Första klassikermötet för mig i den nya dräkten. Mot "Diös lag" men ännu utan Stefan. Men till returen så hoppas vi han är med. Jag har haft oändligt många bataljer mot det här laget. Visserligen var det nu bara Mano kvar från origínaluppställningen men känslan finns ändå där. Vi fick omdisponera vårt lag i sista stund då Hasse inte tillfrisknade från sin förkylning som vi hoppats. Torbjörn ställde lojalt upp trots att han egentligen hade ett annat arrangemang denna kväll. Jag hade väntat mig att de två Petrarna skulle utgöra stommen tillsamman med Mano och Källving - men så blev det nu inte. Istället för Johansson så dök unge David Hammerfelt upp - vilket inte är någon dålig ersättare. Tvärtom den högst rankade i deras lag. Som vanligt dividerade jag och Micke om uppställningen och även denna gången lyckades jag faktiskt få det som jag önskade. Detsamma tyckte iofs Mano! Jag ville möta Mano - och han ville möta mig! Och sen var jag tvungen att låta Tobbe spela fyra då han inte kunde komma förrän efter matchstart. Vi körde som vanligt på två bord. Det blev alltså Roosmark, Hammerfelt, Mano och Källving mot Micke, Jonas, Janne och Tobbe. Då kör vi!
Direkt ett möte mellan två av seriens giganter: Roosmark mot Janne! Och mycket riktigt blev det också kvällens bästa match. Roosmark började bäst och tog två set men Janne kämpade sig tillbaka. Avgörande blev en rysare med bra bollar. Janne tyckte att det var Peter som missade på slutet men jag tycker också att Janne spelade tätt och säkert. 11-9 till Janne och återigen en suverän insats.
Mickes match mot Hammerfelt svajade fram och tillbaka i seten. Men i avgörande tog Micke kommandot direkt och hade 8-2....när han slutade att spela och David missade inte chanserna. Han kröp närmare och närmare och till slut stod det 10-9....och ingen time-out tog vi heller. Men Micke satte "sista chansen". Puh. Två segrar med minsta marginal.
Tobbe, som inte hunnit värma upp, tyckte han hade många bra chanser mot Mano men torskade i fyra tajta set. Samtidigt spelade jag mot Håkan...eller "spelade" är nog knappt rätt ord. Jag "försökte spela", men det ville sig inte på något som helst vis. Jag har fått någon slags mental blockering, kanske blev jag hypnotiserad? Snabbt stod det 0-2 och jag visset inte vad jag skulle göra. Jag kunde inte sätta bollarna på bordet. Jag försökte lyssna på Jannes visa råd om att stå närmare bordet och möjligen var det det som räddade mig. I tredje set tog jag i vart fall en liten ledning. Men det hjälpte inte att jag hade 10-8. Två krampaktiga bollar och det stod 10-10. Någonstans ifrån kom det i vilket fall ytte-pytte lite krafter tillräckligt så jag kunde ta hem setet. Men galet nära 0-3. Sen blev det inte bra men ändå tillräckligt för att jag skulle kunna få ordning på matchen till 3-2. Hemskt!
Men sen var det skönt att gå upp direkt mot Roosmark och kunna slappna av. Här behöver jag inte känna press på att vinna - jag är tvärtom klart underdog. Och jag spelade också mycket mer avslappnat och med kämpatag och lite tur kunde jag ta en 2-0-ledning. Peter spelade upp sig och tog sen tre set ganska enkelt men det var ändå inget att skämmas för.
Samtidigt kunde Micke med viss möda ta revansch på Mano med 3-1. Janne hade sen inga problem med Källving. Tobbe höll på mycket längre och stretade emot ändå in i kaklet mot Hammerfelt. Han fick ge sig på slutbollarna i avgörande. Men vi hade ändå 6-4 inför dubblarna. Även här dividerade vi vilka som skulle lira med vilka och i vilken match men till slut fick vi som vi önskade. Jag o Tobbe mot Mano och David och Micke o Janne mot Roosmark och Källving. Här var meningen att de som var i bäst form, dvs Micke och Janne skulle ta sin dubbel och sen fick vi andra försöka så gott vi kunde. Men det blev tvärtom! Återigen hamnade Micke och Janne i sirapsträsket utan att kunna ta sig ur. Jag och Tobbe gjorde ingen lysande match och var verkligen illa ute. Vi startade med 0-8 i första set och vann det andra med 19-17 men först efter att jag missat två servar på två setbollar. Vi gnetade till oss två set till. I avgörande set var vi faktiskt resoluta och tog det med 11-4. Väldigt viktigt. Nu spel på fyra bord varför jag inte kunde se de andra matcherna. Micke var chanslös mot Roosmark och jag själv hade i vanlig ordning en riktig drabbning med Mano. Efter 1-1 i set blev han en vägg som nästan bara han kan vara. Vart man än loopar kommer bollen tillbaka. Och jag fastnade lätt i kontringsspelet som han är bättre på. Nu spelade jag dock bättre - vilket var helt nödvändigt. Tredje set vann jag med 12-10 men i fjärde ryckte han till en stor ledning. Till slut stod det 10-6. På nåt vis tänkte jag ändå inte att det var kört. Jag kände att jag bara MÅSTE försöka. Med det flyt han hade skulle han antagligen vinna ett avgörande. Och sen tog jag faktiskt sex raka bollar varav flera var av riktigt hygglig kvalitet. Skönt!
För Janne åkte nu på sin första förlust för säsongen mot unge David - även om det var knappt. Men Tobbe blev klar snabbast av alla - tre raka sköna set mot Källving. 8-6 var ett faktum. OSSA! Nu tar vi jul som serieledare!
tisdag 8 december 2015
torsdag 3 december 2015
Div 4 omg 5 IFK-Stocksund 8-5
Förutsättningarna inför denna match var inte de bästa. Jag hade åkt på en förkylning och borde inte spelat - men någon reserv fanns inte att tillgå denna gång. Det var bara att ställa upp. Micke var precis spelbar efter en längre förkylning. Hasse hade spelat tennis och badminton, vilket ju som alla vet strider mot allt sunt förnuft i vår ålder, och hade förstås fått ont i ett knä. Det var bara Janne som var riktigt fit for fight. Det här kunde bli tufft - men det blev inte riktigt som vi tänkt. Vi dividerade som vanligt om uppställningarna. Vi hade två spelare som ogärna mötte Johnny och två spelare som ville spela så lite som möjligt. Det gick inte ihop så lagledarn var tvungen att ta "svåra" beslut. Men det blev inte alls som vi planerat då motståndarna skojade till det ordentligt på sitt håll. Det blev Micke, Hasse, Janne, Jonas mot Slätt, Inde, Hedin och Svjatoha. Men tiden gick och när klockan närmade sig matchstart syntes ingen Olle till. Det började ringas. Jo, han hade hörts vara på väg och borde ha dykt upp...men när klockan var fem minuter efter matchstart meddelade Vitali plötsligt att Olle vänt om och åkt hem! Vad?! Han och chauffören hade helt enkelt åkt vilse i Roslagen till något helt annat ställe och gav till slut upp att hitta fram till hallen! Märkligt, oväntat och tråkigt. Motståndarna tappar sin lagledare och bäste spelare och var förstås molokna när vi väl började spela. Enda fördelarna med detta var att vi ju nu borde få med oss en tämligen enkel seger och att jag skulle slippa spela så mycket då jag slapp Olle i första matchen och mötte Vitali i den sista - då matchen redan var slut.
Och det började enligt plan. Micke gjorde resoluta 3-0 på Kristoffer och Janne visade fortsatt stabil form genom att slå Johnny med 3-1 i en tuff match. Hasse började inte bra mot Vitali men spelade upp sig och knep andra med 13-11. En vinst här och det kunde bli en snabb hemgång. Men Vitali slet på och tog de två följande seten med 9-11. Ja, det kunde vi ta. Nu var det två matcher mot Olle Vakant och då stod det i vart fall 4-1. Jag spelade min match mot Kristoffer före de andras. Jag kan nog tyvärr inte bara skylla på sjukdom - de två första seten var bland de sämsta under hösten. 7-11 4-11. Men alltefter matchen led så ökade tröttheten. Det var ju nämligen så att Kristoffer har en spelstil som inte passade min sjukliga kropp. Jag gjorde som jag brukade och matade på med loopar mot hans backhand. Grejen var att jag nästan hur enkelt som helst kunde få spelet exakt dit. Jag la oftast överskruvade servar mot hans backhand - som han skar tillbaka så att jag fick en hyggligt högt upplägg som jag kunde loopa mot backhand. Sen var det bara att mata på. Problemet var bara att attackerna nu var ÄNNU tamare än mina normalt så tama slag. Och Kristoffer blir säkrare och säkrare varje gång man möter honom. Han hade inga som helst problem att lägga tillbaka bollarna med backhand. Och när jag la mot forehand så kom det grymt hårda loopar tillbaka som jag inte klarade att blocka tillbaks en endaste en i de första seten! Vad skulle jag göra? Fruktansvärt jobbigt!
Men jag tänkte ändå att jag måste försöka hitta på nåt. Jag ändrade taktik, med stöd av coach Janne, och ställde mig lite närmare bordet - men framförallt ändrade jag servarna lite. Det räckte för att rycka sönder spelet och gneta hem två set. Nu var det bara att fortsätta med samma metod i avgörande. Men som alla vet som spelar pingis så fungerar det ofta inte på det viset. Kristoffer vågade gå på mer och hade kanske några turbollar och plötsligt var det istället han som hade ledningen och spelet såg ut mer som i början av matchen igen. Inte blev jag mindre trött av att bollarna också blev längre och längre då jag själv också spelade upp mig och missade mindre. Men plötsligt stod det 8-10. Jag servade till mig 10-10 men sen gick det troll. Kristoffer hade nog kanske sex matchbollar och jag två. Det verkade inte gå att få slut på det. Och jag var så trött. Till saken hör att Kristoffer också var så avslappnad och sa att det här var ROLIGT. Han tycker sig vara en sån underdog så han såg det hela som en spännande utmaning - medan jag själv slet för att UNDVIKA en förlust mot en sämre rankad spelare. Sånt brukar ju ofta sluta på ett sätt - och Kristoffer kunde till slut också kamma hem en välförtjänt seger med 14-16. Det ÄR lättare att förlora mot en så entusiastisk och sympatisk motståndare. Grattis Kristoffer!
Och det skulle ju ändå inte vara nån fara på taket för själva lagmatchen...
Hasses match mot Johnny blev en riktigt tajt historia där jag inte såg mer än slutet. Det var bara små tillfälligheter som gjorde att det var Johnny som tog de två sista bollarna och vann med 9-11 i avgörande. Äsch. Janne hade däremot som tur var tillfälligheterna på sin sida mot Vitali. Det blev stundtals ett mycket bra spel - särskilt i slutet av matchen. Janne kunde vinna med 3-1 efter 11-9 i de två sista seten.
Nu då! Det var bara att stänga matchen genom att ta dubbeln. Vi dividerade om vilka som skulle lira - men landade i att det trots allt var logiskt med en vänsterhänt Micke och med Janne som var i bäst form. Jag tyckte också det såg ljust ut när de tog ut Kristoffer istället för Vitali att lira med Johnny.
Men nu började det kännas som det var nåt galet med den här kvällen. Det VILLE SIG BARA INTE! Motståndarna spelade riktigt bra - men våra gubbar skulle ju ändå vara bättre och hade också många, många lägen att avgöra. Flera setbollar - men det gick inte att stänga till! Och när vi kom till ett avgörande och vi hade en hygglig ledning så vände det igen - och sen var motståndarna ostoppbara. Båda vågade dra på och bollarna satt där de skulle. Torsk. Näe, nu började det här bli lite väl jobbigt. Skulle jag behöva spela? Riskerade vi att tappa poäng? Det här var ju faktiskt helt galet!
Då det var sent var vi tvungna att att spela alla tre återstående matcherna på en gång. Jag som hade varit bombsäker att slippa att lira mot Vitali. Pust och flämt. Till min förvåning så blev det dock inte i närheten av en så jobbig match som mot Kristoffer - och det vara inte för att jag förlorade snabbt - utan tvärtom för att jag vann hyggligt klart med 3-1 och det utan särskilt många arbetsamma dueller. Skönt det i vilket fall. Då hade vi säkrat segern. Och tur var väl det. För lika snabbt som jag vann - lika snabbt förlorade Micke mot Johnny. Jag såg inget av matchen men enligt Micke satsade Johnny på knock-out-pingis och bollarna satt på bordet. Micke var chanslös. Men vad hände då med vår stabile Janne? När min match var klar så kollade jag på grannbordet och då stod det 2-1...till Kristoffer! Vad händer??? Jo, det hände att Janne fick ordning på spelet och gjorde ett kanon-set med 11-2. Sen fortsatte han, till skillnad från mig, i samma goda anda i avgörande och gick fram till en rejäl ledning i avgörande. Men Kristoffer gav sig inte! Han kämpade sig närmare och närmare. Till slut lyckades Janne ändå slita till sig de bollar som saknades och tog matchen med 11-7. En synnerligen märklig afton. Positivt var ändå en seger och upp i serieledning - plus att Janne är fortsatt i god form. Det var ju kort sagt han som räddade oss denna kväll. Det andra kan vi glömma.
Och det började enligt plan. Micke gjorde resoluta 3-0 på Kristoffer och Janne visade fortsatt stabil form genom att slå Johnny med 3-1 i en tuff match. Hasse började inte bra mot Vitali men spelade upp sig och knep andra med 13-11. En vinst här och det kunde bli en snabb hemgång. Men Vitali slet på och tog de två följande seten med 9-11. Ja, det kunde vi ta. Nu var det två matcher mot Olle Vakant och då stod det i vart fall 4-1. Jag spelade min match mot Kristoffer före de andras. Jag kan nog tyvärr inte bara skylla på sjukdom - de två första seten var bland de sämsta under hösten. 7-11 4-11. Men alltefter matchen led så ökade tröttheten. Det var ju nämligen så att Kristoffer har en spelstil som inte passade min sjukliga kropp. Jag gjorde som jag brukade och matade på med loopar mot hans backhand. Grejen var att jag nästan hur enkelt som helst kunde få spelet exakt dit. Jag la oftast överskruvade servar mot hans backhand - som han skar tillbaka så att jag fick en hyggligt högt upplägg som jag kunde loopa mot backhand. Sen var det bara att mata på. Problemet var bara att attackerna nu var ÄNNU tamare än mina normalt så tama slag. Och Kristoffer blir säkrare och säkrare varje gång man möter honom. Han hade inga som helst problem att lägga tillbaka bollarna med backhand. Och när jag la mot forehand så kom det grymt hårda loopar tillbaka som jag inte klarade att blocka tillbaks en endaste en i de första seten! Vad skulle jag göra? Fruktansvärt jobbigt!
Men jag tänkte ändå att jag måste försöka hitta på nåt. Jag ändrade taktik, med stöd av coach Janne, och ställde mig lite närmare bordet - men framförallt ändrade jag servarna lite. Det räckte för att rycka sönder spelet och gneta hem två set. Nu var det bara att fortsätta med samma metod i avgörande. Men som alla vet som spelar pingis så fungerar det ofta inte på det viset. Kristoffer vågade gå på mer och hade kanske några turbollar och plötsligt var det istället han som hade ledningen och spelet såg ut mer som i början av matchen igen. Inte blev jag mindre trött av att bollarna också blev längre och längre då jag själv också spelade upp mig och missade mindre. Men plötsligt stod det 8-10. Jag servade till mig 10-10 men sen gick det troll. Kristoffer hade nog kanske sex matchbollar och jag två. Det verkade inte gå att få slut på det. Och jag var så trött. Till saken hör att Kristoffer också var så avslappnad och sa att det här var ROLIGT. Han tycker sig vara en sån underdog så han såg det hela som en spännande utmaning - medan jag själv slet för att UNDVIKA en förlust mot en sämre rankad spelare. Sånt brukar ju ofta sluta på ett sätt - och Kristoffer kunde till slut också kamma hem en välförtjänt seger med 14-16. Det ÄR lättare att förlora mot en så entusiastisk och sympatisk motståndare. Grattis Kristoffer!
Och det skulle ju ändå inte vara nån fara på taket för själva lagmatchen...
Hasses match mot Johnny blev en riktigt tajt historia där jag inte såg mer än slutet. Det var bara små tillfälligheter som gjorde att det var Johnny som tog de två sista bollarna och vann med 9-11 i avgörande. Äsch. Janne hade däremot som tur var tillfälligheterna på sin sida mot Vitali. Det blev stundtals ett mycket bra spel - särskilt i slutet av matchen. Janne kunde vinna med 3-1 efter 11-9 i de två sista seten.
Nu då! Det var bara att stänga matchen genom att ta dubbeln. Vi dividerade om vilka som skulle lira - men landade i att det trots allt var logiskt med en vänsterhänt Micke och med Janne som var i bäst form. Jag tyckte också det såg ljust ut när de tog ut Kristoffer istället för Vitali att lira med Johnny.
Men nu började det kännas som det var nåt galet med den här kvällen. Det VILLE SIG BARA INTE! Motståndarna spelade riktigt bra - men våra gubbar skulle ju ändå vara bättre och hade också många, många lägen att avgöra. Flera setbollar - men det gick inte att stänga till! Och när vi kom till ett avgörande och vi hade en hygglig ledning så vände det igen - och sen var motståndarna ostoppbara. Båda vågade dra på och bollarna satt där de skulle. Torsk. Näe, nu började det här bli lite väl jobbigt. Skulle jag behöva spela? Riskerade vi att tappa poäng? Det här var ju faktiskt helt galet!
Då det var sent var vi tvungna att att spela alla tre återstående matcherna på en gång. Jag som hade varit bombsäker att slippa att lira mot Vitali. Pust och flämt. Till min förvåning så blev det dock inte i närheten av en så jobbig match som mot Kristoffer - och det vara inte för att jag förlorade snabbt - utan tvärtom för att jag vann hyggligt klart med 3-1 och det utan särskilt många arbetsamma dueller. Skönt det i vilket fall. Då hade vi säkrat segern. Och tur var väl det. För lika snabbt som jag vann - lika snabbt förlorade Micke mot Johnny. Jag såg inget av matchen men enligt Micke satsade Johnny på knock-out-pingis och bollarna satt på bordet. Micke var chanslös. Men vad hände då med vår stabile Janne? När min match var klar så kollade jag på grannbordet och då stod det 2-1...till Kristoffer! Vad händer??? Jo, det hände att Janne fick ordning på spelet och gjorde ett kanon-set med 11-2. Sen fortsatte han, till skillnad från mig, i samma goda anda i avgörande och gick fram till en rejäl ledning i avgörande. Men Kristoffer gav sig inte! Han kämpade sig närmare och närmare. Till slut lyckades Janne ändå slita till sig de bollar som saknades och tog matchen med 11-7. En synnerligen märklig afton. Positivt var ändå en seger och upp i serieledning - plus att Janne är fortsatt i god form. Det var ju kort sagt han som räddade oss denna kväll. Det andra kan vi glömma.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)