Div 4 omg 7 Täby-IFK 7-7

Äntligen dags för det sedan länge uppskjutna derbyt mot Täby. Det sköts upp för Brodin var skadad men nu när det var dags var han ändå inte med pga nya bekymmer. Synd om Stefan och tur för oss med tanke på hans framfört i förra matchen mot Spånga. Men det betydde inte att vi själva inte hade bekymmer - tvärtom. Janne skulle inte under normala omständigheter ha spelat då han var rejält febersjuk - men nu var det inga normala omständigheter. Några andra spelare fanns inte att tillgå och detta var en så kallad ödesmatch i denna svintuffa och superjämna serie. Täby hade kallat in långtidsskadade Tommy Berndtsson som inte heller borde ha spelat i normala fall. Det visar hur viktig matchen var för båda lagen.
Jag hade sett hur Täby tidigare skojat med uppställningarna så det fanns ingen större möjlighet att gissa. Det enda egentliga övervägandet var att Janne fick stå fyra och kanske skulle slippa den sista matchen. Mycket riktigt skojade de till det och satte Tommy tvåa och Eje trea så jag inte fick möta honom. Trist, jag ser alltid fram emot att möta Eje. Det blir oftast långa marathonmatcher med mycket känslor. Men jag är långt ifrån övertygad om att detta nu spelade någon roll i slutänden för utgången i matchen. Eje har gått fram som en ångvält i serien. En annan fråga var förstås om nån av oss skulle ha nån chans mot Adam Follin, innan sitt uppehåll för några år sedan en spelare på betydligt högre nivå än nån av oss. Huvudstrategin var ändå att vi skulle klara Tommy och Ludde och kanske nån av oss skulle skrälla i nån annan match.
Adam, Tommy, Eje, Ludde mot Hasse, Jonas, Tobbe och Janne. Spel på fyra bord vilket underlättar referatet då jag inte kunde se så mycket av de andra matcherna. Dock kunde jag se en del av första omgången då min match mot Ludde tog slut relativt fort. När Ludde får flyt så smäller han in allt och man har nästan bara att gå och hämta bollen. Det började ske i tredje set men jag lyckades få stopp på framfarten i sista stund och kunde vinna med 3-0. Jag hade hoppats att Hasses form skulle göra att han kunde stå emot Eje men Hasse trivs inte i den ödsliga Skolhagenskolan och Eje var helt enkelt för bra. Så den såg jag inte mycket av. Men matchen mellan de två skröplingarna Janne och Tommy drog ut lite mer på tiden. Janne fick slita riktigt ont och blev trött direkt. Men han kämpade sig ändå fram till en 3-1-seger. Mycket viktigt förstås. Den överlägset längsta matchen blev mellan Adam och Tobbe. Till en början såg det ut som förväntat och Adam tog ledningen med 2-0 men Tobbe är i hygglig form och slet som en hund. Den snabba serven gav många poäng vilket visade att Adam var lite rostig i mellanspelet. Matchen svängde hit och dit och Tobbe lyckades få till ett avgörande set. Där höll han jämna steg ända till slutet efter ett stort antal vådliga dueller. Men tyvärr lyckades Adam rycka ifrån och ta matchen med 8-11. En så kallad hedervärd förlust.
I andra omgången var det min tur mot Adam. Det blev lika svängigt fast jag hade en helt annan taktik. Jag försökte blocka tillbaka Adams tuffa attacker - vilket gick hyggligt bra. Även jag lyckades slita till mig ett avgörande. Även jag lyckades hänga med ändå till 8-8. Men man FÅR inte missa två servar i ett avgörande set - även om man spelar lite på halvchans mot en bättre spelare. Ännu en gång 8-11. Suuuurt. Det innebar att jag inget såg när Hasse hyggligt enkelt slog Tommy, Janne förstås inte orkade rå på Eje och Tobbe tappade 2-0 och fick slita hem ett nervöst femte set mot Ludde. 

Detta innebar 4-4 och att dubblarna blev livsviktiga. Bara att gissa. Det blev jag och Tobbe som fick möta Tommy och Ludde och med facit i hand var det antagligen rätt. Utan skönspel vann vi med 3-0 medan den andra dubbeln gick lika åt andra hållet. Vi hade antagligen ändå inte vunnit mot Eje och Adam och risken hade varit att vår trötte Janne inte orkat mot våra motståndare. 5-5.

Jag låg under i både första och andra set mot Tommy som inte alls var så dålig trots att han hade svårt att röra sig. Men jag kunde ändå hålla ihop det och vann med 3-0 och kunde därför kolla en stund på de andra matcherna. Dock inte så mycket av när Adam relativt snabbt slog Hasse med 3-1. Tobbe hade vunnit senast mot Eje men nu visade han varför han har sån kvot som han har. Det är helt sanslöst vilka bollar han fiskar tillbaka. Dessutom berättade han efteråt att han börjat med en mer offensiv stomme så de egna attackerna har blivit giftigare. Det förklarar hur han kunnat slå exempelvis Hasse Hellgren. 3-1 till Eje.

Skulle Janne verkligen orka den sista matchen? Hade han kunnat böja dem skulle han gått på knäna. Tungt, tungt och dessutom började Ludde spela bra och bollarna blev oroväckande långa. Naturligtvis gick det till ett plågsamt avgörande set. Janne tar ändå en stor ledning men Ludde kommer ikapp och har blodvittring. Jag vet inte hur det gick till men någonstans ifrån kom det nya krafter och Janne kunde rycka ifrån och höll ifrån och vann med 11-7. Vilken insats! En oerhört viktig poäng - för båda lagen. Man kan förstås önska sig mer men detta bör vi ändå vara nöjda med under omständigheterna. Kämpa IFK! 

Div 4 omg 9 Ängby-IFK 7-7

På't igen! Hemkomna från ett som vanligt väldigt trevligt och intensivt veteran-SM var det dags för vardagslunk igen. Mot de klassiska ärkerivalerna, dock fortfarande utan "ärkeskurken" själv!  Men som han spelar nu så är snart Stefan tillbaka här där han hör hemma! Men idel ädel pingisadel i form av TP, Roosmark, Ahrsjö och Kurre, sensationsfinalisten från SM.

Vi hade åter nöjet att ha med Alex, en fullständig nödvändighet för att vi ska ha den minsta chans mot detta topplag. 

Jag funderade inte så mycket på uppställningen denna gång, vilket visade sig vara lika bra eftersom motståndarna inte alls satte upp som jag gissat. Det enda jag tänkte ut var att sätta mig själv fyra då jag plötsligt hade fått ont i "fel" knä och inte visste hur det skulle gå att spela. Dessutom var  jag trött och är konstigt nog också alltid obekväm i Hässelbyhallen, Stockholms kanske finaste pingishall. Bollarna sticker iväg för långt och jag känner mig osäker. Jag anade att jag skulle kunna bli sämst i laget ikväll.

Det blev alltså Kurre, Peter, TP och Erik mot Janne, Alex, Hasse och Jonas. 

Kurres storform hjälpte inte mot Hasse som ÅTERIGEN spelade så oerhört stabilt. Han tycker själv inte att han gör nåt, att det bara är motståndaren som missar. Särskilt servereturerna stack upp högt många gånger. Men vad gör det. Bollarna sitter på bordet och motståndarna får inte hål på honom. En övertygande seger med 3-1. Viktig match.

Janne slet på mot TP och var ytterst nära att få till ett avgörande men föll på mållinjen med 11-13 i fjärde. Synd.

Jag vann mot Peter första gången efter hans comeback men sen har det bara blivit förluster. Han passar mig synnerligen illa. Backar nåt steg, lägger lugnt tillbaka mina tama attackförsök och loopar sen säkert in bollarna så fort han får läge. Jag vann visserligen de två första seten efter att ha försökt attackera hårt med backhandsblockeringar men då var det dåligt spel. I tredje set backade han lite till och fick igång sitt vanliga spel och då var jag helt chanslös i tre set och kunde inget göra. Suck.

Alex fick inte igång nåt skönspel men det räckte som väntat till 3-0 på Ahrsjö. Bollen går såååå lååångsamt i hallen och det passar inte Alex. 

Inte heller Kurre kunde förstås stå emot Alex kanonader även om han tog första set. Matcherna som kom skulle bli viktigare. 

Jannes match mot Roosmark såg jag inte mycket av då jag själv spelade mot TP. Men det blev en början på en lång rad dramatiska matcher. Tyvärr 11-13 i avgörande.

Min match mot TP var dock inte en av de dramatiska matcherna. Det mest "spännande" var att bollen sprack vid 4-4 i fjärde. Jag tog för givet att den skulle gå om men det gjorde inte TP och det blev ett av alla dessa onödiga tjafs som kommer sig av dessa genomusla Stigabollar och en oklar regel. Hur som helst vann TP med 11-9 som vanligt och jag gjorde verkligen ingen toppinsats - vilket förstås behövs om man ska rå på denne gigant. 

Hasses och Eriks match blev ännu mindre spännande då Hasse bara fortsatte att sätta bollarna på bordet en gång mer än sin motståndare. Hur lugnt som helst i tre raka. 4-4.

Alex fick åter lov att dras med mig i dubbeln. Planen var att vi skulle få möta Peter och Erik men de lurades igen. Det kändes som en mycket tuffare utmaning mot TP och Kurre - och tufft blev det. Det  svajade hit och dit och jag var inte bra men kunde i vart fall skärpa till mig tillräckligt i avgörande set för att vi skulle dra ifrån och vinna. Även den andra dubbeln gick till avgörande men där blev resultatet det motsatta. Våra grabbar var dock inte missnöjda med sin insats - det var motståndarna som var bra. 5-5. 

Jannes match mot Kurre blev kvällens jämnaste. Nu spelade Kurre "SM-pingis" och fick tillbaka allting. 2-0 till Kurre och det kändes oöverstigligt. Men Janne kämpade och slet och fick verkligen ut hela registret i tredje set. I fjärde såg det dock ut att ta slut. Men på nåt underligt vis krånglade sig Janne ur två matchbollar och vann med 12-10 och höll matchen vid liv. Samma visa i avgörande. 8-10 blev 11-10 och egen serve. Han servar sen på den egna kanten och bollen far upp högt - men så där lagom högt så Kurre blir lite osäker när han ska drämma till - och han missar. Pust och flämt!

Nu har vi ju poängläge då vi ju räknar med att Alex "bara" ska spela hem matchen mot Roosmark. Detta borde passa Alex då ju Peter bjuder upp till spel. Men återigen fick Alex känna på att det inte går att ställa in skorna i en sån här låg division. Peter spelade taktiskt perfekt, rullade med mycket skruv så ofta det gick och höll Alex i backhand. Och utförandet var klanderfritt. Alex kände sig inte alls bekväm när bollarna stannade upp och hans hårda attacker ofta gick i nät. Bollarna gick sönder en efter en och snart var alla slut och de fick gå till kompisarna i andra lagmatchen och fråga efter fler. Alex fick aldrig nåt flyt i spelet och Peter missade ytterst sällan. Frustrationsnivån ökade och ökade och i avgörande set såg det ut som en riktig skräll skulle bli ett faktum. 7-9 och nu hjälpte det inte ens att Alex fick in sina hårda loopar - Peter la tillbaka även dem. Men vi har sett det så många gånger förr. Alex är bäst när det gäller som mest. Han slet helt enkelt hem matchen genom att inte ge sig. Fortsätta pumpa på och våga. Fyra raka och 11-9. Puh.

Av Hasses match mot TP såg jag inget. Men jag förstod sen att han haft 9-5 och 10-7 i avgörande. Men tappade till 10-12 efter en avslutande "Nyströmare" (servemiss).  Ååååå. 

Själv stod jag inför en avgörande match - nåt som jag verkligen hade hoppats slippa. Jag kunde med möda vinna de två första seten men jag hade verkligen, verkligen inget flyt i spelet och jag gnällde därför högljutt hela tiden trots att jag var i ledning. I tredje set  gjorde därför Erik det enda rätta och sa till mig att lägga av. Kanske kom jag av mig lite men jag har mig själv att skylla. Jag måste SLUTA med detta löjliga beteende. Det som verkligen spelade roll för utgången var att Erik spelade upp sig. Backade lite, missade väldigt lite och satte nästan alla sina attacker. Jag var lika chanslös som mot Peter men nu var också mina krafter och mina kreativa idéer helt slut. En klar förlust och stor bedrövelse. Så här ska tydligen min säsong vara. Tur man har såna stabila lagkamrater. Och 7-7 mot detta topplag efter en sån jämn drabbning (åtta femsetare!) med räddade matchbollar åt båda håll ska man inte vara missnöjd med. Bara att kämpa vidare.