Omg 13 Järfälla-IFK 8-1

Vi visste förstås att det skulle bli svårt mot serieledarna men inte så HÄR svårt. När jag fick klart för mig vilka de spelade med så gick luften ur fullständigt. Där var alltså Gustav Zetterström med pluskvot i div 1. Anton Åkesson, med meriter från superettan etc som gjorde comeback just ikväll. Jacob Dillström, en av de bästa spelarna i vår div 3-serie. Och slutligen Micke Nilsson, även han med stor pluskvot i div 3. Det märkligaste var att Micke ju hade spelat sista matchen i div 3 men ÄNDÅ kunde spela mot oss. Hur då, undrar man? Tja, det finns tydligen en regel att man blir "nollad" två veckor efter säsongens slut. Kan inte tänka mig att den är tänkt för att man ska kunna ner och spela i lägre lag - men så är tydligen regeln. Järfälla hade verklige tagit på sig hängslen och livrem för att säkra seriesegern. 

Det går snabbt att referera. Hade ingen aning hur de skulle sätta upp. Vi struntar i det. Vi var helt chanslösa i alla matcher fram till 0-7 när Janne mötte Micke. Då visade Janne hur man ska spela mot stötnabb. Det borde spelats in som en instruktionsfilm. Kliniskt fram till 2-0 och 8-4. Sen kom förstås missarna. Förlorat set. 9-5 i fjärde. Samma sak. Setboll emot sig som Janne drog in på kanten och så äntligen vinst. Den matchen kan visa sig vara guld värd. 

Sen vann faktiskt jag och Tobbe första set mot Gurra och Anton. Inte illa pinkat. 

Men förstås 1-8. Kul med pingis! Tjoflöjt! 

.

omg 12 IFK-Hammarby 8-3

Det finns ödesmatcher och det finns ÖDESMATCHER. Det var helt enkelt nödvändigt att vi vann mot Bajen om vi skulle hänga med i slutstriden och undvika nedflyttning. Bajen var i praktiken avsågade så man kunde kanske ha förväntat sig en sämre uppställning ikväll. Men med tanke på hur de agerade i helgen i div 3 då de kom med ett bättre och bättre lag för varje match - trots att de borde gjort tvärtom för att hänga kvar så man kan inte veta med detta lag. Men de största bekymren gällde mitt eget lag. Alex har sällan spelat så mycket pingis som den senaste veckan och vi fick vänta på besked in i det sista om han kunde komma loss hemifrån ytterligare en gång. Sällan har jag känt mig så lättad som när jag fick ett positivt besked ett par timmar innan match.
När jag kom in i omklädningsrummet kunde jag också konstatera att det var helt nödvändigt att ha med Alex i denna match om vi skulle ha en chans - men även med Alex var det LÅNGT ifrån säkert att vi skulle klara detta. För där mötte mig lagledare Craig, som till skillnad från nån annan av oss "ordinarie" har pluskvot i serien. Vidare  nye kvicke spanjoren Jorge Ramon som gjorde succé i div 3 i helgen och gick 3-2 samt...Lasse Eriksson. Dessutom anslöt lurige och erfarne Johan Reichard som jag fick storstryk av den enda gång vi mötts. Detta var i princip det värsta tänkbara. Jag, Janne och Hasse skulle behöva "överprestera" för att det skulle gå vägen. Och det var ju inte säkert att Alex skulle klara sig rent heller. Nu saknades bara Hasse. Det blev ett par nervösa sms och telefonsamtal innan han släntrade in i godan ro några minuter efter matchstart - då han trodde matchen startade en halvtimme senare. Puh. Jaja. Alla på plats.

Jag hade egentligen bara en grundtanke med uppställningen. Det var superviktigt att Alex fick möta deras tre bästa. Men skulle de luras och ställa t ex Lasse fyra? Jag chansade på att de ändå inte tog matchen på så blodigt allvar - och jag fick rätt. I övrigt var det omöjligt att gissa hur de placerade sina tre bästa. Hasse ville helst slippa Craig men gärna möta Lasse - det lyckades inte. Jag tänkte lite naivt optimistiskt att min form från helgens spel i div 3 (4-3) skulle hålla i sig och placerade mig tvåa.
Alex, Jonas, Janne, Hasse mot Craig, Lasse, Jorge och Johan.
Jorge visade som väntat upp ett fint spel men Alex har ju inget emot när det blir öppet spel och kunde ta hem matchen övertygande med 3-0. Janne gjorde en mycket stark insats och hängde med Lasse in i kaklet i varje set - men tyvärr var det Lasse som hade turen med sig och vann med 1-3. Tänk om vi hade haft den matchen...
Att börja mot Reichard var inte optimalt för mig. Jag var skakig och Reichard är säkerheten själv. Viktigt med en bra start. Trots att jag inte spelade särskilt bra fick jag ändå tillräckligt med fart och säkerhet för att vinna de två första seten. Men, som Stefan Diös uttryckt det, Reichard är "klok som hel kennel" och han justerade vissa saker till det tredje setet. Plötsligt började det gå grus i mitt maskineri. Jag kom efter direkt. Johan blockade tillbaka det mesta och attackerade säkert när han fick chansen - och mina bollar började flyga för långt. Ååååå...vad jobbigt. Naturligtvis fick han även nån turboll på slutet och plötsligt var det 9-11. Fjärde setet blev bara kamp och kramp. Jag visste att mina nerver förmodligen inte skulle klara ett avgörande. Det blev, förstås, en oändlig massa setbollar som jag inte lyckades avgöra på. Fick Johan bara EN chans så skulle han ju ta den. Först vid 15-14 kunde jag slita hem setet. Vilken pärs!
Jag hade ingen koll på bordet bredvid men förstod så pass mycket att det var en lika jämn match där. Men Hasse var, trots noll uppvärmning, tillbaka i "normal" hög standard som han haft denna säsong. Han klarade den mycket svåra uppgiften genom att slå Craig med 13-11 i fjärde set. Grymt starkt!
Alex fick känna på hur duktig Craig har blivit och tappade första set. Sen fick han jobba hårt för att vinna tre set men klarade det ändå med bravur. Då var det min tur mot ett av mina värsta spöken. Jag slog ju Lasse för första gången på säkert över tio försök på avslutningen av veteran-ettan i våras. Det var en verklig bedrift. Kunde jag göra det igen? I så fall behövde jag spela på absolut topp - som jag gjorde i helgen. Det gick...inte alls. Det blev ingen match över huvud taget. Jag var ursopig och Lasse stabil. 0-3. Suck.
Skönt då att man har lagkamrater som presterar när det gäller. Janne genomförde matchen mot Reichard absolut felfritt. Rakt igenom distinkt utan slarv. 11-6, 11-6, 11-3. Om möjligt ännu mer imponerande var Hasses insats. I tredje set kom Hasse igång ordentligt och blockade ut den snabbe Jorge gång på gång. Men fjärde set var magiskt. Visserligen missade Jorge en hel del enkla bollar men Hasse spelade så där avslappnat som nästan bara han kan. Minsta lilla läge så bara: PANG! Han kunde inte missa. 11-1 är total utklassning mot en riktigt bra motståndare. Fantastiskt.
6-2 men det var inte klart för det. Jag lyckades även få dubbeluppställningarna som jag ville.
Jag och Alex i andradubbeln mot Craig och Johan. Det borde vi ju klara. Men inte heller i denna match fick vi nåt flyt i spelet - förstås huvudsakligen beroende på mitt skakiga spel. Det blev ett nervöst avgörande set. Det höll på att gå ut fanders. Jag lyckades med en svår serveretur på slutet som lika väl hade kunnat gå ut. Det innebar i vilket fall 11-9. Pust och flämt.
Hasse och Janne kämpade på bra i sin dubbel men fick ge sig med 2-3. Men det var fortfarande inte klart. Lasse är en mycket kompetent spelare som kan slå såna på Alex nivå. Därför får jag inte slappna av utan vara beredd på att jobba hårt mot Craig. Det är verkligen inte lätt. Jag lyckades ta första med minsta marginal och andra lite lättare men i tredje låg jag lite under...då tog det slut i den andra matchen. Alex vann med 3-0. Tjoho! 8-3 är betydligt mer än jag vågat hoppas på i förväg. Trots att vi inte heller denna gång lyckades spela bra allihop på samma gång (nu var det jag som vek ner mig) så klarade vi det ändå. Om vi nån gång lyckas allihop samtidigt så kommer vi bli ruskigt bra. Det kommer att behövas i nästa match mot serieledande Järfälla. Go IFK, go!

Omg 10 IFK-Spånga 7-7

Ödesmatch efter ödesmatch. Ingen lugn och ro. Dags för den uppskjutna matchen mot Spånga. Inga överraskningar. Lagen var de förväntade dvs samma som spelade förra omgången. Jag våndades en del över uppställningen. Skulle de ställa nån av deras bästa fyra för att slippa Alex? Vem av oss andra skulle leverera bäst denna kväll? Hasse har ju varit klart stabilast hela säsongen och var bäst även mot Posten. Men hur var det ikväll - jag hade själv en bättre känsla än sist? Och vem passade vem? Jag möter själv ogärna Wei och Afrell men det går ju inte att undvika båda. Och jag möter gärna Fredde som jag (förvisso oväntat) krossade förra gången vi möttes. Janne var också lite skraj för Afrell. Jaja, vi vet ändå inte hur de tänker - för tänkte gjorde de, det såg jag ju på Fredde.
Jag hoppades på att de skulle sätta Wei fyra - så jag skulle slippa honom men Alex möta honom. Och sen Hasse som fyra, då skulle han slippa Fredde, tänkte jag. Men de gjorde förstås tvärtom. Det kan, med facit i hand, ha varit matchavgörande men det vet man förstås aldrig. Jag lyckades i vilket fall i mitt uppsåt att Alex skulle möte deras tre bästa spelare så jag ska inte klaga för mycket. 
Det blev alltså Jonas, Alex, Janne, Hasse mot Wei, Christer, Lasse och Fredde.
Det innebar att jag direkt fick möta Afrell - en väldigt tuff öppningsmatch om spelet inte fungerar hundra procent. Men det gjorde det - i vart fall i första set. Sen blev det, förstås, skakigare. Mycket skakigare.Vem kunde räkna med nåt annat? Trots, tyckte jag, en hyggligt komfortabel ledning och 10-8 så slarvade jag bort två bollar. Med möda lyckades jag avgöra på den femte setbollen. Och sen samma visa i tredje set. Tappar ledning efter nervöst spel och den här gången höll det inte. 11-13. Ska jag nu få sån gummiarm att jag förlorar även denna match och fortsätter min ytterst skakiga säsong i denna serie? Nej, det får inte ske. Med kämpatag och en del tur tog jag ledningen och höll den hela setet ut. Pust. På bordet bredvid skymtade jag Janne som var frustrerad över att han inte kunde bjuda något motstånd mot Wei. Alex bjöd på betydligt bättre spel idag när han övertygande slog Fredde i tre raka. Hasse kunde dock lika lite som Janne bjuda på nåt vidare spel och nåt vidare motstånd mot Chris. 2-2.
Nu var det min tur att försöka mot Chris - en alltid lika tuff utmaning. Men precis som mot Lasse fick jag en bra start och vann första med hela 11-5. Och precis som förra matchen gick det sen skraltigare - men två lur-servar vid 9-9 räddade även andra set. Sen kom det obligatoriska "mellansetet", en klar förlust och Chris kom igång bättre med sitt spel. Nu gällde det. Jag spelade bättre igen - med det gjorde ju även Chris. Vid 7-5 fick jag en kantboll som efter diskussion om ifall jag slog den ovan- eller vid sidan om bordet spelades om. Jag kunde sedan efter ganska stabilt spel rycka ifrån till 10-5 och efter det 10-6 tog jag för säkerhets skull time-out. Det hjälpte och därmed fick vi en superviktig seger. Alex match, 3-1 mot Wei, såg jag inget av men det måste ju ha varit helt okej. Hur gick det nu för Janne och Hasse - det vore ju mumma om vi kunde rycka ifrån innan dubblarna. Men Janne kom inte alls igång med sitt spel mot Fredde som han han har svårt med även i vanliga fall. Inte mycket fungerade och det blev snabba 0-3. Inte heller Hasse spelade nån bländande pingis men det räckte ändå för att ta ledningen med 2-0 mot Lasse. Sen blev det allt mer osäkert. Forehandsöppningar i nät, backhandöppningar utanför och blocken mot bananlooparna slutade också att fungera. Han försökte och försökte men det ville sig inte. I avgörande set blev 8-6 till slut 8-11. Äsch.
Hur skulle vi göra med dubblarna nu? Skulle vi chansa på att sära på de vanliga paren för att bryta Janne och Hasses skruttiga spel? nej, det kändes för chansartat. Vi lyckades i vilket fall få uppställningarna som vi önskade. Jag och Alex tog oss an Chris och Fredde medan Janne och Hasse kanske ändå kunde samla ihop sig och vinna den andra mot ett något omaka par.
Inte heller denna gång fick vi nåt vidare flyt i vårt dubbelspel men kanske ändå något bättre än i de två förra matcherna. Det räckte till 2-0. Det var ju svårt motstånd och dessutom ett vänster-högerpar. Tredje set blev en sällan skådad maratonhistoria. Det var stört omöjliga att avgöra för nån av oss och först vid 22-21 lyckades vi klämma in matchbollen. Pust. 5-5. Jag fick onda aningar. Jag har svårt för Wei och Janne och Hasse hade två mycket svåra matcher. Hemskt om det nu skulle sluta 6-8. Klockan var över 22 och vi måste gå över på fyra bord vilket gjorde att jag inte såg nåt av de andra matcherna.
Jag försökte verkligen mot Wei men det var som förgjort. Vi har mötts tusen gånger på träning men bara ett par gånger på riktigt - men i båda fallen så vinner Wei nio av tio gånger. Vi kan varandra men han är en bättre spelare. Jag var helt enkelt totalt chanslös och det finns inget att skylla på. Wei var bättre på allt och missade framförallt mycket mindre. Jag kom igång lite bättre i tredje set men inte längre än till 9. Suck.
Alex gjorde återigen en stabil insats och 3-0 på Chris. Skönt att se att han är tillbaka i gammalt slag.
Hasse hängde med bra i första set men hade sen inget att sätta emot Fredde denna kväll. Däremot fick tydligen Janne igång spelet, det fick jag höra sen och det ser man på siffrorna. Tre övertygande set mot Lasse och matchen slutade alltså 7-7. Mycket, mycket bra. Detta kan visa sig vara en väldigt viktig poäng. Kämpa IFK!

Omg 11 Posten-IFK 8-3

Vi hade ju spanat in förra matchen när Posten slagit serieledande Järfälla - med Gustav Z!!!! Anledningen var ju att de hade med även Uffe Karlsson. Och samma lag även denna gång. Alex trodde inte de skulle ställa Uffe fyra som mot Järfälla, vilket jag trodde. Men jag lyssnade som tur var på Alex. Jag satte upp efter vår nuvarande styrkeordning.

Det blev Uffe, Hellgren, Sune och Kenneth mot Alex, Hasse, Janne och Jonas. 

Match på två bord i nya fina hallen i Arken - med helspeglar på sidoväggarna. Tur det inte var på kortsidorna. 

 Janne hängde med väldigt bra mot Uffe och hade 9-9 i både första och andra set men fick först det tredje. Sen rann det iväg.. 

Alex klarade i vart fall av Sune även om han tappade ett set.

Jag fick direkt fick mitt spöke och mardrömsmotståndare Hasse. Och denna gång gick det kanske sämst nånsin. Det är bara en enda lång plåga. Pinsamt att jag inte ens fick till nåt spel om bollen. Jag fick inte ens nån bra uppvärmning till nästa viktigare match. 

Hasses match mot Kenneth såg jag knappt. Men Hasse visar återigen varför han är bäst i vårt "ordinarie" lag denna säsong och vann med 3-1 efter 13-11 i fjärde. Viktigt.

Mot Uffe hade han sen dock ingen som helst chans. 

Alex fick nu en ny svår utmaning - och inte heller denna gång hade han nåt flyt i spelet. Ingen träff. Bollen "stannade" i luften även i denna lokal. Och Hasse spelade stabilt och blockade som en vägg. Alex slet till sig 2-2 och i fjärde set började attackerna faktiskt sitta. Men han kom även denna gång i underläge i avgörande och denna gång gick det inte att komma ikapp - det kan inte gå varje gång. Äsch.

Nu två viktiga matcher. Jag har slagit Sune en gång för kanske 6-7 år sen. Han har vunnit säkert fem. Han är ju bättre och har mycket mer poäng - så gammal han är. Men min katastrofala låsning från förra matchen sitter kvar. Ingenting funkar i de två första seten. Vad finns att göra? Det känns helt hopplöst. Jag vet faktiskt inte vad som hände. Kanske var det bara det att jag fick en bra start och lite hopp och självförtroende i tredje set? Plötsligt vann jag bollarna. 11-4 11-5. Men vi vet ju att det sällan fortsätter så i ett avgörande set. Mycket riktigt blev det tajt men jag lyckades rycka lite på slutet med en del tur. 10-8. 10-9. Sune får ett kraftigt övertag i nästa boll. Men nu KÄMPAR jag. Hoppar runt och räddar bollarna och till slut får jag över en fösning som Sune slår i nät. Pust o flämt.

Kämpigt var det också för stackars Janne mot Kenneth. Janne går på värktabletter och salvor och fan och hans moster och bollarna mot Kenneth blir ju LÅNGA. Och matchen blev lång. Det var nog orken som avgjorde till Kenneths fördel i avgörande set. Attans. 

Nu måste vi ta båda dubblarna och på det viset blev nog uppställningarna rätt. Men det hjälpte föga när motståndet ändå är för tufft. Inget av våra par hade nån chans.

Alex fick inget bättre flyt mot Uffe så matchen tog slut snöpligt fort. 3-8. Bara att ta nya tag mot Spånga.  Vi ger oss inte!