Dags igen för derby och toppmöte med min förr-förra klubb. Alltid lika spännande. Vi hade av olika skäl, som vi inte riktigt planerat för medvetet, ett "toktoppat" lag medan Rotan körde med ordinarie gubbar (dvs dem de har tillgängliga). Toppstriden är stenhård men vi hade efter "mardrömsveckan" hamnat ett snäpp bakom Rotan och Boo. Nu kunde vi, och borde vi, kunna knappa in på avståndet. Det ska ju vara nära på omöjligt att inte vinna med vår super-uppställning. Men jobbet ska ju göras också. Vi satte upp strikt efter ranking och uppställningen blev då Henke, Johan, Janne och Jonas mot PJ, Rosse, Craig och Leffe. Då kör vi. Spel på två bord då div 5-laget förstärkt med Hasse spelade bredvid mot Bajen.
Henkes debutset i div 4 började med 11-0 mot stackars Craig! Sen gick det inte alls lika lätt. Henke fick slita rejält för poängerna men tog ändå en säker seger som det också skulle vara enligt alla matematiska beräkningar. Lika lätt kunde det ju knappast gå när två av seriens bästa spelare skulle mötas - Janne mot PJ? Men PJ kom kanske inte riktigt igång. Eller Janne gjorde nog så att han inte kom igång. I vilket fall visade Janne återigen klassen och sopade hem matchen snabbt i tre raka set. Mycket imponerande!
Av Johans match mot Leffe såg jag inte mycket då jag ju spelade själv - men det såg ut att vara oväntat kämpigt. Men det kunde omöjligen ha varit så kämpigt som jag hade det mot Rosse. Att spela mot denne 60-åring är minsann ingenting för personer med dåligt flås. Det blir ofta oändligt långa bollar där man tvingas slå allt man kan ett tiotal gånger för att vinna eller förlora en boll. Mycket slitsamt men också mycket roligt! Då jag ju slår så löst men inte heller missar så mycket de gånger jag är i hygglig form, som denna gång, så blir det extra jobbigt för just mig. Det gäller att ta vara på pauserna om man ska orka. Matchen böljade fram och tillbaka fram till ett avgörande set. Jag hade fler turbollar än Rosse under hela matchen - men tyvärr plockade han fram turen vid 9-9. En hedersam förlust men ändå skönt att känna att formen ändå finns där nånstans och att ljumsken håller för sånt här rörligt spel.
Men hur var det då med Johan?. Det visade sig att han fick slita ordentligt men till skillnad från mig så gick det vägen i avgörande med 11-8. Pust. Skulle det bli så här slitit nu?
Ja det skulle det tydligen. Henke fick bekänna färg ordentligt mot Rosse. Man tänker ju att Rosse inte ska ha en chans att hänga med i Henkes tempo - men jag har sett Åke Huss få stryk på SM av denne man och vet att det inte fungerar på det viset. Om man som Rosse i förväg vet vart bollarna ska komma och backar lite grann så får man tid att få tillbaka även de hårdaste slag. Henke vann med 3-1 men det var många härliga dueller!
Det var inte lika vackert spel mellan Johan och PJ men det var minst lika slitsamt. PJ gillar inte att förlora två matcher på raken och hade gett sig den på att ta den här. Och han tog raskt de två första seten. Johan kämpade och slet utan att få till något riktigt flyt. Men efter att ha tagit tredje set tog han ändå resolut kommandot och tog till slut en övertygade seger. Härligt.
Janne satte igång mot Leffe och jag mot Craig - som jag hade såna bekymmer med i höstas i en match som inte blev klar. Den här gången rivstartade Craig! Jag tror det stod 0-5 innan jag lyckades få en poäng. Och sen fortsatte det på samma vis. Craig har ju jättefina hårda slag men ska ju ha MASSOR av felprocent. Frågan var bara vart de procenten tagit vägen i denna match? Jag har inte känt mig så utspelad på hela säsongen. Det spelade absolut ingen roll vad jag än försökte hitta på. Han var säkrare än mig, slog hårdare och hade svårare servar. Den begynnade form jag nyss känt var som bortblåst. Inga goda råd hjälpte från mina coacher. Jag var hopplöst förlorad. Och inte blev det bättre när jag mitt i matchen avbröts av att Janne skrek till. Vad hade hänt nu? Plötsligt stapplade han omkring och tog sig för benet. Han var tvungen att avbryta matchen. Nåt hade hänt med baksidan av knäet. Ve och fasa!!!! Nu kändes matchen mindre viktig - men vi måste ju fortsätta och försöka vinna ändå.
Trots att han knappt kunde stå så kom vi på att Janne ju ändå skulle ställa upp sig för dubbel. Med lite tur kunde vi ju lura Rotan att ställa upp sitt bästa par mot mig och Janne! Det anade ju även motståndarna så det utbröt ett hiskeligt funderande på båda håll. Men det var vi som vann den mentala matchen. Craig och Rosse drog nitlotten och fick möta Henke och Johan. Yes.
Efter dubblarna hade vi alltså 6-4. Nu var det "bara" för Henke och Johan att göra sitt jobb så att jag slapp en skräckmatch mot Leffe! Men så var det ju det att det var otänkbart att PJ skulle förlora tre singlar - det hade han ju aldrig varit i närheten av under säsongen. Det spelar ingen roll att han
nu skulle möta en div 1-spelare. Han gjorde verkligen allt i sin makt för att ta matchen och lyckades också få spelet precis dit han ville. Henke fick ta fram allt sitt kunnande och alla kämpatakter. PJ ledde vi sidbytet i avgörande men Henke kunde avsluta med lite tur men också med distinkta attacker och till ta hem matchen. Johan hade det knappast lättare mot Rosse. Men han lyckades ta det hårda tredje setet och spelade sen hem segern och lagmatchen med ett lysande fjärde set. 8-4. Gud en sån skön seger. Men förstås med en bitter eftersmak. Nu håller vi tummarna för Janne!
