Jag brydde mig inte om att trixa med uppställningen: Jonas, Perka, Feng och Qiang mot Trumman, Byström, Wallin och Englund.
Direkt mot Wallin som jag direkt märkte var en "riktig" pingisspelare dvs med mycket svåra korta servar och hårda loopar från båda sidor. Men tur för mig så hade han svårt med mitt konstiga spel och drog ut och blockade i nät en massa bollar till en början. Utan nåt egentligt spel ledde jag strax med 2-0. Då började han få kläm på spelet och reducerade lika snabbt till 2-2. Avgörande blev dock jämnt men med lite tur och faktiskt rätt bra fokus på slutet så lyckades jag dock till slut vinna med 11-8. Inget skönspel nånstans men en nödvändig vinst. Särskilt som Feng och var tämligen utspelade mot Trumman respektive Englund. Perka var dock på väg att nästan vända sin match.
Däremot var Qiang mer än med mot Byström - precis som jag hoppats lite grann innan matchen. När han servade och öppnade hårt hängde inte Rickard med. Och han lyckades också med flera fina sneda blockeringar. Ytterst nära 10-12 att Qiang fick ett avgörande set. Mycket synd!
Då var det dags för mig mot Rickard - vilket alltid brukar bli rysare. Denna gången var inget undantag kan jag lova. Ytterst svängigt fram och i stort sätt inget riktigt spel fram till avgörande set som blev helt jämnt och där också kvaliteten blev bättre. 9-9 när jag får en kantboll som jag nästan inte kunde se - men det gjorde Rickard. Men inte förrän på fjärde matchbollen lyckades jag avgöra. Pust och flämt! Två verkliga holmgångar och jag blev rejält trött - men det skulle bli värre!
I nabbmötet hade jag hoppats att Perka skulle kunna hitta på nåt - men det ville sig inte alls. Tre snabba till Trumman. Men på andra bordet var det omvända roller. Jag såg inte så mycket av matchen men det jag såg var ju fantastiskt. Feng spelade ut Englund fullständigt efter fantastiska räddningar från bakplan. Otroligt! Fortsätter det så här så kan den här säsongen bli riktigt kul. De två dubblarna var dock inget roligt alls - det är nåt vi uppenbarligen behöver träna på. Inget av våra par var riktigt nära att ta set.
Nu skulle det avslutas. Jag har tagit nåt set mot Trumman men aldrig varit nära på riktigt. Det är ju en spelstil som verkligen inte passar mig. Och första set rann snabbt iväg. Dock lyckades jag spela upp mig och kröp lite närmare på slutet. Nu började jag spela verkligt bra. Jag kom ikapp och gick förbi i andra set och i tredje var jag riktigt på gång. Har nog aldrig tidigare loopat och "smashat" in så många bollar på raken mot en långnabbsspelare. Men Trumman är en kämpe och kunde med viss nöd få till ett avgörande set. Nu var det faktiskt riktigt bra spel och vi hade en riktigt ansenlig publik som hejade på. Kul! Det var stenhårt ända in i kaklet. Båda vägrade förlora. Jag fick matchboll 10-9 men drog sen ut direkt på hans överskruvsserve - som han använde flitigt på slutet när han märkte att jag hade lite gren. 11-10 men då fick han äntligen till ett riktigt lågt skär som bara inte gick att loopa över. 12-11 men återigen kunde jag inte knipa till. 12-13 och naturligtvis vinner han på sin första matchboll - ett långt skär ute på vita linjen - jag måste loopa men den hamnar i nätet. Åh, vad surt när man är så nära - men naturligtvis måste jag ändå vara mycket nöjd men min insats den här kvällen. Det finns hopp. Vi kan konstatera att Väsby inte är långt efter topplagen.
