Div 4 omg 5 Hammarby - IFK 4-8

Bottenmöte. Enormt viktigt för framtiden. Vi kommer med starkast möjliga lag efter skadeeländet dvs förstärkt med Tommy. Men det har inte tagit slut med problem. Jag har fått ont i foten av okänd anledning och var tvungen att tejpa den för att våga spela. Bajen verkade inte jättebekymrade över tabelläget. I vart fall hade de inte förstärkt laget - vilket de rimligen skulle klara med sin uppsjö av spelare. Tur för oss. Då har vi i vart fall en chans. 

Denna gång fick jag inte riktigt uppställningen som önskat. De satte Craig trea istället för tvåa - vilket iofs innebar att jag slapp honom. Men ändå "okej". 

Hasse, Jonas, Torbjörn, Tommy mot Mika, Michael Corsini (ny yngre bekantskap från Lidköping), Craig och Guldis. Har inte tillgång till protokollet så detaljerna kan vara fel. Spel på fyra bord.

Upp i första mot Guldis. Man vet aldrig med honom hur bra han vill spela. Men denna gång betydde hans inställning ingenting. Min svacka bekräftades med råge. Jag kunde inte ens bli arg. Absolut ingenting fungerade hur jag än ansträngde mig. Jag kunde knappt serva. Fattar inte hur jag lyckades vinna ett set. Har inte haft en sån här svacka på flera år.

Inte blev det roligare av att Hasse blev helt utspelad av Craig. Dystra i sinnet kunde vi nu kolla på de andra två matcherna som var betydligt jämnare. Tobbe vann ju senast mot en håglös Mika men nu verkade Mika fått ordning på spelet. Visserligen 1-1 men sedan 7-0 i tredje för Mika. Sen kom raset. Och vilket ras! Torbjörn tog nio raka bollar. Han tog 15 av de 17 kommande bollarna! Mika slängde racketen i barriären vid 5-9 i fjärde och frågade sen om han skulle ha rött kort - vilket han själv tyckte. Men någon överdomare var inte på plats och Torbjörn kände sig generös. Det höll - förstås - på att sluta med katastrof. Men till slut kunde han vinna på sista matchbollen. Pust. Tommy hade en ganska tuff match mot Corsini men kunde i vart fall reda ut det till sist. 2-2. Gott så.

Nu skulle alltså två av seriens formsvagaste spelare upp mot varandra. Det kunde bara bli på ett sätt. Min match mot Mika kan - och nu överdriver jag faktiskt inte - ha varit bland de sämsta som nånsin spelats i div 4. Vi hade stora problem att ens få över serven. Bollen gick sällan mer än ett par gånger över nät innan nån av oss missade. Förstås gick det till avgörande. Först vid sidbytet lyckades jag få till några "normala" bollar och kunde rycka ifrån och vinna. Herregud vad plågsamt!

Inte heller Tommy hade nån större chans mot Craig. Men Hasse kunde i vart fall klara av Corsini ganska lätt trots lite halvdant spel och Tobbe gjorde en stabil insats mot Guldis. 5-3 och nu måste vi klura på dubblarna. Det var inte lätt. Tommy o Hasse passar långt ifrån perfekt men det fick överväga att jag o Torbjörn är mest samspelade. Och jag fick som tur var nu hygglig ordning på spelet och vi gjorde en riktigt stabil insats och slog Craig o Guldis tämligen klart. Men det besannades tyvärr att Hasse o Tommy inte funkade ihop. Ändå 6-4. Bara att slita på för poängen.

Min match blev klar först. Jag kunde äntligen spela nästan normalt och Corsini hade väldiga problem. Tre enkla set. 

Nästa att bli klar var Tommy som tämligen klart slog Guldis. Därmed var saken biff! Nu var det bara frågan om siffrorna. Inte heller Tobbe hade nån större chans mot Craig även om han stretade emot hyggligt. Mika mot Hasse blev inte heller den någon minnesvärd tillställning men Hasse var minst dålig och vann till slut mot en mycket uppgiven Mika (racketen gick iväg ännu en gång och det behövs nu ett besök på TTEX). 

8-4. Ingen glans men två superviktiga poäng! Och tröstrikt att veta att vi alla kan spela bättre och jag själv MYCKET bättre. Nu ser vi fram mot matchen mot serieledande Järfälla. Tjohej! 

Div 4 omg 4 IFK-Posten 3-8

Jag hade en plan. Den byggde på ett antal orealistiska parametrar. Att jag och samtliga mina lagkamrater skulle överprestera mot bättre motståndare. Men ibland kan ju även det oväntade hända - särskilt i denna oberäkneliga sport. Det som såg så bra ut efter förra sammandraget i div 3 har slagits i spillror. Tanken var att Tobias skulle komma till undsättning och att vi skulle kunna knipa ett antal välbehövliga poäng fram till nästa sammandrag. Istället drabbades vi, liksom som ofta förr, av skade-eländet. Det är inte konstigt med tanke på åldern i våra lag men lika tråkigt för det. Nu får vi hanka oss fram med minsta möjliga bemanning i både div 4 och 5. Denna kväll fick vi hjälp av självaste lagledaren för div 5 - som också han varit skadad och sjuk och därför nu var tillgänglig som reserv. Även Posten har skadeproblem - men inte på sina tre storspelare. Men Ragge kunde därför göra nytta genom att lyckas slå deras fjärdeman som denna kväll Christer Mattsson. Ragge och Christer har ungefär lika många rankingpoäng. Sen var tanken att jag skulle kunna rå på Kenneth, vi har ungefär lika mycket poäng och har ungefär jämn inbördes kvot. Kanske kunde jag också skrälla och slå Sune som jag faktiskt gjort en gång. Vi ställde Hasse fyra med förhoppningen att han skulle kunna skrälla mot både Kenneth och Sune (som han aldrig slagit). Om också Torbjörn skräller mot Kenneth och vi tar en dubbel så har vi alltså 8-6 i slutprotokollet.
Jonas, Ragge, Torbjörn, Hasse mot Hasse H, Sune, Kenneth och Christer..
Planen sprack direkt och det berodde på mig. Jag kände direkt efter de första bollarna att jag inte var ur den svacka jag känt av de två senaste veckorna. Jag och Kenneth brukar ha maratonmatcher. Det här blev ingen fajt. Kenneth sa efteråt att han "inte behövde göra något" och det var en bra sammanfattning. Jag missade helt enkelt efter ett tag när vi stod och drog fram och tillbaka från bakplan - som vi alltid gör. Ingen känsla alls. Orkeslöst. Tråkigt. Tre enkla set till Kenneth. Tobbe hängde med i första set mot Hellgren men sen blev det för svårt.
Men en som gjorde sitt jobb var Ragge. Otroligt bra fokus och tre enkla set mot Christer. Kunde vi ändå komma in i matchen på nåt vis? Det kändes nästan som det när Hasse vann de två första seten mot Sune med minsta möjliga marginal och Sune såg lite frustrerad ut. Men sen ökade Sune skärpan och tog de två följande och det såg tufft ut inför avgörande. Jag gjorde en av mina få och ofta tafatta försök till coachning och föreslog Hasse att vara distinktare i blockeringarna och inte lämna bordet. Hasse lydde och vann avgörande med 11-1! Man ska aldrig räkna ut IFK - nu är vi med igen.
Sen höll det på att bli exakt samma scenario för mig mot Sune. Vinst i de två första med minsta marginale och en frustrerad Sune. Jag spelade inte bra men ändå bättre än mot Kenneth. Sune skärper sig och vinner de två följande seten. Men nu visade sig min svaga form. Efter sidbytet rann det iväg och jag fick inget flyt i spelet. Skit.
Ragge hade förstås inget att sätta emot Hellgren och Tobbe gjorde sitt jobb mot Mattsson. Den avgörande frågan var hur det skulle gå mellan Hasse och Kenneth. Det gick inte alls. Kanske var det inte jag som var så dålig som jag tyckte i första matchen - för Kenneth vann ännu enklare mot Hasse. Det kanske var så enkelt som att Kenneth var i bra form? Förmodligen var det både och. Nu var vi tvungna att satsa allt på ett kort för att vinna båda dubblarna. Alltså Jonas/Torbjörn mot Kenneth/Sune i första. Vi blandade usla insatser med hyggligt spel och det gjorde att det blev ett avgörande. Där var vi inte tillräckligt skärpta och det rann iväg till förlust. Den andra dubbeln gick inte heller vår väg och nu stod det 3-7.
Jag kunde förstås inte med mitt skraltiga spel bryta den evighetslånga förlustsviten mot Hasse och matchen tog snabbt slut. Den här säsongen blir en utmaning, som det heter. Det finns ändå ljusglimtar och hopp att ta med sig. Vis av erfarenheten vet jag att svackor går över. Det är inte mycket som behövs för att en såna här matcher kan svänga i vår favör. Bara att se på de föregående två matcherna.