. Niklas visade att när motivationen är den rätta så kommer också prestationen. Rivstarten mot Spånga följdes av flera avgörande insatser. Nu har han dessutom lovat träna mer nästa säsong.

Vi måste förstås nämna dubbelspelet där, för mig helt oväntat, Robin och Wei visades sig passa fantastiskt bra ihop och var en av seriens absolut bästa par. Om man undantar sista matchen spelade de rakt igen helt suverän dubbelpingis. 

Vi får också vara glada för att b-laget klarade av säsongen med ganska gott mod. Vi visste att det skulle bli tufft men inpräntade ständigt att alternativet hade varit att starta om i div 7. Det hade inte varit bättre. Nu blir det två lag i div 5 nästa säsong, efter c-lagets suveräna insats, vilket nog är lagom nivå för många spelare.

Att vi kunde gå obesegrade ur veterantrean och ”kommer tillbaka” till vår ”rätta” division gör också att jag ser extra mycket fram mot nästa säsong. Kul att Magnus insett, vilket många fortfarande inte gör, att det är roligt att lira i veteranserien.
Också en stor lättnad att det gått så bra i den nya klubben. Känns mycket bra att vara med i en klubb med medbestämmande, en fungerande styrelse och en verksamhet som har potential att bli riktigt bra. 

Sammanfattningsvis präglades säsongen av stora besvikelser, stor nervositet, tjafs om otur och om motståndares handel och vandel, ögonblick av lyckorus och ett lyckligt slut, som så många gånger förr. Pingis är som livet. Pingis är livet. 

Omg 14 Väsby-Rotebro 8-3
Här kan man snacka om ödesmatch. Vinna eller försvinna. Men redan i förväg fick jag veta att Rotan hade svårt att få ihop lag. De kunde inte på ordinarie datum - så för ovanlighetens skull flyttade vi bak matchen ett par dagar. Hässel utomlands och PJ axelskadad. Som tur var för Rotan var de redan klara för uppflyttning. Men det här ska vi bara klara. Men Lars Anders Jonsson är ju grym - det visste vi. Och Hasse Eriksson är inte oäven och verkar bli bättre från match till match. Vi måste koncentrera oss. Inte slarva.
Wei, Jonas, Robin, Niklas mot Lars Anders, Hasse, Bruno och Vakant!
Wei tog planenligt sin match mot Bruno - men nu blev det genast spännande att se om Robin, med ett friskt knä, kunde slå igenom den extremt täte Lars Anders. Jodå, Robin spelade bra. Tog första set och var med i de tre följande - men den gamle lurgubben tog det mesta och gjorde emellanåt fantastiska offensivslag från distans. 1-3.
Niklas spelade stabilt och kunde ta tre raka mot Hasse - men nog syntes det att Hasse kunde spela. Och det fick Wei erfara redan direkt. En svängig match - Hasse lyckas sno åt sig ett avgörande och där tar han direkt kommandot. Han har ledningen hela setet. Wei blir passiv och har problem att blocka tillbaka den vänsterhänta forehandloopen. Det ser illa ut. Rent av kört. 7-10. Men då blir det lite gren hos Hasse och Wei spelar plötsligt lite mer offensivt - och han tar fem raka poäng! Pust och stön! Det här kunde ju blivit riktigt farligt.
Efter ett tag kommer jag in i spelet mot Lars Anders. Som väntat blir det långa, långa bollar och jag har svårt att avgöra med mina lösa slag. Men ändå, jag lyckas faktiskt lura till mig ett par setbollar till 2-1. Det lyckades inte och i fjärde rinner det iväg efter att Lars Anders fått flera turbollar. Men åt matchbollen är det bara att buga sig: en stenhård smashloop runt nätkanten! Vilken spelare detta är! Och roligt var det. trots förlusten. Niklas vinner mot Bruno och vi har 6-2. Niklas och jag skojar om att vi ska ta dubbeln - men självklart blir det vårt superpar som får den stora äran. Jag förklarar för lagledare Tommy att de bara förlorat nån enstaka match - sen blir det snabba 0-3 i baken! Ha!
Jag hinner vinna mot Hasse med 3-1 efter knaggligt spel och stora besvär - men nu räknas det inte. Det beror på att Wei vänder matchen mot Lars Anders och slår honom i avgörande set - precis som han lovade att göra! 8-3!!!!
Ingen jättematch vi gör ikväll men Weis seger var en verkligt värdig avslutning på säsongen! Hurra för oss! Vi klarade oss kvar i fyran!  Och ett särskilt tack till Magnus! Och till kamraterna som slitit i b-laget. Två lag i div 5 och ett i div 4 - det låter ganska så perfekt för nästa säsong för vår klubb.

omg 13 Spånga-Väsby 8-5
Detta blir ovanligt kort. Både för att det är djupt deppigt och för att jag inte har nåt protokoll ännu. Eftersom det är Väsby som spelar så får man räkna med att motståndarna ställer upp med bästa tänkbara lag - oavsett vilka de spelat med mot våra konkurrenter. Så har det varit i stort sett hela säsongen. Så blev det självklart även denna gång. Super-Hasse, Hasse Johansson, världens näst bäste sjuttioåring, är förstås på plats. Johan Bäckman är tillbaka. Johans tidigare frånvaro har dock orsaker som är så fruktansvärda att jag inte vill nämna dem i ett sånt här löjligt sammanhang som ett pingisreferat. Jag kan bara säga att den energi jag försökt uppbåda inför matchen pös iväg. Det finns mycket viktigare saker i livet. Men vi ska samtidigt säga att det var fantastiskt att se Johan på plats i hallen, vilket också visar att pingis i sina bästa stunder kan vara ett litet andningshål i en i övrigt helvetisk tillvaro.
Okej, jag försöker. Jag fick nästan uppställningen som planerat. Bäckman, Schön, Englund, Johansson mot Jonas, Robin, Niklas och Wei. Spel på två bord.
Niklas började bra och fick grepp på Bäckman, som förstås var lite rostig men spelade upp sig under kvällen. Men Niklas grejade det till slut! En kanonstart. Jag mot Fredrik som visat kanonform i vår. Själv var jag, som bekant i kanonform i höstas. Fredrik missade ingenting, kändes det som. Kunde ta mina attacker hur lätt som helst. Jag var på efterkälken hela tiden. På nåt vis kämpade jag mig till ett avgörande men det blev aldrig spännande. Fredrik vann mycket rättvist. Tungt men väntat.
Schön mot Wei. En match jag hoppades på eftersom Lennart brukar ha svårt för Wei. Men matchen kom för tidigt enligt planen. Wei visade dock kämpatag och Lennart hade som vanligt stora problem. Två klara set till Wei. Sen hände det igen. Det blev för försiktigt. Lennart började sätta sina hårda loopar. Tre raka till Lennart. Förbannat! Robin var omutlig mot Stål-Hasse. Min bedömning är att Robin, som han nu spelade, är en av ytterst få i serien som kan rå på denne fantastiske gamle man. Grymt starkt. Och Robin fortsatte i bra slag mot Bäckman, som nu alltså spelat upp sig. Det gick till avgörande. Robin ryckte snabbt. Hade han typ 8-3? Hade han typ 10-8? Men det gick inte ändå! Tungt, tungt. Nu skulle jag med mitt knackiga spel upp mot Lennart. Inga bra odds. På samma vis som mot Fredrik lyckades jag ändå streta emot. Fjärde set blev en maratonhistoria som till slut vanns av Lennart med typ 18-16. Men det spelade ingen roll. Lennart hade ändå vunnit ett avgörande.
Wei då? Han fortsatte spela strålande i de första seten. I tredje blev det nervöst och passivt igen och Fredrik fick chansen att avgöra - men denna gång kom Wei tillbaka och lyckades till slut avgöra. Pust! Nu fick Niklas känna på Stål-Hasse. "Det här är inte pingis!", klagade Niklas efter tre raka förlustset. Men är man över 70 så FÅR man faktiskt spela på detta viset. Vi ska buga oss för denne store man  - när vi väl lugnat ner oss! För roligt är det ju inte att möta honom - jag är så tacksam för att jag slapp. 5-3 inför dubblarna. Svårt läge. Uppställningen blev dock som jag hoppades. Robin och Wei gjorde sitt jobb mot Johan och Fredrik. Jag och Niklas får inte heller denna gång spelet att stämma ett endaste dugg. Ändå lyckas vi slita åt oss ett avgörande set. Det blev inte spännande. Det är SÅ svårt att hålla precisionen mot Hasses skär en hel match.
Jag försökte verkligen mot Bäckman, men nu spelade han bra. Jag kan inte klara en sån bra spelare i dagsläget - det är den bittra sanningen. Det är bara att gå tillbaka och försöka träna sig tillbaka i form.
Robin däremot - han håller stilen! Han tog revanch på Schön och vi är mycket ledsna att vi inte fångade matchbollen på film - det skulle blivit en viral succé på nätet. Ett attackskär långt ifrån bordet!
Niklas blev TOTALT uspelad mot Fredrik i två set och såg helt uppgiven ut. Men så hände nåt radikalt. Plötsligt fick han nytt liv - spelade mycket bättre, tog tredje set och var med i fjärde set då det var mycket bra spel. Men tyvärr. Nu hade det inte hjälpt. Wei var precis lika chanslös mot Hasse som Niklas var. Nu ska vi räkna på det här...

Omg 9 Väsby-Ängby PK B 2-8
Så här är det. Tyresö har tvärvägrat flytta matcher två gånger på raken och har två w.o. och har nu HELA a-laget överflyttat. Vi gick med på att flytta den här matchen dagen innan match. Som tack får vi möta lagledare Thomas Pettersson(TP), Hannes Iwarsson (vars klubbresa till Kurdistan ställdes in så han kunde vara med), Martin Abramson i storform och som lök på laxen, särskilt för oss denna kväll: Calle Zetterström! "Tack"! Kanske lönar sig detta i längden - en dag när vi får möta sankte Per!
Robin, Wei, Jonas, Magnus mot Hannes, Martin, TP och Calle.
Ingen idealisk match för Robin att börja mot TP. Det blev en snabb förlust utan att Robin ens fick chans att komma igång. Jag själv gör väl vårens bästa match mot Hannes. Men eftersom vi har makterna emot oss hjälper det ju inte. 1-0 i set och 10-8 - men förlust. Ny setboll i tredje set - men icke. Vinst i fjärde men i avgörande var Hannes för stark. Äsch! Wei visade också upp ett mycket fint spel mot Calle men man trodde ju att Calles rutin skulle avgöra när han vann fjärde set. Jämnt fram till mitten av avgörande, Wei får en kantboll vid 6-6 men sen visar Wei stor klass och kyla och vinner med 11-7. Mycket starkt!
Martin visade att formen är bevarad mot Magnus även om Magnus försökte streta emot och tog ett set.
Som sagt, Robin var ännu inte igång. Och då blir det svårt mot Martin som har fått en sån enorm säkerhet i spelet. 0-3 och riktigt deppigt. Men Wei deppar inte - han fortsätter att spela bra mot Hannes. Riktigt långa och fina bollar. Tyvärr är det denna gång Hannes som är starkast i avgörande. Det börjar kännas hopplöst. Jag försöker hitta energi mot Calle, tar andra set men sen vill det sig inte, förutom att jag har nätställningen emot mig hela djävla tiden! Calle är bättre förstås, och ska ju vinna. TP har stora problem med Magnus - men bara i första set. Vi får trösta oss lite, lite med att Wei och Robin gör ÄNNU en suverän dubbel - denna gång mot Hannes/Martin. Jag och Magnus försöker också - men hur ska man kunna rå på de här gubbarna men massor av års rutin på hög nivå? Går inte. Vi deppar och förbannar vår otur men det är inte kört. Två matcher kvar.

omg 12 Väsby-Segeltorp 8-5

Måstematch, ödesmatch, kalla det vad ni vill, seger är ett absolut måste om vi ska hänga med i slutstriden. Niklas, med a-lagets bästa kvot, kliver in istället för Magnus - som istället var hjälte igår och tog oss till veterantvåan och idag får fira sin födelsedag i lugn och ro. Men var det verkligen rätt när Magnus var i så god form? Undertecknad har inte alls visat att han är i närheten av höstens form efter en månads sjukdomsbekymmer. Wei spelade inte heller bra igår. Men nu blev det som det blev. Man vet aldrig i förväg. Det svänger fort i pingis. In och kör. Segeltorp är ett hederligt (och mycket trevligt) lag som alltid ställer upp på samma vis - och det har ju varit lyckosamt. Nu spelade det ingen direkt roll. Jag hade faktiskt inte direkt några önskemål - de hade två nya spelare sen i höstas, Taliercio och Dixon som jag aldrig sett förr. Jag körde på att Robin skulle vara i gott slag och klara sina matcher - så fick vi andra göra vårt jobb. Robin, Niklas, Jonas, Wei mot Klingborg, Georgopolos, Taliercio, Dixon - alltså troligen den bästa uppställning Segeltorp kan uppbåda.
Robin hade inga bekymmer med Taliercio - han slog igenom hans täta försvar. Jag fick återigen Klingborg i första omgången - skulle jag kunna upprepa min bragd? Inte i närheten. Nu visades om inte förr att formen var borta - dessutom spelade Klingborg bättre. Total slakt.
Värre var att Niklas såg ut att ha problem med unge Dixon, han kommer under med 0-2, repar sig i tredje men får ingen ordning på spelet - och Dixon var riktigt bra - det såg man ju direkt. Ruskigt tät. 1-3. Ingen bra start och nu ska Wei upp mot den extremt svårspelade Georgopolos som dominerade mot oss i höstas - ska detta spricka direkt! Men Wei tycker annorlunda - han har bra fokus och får många poäng på sina servar. Täta set men Wei fixar det! 3-1. Grymt starkt! 2-2.
Kanske Georgopolos är i sämre form - eller är det Wei som var bra? Vi får se i nästa match mot Robin. Men de andra matcherna blir klara före. Niklas har lika lite att sätta emot Klingborg som jag. Nu blir det för mig att försöka slita mot Dixon. Och det blir verkligen slitigt - han är otroligt seg - tar nästan allt och spelar med stort lugn för sin ålder. Och jag spelar ju inte bra. Men det går ändå vägen med kämpatag. 3-1. Pust! Viktigt. Wei har samtidigt tagit två täta set mot Taliercio och släpper sen lös sin forehand i tredje. Mycket bra, Wei! Men hur var det då med Georgopolos? Det visar sig att han är nästan lika bra som i höstas och har ju en spelstil som inte passar Robin med många flacka slag och bra försvar. Låser Robin i backhand. Men det känns som Robin har greppet - tappar dock andra set med 13-15 men kommer tillbaka med stil i tredje. Mycket bra spel periodvis. Men så blir fjärde jämnt. Och inte hjälper det att han får en matchboll - den räddar Alexander och tar setet. 5-5 i femte och då går jag ut i omklädningsrummet - jag klarar inte att se eländet. Det bara känns som att vi inte klarar att bryta den här säsongens förbannelse och jag vill inte sprida dåliga vibbar. Och jodå, visst fick Robin ytterligare en matchboll - men det HJÄLPER inte - jag hör hur Alexander ossar ett par gånger. 11-13. Det är då själva FAAN! Det ska bara inte gå vår väg! 4-4.
Dubblarna blir helt odramatiska. Vi har numera ett av seriens bästa dubbelpar - Robin och Wei tar 3-0 på Klingborg och Taliercio. Pang!
Sen har vi kanske för närvarande ett av seriens sämsta par - jag och Niklas spelar bedrövligt, särskilt jag.
5-5. Men hur ska det gå nu? Det är ju Robin mot Klingborg, som verkar vara i riktigt bra slag. Niklas har inte visat upp nåt bra spel hittills - då kan han väl knappast ha nån chans mot Georgopolos? Och jag då, mot den enormt säkre Taliercio - med min dåliga feeling? Tyvärr fick jag inte nån chans att se Robin - men enligt hans utsago gjorde han sin bästa match den här säsongen. Han kände att NU, nu gäller det att leverera! Röra på fossingarna, gå runt och dra med forehand, gå fram och blocka bollen tidigt med antin. Och så bara GÖR han det! Fantastisk! Härligt! En övertygande 3-1-seger. Men det räcker ju inte - vi har fler matcher. Och vad händer nu? Niklas vinner första set mot Alexander. Är en bragd på gång? Nä, nu kommer Alexander igång i andra set, pangar in bollarna precis som man trodde. 4-11. Jaha. Då var det roligt så länge det varade... men det tycker inte Niklas - han kommer tillbaka en gång till! Tar tredje set klart med 11-6. Jag ser ju bara matchen i ögonvrån men till slut ser Niklas väldigt NÖJD ut. Han har VUNNIT matchen - 17-15 i fjärde set! Detta ger mig energi. Jag har det nämligen riktigt jobbigt mot Taliercio - precis som jag trodde. Långa, långa bollar. Jag har svårt att slå igenom honom. Han är fantastiskt säker och har enorm räckvidd. Men jag kämpar och sliter. Och har en massa turbollar! Som sagt, efter en nesligt förlust med 14-16 i första set lyckas jag lite bättre och tar både andra och tredje med viss marginal. Jag får energi av Niklas, som sagt, och rycker till mig en stor ledning även i fjärde. Nu så, nu är det Väsbys tur, nu tar vi det här, det är vi mycket väl värda efter allt motflyt, inte minst i höstas mot Segeltorp. 9-5. Det går bra detta. Men sen var det ju detta med grenen. Det finns nåt som heter gren - när man MÅSTE vinna och känner pressen då kommer den krypande - grenen. Jag ser i ögonvrån att Wei har det jobbigt mot Dixon och har tappat de två första seten. Det gör det inte lättare direkt. Det FINNS inget jobbigare - man känner igen känslan när den kryper på en - man vill försöka slå ifrån sig den - men det är svårt, svårt. Eftersom Axel aldrig missar själv så måste jag slå in bollarna och avgöra. Jag försöker satsa. Jag missar. Försöker. Och missar. Och missar. 9-6 9-7 9-8 9-9 9-10. Det är vansinnigt - det får bara inte hända! På nåt vis samlar jag ändå ihop mig till en sista ansträngning. Slår in en bra boll. Men missar sen igen! Slår in en bra boll till! Sen får JAG en matchboll. Och jag TAR den! ÅÅÅÅÅÅÅÅH vilken lättnad. Jag börjar nästan gråta. En sån enorm anspänning. Men vi har klarat det! ALLA är hjältar idag. Nu är vi med i matchen! Heja Väsby!

Omg 11 Väsby-Tyresö 5-8
Jag ska lova mig själv att ALDRIG mer kolla på en match med mitt lag. Mina nerver klarar inte detta och jag skapar INGEN positiv stämning och är inte förmögen att bedriva någon som helst konstruktiv coaching. Detta var nästan bara jobbigt. Orsaken att jag satt på bänken var att jag blivit sjuk för tredje gången på en månad. I nödfall hade jag spelat men var trött efter flera dagars feber och hade inte gjort det bättre än någon av dem som spelade - och i synnerhet inte än ersättaren Niklas.
Det råder en förbannelse över den här säsongen - den saken står nu klar. Tyresö hade redan mött och förlorat mot våra huvudkonkurrenter Spånga och Segeltorp. Men nu ska de möta Väsby och då var det andra takter. Eftersom deras a-lag redan vunnit sin div 3-serie kunde de nu spela med två a-lagsspelare: Mika Hasmats och Per Törnberg. Vi har en förbannad otur. Det är inte rättvist! Men vi ska i vart fall spela om det.
Jag lyckas återigen hundra procent med uppställningen. Robin, Niklas, Magnus, Wei mot Hasmats, Törnberg, Stefan Adamsson och Sebastian Lindgren. Stefan Adamsson var en helt okänd bekantskap som inte heller verkat ha spelat på länge (efteråt får vi veta att han är regerande VÄRLDSMÄSTARE i Racketlon!). Min tanke var att Robin skulle kunna stimma hem någon av matcherna mot Törnberg eller Hasmats. Magnus, som slagit Hasmats de tre senaste gångerna, skulle få möta honom i första matchen. Wei skulle slippa Hasmats och kunna ta två och kanske ha en chans mot Törnberg. Niklas hade jag ingen direkt plan för.
Robin mot Adamsson. Det visade sig att den här killen kunde spela pingis. Han hade inga problem med antit och la tillbaka det mesta. Robin tappade 2-0 och Adamsson fortsatte med bra flyt i sista set. Robin kände sig lite sliten och trött... Skulle detta spricka direkt...Adamsson rycker och har väl 8-5. Då sätter Robin in stora rycket! Pang, pang. En lång rad fina bollar och matchen vunnen. Puh! Men hur ska detta fortsätta?
Magnus tyckte inte han spelade bra mot Hasmats. Personligen tror jag mer det beror på att Hasmats spelat upp sig en klass sen de senast möttes för tre år sen. 0-3 till Hasmats. Kanske hade det gått lite annorlunda om Magnus snott andra set. Niklas gjorde i vart fall processen kort med Lindgren 3-0. Bra
Weis viktigaste match - kunde han ha en chans mot Törnberg om han spelade på topp? Jovisst skulle det vara möjligt och visst spelade Wei på topp. Matchen svängde fram och tillbaka i fyra set. Tyvärr hade Törnberg en växel till i femte. Synd, men Törnberg visade sig vara mänsklig.
Robins trötthet var som bortblåst - nu spelade han på topp mot Törnberg - vilket behövs mot en sån spelare. Enligt sig själv spelade han till och med bättre än Törnberg - men förlorade ändå. Det är faktiskt möjligt eftersom det finns nåt som heter TUR - även om det sällan är nåt vi får glädje av. Robin spelade som en Gud i set två och tre. Det hackade lite, lite i fjärde set. Och har man då också turbollar emot sig räcker det ju för att det ska sluta 10-12. I femte set fick Törnberg en liten ledning som han kunde behålla. Skit. Två matcher vi lika väl kunnat vinna. .
Förutom ett slarvset hade inte Magnus några bekymmer med Lindgren. En stabil seger.
Och nu Wei mot denne täte Adamsson. En riktigt bra match av båda spelarna - många långa bra bollar. Men Wei var starkast och gjorde en härlig avslutning i slutet på fjärde set. 3-1 till Wei. 4-4 inför dubblarna.
Tyresö tänkte länge, länge på sin uppställning. Det blev en "allt eller inget"-uppställning. Robin/Wei mot Hasmats/Törnberg. Niklas/Magnus var helt otränade ihop och det kändes osäkert hur det skulle gå mot Adamsson/Lindgren. Jag kunde nästan inte titta på de här matcherna. Det var ohyggligt. Robin och Wei spelar lika fantastiskt som de gjort de senaste gångerna - de tar ledningen med 2-1. Samtidigt sker samma sak på andra bordet. Niklas och Magnus tar ledningen med 2-1 och spelar bättre än vad jag jag vågat hoppas. Det flyter på lätt i fjärde set och de går fram till 8-4. Skönt med en seger i hamn i vilket fall...men vad nu...de tappar en boll, en till, en till.. det blir 8-8. De tar ledningen igen, tappar, och förlorar setet med 10-12. Ofattbart! Och i avgörande orkar de inte stå emot. En oerhört tung förlust. Wei och Robin tappar också fjärde set knappt. Men i femte spelar de riktigt bra igen. De går fram till 10-7 fick jag veta efteråt - jag vågade inte titta. Men de tappar ledningen...och förlorar med 11-13. Det är bara inte sant. Det är bara inte sant!
Men vi får inte ge upp ändå. Om Robin fortsätter spela på topp så finns chansen mot Mika. Och det gör han. Han vinner första set med 12-10...men sen går det inte längre eftersom Mika spelar så ruskigt bra.
Tyvärr visar det sig att den extremt säkre Adamsson inte har minsta bekymmer med Magnus nabb - han är otroligt bra på att rulla upp bollen. 0-3 och matchen är förlorad. Förbannat!
Men det pågår en match i vilket fall. Och nu visar Niklas vilken stor spelare han är. Två räddade matchbollar mot Törnberg i fjärde set och sen några verkliga publikpoäng i femte set och Niklas största skalp på år och dag var ett faktum! Fantastisk starkt. Med detta har han mer än väl visat att han platsar i a-laget. Men matchen är förlorad. Vi är nere i brygga. Det är tungt, tungt och nu har vi faktiskt rätt att deppa ett tag - skönt med en veckas spelfritt.

Omg 10 Österåker - Väsby 8-3
Okej. Inget uppseendeväckande. Vi möter serieledarna. De har sin bästa uppställning. Vi förlorar. Ska nämna några saker ändå. Vi kan inte skylla på nåt (nästan). Vi var i ovanligt god i tid och värmde upp långt före hemmalaget som drällde in strax innan matchstart. Jag våndades som vanligt extra mycket inför uppställningen när man står mot en lagledarkompis som vet allt om hur man tänker - och jag vet allt om hans tankebanor. Jag fick hundra procent utdelning! Mellnäs, Wretström, Hubinette, Nyström mot Wei, Robin, Magnus, Jonas. Robin hade lovat att spräcka Mellnäs nolla. Magnus ville slippa Wretström. Wei vann senast mot Wretström. Jag har vunnit den senaste gången mot Björn, Micke och Hasse. Nu var det bara att upprepa bedriften så vinner vi matchen. Lets start!

Och vilken kanonstart det blev för Magnus. Precis som mot Tobbe Lönnqvist visade Magnus att han kan klara av klass-spelare med starkt loopspel men som är lite osäkra på nabbeffekten. 9-11 till Magnus. Nu räckte det inte hela vägen denna gång heller - men ingen tvekan om att Magnus spelade bra och att Johan fick slita riktigt hårt för segern. Micke mot Wei. En jämn match som svängde lite fram och tillbaka. Tyvärr var Micke lite vassare när det drog ihop sig till slutbollarna. Wei skulle haft tredje set, förstås, då hade det kunnat sluta annorlunda.
Jag mot Björn som jag alltså slog för första gången på VSM för bara en och en halv vecka sedan. Sedan dess hade Björn vunnit H3 i Spångadriven i söndags och visat upp storspel. Men chansen ska ju finnas. Men den togs inte. Kvällen blev för min del en enda lång plåga och säsongens första stora bottennapp. Ingenting i spelet fungerade. Jag bara gnällde högljutt hela kvällen och betedde mig som en barnrumpa. Inte en setvinst i någon match. När hände det senast? Mot Rotebro kan jag skylla på att jag var insjuknande i influensa. Vad kan jag skylla på denna gång? Möjligen att jag inte ätit något sedan lunchen halv tolv - och då endast en tallrik nudlar. Nu var klockan åtta. Men är det nåt att skylla på? Naturligtvis inte - jag har ju till och med i denna blogg bannat mig själv för samma misstag mot Segeltorp. Det är mitt ansvar att se till att jag äter mat - tycker ni inte? Förmodligen var det dock inte hela förklaringen. Det underlättade inte heller att motståndarna spelade mycket bra.
Jag anade att Robin inte skulle få det lätt mot Hasse. Men Robin spelade ändå tillräckligt koncentrerat för en 3-0-seger. Skönt.
Nästa omgång startade med Johan mot Robin. Nu skulle det ske! Och visst, Robin spelade absolut bra, men problemet var att Johan spelade på sin normala höga nivå - och då är det svårt för någon i den här serien att ge honom en match. Inte underlätter det heller att vi ALDRIG tycks ha flyt med turbollarna i avgörande lägen!
Björn mot Wei. Nu bevisades definitivt att Björn hade hittat till sin normala gamla form efter en lång tids svårigheter. 3-0 till Björn trots att Wei spelade lika bra som när han slog Björn i höstas.
Jag ordar inte mycket över min förlust mot Micke. Han tog fullt mot Rotebro och visade även nu ett koncentrerat spel utan större slarv. Och då var jag ett mycket lätt byte denna kväll.
Som jag hoppats skulle Hasse ha problem med Magnus nabb. Dessutom fortsatte Magnus att spela bra vilket gjorde en 3-0-seger till Magnus. Vi är ändå fortfarande lite med i matchen - men det förutsätter nog två dubbelsegrar. Även dubbeluppställningarna måste sägas ha blivit gynsamma för oss. Och Robin och Wei visade återigen med eftertryck att de blivit ett av seriens absolut bästa par. Slå Micke och Björn, som "varit ett par" sen barndomen och dessutom visat bra form, är ett slående bevis för detta. Tyvärr fortsatte mitt knackliga spel i dubbeln. Nu hade det nog knappast hjälpt om jag spelat normalt när vi möter Johan som är en ännu bättre dubbelspelare än singelspelare. Nu var det väl slut då? Då ska Johan bara göra processen kort med Wei. Men Wei tycker annorlunda. Han spelar på topp och tar första set med 11-9. Samtidigt, på bordet intill, har Robin släppt loss allt sitt kunnande och fullständigt krossar Björn. Vad händer här? Ett mirakel på gång? Nej, inte den här gången heller. Wei fortsätter att spela bra men Johan skärper till sig och då går det inte att stå emot. Då hjälper det inte att Robin redan vunnit i tre raka snabba set mot Björn. Matchen är slut. Bästa laget vann. Vi på vår kant gläds åt goda insatser från tre av våra spelare medan fjärdemannen får gå hem och leta efter den försvunna formen och fundera igenom om han har ätstörningar.

 

Omgång 7 Rotebro - Väsby 8-2
Första matchen mot gamla klubben, förstås en del extra känslor. Hela familjen Näesström på plats! Jag hade fått förhandsinfo och den stämde: de toppade med det absolut bästa de hade. Tobbe Lönnqvist från a-laget som i princip aldrig annars har tid att spela i b-laget. Tommy Tordås förstås. Peter Johansson som jag kände till sen tidigare och vet vad han går för och sen Leif Hässel som jag aldrig träffat men sett spelar allt bättre och bättre. Nära att slå verkliga toppspelare både i tvåan och fyran. Jag visste ungefär hur jag ville ha uppställningen och jag visste att vi måste ha lite flyt med den. Rotan hade ställt upp på samma vis match efter match. Det blev förstås inte ett enda rätt! Tommy, Tobbe, Hässel och PJ mot Magnus, Wei, Robin och Jonas. Tanken hade varit att Robin skulle slippa ommy men att han skulle ha en lite chans mot Tobbe. Jag skulle slippa Tobbe som jag aldrig ens slagit på träning. Wei skulle slippa PJ som jag trodde skulle slå igenom honom. Jag hade hört att Hässel skulle vara säker och ville därför att Magnus skulle slippa honom och istället få möta PJ. Därför blev det TVÄRT OM!
Tommy mot Robin. Trodde Tommy med sin starka backhand och bollsinne skulle slå sönder Robins anti. Så blev det INTE. Det blev en supertajt match och Robin spelade verkligen bra. Det enda lilla som avgjorde för Tommy var nog en och annan serve. Verkligen synd.
Hässel var visst säker men Magnus var säkrare - det här spelet passade honom perfekt. Mycket överraskande 3-0 till Magnus. Heja! Vi är med.
Nu skulle jag upp mot Tobbe. Inte mycket att orda om. Jag spelade inte vidare bra - inte ens 7-1 i andra set räckte för en setvinst. Hade jag spelat bra hade jag ändå inte vunnit. Ibland måste man inse sina begränsningar. PJ:s match mot Wei såg jag inte men den gick precis som jag fruktat. 3-0 till PJ. Wei spelade riktigt bra mot Tommy - men det räckte inte ändå. Det var fantastiskt att se hur bra Tommy kunde röra sig med proteser i både höft och knä. Han blir livsfarlig för alla på veteran-SM!
Nu krävs mirakel. Skulle det vara Magnus som stod för det? Ja, varför inte. Innan matchen nämnde han att han förlorat i fem set när de möttes för några år sen. Och första set motsade inte detta. Helt jämnt. Tobbe drivar ju hårt men Magnus är bra på det här spelet och spelade bra ikväll. Ett par setbollar - men tyvärr, Tobbe vann till slut med 15-13. Magnus fortsatte att spela mycket bra - men kunde ändå inte stå emot till slut.
Nu måste jag prestera mot Hässel. Det gjorde jag inte. Tyvärr säsongens sämsta insats. Men Hässel var mycket bra - jag hade kanske inte vunnit även om jag spelat bra. Och ska man ha en svacka så var det kanske lika bra i den här matchen.
Robin hade lite bekymmer i första set mot PJ men sen kom han igång bra. Fint. 3-0 till Robin - men 2-6 i matchen.
Jag och Magnus gjorde återigen en riktigt svag dubbelinsats. Nu är hög tid att skärpa till spelet inför SM. Det behöver inte Robin och Wei göra. De spelade grymt bra. Ytterst nära att de vunnit med 3-0. Men Tommy och Tobbe krånglade sig ur. I avgörande rann det iväg till 6-0 men Weo och Robin höll på att vända alltihop och tog sju raka bollar! Och sen en lång fantastisk boll där Wei fick ett läge att dra in med forehand - men den gick nät och en millimeter ut. Istället 7-7 och sen lurade motståndarna hem matchen.
Då var det över. 2-8. Vi hade behövt mer tur med uppställningen - även om jag ju hade fel på ett par punkter och sen spelat på absolut topp allihop (främst undertecknad) och haft alla marginaler på vår sida. Men det var inget snack om att bästa laget vann den här kvällen. Och trevligt att träffa de gamla vännerna, förstås.

Omgång 8 Väsby B-Väsby A 4-8

Ni kanske tror att jag sovit lugnt inför den här matchen? Icke då! Vi skulle möta Niklas som i sitt inhopp i a-laget i söndags var bäst i laget. Vi skulle möta den fruktade Matti som redan chockat flera toppspelare i serien. Och Tomas och Fredrik som var mer laddade än nånsin. Förra gången blev vi trakasserade med matchtröjorna - den här gången lät de oss stå och frysa utanför dörren. Spänningen var laddad!
 Jag hade inte tänkt så mycket på uppställningen men gissade ungefär rätt. Det blev Matti, Niklas, Tomas och Fredrik mot Robin, Jonas, Wei och Magnus. Då kör vi!
Wei upp direkt mot Matti. Jag trodde Wei skulle få svårt med Mattis blandade off/deff med långnabben - men det märktes inte alls - till en början. 7-11 till Wei följdes av ett tajt set som Wei vann med 10-12, med avslutande turboll visserligen - men det går ju bra det här...eller? Nu kom Matti igång bättre - missade inte lika mycket och gick mer på offensiven - medan Wei fastnade bak i banan. Två set till Matti och ett ovisst avgörande. Matti hade försprånget och höll undan ända in i mål. Vad var det jag varnade för?! Det här blir inte lätt. Inte för Robin heller. Han fick jobba ordentligt för att jobba hem matchen mot Tomas med 1-3.
Efter ett första tajt set gick det lättare för Niklas att vinna mot Magnus. Det passar honom perfekt och stå och mata med sin fina backhandloop mot nabb - det visste vi sen tidigare.
Jag hade svårt att komma igång och Fredrik spelade bra men efter att jag tagit två bollar vid 9-9 i första set gick det lite lättare. Inget skönspel dock. 2-2, helt jämnt och nu skulle jag upp mot det extremt svårspelade Matti. Liksom för Wei var det ungefär som jag inte förstod hur svårt det var för i de två första seten gick det bra....men nu var det ju det här med det här tredje setet. Man ska ju vinna tre set för att vinna matchen. Precis som mot Lennart Schön börjar spelet låsa sig och Matti börjar spela allt bättre - han får till flera riktigt hårda skär som jag inte får upp och går mer på offensiven också. Det blir jämnt, jag har chansen, men jag slappnar av lite för mycket, garvar till och med åt en boll på slutet - och får en rättmätig åthutning från bänken att skärpa till mig! 12-10 till Matti. 11-9 i fjärde set och nu är trenden dålig. Matti börjar spela riktigt bra och det blir några riktigt bra bollar. I avgörande rycker han redan i början, har hela tiden ett par bollars försprång och det går ändå till 10-8 och egen serve - och då har han precis som Schön börjat få mig osäker på servereturerna. Men på nåt vis vågar jag det där lilla extra och räddar båda matchbollarna. Får sen själv en matchboll, två matchbollar, tre och först på fjärde lyckas jag avgöra. Pust och stön! Det var nog värst den här säsongen.
Och inte var det mycket mindre jämnt i matchen bredvid mellan Niklas och Robin - även om jag inte såg matchen. Siffrorna visar 1-3 till Robin men Robins tre set var med minsta möjliga marginal. Nu är lyckan med oss!
Och den fortsätter att stå oss bi. Tomas och Magnus har som väntat en riktig marathonmatch där ingen missar och svetten lackar. Tomas vann i höstas men denna gången var det Magnus tur att få den ynkliga lilla marginalen på sin sida. 10-12 i avgörande. Då går det lättare för Wei att slå Fredrik med 3-0. 2-6 och dubblar. Jag och Magnus får möta det nya radarparet Tomas och Matti. Vi gör tyvärr vår kanske sämsta dubbelinsats och får nog öka träningsdosen om vi ska göra oss gällande på veteran-SM och ett par veckor. 3-0 till ett mycket fint spelande motståndarpar. Och på andra bordet spelar Niklas och Fredrik som i trance: 11-2 i första set. Setbollar i andra set. Men Robin och Wei får till slut bättre ordning på spelet och vänder och vinner.
Min match mot Niklas tar slut rätt snabbt. Niklas får som vanligt ingen rytm när han spelar mot mig och i tredje set ger han till slut upp helt när det rinner iväg. Bra så - då har vi vunnit - frågan är bara med hur mycket. Robin har lika stora problem med Matti som jag och Wei - och nu spelar Matti dessutom ännu bättre. Inte så konstigt när han aldrig tränar att han blir bättre ju länge matcherna lider. Men otur för Robin som alltid får de här svåra matcherna på slutet. Eller så är det kul. Det böljar i vilket fall fram och tillbaka - flera lustiga bollar där båda står och kontrar backhand med långnabb och anti. Det ska ju inte gå att göra, tycker man. Och förstås ska det bli ett avgörande set här också. Mest minnesvärt är Robins kanonskott med forehand från backhandshörnet - vi blev nästa lomhörda på kuppen: KABOOM! J-O hade inte tagit den bollen. Men Matti är lurig och spelar bra. Han skojar också med servarna på slutet och vi som tittar är dessutom osportsliga nog att börja plocka undan innan matchen är klar när det är som mest spännande och stör spelarna. Fy skäms på oss! Nu är det Robin som får chansen på slutet, men Matti räddar och klurar till sig egna matchbollar och vinner till slut med 13-11. Kanske nån slags rättvisa på nåt vis. Hur som helst fick jag rätt - det här skulle bli tufft och det blev det sannerligen! All heder åt motståndarna. Inga läggmatcher här inte! Men A kommer före B och det var väldigt skönt med ytterligare en seger. Nu ligger vi faktiskt plötsligt trea i serien! Så jämnt är det!

Omgång 6 Väsby A-Spånga 8-6

Nu börjar det brännas. Ska man tala om måstematcher var det här sannerligen en sådan. Vårt mål innan säsongen var att försöka gå upp - nu ligger vi på kvalplats. Men vi har två matcher mindre spelade, det här var den första uppskjutna matchen. Det är så kolossalt jämnt i den här serien - med ett par undantag känns det som att alla kan slå alla om dagsformen är god. Den här matchen var verkligen inget undantag. Vi hade med Niklas istället för Magnus - om det var en fördel eller inte går aldrig att veta i förväg men Niklas spelade bra mot Spånga med b-laget. Vi hoppas. Spånga anlände med sin starkaste uppställning, det här var förstås lika viktigt för dem. Robin, Jonas, Wei och Niklas mot Bäckman, Schön, Englund och Afrell. Spånga skojade alltså med oss med Afrell som fyra. Lennart menade att det delvis berodde på skadeläget - men Bäckman stod ju etta - vad menade han? Det blev sammantaget INTE en bra uppställning utifrån min planering. Jag brukar slå Englund, Wei slog Schön senast. Men okej, Niklas fick i vart fall möta Afrell som han slog med b-laget. Men det är bara att försöka. Spel på två bord efter motståndarens önskemål.
Robin börjar bra mot Englund och det ser ut att blir en förväntad seger 2-0. Men sen börjar det gnissla. Englund börjar få träff med sin starka forehand, det blir ett jämnt set som Englund tar med 11-13. Ska det skita sig direkt? Nejdå, Robin får ordning på grejerna och vinner fjärde. Inget skönspel men det är vinst som räknas. Bäckman är tillbaka efter skada men visade i veckan mot Segeltorp att han spelar på samma höga nivå som tidigare.  Jag hoppas att Wei ska gilla Bäckmans öppna drivespel - det är möjligt att han gör men Wei lämnar bordet och drivar han med och Johan är helt enkelt starkare på det spelet. Tre snabba till Bäckman.
Nu ska jag upp mot mitt största kvarvarande "spöke", dvs en spelare som jag tycker att jag borde ha en chans mot men aldrig slagit trots flera hårda matcher. Och direkt i första omgången - långt ifrån idealiskt. Starten går ändå hyfsat och vi följer varandra fram till 8-8. Sen kommer tre slarviga bollar och setet är Lasses. Inte bra - jag måste ju hänga med från början mot en sån bra spelare. Men jag tycker ändå jag spelat hyfsat och jag skärper till mig ytterligare lite grann. Och det håller - det håller hela matchen! Tre gånger 11-7 och förbannelsen är bruten. En underbar känsla att bryta ett sånt här mönster.
Niklas förlorade en femsetare mot Schön i höstas och var nu revanschsugen. Och vilken start! 11-3. Och han följer upp med 11-9 och rullar på mot seger. Men nu kommer det här hemska tredje setet som är så bövelsens svårt. Och mycket riktigt - det räcker med att man slappnar av lite, lite så rinner det iväg. 7-11. Men Niklas har bra inställning idag - inget gnäll, inget missmod, bara se framåt och kämpa. Och han tar kommandot direkt och håller hela vägen. En mycket meriterande seger!
Då ska vi se om det går lika bra för Robin. Det gör det inte. Nu är det Schön som plötsligt spelar riktigt bra och får en bra start. Robin kommer igen men Lennart har flyt och får in sina hårda loopar och släpper inte in Robin i matchen. Men det var Lennart som spelade bra - inte Robin som spelade dåligt. Det är så här det är i pingis - det svänger från den ena matchen till den andra.
Okej, upp mot Bäckman som ju visade sån enorm stabilitet i första matchen. Men jag spelade ju också bra och vi brukar vinna ungefär varannan gång så det här kan man inte veta hur det går. Till skillnad från Wei stannar jag oftare kvar vid bordet och blockar med backhand. En bättre taktik. Första set blir en rysare men jag har hela tiden någon bolls försprång. Först på femte matchbollen lyckas jag vinna setet. Pust! Viktigt. Och sen flyter det på bra, precis som mot Lasse, plus en del turbollar och konstiga studsar. Två klara set till mig och nu har vi 4-2 i matchen.
Wei har inte samma tur mot Afrell utan förlorar det första jämna setet, och sen ett till. Det ser inte bra ut. Wei backar igen - och det ska man verkligen inte göra mot Lasse, i synnerhet inte om man lägger mot hans backhand och Lasse får trycka sneda vinklar med sin nabb. Men Wei lyckas ändå vända och ta två jämna set. I avgörande tar Lasse kommandot igen och Wei kan inte svara, tyvärr. Nu är frågan om vi ska 5-3 eller 4-4 inför dubblarna. Det avgör Niklas mot Englund. Men inte heller han klarar att vinna första set trots ett par chanser. Sen blir det en väldigt svängig match, klara set till endera spelaren fram till avgörande. I setpausen fortsätter Niklas sin fina peppning - nu jäklar ska han kämpa och vinna det här! Och sen går han in och vinner med 11-1! Ossa!
Det blir nya paret Niklas/Jonas mot Englund/Bäckman. Om någon nu trodde att min och Niklas fina form skulle hålla i sig så trodde ni fel. Det var ju det jag nyss berättade om pingis. Det svänger. Vi gör en bedrövlig insats och tar visserligen tredje set men bjuder knappt något motstånd i övrigt.
Men det gör Wei och Robin. De fullkomligt kör över seriens kanske mest erfarna par: 11-7 11-5 11-7. Tjoff! 6-4. Ska vi inte ta och knyta ihop säcken nu? Det har varit snubbel på mållinjen flera gånger.
Robin får en "Klingborgmatch" mot Bäckman dvs båda spelar riktigt bra pingis. Det svänger hit och dit och vi går mot ett nervöst avgörande - förstås. Men till skillnad mot Klingborgmatchen är det den här gången Robins tur att ta kommandot - nu spelar han riktigt bra och dräper in några stenhårda forehands - och det räcker. 11-8. En poäng räddad - men vi behöver två i den här matchen.
Och det ser ut att gå vägen. Jag har väl bara vunnit en gång mot Schön, tror jag, men nu är jag ju i bra form. Visst: 11-3 11-3. Det här ska fixa sig. Inte tappa koncentrationen nu....bara att knyta till...men det är ju det tredje setet - det glömde vi ju. Det blir jämnt, det börjar darra i armen. Och trots vad jag lovat tidigare hade jag INTE ätit nåt sen frukost och nu närmas sig klockan fem. Lennart tar setet med 9-11. Sen kommer han på det här med serven, han märker att jag knappt tar en enda av dem om han gör på det där sättet som jag inte gillar. Det blir plågsamt - jag tappar helt flytet - Lennart spelar upp sig. Jag klarar inte att bryta det dåliga mönstret. Förbannat också!
Men om pingis svänger så är det väl Weis tur att spela bra i sin sista match, eller? Nej, istället är det Fredrik som spelar bra. Mycket bra till och med och han ger inte Wei mycket till chans. 7-6. Ska vi falla på mållinjen igen - det kan bara inte vara möjligt. Men Niklas vann i tre raka mot Afrell i höstas - i den form han är kan han göra det igen. Men Lasse är ju en förstklassig kämpe och har många rävar bakom örat. Fy sjutton vad spännande. Man vågar knappt titta. 4-3 till Lasse och Niklas går på fisken - slänger upp en hög, hög boll...som trillar ner på kanten! Vilken otrolig turboll! Lasse går direkt över till Niklas och tackar för matchen, drar med handen längs halsen - men vad nu...nej, det är inte möjligt, inte kan han bryta matchen vid 4-4 i första set bara för en turboll!? Jo, det är sant, men det beror inte på turbollen utan på axeln som började att göra ont innan jul och nu smärtar så det inte går att fortsätta. Vilket antiklimax! Det är ju inte så här man vill vinna en jämn match. Men sånt är livet, vi kan inte göra nåt åt saken. Att Lasse stod fyra var för man visste att det kunde skita sig med axeln. Vi får hoppas att Lasse repar sig så snart. Och vi är förstås ändå väldigt, väldigt nöjda med att vi vann denna ohyggligt viktiga match. Nu är vi med igen! Räkna med Väsby!