Sammandrag a-laget 26 oktober

En av de viktigaste matcherna var mot Järfälla - det var vi helt inställda på. Därför försökte jag hetsa lite extra om uppvärmning - jag ville inte ha en så stel och usel start som mot Boo senast. Och jodå, grabbarna slog nog in ordentligt - men är det skämmigt att jogga lite och få upp pulsen? Nåväl, motståndarna var ju inte mer ordentliga. De hade inte heller stoppat in nån spelare från Riddaren, vilket vi tackar för. 

Då kör vi, det här borde bli en jämn och hård match. Tommy Bergman, Roger Johansson, Magnus Wärn, Anders Millbert mot David, Robin, Matti och Wei. Just matchen mellan Tommy och Matti visste jag dock skulle bli svår eftersom Tommy nog inte har problem med materialet. Mycket riktigt blev det så. Matti fick nog sina chanser men var inte riktigt igång och missade för mycket. Det såg mer lovande ut mellan David och Wärn. David hade chans att avgöra redan i fjärde men tappade på slutet. Men i avgörande fick han en kanonstart och såg ut att kunna defilera hem matchen....men den stora ledningen åts upp boll efter boll efter boll...Magnus fick vittring och öste på medan David blev försiktig och....ja, det brukar ju straffa sig och blev så även i detta fallet. 9-11 och stor besvikelse förstås. 

Johansson spelade grymt bra mot Wei och även Wei blev för passiv i spelet - vilket inte fungerar mot en så här bra spelare i form. En snabb förlust. En olycklig start. Men Robin började i vilket fall bra - 11-3 mot Millbert. Men sen hackade maskinen i två set. I fjärde kom han dock igång väldigt bra igen och vi såg fram emot ett avgörande. Men sen gäller det ju att slå in den där sista bollen. 10-4, 10-5, 10-6, 10-7, 10-8, 10-9, 10-10, 10-11 och 10-12! Jaha, liksom. Ska det vara på det viset idag?

Inte blev det roligare för Robin mot Tommy. 1-3 efter två set med 10-12. Jag stod bredvid Per Björklöf och tittade på David mot Roger och Björklöf var log brett och sa att det här var det bästa han sett Roger spela på många, många år - och Roger själv höll med efteråt. Han satte absolut allt. Kul för Roger och Järfälla - mindre kul att det händer just mot oss... Och Wärn tog 3-1 mot Wei och vi hade 0-7 och det såg ut att gå mot en förnedrande 0-8-förlust i denna ödesmatch. Ja, vi kanske inte är bättre. Vi får inte glömma att vi kom femma i div 4 och kom in som 19:e reserv. Men Matti kunde i vilket fall rädda oss över skamgränsen genom ett mycket starkt avgörande set mot Millbert. Och sen tog vi två riktigt bra dubblar innan Tommy avgjorde matchen mot David. Ja, detta var en lektion. 

Det var en nästan lika stor utmaning att hitta en anständig lunch på Djurholms torg - Pizzerian tog 160 kr pizzan och hade bordsbokning - på lunchen! - men vi hittade till slut en Sushi/Thai med rimliga priser. Sen var det dags för Ängby PK - som för säkerhets skull hade förstärkt laget genom att ta in Calle Zetterström istället för Kurre Larsson just till denna match....Ja, vi måste ju försöka, vi kan inte bara lägga oss ner och dö.

Naturligtvis skojade de med uppställningen också så mina genidrag kom på skam: David, Wei, Matti, Robin mot Per Mattsson, Lasse Mattsson, Calle Z och Tomas Pettersson. 

Men nu hade Väsby tydligen vaknat till. David avfärdade rask Calle Z med 3-0, Calle som gick rent i förra sammandraget! Och Matti var så nära mot Per - men Per har ju inga problem med materialet så det blev till slut för tufft. Wei mot den store TP  blev en svängig match. Wei spelade faktiskt inte jättebra - han la mest tillbaka bollen och attackerade inte med backhand som vi ville - men TP hade en sån där dag där det mesta gick emot och missade mycket. Och har ni sett - till slut vann Wei med  11-9 i skilje! Äntligen hade vi marginalerna med oss. Var det skräll på gång? Nja, skrälla kan man men inte mot Lasse Mattsson, han är för bra för den här serien och tog snabbt sina matcher mot Robin och David. Men Wei fortsatte att spela stabilt - utan att glänsa och det räckte även mot Per - som dessutom blev så där sur som nästan bara bröderna Mattsson kan bli när de uppfattar att motståndarna gör nåt osportsligt. Nu var det nog mest ett interkulturellt missförstånd som låg bakom att Per uppfattade att Wei ossade på en turboll - Wei är inte sån och jag såg vad som hände - det där glömmer vi. Wei la helt enkelt tillbaka mer än Per, missade färre av de långa kontringsduellerna. Det räckte. Två riktigt fina skalper av Wei. 

Och nu var även Matti igång ordentligt. Inte lätt att slå TP med material, men det gjorde Matti! Starkt! 4-3 och nu var det sannerligen skrällchans. Kollegerna i Österåker började erbjuda både en öl eller två om vi tog en poäng. Och Robin var ju inte alls chanslös mot Calle Z - det blev ett avgörande...men tyvärr var Calle för stark på slutet- men ändå 4-4 och en av dubblarna skulle vi ju ha chans på, tycker jag.

Det blev Wei och Robin som fick chansen mot TP/Calle (bröderna Mattsson kan man glömma). Och jodå, Robin och Wei spelade bra som vanligt, men tyvärr räckte det inte i avgörande. 

Och samma visa igen - David torskade i avgörande mot Per M och då kunde Lasse förstås snabbt avgöra matchen mot Wei. Fan, också! Ännu en hedersam förlust, det börjar kännas som det räcker nu. Men det är nog samtidigt ingen slump. Vi får slita vidare. Vi är ju inte chanslösa mot de andra lagen - det är ju helt klart i vilket fall. Nästa sammandrag är det verkligen ödesmatch mot Huvudsta -det är många träningstimmar kvar tills dess! 

B-laget div 5 Väsby-Hammarby 8-3

När jag anländer till hallen och kommer in i omklädningsrummet får jag nästan en chock. Där är Niklas Molin, en spelare som har betydligt högre kapacitet än div 5 om man säger så, och Mats Larsson, som fått en kanonstart på säsongen. Hur skulle nu detta gå? Mats och Niklas lugnade dock ner mig direkt med att säga att de tyvärr bara kom med tre man - det var så långt att åka bort till Väsby påstod dom! Nå, olyckan från förra omgången byttes i motsatsen. Men det skulle sannerligen inte bli nån enkel tillställning det här! Matti, Magnus, Jonas, Perka mot Molin, Larsson och Guldager. Och Guldis bjöd upp till dans direkt! Det blev en stenhård fajt mot Matti där Guldis bjöd på handbyten och hela paketet - men där Matti till slut blev för stark i avgörande. Jag började mot den store Niklas direkt och det kunde ju bara sluta på ett sätt - även om Niklas var lite rostig. Men märkligt nog visade jag än en gång att mot vissa klass-spelare kan jag bjuda motstånd trots min skraltiga form. Och det gick faktiskt rätt hyggligt i spelet också. Men Molin hade stora bekymmer med mina servar, returer och bananloopar. Först i avgörande vid 5-5 samlade han ihop sig och ryckte ifrån. Det var nästan så jag fick känna att jag hade en chans. Att Mats var i storform visade han direkt genom att slå forne klubbkompisen Perka med klara 3-0. Och det visade han i ännu högre grad när han storspelade mot Matti. Han smackade på de hårdaste smasharna och gjorde de mest fantastiska räddningar - och Matti fick ta till sina yttersta krafter för att fixade det hela - men i avgörande var Matti omutlig. Skönt.
Magnus hängde med bra mot Niklas ända fram till slutbollarna men förlorade ändå med 0-3. Glädjande nog visade Perka stor koncentration och kunde kämpa ner den oberäknelige Guldager med 3-1. Stark och viktigt! 5-3 inför dubblarna var ett bra utgångsläge. Nu tyckte kamraterna att Matti skulle spela med mig eftersom vi gjort en så bra dubbel senast. Det hade vi ju inte men vi vann ju matchen och jag lät mig övertalas. Vi vann igen även om det nog gick ännu sämre - men konstigt nog ställde de över vänsterhänte Molin i sin dubbel så det räckte med att jag emellanåt lyckade lägga bollen på bordet så fick Matti göra jobbet. Sen visade Matti klassen med tre raka på Molin och sen var matchen slut. För säkerhets skull vann också Magnus i tre raka mot Larsson. Mycket viktigt att ta de här poängen och på nåt vis kanske det var rättvist. Heja oss!

Div 5 VIK-47-Väsby 8-6

Trots alla tänkbara försök att få med en reserv gick det bara inte. Det var fotbollslandskamp, sjukdomar och resor mm och vi fick lov att åka till Farstahallen med tre man. Väldigt sällan det skett för mitt lag. Men vi hade inte gett upp i förväg. Och när vi anlände visade det sig att även motståndarna hade problem men hade lyckats få med en reserv. Snopet för oss. Nåväl, det blev alltså Rickard Gillenfalk, Magnus Westergren, Pan Ming och Hussein Azabar mot Magnus, Jonas, Perka.
Perka kom inte riktigt igång mot Gillenfalk, som ju är en tuff motståndare. Det blev rätt snabbt 3-1 till Rickard. Det blev betydligt tuffare i de andra matcherna. Jag startade KATASTROFALT illa mot Hussein, det var bara kramp, kramp, kramp och det fortsatte i fem set utan minsta tendens att släppa taget. Min kanske sämsta insats någonsin sedan comebacken 1999 och det höll på att sluta ytterst illa. Trots att jag kämpade till mig en ledning i avgörande så kom Hussein ifatt till 9-9. Jag kände skräcken i kroppen. Bara med hjälp av serven och lite flyt kunde jag vinna med 11-9. Ve och fasa, vad skulle detta bli för kväll?
Magnus hade som väntat en tuff match mot Ming. Han var ytterst nära att förlora i tre raka men krånglade till sig tredje set och sen ett till. Avgörande blev en verklig batalj där Magnus tog kommandot, Ming krånglade sig ikapp men Magnus vände igen till 10-8. Sen tappade Magnus säkert 4-5 matchbollar. Perka och jag sa flera gånger att "nu var det sista chansen". Ming fick en chans och tog den direkt till 15-13. Åh, vad surt. Den skulle vi haft om vi skulle hänga med. Särskilt så illa som jag spelade, jag kunde ju rimligen inte vinna nån mer match. Och nu skulle jag upp mot den mycket kompetente Gillenfalk. Mycket riktigt blev jag tämligen utspelad i första set. Jag hade minst lika svårt för Rickards servar som han för mina. Men på nåt mysko vis fick jag i vart fall igång lite spel och Rickard missade några attacker och jag kunde faktiskt ta mig fram till en setboll - som jag missade. Och jag förlorade setet. Inte vet jag hur det gick till men jag vann andra set med 11-4, Rickard tog tredje ganska klart och hade greppet även i fjärde. Genom tur, kämpatag och ett par lurservar räddade jag dock matchbollar och kunde vinna fjärde med 14-12. Samma visa i avgörande. Rickard var klart bättre i själva spelet men jag kröp ikapp, räddade matchbollar och vann med lurservar och någon reflexräddning med 12-10. Inte alls bra spel, inte alls rätttvist, men ändå en seger.
Samtidigt pågick Magnus-möte. Westergren var helt okänd för oss men visade sig vara en ytterst kompetent motståndare som drog från båda sidor och inte tycktes ha några bekymmer med material. Det blev en synnerligen tuff och välspelad match där våran Magnus verkligen fick kämpa till det yttersta. Och det gjorde han till slut så bra att han ryckte lite och vann i avgörande. Pust och flämt - men nu var vi med i matchen igen.
Perka hade inga som helst problem med Hussein - vilket ingen av oss heller ska ha och det stod därför 4-4 inför dubbeln. Eftersom Magnus var helt slut testade vi Veteran-DM-paret. Och det höll nästan på att gå vägen trots att vi inte ens minns om vi spelat ihop. Matchen hade kunnat sluta hur som helst - men vid 9-9 i avgörande avgjorde VIK:arna med två bra bollar. Åh, så nära en gång till! Vilken oerhört tajt lagmatch detta var. Vi hade fortfarande chans på en pinne.
Och Magnus klarade sin uppgift mot Gillenfalk med den äran. 3-1.
Jag hade en mycket tuffare uppgift - jag var tvungen att spela betydligt bättre än tidigare om jag skulle ha nån chans mot Westergren. Och det blev synnerligen svårt - där man var tvungen att helt enkelt spela hem nästan varje boll eftersom Magnus inte gav bort nästan nånting. Men jag fick igång spelet lite bättre i vilket fall - nu fick man ju chansen att spela, ungefär som mot Vitali Svaithoa i veteranmatchen i förra veckan. Långa bollar där vi turades om att loopa och blocka. Med nöd och näppe tog jag tredje set och ryckte till mig en rejäl ledning i fjärde. Men jag höll på att tappa ledningen eftersom jag kollade på den spännande matchen bredvid mellan Perka och Ming. Men 11-6 räckte för seger.
Perka spelade riktigt bra och fick en matchboll i fjärde set - men det höll inte. Det blev en verklig nervpärs i avgörande där Perka hade ett litet övertag men den extremt luriga Ming kunde slinka ur greppet och vinna med 11-9 efter lite för passivt spel av Perka på slutbollarna. Men så blir det ju nästan alltid mot en spelare som Ming. ÅÅÅÅÅH, vad nära och vad surt med 6-8. Men vi biter ihop och kommer igen med fyra man i nästa match.

B-laget div 5 södra Väsby- Spårvägen 8-5

Debut för den här nykomponerade uppsättningen av Väsbys b-lag. Jag och Magnus är nöjda med att slippa spela i div 3 och femman känns lagom just nu, särskilt för mig som är inne i den värsta svackan sen min comeback 1999. Förra hösten hade jag stort plus i div 4 - nu kommer jag att få kämpa hårt för jämn kvot i div 5. "Lagom" betyder inte att det blir lätt. Nyförvärvet Per-Erik Svensson debuterade i Väsbytröjan, tänkte jag säga, men någon tröja har han inte hunnit få ännu. Men det kanske fungerar ändå. Vi får se. Men det kändes tryggt att ha med Matti i laget, särskilt som han är i storform och igår slog självaste Mika Hasmats i den mirakulösa segern i veterantvåan. Extra spännande var att Philip Rudén kom på besök i Spårettröjan och med både mamma och pappa på bänken. Lagledare Malcolm Frohm hade med sig två för mig okända knattar: Felix Wallentin och Asker Davidsson. Alltså en enorm åldersskillnad mellan våra lag. Jag vet inte heller om jag varit med om att fem av åtta spelare hade långnabb. Uppställningen blev Matti, Jonas, Magnus och Perka mot Felix, Asker, Philip och Malcolm. 

Matti visade ingen nåd mot Philip, snabbt 3-0. Det var värre för Magnus. Jag hade noterat att Felix gått som en raket på rankingen och det märktes direkt att den här killen kunde spela och hade stenkoll på material. Magnus gnetade till sig ett set men annars var det inget snack. Jag skulle upp mot Malcolm, som jag lyckades slå med nöd och näppe för ett tag sedan. Och i första set kändes det okej, jag bollade hem det  med 11-7 och lät Malcolm attackera, och då missade han. Sen började problemen. Malcolm fick ordning på offensiven och då måste jag själv gå på attack. Det gick helt enkelt inte. Det var som armen var gipsad. Två snabba set till Malcolm. Med en hel del tur van jag fjärde men i avgörande var jag åter utan chans. Bedrövelse. 

Perkas debut blev en rysare. Matchen mot Asker svängde fram och tillbaka mellan seten. I avgörande ryckte Perka - men på slutet kröp Asker närmare. Men pust och flämt - 11-9 till Perka. Nödvändig, viktigt!

Matti gjorde snabbt 3-0 på Asker, även om det blev 11-9 i två set. Stabilt. 

Nu skulle jag upp mot duktige Felix. Trots 10-8 i första tappade jag setet. Samma sak höll på att hända i andra set - med då kunde jag klara det med 12-10. Fortsatt krampaktigt spel men nu i vilket fall utan långnabb. 9-11, 11-9. Sen samma mönster ´som mot Malcolm - när det skulle avgöras var jag svag och uppgiven och en klar och rättvis seger för Felix var ett faktum. Inte blev det roligare när Malcolm samtidigt klarade av Magnus i nabbmötet. Nu var goda råd dyra. Men Perka kan man lita på - även om det kändes nervöst var Philip nog mest darrig och Perka tog matchen med 3-1. 4-4 inför dubblarna och nu måste vi bestämma oss hur vi ska ställa upp. Ingen av kombinationerna kändes riktigt bra. Men det blev Matti/Jonas mot Asker/Felix. Vi gjorde ingen bra match men Matti är tillräckligt bra för att vi kunde klara av det till slut. 

På andra bordet pågick en riktigt tuff batalj mellan fyra långnabbar! Det kändes som våra grabbar hade greppet både i fjärde och femte set men ungdomarna tog sig ur - mycket genom att Malcolm var den som vågade gå på offensiven och gjorde det lyckosamt flera gånger. 5-5. Nu var det nervöst. Skulle jag klara att vinna nåt med det här spelet? Men Matti kan man ju lita på...eller? Nu visade det sig på riktigt vilken suverän spelare Felix var. Han hade full koll på Mattis material och rullade och gick på attack med stor precision och kunde dessutom försvara sig bra. Det blev en verklig rysarmatch där Felix tog kommandot i avgörande men Matti kunde gå ikapp och förbi alldeles på slutet och ta det med 11-9. Ruskigt imponerande av Felix. Och ruskigt viktigt att vi tog den matchen. 

Jag kunde samla ihop mig lite och vann också en hel del på serven och det blev därför 3-0 mot Asker. Skönt att vinna fast man spelar så dåligt. Och väldigt skönt att Magnus klarade av Philip med klara 3-0. Matchen vunnen med 8-5. Perka blev matchens lirare! En härlig debut! Nu ska jag bara komma över min mentala kollaps - sen kommer det här att bli riktigt kul framöver. Heja Väsby!