Div 4 omg 7 Väsby-Järfälla 0-8

Inte mycket att orda om. Toppen mot botten. Sett till rankingen kunde jag och Vincent haft en chans och vi tog faktiskt Tommy Tigern i veteranmatchen för några veckor sen. Men här möter vi alltså fyra stabila och erfarna spelare som gått rent i den här serien utan några bekymmer: Tommy Bergman, Calle Zetterström, Micke Nilsson och Dennis Lindahl. 

Och när de dessutom lurade mig på uppställningen var det aldrig något snack. Jag kan väl nämna att jag fick en mardrömsstart i matchen mot Calle Z - som ju redan är en mardrömsmotståndare i sig. 2-11 och jag missade absolut allting. Men sen blev det en konstig match. Plötsligt vände jag och tog andra set lätt - han vände totalt och tog tredje lika lätt. I fjärde vände det igen och jag fick en stor ledning och 10-6 - men släppte sen upp till 10-9 innan jag kunde avgöra. Jag tror aldrig jag gått fem set mot Calle tidigare så det var ett stort framsteg även om jag tämligen chanslös i avgörande och dessutom hade otur på en avgörande boll på slutet. Men bäst man vann förstås. Mot Tommy förlorade jag första set med 10-12, möjligen kan det ha betytt nåt om jag vunnit första men sen spelade jag inte alls bra och då blir man snabbt uppkäkad mot Tigern. Man kan också nämna att Vincent tappade stora ledningar och setbollar i tre av de fyra seten mot Micke Nilsson. Den skulle han förstås ha tagit. Men det spelar mindre roll. Det är inte den här matchen vi ska vinna. Vi har fyra poäng när serien vänder - klart över förväntan - och vi har till och med två lag bakom oss. Det finns hopp. 

Div 4 omg 6 Tibble-Väsby 7-7

Okej, iväg och möte det lag som jag trodde skulle segla hem den här serien tämligen enkelt. Men de har ju hackat betänkligt, mest för att de andra lagen var bättre än jag trodde. Det var några år sen jag spelade i Lillsjöskolan som jag varit i en massa gånger. Nu körde vi bara lite fel den här gången. Feng och Qiang verkade dock hitta direkt vid första försöket för de var där före oss - detta imponerar storligen på mig! 

Vi hade inte med vår succéspelare Vincent men hade då tur med att deras Shan Rehman och de var tvungen att ta in en reserv. Så det går väl på ett ut. Mot Tibble tänkte jag till lite extra. Det måste man om man ska ha den minsta chans. Jag chansade på att Gripler stod etta, vilket han inte gjort varje match, och på att Robin Westin stod tvåa. Och det blev precis så. Idén var att jag skulle ta mina tre och sen att Feng skulle slippa Robins nabb. 

Gripler, Westin, Erik Walve och reserven Ingvar Johansson. Mot Qiang, Perka, Feng och Jonas. Spel på två bord  - men matchen gick ändå fortare än den mot Täby!!

Feng fick en bra uppvärmning mot Gripler och "tog ett set" dvs fick sammanlagt elva poäng!

Qiangs match blev betydligt jämnare mot Walve - en spelare jag aldrig sett men har noterat gjort en hel del imponerande resultat. Första set borde Qiang ha haft efter flera setbollar - men tyvärr 16-14 till Walve. Äsch. Andra rann iväg totalt och nu såg det mörkt ut. Då var det dags för mig att spela min första match så jag fick inte se fortsättningen. Men Qiang fick igång spelet och lyckades ta två set med 9-11. Efteråt hörde jag att han hämtat upp 2-8 i avgörande men räckte bara fram till 11-9. Attans! Vi behöver få med oss alla jämna matcher mot sånt här motstånd. 

Nu blev det "klassikermöte" mot Westin. Vi har haft åtskilliga bataljer genom åren och naturligtvis skulle vi fortsätta på den fina traditionen. Jag tycker att vi båda spelade ganska bra och det kändes som att åren inte hade gått. Jag hade flyt och kunde precis knipa åt mig de två första seten innan Robin började spela lite bättre och tog sina två. Avgörande. Robin hade momentum men jag kunde ta en liten ledning från start - som han åt ikapp - och sen följdes vi åt. Jag kände mig hela tiden i underläge och fick mest försöka försvara mig. Men kanske darrade han lite på ett par bra lägen och jag kunde få en setboll. Men Robin kom ikapp och tog sen en egen matchboll - som jag lyckades kravla mig ur. Till slut kunde jag få till en ny setboll och Robin drog ut och...yes! Den var absolut nödvändig om vi inte skulle få en tidig hemgång.

Perka, som äntligen fick igång sitt spel i helgens Valbopoolen, hade inga bekymmer med Johansson. Skönt. 2-2 och vi hänger med. Sen fick han en lektion mot Gripler.

Qiang hängde med bra i första set mot Robin men det blev en knapp förlust och sen rann det iväg i set två och tre, tyvärr. Robin är svårspelad.

Nu var det dags för Walve. Det visade sig vara en mycket svår nöt att knäcka. En spelstil som jag brukar ha svårt för - mycket starkt försvar och säkra attacker även på mina lösa bollar. Jag fick inte mycket på serven heller. Även här gick vi till avgörande efter många långa dueller. Där kunde jag äntligen få till lite poäng på skitspel och tog en rejäl ledning som jag höll i mål. Pust!

Samtidigt hade Feng oväntade problem med Johansson och kunde vinna först i avgörande. Han var inte alls nöjd med sitt spel. Men vinst i vilket fall och 4-4 inför dubblarna. Här tänkte jag till igen...som tur var gjorde nog inte Tibble det. De ställde nämligen Gripler och Westin i andradubbeln - medan jag och Perka fick förstadubbeln. Det blev 1-1 i dubblarna utan nån dramatik. Gripler hade kunnat vinna med Johansson och då kunde de tagit båda - men det tackar vi för!

Nu började man känna en viss vittring på poäng. Och var det uteslutet med vinst? Nej, verkligen inte om man såg början på Perkas match. Jag har inte sett honom spela så bra på hela säsongen som han gjorde i första set och fram till 10-6 i andra mot Westin. Sen höll det tyvärr inte. Väldigt synd för Perka spelade fortsatt bra pingis - men Robin spelade tyvärr ännu bättre. Sa jag att Qiang förlorade mot Gripler, det behöver man nästan inte nämna.

Men nu var det dags för ett avgörande. Feng var pessimistisk inför matchen men jag försökte peppa med att Walve hade en spelstil som han borde gilla. Och vilket spel det blev! Jag klarade nästan inte att spela min sista match utan att titta på den andra matchen. Härliga långa dueller från två väldigt säkra loopspelafe med bra försvarsspel. Feng spelade nästan son i trance. Och han tog matchen med tre gånger 9-11. Ruskigt bra gjort! 

Nu var det bara för mig att stänga matchen. Det SKA jag ju göra. Det gick lätt i två set men sen fick jag gren i tredje set - men kunde ändå sno hem det med 10-12. Puh. 

Vilken skräll av oss! Hurra! 

Div 4 omg 1 Täby-Väsby 7-7

Så var det äntligen dags för det uppskjutna "toppmötet" mellan seriens förmodade två bottengäng. Matchen skjöts upp pga skador på ett par av Täbyspelarna - nu var en av dem inte med (däremot en annan bättre) och en var fortfarande inte helt kurant (Berndtsson). Vi hade på vår sida två halvkrassliga (Vincent o Feng) men vi håller ju på med detta för att det är kul att spela så det var för väl att matchen nu blev av. Då kör vi. Perka hade önskemål om att få möta Eje och det kunde jag uppfylla direkt - även om det var helt omöjligt att lista ut deras uppställning utifrån tidigare matcher. Jag var nöjd med att slippa överdomare Brodin som jag fick storstryk av den enda gången vi mötts - även om det var många år sen.
Eje Strind, Ludvig Jonsson, Tommy Berndtsson och Stefan Brodin mot Vincent, Jonas, Perka och Feng.
Vi spelade som tur var på fyra bord, tur eftersom matchen startade ungefär halv nio och vi hade med en krasslig småbarnsfar som sen skulle åka ända hem till Märsta (matchen tog sen slut tjugo över elva!). Fyra bord innebar dock att jag inte kunde se mycket av kamraternas matcher.

Perka fick alltså möta Eje direkt och var efteråt hyfsat nöjd med spelet även om det blev förlust i tre jämna set. Vincent hade det ännu mycket tuffare mot Brodin. Tredje och fjärde set slutade 13-15 till Vincent! Pust!
Jag trodde Feng skulle ha en hygglig chans mot Ludvig och så blev det ju också. Tyvärr förlust med 13-11 i fjärde. Men jag skulle så småningom få känna på varför Feng hade det tufft mot Ludvig denna kväll.
Själv fick jag möta Tommy som inte kunde röra sig helt smidigt pga sin revbensskada. Det märktes även om jag till slut fick slita hårt för att vinna med 3-1 efter att ha vunnit stort i de två första seten. 2-2. Jämnt precis som vi trodde.
Liksom i veteranmatchen mot Täby för ett tag sen fick jag nu möta Eje i andra omgången. Då räckte jag inte till även om det som alltid blev jämnt och extremt jobbigt. Att spela mot Eje är som ett hårt Friskis o Svettis-pass. Långa bollar där han oftast fiskar från bakplan men där det inte så sällan blir omvända roller. Det gjorde att vår match tog klart längst tid i andra omgången och att jag inte kunde se nåt av de andra matcherna. I första set lyckades jag ta ikapp en ledning och sen avgöra på andra setbollen till 10-12. Viktigt med bra start! I andra set samma sak. Det blev en liten malör vid 8-7 till Eje. Han slog en boll på kanten långt snett utifrån forehand. Jag tyckte det var omöjligt att säga om den var rätt. Eje hade möjligen en annan uppfattning men föreslog ändå omspel. Nåt annat är ju svårt att göra när man dömer själva. Det blev 8-8 men sen 9-8 till Eje så detta borde inte varit helt avgörande. Dock lyckades jag återigen ta mig ikapp och förbi till 9-11. Tjåle!
I tredje set fick jag för ovanlighetens skull en hygglig ledning som jag lyckades behålla hela setet ut till 8-11. En skön arbetsseger! Känns som det var ett tag sen jag vann.
Vincent följde upp med en klar 3-1-seger mot Ludvig - vilket måste ha varit riktigt bra gjort sett till Ludvigs starka dagsform. Feng hade tyvärr som väntat svårt med Brodins nabb och förlorade stort. Perka förlorade åter tre jämna set - denna gång mot Tommy. Tungt. Men 4-4 inför dubblarna och en hel del snack om uppställningarna från båda lagen. Jag vet inte om det blev optimalt till slut men i vilket fall slutade det oavgjort även här. Jag och Perka höll inte riktigt ända fram på slutbollarna mot Eje och Tommy medan Vincent o Feng slet sig fram till en 3-1-seger i en superjämn match där alla set slutade med dramatik. Och dramatiken skulle fortsätta ända in i kaklet. 5-5.
Perka blev klar först i sin match. Han bröt i vilket fall förbannelsen och tog första set mot Brodin men tyvärr blev det sen tre raka till killen med kortnabb.
Nu står det fel i protokollet i min och Ludvigs match. Den gick till fem set och jag har aldrig sett Ludvig spela så bra tidigare. Jag tyckte jag spelade hyggligt, till och med riktigt bra och jag använde all slags taktik jag kunde komma på - men Ludvig bara pangade in bollarna! En hel del fantastiska bslag där jag bara fick försöka försvara mig från de hårt skruvade attackerna från både forehand och backhand. I "vanliga fall" drar han ut en hel del bollar och jag kan vinna på högre säkerhet - men inte ikväll. Otroligt svår match och stundtals var jag nära att ge upp. Jag vet inte hur jag fixade det hela. Jag var ytterst när att komma under med 2-0 men lyckades vända och ta ledningen med 2-1. Men i fjärde blev jag totalt utklassad: 11-1!!!! Hur skulle jag klara av detta? Men så i avgörande hände nåt oväntat men välkommet. Det blev plötsligt som jag var van vid - Ludvig drog på lika hårt som tidigare men bollarna gick nät ut eller nån centimeter utanför bordskanten. 2-11 till mig! Märkligt men skönt - men hur långt skulle detta räcka? När vi var klara pågick nämligen två dramatiska matcher på borden bredvid. Feng var så trött att han nästan var spyfärdig - men han slet så hårt han förmådde mot Tommy. Och han tog också ledningen med 5-1 i avgörande. Samtidigt låg Vincent under med 1-2 mot Eje och var i slutskedet av fjärde setet. Först efter tre setbollar lyckades han avgöra till 11-13. Sen tog även han tog ledningen i avgörande set. Men åter till Fengs match.
Feng kämpade och slet - men förgäves. Tommy åt sig i fatt och kunde till slut slå in 11-9 på en helt utmattad Feng. Attans - skulle vi förlora ändå? Nu stod allt hopp till Vincent. Det såg lovande ut. 8-5 efter en hel del fantastiska dueller. Vincent har ju snabba och hårda attacker men Eje tar ändå det mesta och ger sig aldrig. Man får slita hund - nån annan metod finns inte. Sen gick några bollar nät ut eller strax utanför och det blev 8-8. Sen följdes de åt och det kunde gå absolut hur som helst. Eje hade matchboll, Vincent hade matchboll, Eje hade matchboll, Vincent hade matchboll...men till slut kunde Vincent dunka in den tredje matchbollen till 12-14. Gud så skönt! Vi får väl säga att det slutade i nån slags rättvisa i denna högdramatiska tillställning. Det är fortfarande ett öppet race vilket av våra lag som kommer att klara sig kvar i serien. Heja Väsby!

div 4 omg 5 Väsby - Stocksund 8-6

Hade hört i förväg att Stockan hade sjuklingar men de kom ju inte med nåt dåligt lag för det. Vi själv hade dock med Vincent som äntligen gjorde debut i b-laget. Johnny Slätt, Olle Inde, Isak Cederlundh och Kristoffer Hedin mot Vincent, Jonas, Perka och Feng. Vi spelade på fyra bord så att Isak kunde komma hem i säng i tid. Men jag fick då inte se så mycket av mina lagkamraters matcher.
Vincent fick äran att börja mot landets klart främste 10-åring. Det klarade han men kunde verkligen inte slappna av på nåt vis. Perka lyckades knipa ett set mot Johnny men inte mer - svår spelstil för Perka. Jag gick upp mot Kristoffer som jag inte tror mig ha sett tidigare. Det visade sig att han gjort comeback efter 10 års frånvaro och Stockan var minsann hans moderklubb - så jag borde ändå ha skymtat honom nån gång. I vilket fall var det en trevlig bekantskap både som spelare och vid sidan om bordet. En mycket stabil loopspelare. Han hade hört att jag var knepig att möta och det visade sig också bli fallet. Det var mest servar och skruvspel jag vann på - när det blev ärlig kamp om bollen var vi helt  jämbördiga. Men tre raka till mig.
Feng hade fyra jämna set mot Olle - men förlorade tre av dem. Bara fyra bollar mindre än Olle - men det räckte ju tyvärr. Och det blev ÄNNU värre för Vincent mot Olle. De följdes åt till avgörande set där Olle tog en rejäl ledning. Han höll den till 8-10 och två matchbollar. Vincent hade dock serven. Två luriga servar senare stod det 10-10 och sen fortsatte han till 12-10 utan i stort sett nåt spel om bollen alls! Puh! Den var viktig.
Nu gällde det för mig att ladda inför mötet med min dubbelpartner från riktiga DM förra helgen - då vi höll på att skrälla mot de förstaseedade Wilmer Georgsson och Suheib Mohammed (1-0 och 10-8 i andra set). Jag har mött Johnny flera gånger på tävling med lyckosamma resultat men inte i seriespel. Nu blev det en knagglig start. Johnny fick en stor ledning - som jag åt upp men förlorade ändå retsamt med 10-12. Sen gick det bättre - trots ett inte jättebra spel. Jag höll på att tappa en stor ledning i två av seten men i fjärde fick jag plötsligt allt att stämma och kunde defilera hem matchen till slut. Skönt.
Perka tappade ett set mot Hedin men vann de andra tre seten förvånansvärt stort. Mycket bra gjort!
Feng kunde också kämpa hem matchen mot Isak med 3-1 efter att de tre första varit riktigt jämna. Härligt! Nu stod det alltså 6-2. Långt över min förväntan!
Även dubblarna blev jämna. Vincent och Feng tappade dock sin 2-1-ledning mot Johnny och Isak medan jag och Perka med stor möda kunde bryta det dåliga mönstret i uppställningarna och kämpa hem fjärde set i vår match med 14-12. 7-3. Nu borde det väl kunna gå vägen, tänker man....
...men vi måste ju spela matcherna också.
Vincents match tog slut fortast -  det blev tre klara set i baken mot Johnny! Aj!
Sen blev Perkas match klar. Jag fruktade den matchen efter att sett hur Isak gnetade och slog ut Stefan Diös för ett par månader sedan. Och han klarade tydligen långnabb lika bra - för det blev 1-3 till Isak. Aj,aj!
När jag och Olle skulle börja vårt avgörande set såg jag att Feng såg glad ut efter en nästan lika långdragen match mot Hedin. Sen hörde jag att han vunnit! Det var ju skönt för utvecklingen i min match kändes inte bra. I avgörande fick jag ingenting att stämma och Olle kom på att han kunde fiskspela - vilket han var bra på och jag klarade inte att vare sig avgöra eller träffa de höga bollarna. Väldigt frustrerande - men smart av Olle! Men det gjorde ju inte så mycket då vi ju ändå vann med 8-6. Sen fick jag höra hur det gått till. Feng hade räddat fyra matchbollar vid 6-10 i fjärde set!!!! Otroligt vilket flyt vi hade den här lagmatchen. Sammanlagt sex räddade matchbollar och ett stort antal vunna jämna set. Men det är bara att tacka och ta emot. Det här behövde vi verkligen i denna svintuffa serie. Bra jobbat av alla!

Div 4 omg 4 Ängby-Väsby 8-1

Inte så mycket att orda om denna match. Dagen till ära hade Ängby plockat in gamle storspelaren Simon Linderoth som lattjade med oss andra. Fredag kväll dessutom så humöret var inte på topp heller av den anledningen. Linderoth, Alex Dahlander, Alexander Printz, Martin Abramson mot Jonas, Feng, Perka och Qiang.
Perka stretade på hyfsat i nabbmötet med Simon men det känns som han inte behöver anstränga sig.
Jag tappade första mot duktige lille Printz men kunde sen slita mig till tre set - inte utan bekymmer och med knaggligt spel. Qiang vågade inte släppa loss sin offensiv mot Dahlander och då var det kört. Men det gjorde Feng mot Martin. Kvällens i särklass bästa match med många härliga dueller. Jag trodde Feng skulle vara chanslös mot Martins kanoner men istället tog Feng ofta initiativet själv - precis som han skulle. Det var med yttersta möda Martin kunde ta matchen i avgörande.
Sen blev Feng totalt bortkollrad i matchen efter mot Linderoth och måste träna mer mot nabbspelare - helt klart. Simon bjöd även på en av tre bakomryggenslag varav de två första gick in och blev vinnande poäng!
Jag borde ha tagit första set mot Alex men det lyckades inte och resten blev sen en enda plåga. Ett av säsongens verkliga bottennapp - dock ingen skugga över en duktig motståndare.
Varken Qiang eller Perka lyckades bättre i sina matcher och sen kunde Martin och Simon defilera hem dubbeln och segern. Ett alldeles för svårt motstånd. Kul med duktiga ungdomar, förstås. Det är inte mot det här laget vi ska vinna. Vi får se om vi möjligen kan ha lite bättre möjligheter mot Stockan och Täby.

Gästblogg Veteran-DM 2014

En spelare kom till och det var Peter Gripler...men han ställde upp i 40-klassen (som han vann lätt) varför jag alltså behöll min fjärderanking efter Anders "Spionen" Johansson, Hasse Hellgren och Rolle Svensk. Ett skämtdeltagande på ett DM men det kan ju inte vi som var där rå för. Den enda, tror jag, som var anmäld men inte kunde komma var den trognaste av alla mästerskapsdeltagare, distriktsmästare Stefan Diös som var hemma och sjuk. Sicket elände. De hade i vart fall hyrt in unge Malcolm Frohm som tävlingskoordinator varför det blev ordning på grejerna den här gången. Eller jag vet inte riktigt. Det blev fyra pooler och i min sista pool slumpade det sig att bli ett verkligt getingbo. Och då menar jag verkligen GETINGBO! De andra tre poolerna kändes betydligt svagare. Vi var alltså följande fem personer: Jag, Kenneth "Stampande Indianen" Jonsson, min dubbelpartner Rolle Johansson, Magnus Sturesson och den rolige och inte alls ofarlige Hasse Persson. Det här kunde gå precis hur som helst. Började mot Hasse som bara blir bättre. Han tränar sedan ett år regelbundet med Hasse Johansson och då BLIR man ju bra! Jag fick dock ändå till ett hyfsat fokus och kunde ta hem det hela med 3-1. Men man får slita. Hasse är grymt tät på fisken och har ju superfysik för sin ålder. Han förlorade sen alla sina matcher men alla fick jobba hårt. Men ändå bra för mig som förstamatch eftersom nästa var mot Rolle! Samtidigt hade Kenneth och Sture en riktig batalj som var jämn ända in i slutet på femte set. När Sture för lite tid på sig, och det får han mot Kenneth så är han grym på att piska in bollarna i hörnen - gång efter gång. Men Kenneth kunde ändå slita hem det till slut. Det börjar precis så jämnt som jag trodde. 

Jag tror det var tredje eller fjärde gången jag och Rolle skulle mötas på riktigt förutom tusen gånger på träning. Trots uppvärmningen mot Hasse kom jag dock inte alls igång i första set. Men jag tog ifatt underläget och det blev 9-9. Men då gjorde Rolle två bra bollar. Andra set har jag för mig att det gick lättare för Rolle att vinna och nu låg jag risigt till. Men i tredje fick jag äntligen igång spelet och jag kunde ta både det och fjärde så att vi kunde få ett avgörande - som det SKA vara när vi möts. Jag minns inga detaljer från slutsetet mer än att det var fruktansvärt hårt. Jag tror jag ledde med 10-8 men Rolle kom ikapp. Sen hade jag minst en matchboll till innan Rolle kunde vinna med 14-12. Attans! Nu visste jag att det skulle bli riktigt tufft att klara mig vidare. Jag måste till att börja med slå Kenneth vilket jag inte ens brukar göra varannan gång. Det blir ett avancerat gympass varje gång vi möts. Långa. långa grustennisdueller. Jag klarar inte att slå igenom honom och han klarar bara undantagsvis slå igenom mig. Men han slår hårdare och vinner något fler bollar på smash. Jag vinner kanske något mer på serve och block. Men han går verkligen inte på många servar. Jag lyckas dock även denna gång slita mig fram till ett avgörande. Jag måste gå och torka mig ofta för att orka spela - jag blir verkligen andfådd mer än mot någon annan spelare. Jag känner att Kenneth har ett övertag, särskilt nu på slutet eftersom han aldrig fegar och håller igen, vilket jag har en tendens att göra. Mycket riktigt rycker han och tar ledningen. Jag tror han har 8-6. Men nu bestämmer jag mig för att trycka på lite hårdare. Det är ju enda chansen. Och det lyckas. Jag tar upp till 10-8. Precis som mot Rolle. Kenneth servar och smashar in en boll. Men sen bestämmer jag mig att försöka satsa lite hårdare på nästa boll. Jag trycker jag lite extra på nästa backhandkontring...och bollen går på nätet... och in! Pust och stön! Nu har jag fortfarande chansen att gå vidare.

Även matchen mellan Rolle och Sture, som jag inte ser nåt av, går förstås till avgörande efter att Sture hämtat upp 0-2. Sture vann ju lätt förra DM mot Rolle med 3-0. Nu är det mycket tuffare men det blir Sture som vinner igen. Nu är det verkligen raffinerat inför slutmatcherna. Jag måste nog slå Sture om jag ska klara att gå vidare. Och det känns som han har en spelstil som jag kan ha mycket svårt för. Han rör sig inte mycket men är mycket, mycket säker i sina attacker och sin skär. En klassisk kombispelare - precis som Rolle. Mycket överskruv på backhand och piskar med kortnabb på forehand med sin antika stomme, tung som en stekpanna.

Men det här blir, tack och lov, nästan den enklaste matchen för mig. Jag försöker vara aggressiv och trycka med backhand och försöka få honom ur rytm och inte låta honom få tid att slå sina offensiva slag. Det lyckas över förväntan och till slut lägger Sture av att kämpa. Han har ju en tendens att göra det. Skönt. Jag är vidare! 

Nu är bara frågan om vilken plats och vem som ska följa med mig. Om Rolle vinner mot Kenneth kommer Rolle etta och om Kenneth vinner kommer jag etta. Nu spelar Rolle bra och efteråt säger Kenneth att ramlat och gjort illa sig och inte kunde göra sig rättvisa. I vilket fall vinner Rolle och då blir det garanterat respass för mig då jag antar att jag får möta Spionen eller Hellgren. Men det blir Rolle Svensk! Då HAR jag ju en liten chans. Jag slog ju honom senast, förra säsongen, och det är ju en himla skillnad mot de andra två. Men Rolle har spelat verkligen bra på senaste tiden - vunnit tävlingar osv. Och det märks att han är i form. Han är mycket bättre än förra gången. Och det är tufft att möta en så säker pennskaftare med kortnabb - man har så små marginaler och måste ha perfekt känsla och träff för att hänga med. Men jag sliter på och spelar hyggligt och borde ha tagit första set när jag väl tagit ikapp ett stort underläge. Men icke. Inte heller andra set fast jag ändå tycker att jag spelar hyfsat. Det lossnar dock i tredje set som jag vinner stort. Men i fjärde blir det tvärtom. Rolle är som en vägg - missar ingenting hur jag än försöker. Blockar alla mina loopar. Han går fram till 7-1. Det blir 8-2 och nu är det ju naturligtvis kört. Men på nåt vis så slappnar jag nu av lite mer. Jag tar boll efter boll efter riktigt bra spel och jag lyckas också lura honom på lite servar och skit. Jag tror jag går fram till 8-8! Otroligt! Men Rolle rycker igen till 10-8. Jag fortsätter dock spela bra och lyckas komma ikapp igen. Sen minns jag inte alls. Jag har setbollar, Rolle har nån mer matchboll och det är oliiidligt spännande. Jag tror jag vinner med 15-13. Det är HELT GALET! Nu kollar alla på oss eftersom de andra matcherna är klara. I avgörande är det jämnt men nu spelar jag nästan så bra som jag kan och jag lyckas även få honom osäker med en servevariant som han drar ut ett par gånger. Jag rycker ifrån till 10-6. Rolle tar en poäng och jag tar timeout. Jag får inte släppa detta nu. Och det GÖR jag inte heller. Tjohej! Semifinal och medalj på DM. Vilken sensation! Och inte nog med detta. Rolle J vinner sin kvart mot Micke Hammar och går också till semi. Otroligt!

Nu är det mot Spionen, en av Sveriges främsta i femtioklassen, och det är ju en totalt omöjlig uppgift. Men man kan slappna av och försöka spela på halvchans så får man se hur långt det räcker. Första set blir ett av mina absolut bästa den här säsongen och då har jag ju gjort några av mitt livs bästa matcher i år. Jag spelar faktiskt grymt bra. Blockar ner hans loopar och vinner till och med flera riktiga loopdueller. Och har ni sett - jag vinner till slut med 12-10! Sen blir det inte lika roligt. Min spelnivå håller bara i ett set men det är ju också helt självklart. Jag stretar i vilket fall emot hyggligt ett av de återstående seten men Anders vinner självklart och vinner sen också finalen mot klubbkompisen Hellgren, som också slagit Rolle med 3-1. Detta är exakt efter ritningarna. Men jag har ett brons - och det kan ingen ta ifrån mig! Härligt! 

I dubbeln blir det bara en fempool då deltagarantalet inte är fler. Detta är förstås ett ännu sämre skämt på ett riktigt mästerskap men det är som det är. Här är jag och Rolle klara favoriter att bli tvåa efter Spionen/Hellgren men man måste ju spela om det också. Vi får kämpa mycket i alla våra matcher och vi visade inte riktigt upp nåt skönspel, Först mot Ville o Sid som spelade mycket fin dubbel och sen också slog Sturesson/Nystrand, vilket är grymt bra gjort. Vi fick jobba hårt mot Sturesson/Nystrand och hade en lika tuff match mot Gårdefelt/Persson. Det var med nöd och näppe vi vann seten. Men det gick vägen och det var förstås riktigt kul att få silver. Mot Spionen/Hellgren var förstås inget att göra men vi tog faktiskt första set vilka vi ska ta med oss till veteran-SM i Skövde där vi bestämde oss för att spela tillsammans. Roligt att lira med Rolle igen! Och vilken dag! Ett silver och ett brons i ett mästerskap! Ossa! 

Div 4 Väsby--Bro 3-8

Vi skulle ha startat säsongen mot Täby, de som vi förmodas slåss med om nedflyttningsplatsen i denna supertuffa serie, Men eftersom de de inte fick ihop lag så började vi istället mot Bro, laget som i första omgången slog "omöjliga" Tibble med Peter Gripler! Det kan förstås bara sluta på ett sätt, särskilt som vår bäste kines, Vincent, blivit förkyld och inte kunde vara med. Men vi ska förstås spela om det först. Två nya trevliga bekantskaper för mig i Bro - Jan Englund och Martin Wallin - enligt datarankingen minst lika bra som de andra. Bro har utökat truppen med flera spelare från Bålsta. 

Jag brydde mig inte om att trixa med uppställningen: Jonas, Perka, Feng och Qiang mot Trumman, Byström, Wallin och Englund. 

Direkt mot Wallin som jag direkt märkte var en "riktig" pingisspelare dvs med mycket svåra korta servar och hårda loopar från båda sidor. Men tur för mig så hade han svårt med mitt konstiga spel och drog ut och blockade i nät en massa bollar till en början. Utan nåt egentligt spel ledde jag strax med 2-0. Då började han få kläm på spelet och reducerade lika snabbt till 2-2. Avgörande blev dock jämnt men med lite tur och faktiskt rätt bra fokus på slutet så lyckades jag dock till slut vinna med 11-8. Inget skönspel nånstans men en nödvändig vinst. Särskilt som Feng och var tämligen utspelade mot Trumman respektive Englund. Perka var dock på väg att nästan vända sin match.

Däremot var Qiang mer än med mot Byström - precis som jag hoppats lite grann innan matchen. När han servade och öppnade hårt hängde inte Rickard med. Och han lyckades också med flera fina sneda blockeringar. Ytterst nära 10-12 att Qiang fick ett avgörande set. Mycket synd! 

Då var det dags för mig mot Rickard - vilket alltid brukar bli rysare. Denna gången var inget undantag kan jag lova. Ytterst svängigt fram och i stort sätt inget riktigt spel fram till avgörande set som blev helt jämnt och där också kvaliteten blev bättre. 9-9 när jag får en kantboll som jag nästan inte kunde se - men det gjorde Rickard. Men inte förrän på fjärde matchbollen lyckades jag avgöra. Pust och flämt! Två verkliga holmgångar och jag blev rejält trött - men det skulle bli värre! 

I nabbmötet hade jag hoppats att Perka skulle kunna hitta på nåt  - men det ville sig inte alls. Tre snabba till Trumman. Men på andra bordet var det omvända roller. Jag såg inte så mycket av matchen men det jag såg var ju fantastiskt. Feng spelade ut Englund fullständigt efter fantastiska räddningar från bakplan. Otroligt! Fortsätter det så här så kan den här säsongen bli riktigt kul. De två dubblarna var dock inget roligt alls - det är nåt vi uppenbarligen behöver träna på. Inget av våra par var riktigt nära att ta set. 

Nu skulle det avslutas. Jag har tagit nåt set mot Trumman men aldrig varit nära på riktigt. Det är ju en spelstil som verkligen inte passar mig. Och första set rann snabbt iväg. Dock lyckades jag spela upp mig och kröp lite närmare på slutet. Nu började jag spela verkligt bra. Jag kom ikapp och gick förbi i andra set och i tredje var jag riktigt på gång. Har nog aldrig tidigare loopat och "smashat" in så många bollar på raken mot en långnabbsspelare. Men Trumman är en kämpe och kunde med viss nöd få till ett avgörande set. Nu var det faktiskt riktigt bra spel och vi hade en riktigt ansenlig publik som hejade på. Kul! Det var stenhårt ända in i kaklet. Båda vägrade förlora. Jag fick matchboll 10-9 men drog sen ut direkt på hans överskruvsserve - som han använde flitigt på slutet när han märkte att jag hade lite gren. 11-10 men då fick han äntligen till ett riktigt lågt skär som bara inte gick att loopa över.  12-11 men återigen kunde jag inte knipa till. 12-13 och naturligtvis vinner han på sin första matchboll - ett långt skär ute på vita linjen - jag måste loopa men den hamnar i nätet. Åh, vad surt när man är så nära - men naturligtvis måste jag ändå vara mycket nöjd men min insats den här kvällen. Det finns hopp. Vi kan konstatera att Väsby inte är långt efter topplagen. 

Div 5 Tyresö-Väsby

Det givna skämtet när vi träffade Mika i Skrubba var att vi tagit med två spelare från kinesiska landslaget. Det gjorde inget, menade Mika, bara det går snabbt så han hann hem till Champions League. För kvällen hade vi alltså med två kineser - och ingen av de var Wei. Nu till sista matchen hoppar Feng in i laget. Superkul - men förstås tuffast möjliga debut mot Tyresös allra vassaste uppställning. Det fanns bara ett realistiskt mål för kvällen. Klarar vi en match har vi gjort det riktigt bra. Min tanke var att chansen möjligen var störst att jag rubbade Sebbe. Därför satte jag upp så jag skulle få möta honom innan matchen var över. Mika, Erik, Bobi, Sebbe mot Vincent, Jonas, Perka, Feng.

Till min förvåning stretade Perka emot helt fantastiskt bra mot Mika. Mycket bra match även om det inte räckte hela vägen. Även Vincent stretade emot riktigt bra mot Bobi och tog nästan ett set. Verkligen inte illa. 

Någon som inte stretade emot bra var dock undertecknad. Jag ska inte nedvärdera Sebbes insats, han var verkligt stabil, men för mig fungerade ingenting. Till och med servereturerna flög iväg hit och dit. Inte ens setbollarna i tredje set lyckades jag förvalta. Enkla missar rakt igenom. Usel insats. 

Elddopet för Feng blev mot Erik. Lättare debut kan man få. Feng är safe men Erik spelar snabbt och hårt. Mycket svårt att hänga med och få chansen att få till några länge dueller. Men jag tror det gick hyggligt i nåt set i vilket fall. Vem ska bryta nollan nu? 

Ingen kan ju tro på undertecknad mot Mika i vilket fall. Och första set gick precis som i den tidigare matchen. En massa enkla missar. Jag gnäller och kvider högljutt om hur usel jag är. Men på nåt konstigt vis, kanske för att jag fick en bättre start i andra set, så kom plötsligt spelet igång. Jag visste sen tidigare att Mika inte riktigt gillar mitt spel. Han vill ha tempo och gillar inte bananloopar och inte heller mina servar. Jag sliter till mig setet. Sen går det bara bättre och bättre och nu är det plötsligt Mika som kvider om att han spelar illa och är chanslös! Och det går hela vägen utan egentligen några större bekymmer alls. Vad har vi sagt? Pingis är världens märkligaste sport. 

Det var ju svårt att tro att Vincent med sina 7-8 träningstillfällen i Vilunda i bagaget skulle ha nåt att sätta emot Erik med 12-14 timmars träning - i veckan! Men nu fick vi se vilken kapacitet Vincent besitter när han han kommer igång och vågar dra på med sin forehand. En fantastisk match som jag såg i vart fall slutet på. Vincent har alltså ledningen med 2-1 i set. Det blir avgörande. Det blir jämnt. Erik rycker på slutet och får ett par bollars försprång. Vincent vågar dra på med forehand. Erik blir lite nervös. Vincent kommer ifatt till 9-9. Han vågar dra vindrutan igen och får matchboll! Matchbollen går en millimeter ut via nätkanten. Erik flaxar till och bollen dimper ner på kanten. Sen avslutas det hela med en fantastisk block av Erik. Åååååh, så nära. Åh, så bra av både Vincent och Erik. Vincent blev riktigt sur och tyckte han borde vunnit. Ett bra tecken. Viljan att vinna finns kvar och bådar gott för framtiden. Och Erik slapp -40 poäng. Det kan man nästan unna en sån trevlig och ambitiös kille.

Feng får nu det tveksamma nöjet att möta herr Wallenberg. Det är sannerligen inte lätt men Jag ser att Feng kämpar på och vinner flera riktigt fina dueller. Men det är förstås övermäktigt motstånd. 

Perka däremot fortsätter att spela riktigt bra. Han får Sebbe frustrerad och sliter till sig ett avgörande set. Tyvärr blir starten för dålig och setet rinner iväg. Men då har vi redan hunnit spela första dubbeln eftersom det ju, som sagt, var fotboll på TV. Jag tillåter att de ändrar dubbeluppställningen och vi kör mig o Vincent mot Mika o Bobi. I första set missar jag tre av mina servar! Jag upprepar: tre servar direkt i nät. Det är oförlåtligt. Ändå tar vi ledningen med 10-7! Som vi tappar. Sen är det helt och hållet mitt fel att det rinner iväg två set till. Ingen bra avslutning från min sida. Men trots allt: en av säsongens största skalper i sista singelmatchen. Det MÅSTE man ändå vara nöjd med.

Vi kommer med all sannolikhet trea i serien och jag ger mig och laget klart godkänt efter att vi varit nere och nosat på kvalet nedåt. Mitt mål var kvalplats uppåt men kvällen visade ju att detta var fullständigt uteslutet i praktiken. I vilket fall bådar detta gott för nästa säsong. Heja Väsby! 

Div 5 Väsby - Stocksund 8-0

Min värsta farhåga - när jag väl lyckats få till ett slagkraftigt lag - var om nån av Stockans knattar skulle vara sjuk och att de därför råkat sätta in nån storspelare. Men så blev inte fallet. De kom, efter sedvanlig rundvandring efter spellokalen, med sina vanliga knattar. Jag hade alltså ansträngt mig hårt för att maxa laget och inte råka ut för några obehagligheter när vi skulle säkra platsen i den här serien - de här ungdomarna ska INTE underskattas. De är duktiga för sin ålder, Moa till och med allra duktigast i hela landet, och tränar hårt och går framåt för varje vecka. Och Nicke, vår egen storspelare, var upptagen denna kväll, vilket ställde till vånda. Åtminstone ända tills jag insåg att Nu hade jag dock Philip blev spelklar för Väsby just denna dag och att han också kunde slita sig från pluggandet. Som Skolverksanställd vill man ju ogärna hindra ungdomens utbildningsflit! Och sen hade vi lyckligtvis också med vår kämpe Tomas. Allt detta skulle visa sig vara nödvändigt. 

Jonas, Perka, Philip, Tomas mot Moa, David Schultz, Max o Isak Cederlund. 

Max är en mycket säker spelare, särskilt i det öppna spelet, därför måste man vara koncentrerad. Jag kunde förmå mig att vara tillräckligt koncentrerad för tre raka set. Philips debut mot Moa gick också geschwint i tre snabba set. Värre var det då för Perka mot lille Isak. Han fick kämpa ända in i kaklet i avgörande set innan det löste sig. Pust! Nästa år åker man på däng mot den här killen! 

Även Tomas fick slita rejält mot David även om han nöjde sig med fyra set. 

Efter ett slarvigt första set kunde jag få grepp på David och ta efterkommande seten ganska så lugnt. 

Stackars Moa fick möta sin andra nabb i rad och det gick inte bättre mot Perka. Även Isak mötte sin andra nabb och för honom vet lade det ha varit en fördel att ha spelat in sig. Philip hade 0-2 och 6-9 innan han lyckades vända matchen! Pust! Och Tomas fick pusta på ännu en gång och ta fram de riktiga kämpatagen för att bemästra Max säkra offensiv. Han vände underläge i fjärde set och kunde med detta ta hem sin och lagets match. 8-0 efter tre kvart.  Härligt! En mycket skön känsla att vi fixade att hålla oss kvar efter alla oväntade besvär som uppstått under säsongen. Nu kan vi slappna av inför slutmatchen borta mot Tyresö. 

Gästblogg veteran div 2 Väsby-Hammarby 5-5

Crazy Bananas! Nåt annat uttryck kan man knappast använda om den här serien och den här matchen. Läget inför slutspurten är absolut hysteriskt med vi, Spånga och Bajen på 8 poäng och Ängby på 7. 

Precis som jag förutsett kom motståndarna i god tid till denna ödesmatch,  i mycket god tid dessutom, tre kvart före matchstart. Min kamrater kom sent - men faktiskt inte lika sent som vanligt utan en hel kvart i förväg så de till och med hann värma upp en liten stund. Precis som jag förutsett kom de också med sina Big Three som slog Stocksund senast - och nu var de hungriga på mer! Precis som vi, Spånga och Ängby vill de JÄTTEGÄRNA vara kvar i serien. David (med nya flickvännen som publik, vilken ju bara MÅSTE vara inspirerande!), Wei, Jonas mot Hagenbladh, Sannebring, Johansson. Jag har bara mött Sannebring på träning en gång för ett par år sen och då spelade jag faktiskt bra - en jämn match trots att han ju var mycket bättre. Och nu har han dessutom satt igång och tränat igen och trivs med pingisen. Kul. Men jag bestämde mig för att sälja mig dyrt mot de här spelarna som alla ligger långt över mig i ranking och i kvot. Och jag spelade förvånansvärt (i förhållande till måndagens träning) bra och Stefan hade svårt för mina servar och skruvar. Tog ledning med 10-8 första set, spände mig, tappade till 10-10, fick 11-10, tappade, 12-11, tappade, 12-13, räddade, 13-14 och sen...torsk...Man MÅSTE ta såna här chanser mot såna här spelare - så ÄR det bara. Andra set. Tar ledning, han kommer ikapp, jag räddar setboll, för en ny chans att ta ett set, men tappar igen. 11-13. Det var då fasen också! Nu är jag riktigt förbannad. Kanske hjälpte det för jag vann tredje set med 11-7. Men adrenalitet räckte inte. Jag kom under i fjärde, med 7-10 till och med. Det ska vara kört, men Stefan grenade nog minsann lite och missade ett upplägg, jag lyckades luras med två servaroch tog ikapp till 10-10. Tar jag detta så har jag världens fördel i femte, hann jag tänka... men då kom det tyvärr två bollar som smet strax utanför. Äsch! 

Wei förlorade mot Mats i tre raka och var missnöjd efteråt men David hade en riktig hård fajt mot Lasse som vi kunde bevittna slutet på. Det var absolut nödvändigt att han tog den här och som tur var fick han ett litet försprång från mitten av avgörande som han lyckades hålla hela vägen. Puh! Inte slut än. Vi kämpar på. Nästa omgång upp mot Mats som väl är den säkraste av motståndarna. Och historien upprepar sig. Jag spelar bra. Mats har lite svårt med mitt spel. Jag får 10-8...men tappar till 10-10 och torskar med 11-13. Nä, nu tog min energi faktiskt slut. Det må vara mig förlåtet. Jag FÅR bara inte tappa så här många setbollar - det spelar ingen roll att motståndarna är bättre. Det här är ju en ödesmatch! Uselt är vad det är! 0-3 mot Hagenbladh. Som tur är fick nu Wei igång sitt spel och tog sin match mot Lasse i tre raka varav de första två med 11-3 11-2! Märklig sport det här. David däremot hamnade i ytterligare en rysare men den här gången blev det tyvärr omvänt efter att Sannebring spelade väldans bra i avgörande - en odiskutabel seger - även om han grenade på slutet och tappade från 3-10 till 7-10 innan han kunde avgöra. 2-4 inför dubbeln är ett verkligt knepigt läge. Men vi ger inte upp.

Wei och David gjorde nu en riktigt stabil dubbel. Efter att de knep det första jämna setet med 11-9 tog de sen det andra ännu jämnare med 15-13 och kunde sen defilera hem det tredje med 11-7. Vi är med.

Nu såg jag ingenting av de andra matcherna. I ögonvrån såg jag dock att Davids match var slut fort och jag tyckte mig ana att David vann. Och det visade sig stämma. Grymma tre raka utan pardon! Jag anade också att Wei hade det svårt mot Sannebring och kunde efter typ halva min match konstatera att han förlorat. Då låg alltså allt ansvar på mig att ordna en livsviktig poäng - igen, liksom i förra matchen mot Österåker - där jag åkte på säsongens hittills största besvikelse efter matchboll och 11-13 i avgörande mot Hasse Nyström. 

Det värsta var att matchen startade precis på samma vis igen. Jag spelar bra..men förlorar ändå första set med 11-13. Det är som en förbannelse! Men jag vill inte ge mig. Jag håller nu försprånget i andra set och gör samma i tredje. Nu kan jag avgöra i fjärde. Men jag kommer under - och kommer under rejält dessutom. 7-10. Men Lasse missar ett upplägg, jag luras med två servar och kommer ifatt...men vänta nu det här känner vi igen...har jag blandat ihop mina matcher? Nej, det ska tydligen vara så här. Jag tappar med 10-12. Hur ska jag klara pressen? Det ser det inte ut som jag gör. Kommer under 0-3 efter att jag bland annat missat en serve. Lasse ligger ett par poäng före hela setet. Det blir 7-9 efter att han fått en turboll. Jag kämpar och sliter men är ohyggligt nervös - som tur är är även Lasse nervös och det är inget vidare spel. Jag lyckas lura till mig två raka. Men jag grenar ut en boll och Lasse får matchboll. Nu minns jag inget mer av slutet än att jag tar time-out vid 10-10 för att lugna ner mig. Min räddning blir att Lasse nog är ännu mer spänd. Jag VINNER med 13-11 och det är så OHYGGLIGT skönt och så fruktansvärt RÄTTVIST! 

Nu har vi fortfarande chansen. Det gäller bara....det gäller bara....alltså, det gäller "bara" att slå Stockan i sista omgången, om det nu ens räcker. Jag orkar inte räkna just nu. Men nu kan inget längre vara omöjligt för Väsby! 

Kärrtorp-Väsby 8-1

Iväg till Kärrtorp mot serieledarna. Alla deras fyra bästa har högre ranking än någon av oss - men nu hade de godheten att ta med Johan Holmdahl - som ju dock är en mycket kompetens femteman - och dessutom med ett obehagligt nabb. Nog trodde jag att det skulle bli tufft  - och det besannades på en gång. Drotz, Nöu, Örtquist, Holmdahl mot Nicke, Perka, Jonas och Vincent. Jag gamblade lite och hoppades att Mattias skulle sätta sig tvåa. Det gjorde han inte men då slapp jag istället Alex som jag har lika liten chans mot. Visserligen fick jag nu möta två långnabb. 

Vi stretade emot hyfsat bra - trots de dåliga oddsen. Jag var nära att ta andra set mot Matte, jag brukar sällan vara nära setvinst. Både Vincent och Nicke var ytterst nära ett avgörande set mot Alex (10-12 i fjärde) - inte dåligt gjort.  Örtquist däremot var omutlig och har uppenbarligen tränat på ordentligt sen mötet i höstas, då Nicke vann.  7-0 när jag skulle försöka spränga skamgränsen mot Holmdahl. Det såg bra ut till en början men Johan kämpade till sig ett avgörande - med lite tur får man nog också säga. Det är som läsarna väl vet vid det här laget oftast svinjobbigt för mig mot långnabb och Johan utgör inget undantag. Det brukar bli jämnt och nu blev det fajt in i kaklet. Jag tappade 10-8 men kunde vinna till slut med 12-10. Skönt. Är ändå hyfsat nöjd med spelet eftersom Johan spelade rätt bra idag. Jag hade också chansat att sätta på ett nytt, oprövat forehandgummi (Hurricane III original) och det funkade faktiskt helt okej direkt. Skönt att veta för framtiden då Japsko slutat ta hem mina gamla favoritgummin (Globe 999 national version).  Och lyckligtvis säljer Wei Hurricane så det blir både billigt och smidigt i fortsättningen med materialet. 

Avslutningsvis fick Nicke och jag en dubbellektion mot Alex o Örtquist. Man kan sammanfatta det med att det inte är förvånande att detta par är obesegrat den här säsongen. Det här blir utan tvekan ett topplag i div 4. Lycka till, säger vi! 

Väsby - Tullinge 8-4

Det här var ju bara omöjligt att vi skulle kunna förlora med både Wei och combackande Anthon i laget. Dessutom hade vi sån tur att Martin Lundell var sjuk. Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle gå till på detta viset. Anthon, Wei, Jonas, Perka mot Christer Åkerström, Åke Berg, Pontus Tyllström och Peter Wallin. 

Anthon tre snabba på Tyllström men jag skulle direkt upp mot den hårdslående långnabbaren Åkerström som jag aldrig tror jag slagit. 11-4 i första set var dock en lovande start. Sen började det kärva. Fegt och osäkert spel medan Christer satte allt fler slagloopar. Ett par setbollar till ett avgörande räckte inte. Ännu en sur förlust. Wei hade dock som väntat inga problem med Wallin. 

Perka har aldrig slagit Åke, påstår han. Det blev en märklig match. 7-11 följdes av 11-0! Det visade sig att Åke spelat med fel sida på racketen! Inte antin utan skruvgummit på backhand. Men det var till slut inte det som avgjorde. Perka var stark i slutet av femte set och kunde ta en viktigare seger än vad jag kunnat ana i förväg - samtidigt som han spräckte ett spöke. Vilket alltid är underbart!

Anthon skulle ju rimligen inte ha svårare mot Åke även om det alltid finns en risk att man faller in i Åkes spel. Men 11-5 11-6 såg ju stabilt ut...men vad hände sen? VAD HÄNDE SEN? 8-11 5-11 och en alltmer frustrerad Anthon och en alltmer fokuserad Åke. Vad SA jag? Inte falla in i Åkes spel. Det har jag själv gjort flera gånger och sett betydligt bättre spelare göra. Och det hände nu igen. Åke högg som en kobra och Anthon drog ut boll efter boll och till slut stod det 8-11 och sensationen var ett faktum. Då är det faktiskt okej att bli förbannad och till och med tjonga racketen i ribbstolen - det måste man faktiskt förstå. Stackars Anthon. 

Och det fortsatte med att Christer spelade ännu bättre och slog Wei relativt klart. Nu var det fara och färde - särskilt som det såg jämnt ut mellan Perka och Pontus. Men Perka var stabil idag och höll ihop det. Och jag vann enkelt mot Wallin. Så ändå 5-3 inför dubblarna. Wei och Anthon hade inga bekymmer medan Perka och (särskilt) jag spelade illa mot mycket fint spelande Åke och Pontus. Men svag insats av oss. Och nu kändes det plötsligt läskigt inför avslutningen. Men det blev inte spännande. Anthon samlade ihop sig efter ett tajt första set och tog tre raka på Christer och Wei körde helt över Åke. Slut. Pingis är en konstig sport. Då hade jag nog också klarat av Pontus efter två tydliga vinstset - men där Pontus i sedvanlig stil gjorde några fantastiska räddningar. 

Pust och stön! Men jätteskönt. Nu är vi nästan på säker mark. 

Hammarby - Väsby 3-8

Bajen har egentligen hur många kompetenta gubbar som helst. De hade kunnat komma med exempelvis Kalle Björklund, Håkan Sundberg, Johan Reichard, Mattias Ekwall...men till min lättnad möttes vi av de vanliga gubbarna - vilket verkligen INTE är en lätt uppgift! Med alla skador och återbud så hade vi letat febrilt en fjärdegubbe. Som en skänk från ovan dök det upp en ny kille på träningen i måndags: Vincent Tsai från Märsta, en gång i forntiden spelandes för Spårvägen på "Råsbergarnas tid.". Helt otroligt så ställde Vincent upp direkt efter en enda träning. En galen chansning som lagledare, kan man tycka, men inte så tokigt som man kan tro. Vi har i dagsläget ytterst svårt att hitta en frisk gubbe som kan sno nån match i denna tuffa serie. Varför inte försöka med Vincent? Han hade ändå slagit Pan Ming i svensk-kinesiska mästerskapen i höstas - då kan man inte vara för dålig.
Gagoo, Larsson, Gibb och Pihl mot Wei, Jonas, Perka och Vincent. Vi kör igång!
Jag har ju sett vilka resultat Gagoo gjort på sistone, nästan vinst mot Alex Nöu i förra matchen exempelvis, så jag vågade inte riktigt hoppas på att Perka skulle rå på honom. Men si det gjorde han! Det visade sig att Perkas nabb bet bra och Samir hade för hög felprocent. 3-0 till Perka! Wei tappade ett set mot Gibb som verkligen så farlig ut. Vincent ska ju inte kunna gå in och rubba Larsson, deras egentliga etta, så här på direkten - men det blev verkligen tufft för Larsson. Vincent tog första set och hängde med bra och var ytterst när att att få till ett avgörande.
Andreas Pihl har jag aldrig mött. Första set gick som jag hoppades dvs lätt. Sen började maskinen hacka - och den hackade nåt alldeles förskräckligt! Jag blev feg och nervös. Backade långt bak och lät Andreas få övertaget hela tiden - och det är han bra på. En av säsongens allra sämsta matcher - och jag lyckades inte ens vinna fjärde set fast jag hade 10-8. Usch! Och detta i en av de viktigaste matcherna för säsongen. Svagt ledarskap!
Och nu direkt upp mot den sluggande Samir! Riktigt tuffa loopar från både forehan- och backhand och jobbiga servar dessutom. Men jag hade lite tur och fick med mig första set. Matchen svängde hit och dit mellan seten men i avgörande blev det jämnt - ända fram till 8-8. Som tur var hade jag serven -jag kunde göra två specialare och sen avgöra på första matchbollen. Pust och stön!
Jag var inte säker på om Wei skulle klara Larsson, som gått framåt med stormsteg, men Wei hade kontroll. 3-0. Stabilt! Inte lätt för Vincent att gå in så här mot en svårspelad nabbspelarare. Det blev återigen 1-3 efter fyra jämna set. Skönt att se att Vincent hängde med. Ännu skönare att se att Perka fortsatte spela riktigt bra och slog Pihl med 3-1. Väldigt starkt och sköna 5-3 inför dubblarna. Nu gjorde jag i vart fall ett bra drag och satsade på att vi skulle ta åtminstone en dubbel. Jag fick mig och Wei mot Larsson och Gagoo medan Perka och Vincent tog sig an de andra. Detta kunde bli fågel eller fisk. Men fågeln flög högt, högt ikväll! Jag och Wei spelade väldigt stabilt och tog tre klara set (det står fel i protokollet, men det gör inte så mycket). Till min lycka ser jag sen att Vincent och Perka vinner fjärde set med 11-6 - och därmed matchen - efter en 5-6 turbollar. Härligt! Nu var det bara att sätta spiken i kistan. Men det var inte färdigt. Tuffa matcher kvar. Men Wei gillar sånt öppet spel som Samir bjuder på och övertygande fastställa slutresultatet 8-3. Jag spelade klart matchen mot Larsson, 3-1 men det kunde blivit tufft om det varit "på riktigt". Men en som hann spela klart var Vincent som övertygande slog Pihl! Lovande inför framtiden. Men lite mer träning blir det här jättebra! Och nu har vi tagit ett viktigt steg för att klara oss från kvalspelet. Mycket, mycket skönt!

Omgång 9 Väsby-VIK 5-8

Två lagledarmisstag. Jag hade glömt en spelare i VIK. Den förste som kommer till hallen är ingen mindre än mitt värsta kvarvarande spöke här i världen: Lasse Eriksson! Han hade varit bortrest i div 2-sammandraget och då hade Lepikko fått spela fast han inte ville. Det hade jag missat trots att jag kollat deras sista match. Tack för det! Jag hade räknat med Drakenberg. Mitt andra och värre misstag var uppställningen. Eftersom jag aldrig kan vinna mot Lasse satte jag mig som fyra och Wei som etta - eftersom han kunde ha en chans. Men vad händer då? Jo, naturligtvis sätter den lurige Ingela Gillenfalk Lasse som tvåa! Äh! Det blev praktfiasko direkt. 

Wei, Tomas, Perka, Jonas mot Gillenfalk, Eriksson, Westergren och Ming. 

Wei börjar i vart fall programenligt med att vinna lätt mot Westergren. Perka gör en hygglig match med sitt nya ickeinspelade nabb mot Gillenfalk, kämpar sig fram till ett avgörande, där det dock rinner iväg heltvoch hållet. Och jag går upp mot Lasse direkt. Jag vet i förväg hur det kommer att sluta. Lasse är mycket bättre än mig men passar min spelstil fint. Vi kommer att spela en jämn match som Lasse vinner i avgörande. Jodå, här ska vi inte avvika från några gamla kära traditioner. Jag har 2-1 i set, jag är med till 5-5 i avgörande men tappar sen för många bollar och torskar som vanligt. Ååååååh....

Tomas och Ming är två kämpar. Ming passar den helt otränade Tomas. Det blir jämnt och hårt och en maratonlång historia - men Ming vinner i avgörande. Det var tre i avgörande - det skulle bli fler. 

Wei har 1-1 och 10-6 mot Lasse men tappar sen sex raka och sen hela matchen.

Tomas gör återigen en kämpamatch som Gillenfalk vinner i avgörande. Det var fyra.

Per-Erik bryter mönstret och tar revansch på Ming med 3-1. Starkt. Jag har många turbollar och vinner i tre raka mot Westergren. Men nu måste vi ta båda dubblarna. Jag och Perka har inga som helst problem att ta vår match mot Westergren/Gillenfallk. Det ser lika lätt ut för Weo och Tomas - som är en bra dubbelpartner. Men sen börjar det kärva i tredje och spelet låser sig. Jag känner att matchen börjar rinna dem ur händerna, det är för passivt spel och jag är tvungen att gå ut för att slippa se eländet. 2-3. Det var fem. Så surt! 

Wei vinner busenkelt mot Gillenfalk och Lasse har inte heller problem med Tomas. Vi får hoppas på Perka - men  det ser illa ut. 1-2 i set och 6-10. Då händer miraklet - nästan! Westergren börjar grena lite - Perka tar upp till 10-10, varav en kantboll. Han räddar ytterligare ett par matchbollar - får själv ett par setbollar. Det är stundtals bra bollar och setet vill inte ta slut. Vinn nu då! Men nej, till slut är det Westergren som tar det med 16-18. Jag får inte min avgörande match mot den gamle kinesgubben! Ming ville inte ens börja spela matchen eftersom han var så spänd på hur Westergrens match skulle gå. 

Nu är det verkligen fara och färde för Väsby. Vi som skulle försöka komma tvåa riskerar nu att åka ur. Hemska tid! Vi möter oberäkneliga Bajen i en ödesmatch i nästa omgång.