Ny blogg

Pga att Blogger inte längre stöds av IPhone flyttar jag över refereraten till

sankansreferat.wordpress.com

Säsongssummering div 4

Ännu en spännande säsong är till ända. Än en gång, för vilken gång i ordningen, spelade jag i denna serie och lyckades hänga kvar med ett nödrop. Det är utan tvekan "min" serie, där jag hör hemma. Denna säsong blev dock speciell i ett avseende. Jag tror aldrig jag varit med om en så stor diskrepans mellan mina insatser i div 4 och de andra serierna/tävlingarna jag spelat i. Det här har totalt sett varit min bästa säsong någonsin - om man ser till rankingpoäng och de skalper jag tagit. Men det finns ett undantag från mönstret och det är div 4. 12-14 i en rekordsvår div 3-serie, 20-10 i veteran-tvåan och semi i Östsvenska mästerskapens H50 i hård konkurrens är utan tvekan det bästa jag nånsin åstadkommit. 14-17 i div 4 är inget att skämmas för men långt från de övriga prestationerna. Mer normalt kan man säga. Man kan förstås spekulera över orsakerna. En förklaring har nog varit pressen jag känt på mig själv att prestera just i div 4. Självklart är en anledning till att man över huvud taget håller på att man vill ha spänningen - men det har flera gånger blivit alldeles för nervöst och låst sig. Larvigt med tanke på att det trots allt är en lek vi håller på med och att man har uppnått en ansenlig ålder. Man kan möjligen trösta sig med att nervositeten även drabbar flera av mina jämngamla lagkamrater och motståndare. Men det får bli en målsättning till nästa säsong att tagga ner ett snäpp. 

Som tur är klarade mina lagkamrater att hantera nervositeten bättre. I synnerhet Hasse som genomgående varit vår bäste "ordinarie" spelare i år och den ende som slutade på pluskvot med 17-16. Han har också tveklöst gjort de främsta topp-prestationerna. Men Torbjörn har också gjort en bra säsong och slagit många spelare över sin ranking. Frågan är dock om inte Janne gjort de mest imponerande insatserna med tanke på att han knappt kunnat röra sig. Exempelvis mot Täby vann han först två matcher med hög feber och i returen hade han två matchbollar på Eje, som haft en fantastisk säsong. 

Sen vill jag förstås också lyfta fram Alex som ställde upp med gott humör och inte gav upp trots, för honom, knackigt spel. Utan hans insatser skulle det blivit div 5 för oss nästa säsong.

Särskilt kul är att alla som hoppat in och spelat enstaka gånger faktiskt tagit matcher: Roffe, Tommy, Ragge, Björn, Thomas. Tack till alla!

Slutligen några allmänna ord om serien. Även om det i slutänden inte riktigt blev så GALET jämnt som det såg ut ett tag var det ändå VÄLDIGT jämnt. Vi spelade alltså 2*7-7 mot tvåan Ängby. Det blev ju som framgått en, åtminstone potentiellt, ruskig rysare om nedflyttningsplatsen och en värdig seriefinal som Järfälla vann med 8-6. I vanlig ordning blev det toppningar på slutet som orsakade viss frustration - nu kryddat med en crazy ny regel om att kunna flytta ner en spelare som inte stått över en match. Det hoppas vi ändras till nästa säsong. 

Enskilda spelare som överraskat klart positivt är, förutom Eje, Alexander Johansson, Frederik Englund, Christer Baskin och Kurre Larsson. Alla nämnda har lika eller sämre rankingpoäng än mig men MYCKET bättre kvot i denna serie. Bravo! 

Säsongen är långt ifrån slut, i sommar väntar EM i Helsingborg, men jag ser förstås ändå redan fram emot hösten och ännu en säsong i det som i mitt tycke är Sveriges bästa serie! 

Omg 14 IFK-Täby 8-2

Stor osäkerhet och vånda på flera vis inför denna helt avgörande match där det avgörs vilket lag som åker ur serien. Vi räknar ju kallt med att Stocksund vinner stort i den avslutande matchen mot jumbon Hammarby. Båda våra lag har problem. Vi har Alex i Sälen och Janne med ett dåligt knä. Täby har inte haft med Aidin Ostad sen november. Follin har inte spelat de två senaste matcherna. Men vi räknade naturligtvis med honom ikväll. I annat fall tvingas Täby spela med både en skadad Berndtsson och en sjuk Brodin. 

Dessutom stod vi inför dilemmat om vi skulle utnyttja den tokiga regeln som drabbade oss i förra omgången. Vi hade kunnat spela med Bennborn! Jag ville inte det - även om det kostade oss kontraktet. Dock hade jag "just in case" Micke ombytt på bänken, Micke som två dagar innan slagit tre av Täbyspelarna i veteranserien. 

Det blev ett visst anti-klimax när vi kunde konstatera att varken Aidin eller Follin var på plats. Nu SKULLE vi ju klara detta. Nåt annat skulle vara en ren katastrof. Men, men...vi ska faktiskt SPELA om det. Det är inga dåliga motståndare. Men jag kunde låta Micke coacha och strunta i att utnyttja regeln - vilket kändes bra. 

Jag höll mig till planen trots att Follin uteblev. Täby försökte förstås skoja till det lite. Tobbe, Jonas, Hasse, Janne mot Tommy, Ludde, Eje och Stefan. 

Det började NERVÖST för Tobbe mot Ludde. Men vi hade pratat om detta. Ta det lugnt. Tänk igenom. Jobba på. Och i mitten av andra set släppte nervositeten och sen var det inget snack. 3-1. 

Hasse var också lite darrig med klarade ändå Tommy med 3-0. 

Jag gjorde som Tobbe. Väldigt nervös start mot Stefan med en massa enkla missar. Sen från andra set fick jag tillräcklig ordning och Stefan var kraftlös och uppgiven över att inte kunna prestera sitt bästa. 3-1. 

Vi trodde ju inte Janne skulle vara tillräckligt rörlig för att rå på Eje men taktiken och tekniken har han ju. Det gick överraskande bra och Eje kom inte upp i sin toppnivå... inte förrän 8-10 och två matchbollar mot sig i fjärde set. Äsch. Så nära och så skönt det varit med denna seger. 

Tobbe hade slagit Eje i veteranmatchen senast och var väldigt taggad. Vi hade pratat om att det alldeles säkert skulle komma ett psykningsförsök om Tobbes serveuppkast - och det gjorde det. Tobbe tappade den fina rytmen och Eje vann. Tråkigt när det EGENTLIGEN ju ska vara roligt att möta Eje. Men så funkar det.

Men jag hade i vart fall bra fokus mot Tommy...i de två första seten. Sen började jag naturligtvis krångla till det och fick ta till två specialservar för att klara tredje set. Pust.

Hasse höll på att råka illa ut mot en smygkämpande Stefan men redde ändå ut det och klämde i med 11-1 i fjärde set.

Janne hade, precis som vi räknat med, inga som helst problem med Ludde. 6-2 och dubblar.

De blev inte så spännande. Jag och Tobbe spelade väldigt koncentrerat mot Eje och Tommy men trasslade till det i tredje. Till slut fixade vi det ändå.

Janne o Hasse förlorade första set men sen var det inget snack. 8-2. Tjoho! Vi är kvar i div 4 där vi HÖR HEMMA. Synd för stackars Täby som haft en riktigt tuff säsong. 

Återkommer med en säsongssummering men tack till alla tio som ställt upp och spelat. Alla som spelat har tagit matcher!

Omg 13 Järfälla-IFK 8-1

Vi visste förstås att det skulle bli svårt mot serieledarna men inte så HÄR svårt. När jag fick klart för mig vilka de spelade med så gick luften ur fullständigt. Där var alltså Gustav Zetterström med pluskvot i div 1. Anton Åkesson, med meriter från superettan etc som gjorde comeback just ikväll. Jacob Dillström, en av de bästa spelarna i vår div 3-serie. Och slutligen Micke Nilsson, även han med stor pluskvot i div 3. Det märkligaste var att Micke ju hade spelat sista matchen i div 3 men ÄNDÅ kunde spela mot oss. Hur då, undrar man? Tja, det finns tydligen en regel att man blir "nollad" två veckor efter säsongens slut. Kan inte tänka mig att den är tänkt för att man ska kunna ner och spela i lägre lag - men så är tydligen regeln. Järfälla hade verklige tagit på sig hängslen och livrem för att säkra seriesegern. 

Det går snabbt att referera. Hade ingen aning hur de skulle sätta upp. Vi struntar i det. Vi var helt chanslösa i alla matcher fram till 0-7 när Janne mötte Micke. Då visade Janne hur man ska spela mot stötnabb. Det borde spelats in som en instruktionsfilm. Kliniskt fram till 2-0 och 8-4. Sen kom förstås missarna. Förlorat set. 9-5 i fjärde. Samma sak. Setboll emot sig som Janne drog in på kanten och så äntligen vinst. Den matchen kan visa sig vara guld värd. 

Sen vann faktiskt jag och Tobbe första set mot Gurra och Anton. Inte illa pinkat. 

Men förstås 1-8. Kul med pingis! Tjoflöjt! 

.

omg 12 IFK-Hammarby 8-3

Det finns ödesmatcher och det finns ÖDESMATCHER. Det var helt enkelt nödvändigt att vi vann mot Bajen om vi skulle hänga med i slutstriden och undvika nedflyttning. Bajen var i praktiken avsågade så man kunde kanske ha förväntat sig en sämre uppställning ikväll. Men med tanke på hur de agerade i helgen i div 3 då de kom med ett bättre och bättre lag för varje match - trots att de borde gjort tvärtom för att hänga kvar så man kan inte veta med detta lag. Men de största bekymren gällde mitt eget lag. Alex har sällan spelat så mycket pingis som den senaste veckan och vi fick vänta på besked in i det sista om han kunde komma loss hemifrån ytterligare en gång. Sällan har jag känt mig så lättad som när jag fick ett positivt besked ett par timmar innan match.
När jag kom in i omklädningsrummet kunde jag också konstatera att det var helt nödvändigt att ha med Alex i denna match om vi skulle ha en chans - men även med Alex var det LÅNGT ifrån säkert att vi skulle klara detta. För där mötte mig lagledare Craig, som till skillnad från nån annan av oss "ordinarie" har pluskvot i serien. Vidare  nye kvicke spanjoren Jorge Ramon som gjorde succé i div 3 i helgen och gick 3-2 samt...Lasse Eriksson. Dessutom anslöt lurige och erfarne Johan Reichard som jag fick storstryk av den enda gång vi mötts. Detta var i princip det värsta tänkbara. Jag, Janne och Hasse skulle behöva "överprestera" för att det skulle gå vägen. Och det var ju inte säkert att Alex skulle klara sig rent heller. Nu saknades bara Hasse. Det blev ett par nervösa sms och telefonsamtal innan han släntrade in i godan ro några minuter efter matchstart - då han trodde matchen startade en halvtimme senare. Puh. Jaja. Alla på plats.

Jag hade egentligen bara en grundtanke med uppställningen. Det var superviktigt att Alex fick möta deras tre bästa. Men skulle de luras och ställa t ex Lasse fyra? Jag chansade på att de ändå inte tog matchen på så blodigt allvar - och jag fick rätt. I övrigt var det omöjligt att gissa hur de placerade sina tre bästa. Hasse ville helst slippa Craig men gärna möta Lasse - det lyckades inte. Jag tänkte lite naivt optimistiskt att min form från helgens spel i div 3 (4-3) skulle hålla i sig och placerade mig tvåa.
Alex, Jonas, Janne, Hasse mot Craig, Lasse, Jorge och Johan.
Jorge visade som väntat upp ett fint spel men Alex har ju inget emot när det blir öppet spel och kunde ta hem matchen övertygande med 3-0. Janne gjorde en mycket stark insats och hängde med Lasse in i kaklet i varje set - men tyvärr var det Lasse som hade turen med sig och vann med 1-3. Tänk om vi hade haft den matchen...
Att börja mot Reichard var inte optimalt för mig. Jag var skakig och Reichard är säkerheten själv. Viktigt med en bra start. Trots att jag inte spelade särskilt bra fick jag ändå tillräckligt med fart och säkerhet för att vinna de två första seten. Men, som Stefan Diös uttryckt det, Reichard är "klok som hel kennel" och han justerade vissa saker till det tredje setet. Plötsligt började det gå grus i mitt maskineri. Jag kom efter direkt. Johan blockade tillbaka det mesta och attackerade säkert när han fick chansen - och mina bollar började flyga för långt. Ååååå...vad jobbigt. Naturligtvis fick han även nån turboll på slutet och plötsligt var det 9-11. Fjärde setet blev bara kamp och kramp. Jag visste att mina nerver förmodligen inte skulle klara ett avgörande. Det blev, förstås, en oändlig massa setbollar som jag inte lyckades avgöra på. Fick Johan bara EN chans så skulle han ju ta den. Först vid 15-14 kunde jag slita hem setet. Vilken pärs!
Jag hade ingen koll på bordet bredvid men förstod så pass mycket att det var en lika jämn match där. Men Hasse var, trots noll uppvärmning, tillbaka i "normal" hög standard som han haft denna säsong. Han klarade den mycket svåra uppgiften genom att slå Craig med 13-11 i fjärde set. Grymt starkt!
Alex fick känna på hur duktig Craig har blivit och tappade första set. Sen fick han jobba hårt för att vinna tre set men klarade det ändå med bravur. Då var det min tur mot ett av mina värsta spöken. Jag slog ju Lasse för första gången på säkert över tio försök på avslutningen av veteran-ettan i våras. Det var en verklig bedrift. Kunde jag göra det igen? I så fall behövde jag spela på absolut topp - som jag gjorde i helgen. Det gick...inte alls. Det blev ingen match över huvud taget. Jag var ursopig och Lasse stabil. 0-3. Suck.
Skönt då att man har lagkamrater som presterar när det gäller. Janne genomförde matchen mot Reichard absolut felfritt. Rakt igenom distinkt utan slarv. 11-6, 11-6, 11-3. Om möjligt ännu mer imponerande var Hasses insats. I tredje set kom Hasse igång ordentligt och blockade ut den snabbe Jorge gång på gång. Men fjärde set var magiskt. Visserligen missade Jorge en hel del enkla bollar men Hasse spelade så där avslappnat som nästan bara han kan. Minsta lilla läge så bara: PANG! Han kunde inte missa. 11-1 är total utklassning mot en riktigt bra motståndare. Fantastiskt.
6-2 men det var inte klart för det. Jag lyckades även få dubbeluppställningarna som jag ville.
Jag och Alex i andradubbeln mot Craig och Johan. Det borde vi ju klara. Men inte heller i denna match fick vi nåt flyt i spelet - förstås huvudsakligen beroende på mitt skakiga spel. Det blev ett nervöst avgörande set. Det höll på att gå ut fanders. Jag lyckades med en svår serveretur på slutet som lika väl hade kunnat gå ut. Det innebar i vilket fall 11-9. Pust och flämt.
Hasse och Janne kämpade på bra i sin dubbel men fick ge sig med 2-3. Men det var fortfarande inte klart. Lasse är en mycket kompetent spelare som kan slå såna på Alex nivå. Därför får jag inte slappna av utan vara beredd på att jobba hårt mot Craig. Det är verkligen inte lätt. Jag lyckades ta första med minsta marginal och andra lite lättare men i tredje låg jag lite under...då tog det slut i den andra matchen. Alex vann med 3-0. Tjoho! 8-3 är betydligt mer än jag vågat hoppas på i förväg. Trots att vi inte heller denna gång lyckades spela bra allihop på samma gång (nu var det jag som vek ner mig) så klarade vi det ändå. Om vi nån gång lyckas allihop samtidigt så kommer vi bli ruskigt bra. Det kommer att behövas i nästa match mot serieledande Järfälla. Go IFK, go!

Omg 10 IFK-Spånga 7-7

Ödesmatch efter ödesmatch. Ingen lugn och ro. Dags för den uppskjutna matchen mot Spånga. Inga överraskningar. Lagen var de förväntade dvs samma som spelade förra omgången. Jag våndades en del över uppställningen. Skulle de ställa nån av deras bästa fyra för att slippa Alex? Vem av oss andra skulle leverera bäst denna kväll? Hasse har ju varit klart stabilast hela säsongen och var bäst även mot Posten. Men hur var det ikväll - jag hade själv en bättre känsla än sist? Och vem passade vem? Jag möter själv ogärna Wei och Afrell men det går ju inte att undvika båda. Och jag möter gärna Fredde som jag (förvisso oväntat) krossade förra gången vi möttes. Janne var också lite skraj för Afrell. Jaja, vi vet ändå inte hur de tänker - för tänkte gjorde de, det såg jag ju på Fredde.
Jag hoppades på att de skulle sätta Wei fyra - så jag skulle slippa honom men Alex möta honom. Och sen Hasse som fyra, då skulle han slippa Fredde, tänkte jag. Men de gjorde förstås tvärtom. Det kan, med facit i hand, ha varit matchavgörande men det vet man förstås aldrig. Jag lyckades i vilket fall i mitt uppsåt att Alex skulle möte deras tre bästa spelare så jag ska inte klaga för mycket. 
Det blev alltså Jonas, Alex, Janne, Hasse mot Wei, Christer, Lasse och Fredde.
Det innebar att jag direkt fick möta Afrell - en väldigt tuff öppningsmatch om spelet inte fungerar hundra procent. Men det gjorde det - i vart fall i första set. Sen blev det, förstås, skakigare. Mycket skakigare.Vem kunde räkna med nåt annat? Trots, tyckte jag, en hyggligt komfortabel ledning och 10-8 så slarvade jag bort två bollar. Med möda lyckades jag avgöra på den femte setbollen. Och sen samma visa i tredje set. Tappar ledning efter nervöst spel och den här gången höll det inte. 11-13. Ska jag nu få sån gummiarm att jag förlorar även denna match och fortsätter min ytterst skakiga säsong i denna serie? Nej, det får inte ske. Med kämpatag och en del tur tog jag ledningen och höll den hela setet ut. Pust. På bordet bredvid skymtade jag Janne som var frustrerad över att han inte kunde bjuda något motstånd mot Wei. Alex bjöd på betydligt bättre spel idag när han övertygande slog Fredde i tre raka. Hasse kunde dock lika lite som Janne bjuda på nåt vidare spel och nåt vidare motstånd mot Chris. 2-2.
Nu var det min tur att försöka mot Chris - en alltid lika tuff utmaning. Men precis som mot Lasse fick jag en bra start och vann första med hela 11-5. Och precis som förra matchen gick det sen skraltigare - men två lur-servar vid 9-9 räddade även andra set. Sen kom det obligatoriska "mellansetet", en klar förlust och Chris kom igång bättre med sitt spel. Nu gällde det. Jag spelade bättre igen - med det gjorde ju även Chris. Vid 7-5 fick jag en kantboll som efter diskussion om ifall jag slog den ovan- eller vid sidan om bordet spelades om. Jag kunde sedan efter ganska stabilt spel rycka ifrån till 10-5 och efter det 10-6 tog jag för säkerhets skull time-out. Det hjälpte och därmed fick vi en superviktig seger. Alex match, 3-1 mot Wei, såg jag inget av men det måste ju ha varit helt okej. Hur gick det nu för Janne och Hasse - det vore ju mumma om vi kunde rycka ifrån innan dubblarna. Men Janne kom inte alls igång med sitt spel mot Fredde som han han har svårt med även i vanliga fall. Inte mycket fungerade och det blev snabba 0-3. Inte heller Hasse spelade nån bländande pingis men det räckte ändå för att ta ledningen med 2-0 mot Lasse. Sen blev det allt mer osäkert. Forehandsöppningar i nät, backhandöppningar utanför och blocken mot bananlooparna slutade också att fungera. Han försökte och försökte men det ville sig inte. I avgörande set blev 8-6 till slut 8-11. Äsch.
Hur skulle vi göra med dubblarna nu? Skulle vi chansa på att sära på de vanliga paren för att bryta Janne och Hasses skruttiga spel? nej, det kändes för chansartat. Vi lyckades i vilket fall få uppställningarna som vi önskade. Jag och Alex tog oss an Chris och Fredde medan Janne och Hasse kanske ändå kunde samla ihop sig och vinna den andra mot ett något omaka par.
Inte heller denna gång fick vi nåt vidare flyt i vårt dubbelspel men kanske ändå något bättre än i de två förra matcherna. Det räckte till 2-0. Det var ju svårt motstånd och dessutom ett vänster-högerpar. Tredje set blev en sällan skådad maratonhistoria. Det var stört omöjliga att avgöra för nån av oss och först vid 22-21 lyckades vi klämma in matchbollen. Pust. 5-5. Jag fick onda aningar. Jag har svårt för Wei och Janne och Hasse hade två mycket svåra matcher. Hemskt om det nu skulle sluta 6-8. Klockan var över 22 och vi måste gå över på fyra bord vilket gjorde att jag inte såg nåt av de andra matcherna.
Jag försökte verkligen mot Wei men det var som förgjort. Vi har mötts tusen gånger på träning men bara ett par gånger på riktigt - men i båda fallen så vinner Wei nio av tio gånger. Vi kan varandra men han är en bättre spelare. Jag var helt enkelt totalt chanslös och det finns inget att skylla på. Wei var bättre på allt och missade framförallt mycket mindre. Jag kom igång lite bättre i tredje set men inte längre än till 9. Suck.
Alex gjorde återigen en stabil insats och 3-0 på Chris. Skönt att se att han är tillbaka i gammalt slag.
Hasse hängde med bra i första set men hade sen inget att sätta emot Fredde denna kväll. Däremot fick tydligen Janne igång spelet, det fick jag höra sen och det ser man på siffrorna. Tre övertygande set mot Lasse och matchen slutade alltså 7-7. Mycket, mycket bra. Detta kan visa sig vara en väldigt viktig poäng. Kämpa IFK!

Omg 11 Posten-IFK 8-3

Vi hade ju spanat in förra matchen när Posten slagit serieledande Järfälla - med Gustav Z!!!! Anledningen var ju att de hade med även Uffe Karlsson. Och samma lag även denna gång. Alex trodde inte de skulle ställa Uffe fyra som mot Järfälla, vilket jag trodde. Men jag lyssnade som tur var på Alex. Jag satte upp efter vår nuvarande styrkeordning.

Det blev Uffe, Hellgren, Sune och Kenneth mot Alex, Hasse, Janne och Jonas. 

Match på två bord i nya fina hallen i Arken - med helspeglar på sidoväggarna. Tur det inte var på kortsidorna. 

 Janne hängde med väldigt bra mot Uffe och hade 9-9 i både första och andra set men fick först det tredje. Sen rann det iväg.. 

Alex klarade i vart fall av Sune även om han tappade ett set.

Jag fick direkt fick mitt spöke och mardrömsmotståndare Hasse. Och denna gång gick det kanske sämst nånsin. Det är bara en enda lång plåga. Pinsamt att jag inte ens fick till nåt spel om bollen. Jag fick inte ens nån bra uppvärmning till nästa viktigare match. 

Hasses match mot Kenneth såg jag knappt. Men Hasse visar återigen varför han är bäst i vårt "ordinarie" lag denna säsong och vann med 3-1 efter 13-11 i fjärde. Viktigt.

Mot Uffe hade han sen dock ingen som helst chans. 

Alex fick nu en ny svår utmaning - och inte heller denna gång hade han nåt flyt i spelet. Ingen träff. Bollen "stannade" i luften även i denna lokal. Och Hasse spelade stabilt och blockade som en vägg. Alex slet till sig 2-2 och i fjärde set började attackerna faktiskt sitta. Men han kom även denna gång i underläge i avgörande och denna gång gick det inte att komma ikapp - det kan inte gå varje gång. Äsch.

Nu två viktiga matcher. Jag har slagit Sune en gång för kanske 6-7 år sen. Han har vunnit säkert fem. Han är ju bättre och har mycket mer poäng - så gammal han är. Men min katastrofala låsning från förra matchen sitter kvar. Ingenting funkar i de två första seten. Vad finns att göra? Det känns helt hopplöst. Jag vet faktiskt inte vad som hände. Kanske var det bara det att jag fick en bra start och lite hopp och självförtroende i tredje set? Plötsligt vann jag bollarna. 11-4 11-5. Men vi vet ju att det sällan fortsätter så i ett avgörande set. Mycket riktigt blev det tajt men jag lyckades rycka lite på slutet med en del tur. 10-8. 10-9. Sune får ett kraftigt övertag i nästa boll. Men nu KÄMPAR jag. Hoppar runt och räddar bollarna och till slut får jag över en fösning som Sune slår i nät. Pust o flämt.

Kämpigt var det också för stackars Janne mot Kenneth. Janne går på värktabletter och salvor och fan och hans moster och bollarna mot Kenneth blir ju LÅNGA. Och matchen blev lång. Det var nog orken som avgjorde till Kenneths fördel i avgörande set. Attans. 

Nu måste vi ta båda dubblarna och på det viset blev nog uppställningarna rätt. Men det hjälpte föga när motståndet ändå är för tufft. Inget av våra par hade nån chans.

Alex fick inget bättre flyt mot Uffe så matchen tog slut snöpligt fort. 3-8. Bara att ta nya tag mot Spånga.  Vi ger oss inte! 

 

Div 4 omg 7 Täby-IFK 7-7

Äntligen dags för det sedan länge uppskjutna derbyt mot Täby. Det sköts upp för Brodin var skadad men nu när det var dags var han ändå inte med pga nya bekymmer. Synd om Stefan och tur för oss med tanke på hans framfört i förra matchen mot Spånga. Men det betydde inte att vi själva inte hade bekymmer - tvärtom. Janne skulle inte under normala omständigheter ha spelat då han var rejält febersjuk - men nu var det inga normala omständigheter. Några andra spelare fanns inte att tillgå och detta var en så kallad ödesmatch i denna svintuffa och superjämna serie. Täby hade kallat in långtidsskadade Tommy Berndtsson som inte heller borde ha spelat i normala fall. Det visar hur viktig matchen var för båda lagen.
Jag hade sett hur Täby tidigare skojat med uppställningarna så det fanns ingen större möjlighet att gissa. Det enda egentliga övervägandet var att Janne fick stå fyra och kanske skulle slippa den sista matchen. Mycket riktigt skojade de till det och satte Tommy tvåa och Eje trea så jag inte fick möta honom. Trist, jag ser alltid fram emot att möta Eje. Det blir oftast långa marathonmatcher med mycket känslor. Men jag är långt ifrån övertygad om att detta nu spelade någon roll i slutänden för utgången i matchen. Eje har gått fram som en ångvält i serien. En annan fråga var förstås om nån av oss skulle ha nån chans mot Adam Follin, innan sitt uppehåll för några år sedan en spelare på betydligt högre nivå än nån av oss. Huvudstrategin var ändå att vi skulle klara Tommy och Ludde och kanske nån av oss skulle skrälla i nån annan match.
Adam, Tommy, Eje, Ludde mot Hasse, Jonas, Tobbe och Janne. Spel på fyra bord vilket underlättar referatet då jag inte kunde se så mycket av de andra matcherna. Dock kunde jag se en del av första omgången då min match mot Ludde tog slut relativt fort. När Ludde får flyt så smäller han in allt och man har nästan bara att gå och hämta bollen. Det började ske i tredje set men jag lyckades få stopp på framfarten i sista stund och kunde vinna med 3-0. Jag hade hoppats att Hasses form skulle göra att han kunde stå emot Eje men Hasse trivs inte i den ödsliga Skolhagenskolan och Eje var helt enkelt för bra. Så den såg jag inte mycket av. Men matchen mellan de två skröplingarna Janne och Tommy drog ut lite mer på tiden. Janne fick slita riktigt ont och blev trött direkt. Men han kämpade sig ändå fram till en 3-1-seger. Mycket viktigt förstås. Den överlägset längsta matchen blev mellan Adam och Tobbe. Till en början såg det ut som förväntat och Adam tog ledningen med 2-0 men Tobbe är i hygglig form och slet som en hund. Den snabba serven gav många poäng vilket visade att Adam var lite rostig i mellanspelet. Matchen svängde hit och dit och Tobbe lyckades få till ett avgörande set. Där höll han jämna steg ända till slutet efter ett stort antal vådliga dueller. Men tyvärr lyckades Adam rycka ifrån och ta matchen med 8-11. En så kallad hedervärd förlust.
I andra omgången var det min tur mot Adam. Det blev lika svängigt fast jag hade en helt annan taktik. Jag försökte blocka tillbaka Adams tuffa attacker - vilket gick hyggligt bra. Även jag lyckades slita till mig ett avgörande. Även jag lyckades hänga med ändå till 8-8. Men man FÅR inte missa två servar i ett avgörande set - även om man spelar lite på halvchans mot en bättre spelare. Ännu en gång 8-11. Suuuurt. Det innebar att jag inget såg när Hasse hyggligt enkelt slog Tommy, Janne förstås inte orkade rå på Eje och Tobbe tappade 2-0 och fick slita hem ett nervöst femte set mot Ludde. 

Detta innebar 4-4 och att dubblarna blev livsviktiga. Bara att gissa. Det blev jag och Tobbe som fick möta Tommy och Ludde och med facit i hand var det antagligen rätt. Utan skönspel vann vi med 3-0 medan den andra dubbeln gick lika åt andra hållet. Vi hade antagligen ändå inte vunnit mot Eje och Adam och risken hade varit att vår trötte Janne inte orkat mot våra motståndare. 5-5.

Jag låg under i både första och andra set mot Tommy som inte alls var så dålig trots att han hade svårt att röra sig. Men jag kunde ändå hålla ihop det och vann med 3-0 och kunde därför kolla en stund på de andra matcherna. Dock inte så mycket av när Adam relativt snabbt slog Hasse med 3-1. Tobbe hade vunnit senast mot Eje men nu visade han varför han har sån kvot som han har. Det är helt sanslöst vilka bollar han fiskar tillbaka. Dessutom berättade han efteråt att han börjat med en mer offensiv stomme så de egna attackerna har blivit giftigare. Det förklarar hur han kunnat slå exempelvis Hasse Hellgren. 3-1 till Eje.

Skulle Janne verkligen orka den sista matchen? Hade han kunnat böja dem skulle han gått på knäna. Tungt, tungt och dessutom började Ludde spela bra och bollarna blev oroväckande långa. Naturligtvis gick det till ett plågsamt avgörande set. Janne tar ändå en stor ledning men Ludde kommer ikapp och har blodvittring. Jag vet inte hur det gick till men någonstans ifrån kom det nya krafter och Janne kunde rycka ifrån och höll ifrån och vann med 11-7. Vilken insats! En oerhört viktig poäng - för båda lagen. Man kan förstås önska sig mer men detta bör vi ändå vara nöjda med under omständigheterna. Kämpa IFK! 

Div 4 omg 9 Ängby-IFK 7-7

På't igen! Hemkomna från ett som vanligt väldigt trevligt och intensivt veteran-SM var det dags för vardagslunk igen. Mot de klassiska ärkerivalerna, dock fortfarande utan "ärkeskurken" själv!  Men som han spelar nu så är snart Stefan tillbaka här där han hör hemma! Men idel ädel pingisadel i form av TP, Roosmark, Ahrsjö och Kurre, sensationsfinalisten från SM.

Vi hade åter nöjet att ha med Alex, en fullständig nödvändighet för att vi ska ha den minsta chans mot detta topplag. 

Jag funderade inte så mycket på uppställningen denna gång, vilket visade sig vara lika bra eftersom motståndarna inte alls satte upp som jag gissat. Det enda jag tänkte ut var att sätta mig själv fyra då jag plötsligt hade fått ont i "fel" knä och inte visste hur det skulle gå att spela. Dessutom var  jag trött och är konstigt nog också alltid obekväm i Hässelbyhallen, Stockholms kanske finaste pingishall. Bollarna sticker iväg för långt och jag känner mig osäker. Jag anade att jag skulle kunna bli sämst i laget ikväll.

Det blev alltså Kurre, Peter, TP och Erik mot Janne, Alex, Hasse och Jonas. 

Kurres storform hjälpte inte mot Hasse som ÅTERIGEN spelade så oerhört stabilt. Han tycker själv inte att han gör nåt, att det bara är motståndaren som missar. Särskilt servereturerna stack upp högt många gånger. Men vad gör det. Bollarna sitter på bordet och motståndarna får inte hål på honom. En övertygande seger med 3-1. Viktig match.

Janne slet på mot TP och var ytterst nära att få till ett avgörande men föll på mållinjen med 11-13 i fjärde. Synd.

Jag vann mot Peter första gången efter hans comeback men sen har det bara blivit förluster. Han passar mig synnerligen illa. Backar nåt steg, lägger lugnt tillbaka mina tama attackförsök och loopar sen säkert in bollarna så fort han får läge. Jag vann visserligen de två första seten efter att ha försökt attackera hårt med backhandsblockeringar men då var det dåligt spel. I tredje set backade han lite till och fick igång sitt vanliga spel och då var jag helt chanslös i tre set och kunde inget göra. Suck.

Alex fick inte igång nåt skönspel men det räckte som väntat till 3-0 på Ahrsjö. Bollen går såååå lååångsamt i hallen och det passar inte Alex. 

Inte heller Kurre kunde förstås stå emot Alex kanonader även om han tog första set. Matcherna som kom skulle bli viktigare. 

Jannes match mot Roosmark såg jag inte mycket av då jag själv spelade mot TP. Men det blev en början på en lång rad dramatiska matcher. Tyvärr 11-13 i avgörande.

Min match mot TP var dock inte en av de dramatiska matcherna. Det mest "spännande" var att bollen sprack vid 4-4 i fjärde. Jag tog för givet att den skulle gå om men det gjorde inte TP och det blev ett av alla dessa onödiga tjafs som kommer sig av dessa genomusla Stigabollar och en oklar regel. Hur som helst vann TP med 11-9 som vanligt och jag gjorde verkligen ingen toppinsats - vilket förstås behövs om man ska rå på denne gigant. 

Hasses och Eriks match blev ännu mindre spännande då Hasse bara fortsatte att sätta bollarna på bordet en gång mer än sin motståndare. Hur lugnt som helst i tre raka. 4-4.

Alex fick åter lov att dras med mig i dubbeln. Planen var att vi skulle få möta Peter och Erik men de lurades igen. Det kändes som en mycket tuffare utmaning mot TP och Kurre - och tufft blev det. Det  svajade hit och dit och jag var inte bra men kunde i vart fall skärpa till mig tillräckligt i avgörande set för att vi skulle dra ifrån och vinna. Även den andra dubbeln gick till avgörande men där blev resultatet det motsatta. Våra grabbar var dock inte missnöjda med sin insats - det var motståndarna som var bra. 5-5. 

Jannes match mot Kurre blev kvällens jämnaste. Nu spelade Kurre "SM-pingis" och fick tillbaka allting. 2-0 till Kurre och det kändes oöverstigligt. Men Janne kämpade och slet och fick verkligen ut hela registret i tredje set. I fjärde såg det dock ut att ta slut. Men på nåt underligt vis krånglade sig Janne ur två matchbollar och vann med 12-10 och höll matchen vid liv. Samma visa i avgörande. 8-10 blev 11-10 och egen serve. Han servar sen på den egna kanten och bollen far upp högt - men så där lagom högt så Kurre blir lite osäker när han ska drämma till - och han missar. Pust och flämt!

Nu har vi ju poängläge då vi ju räknar med att Alex "bara" ska spela hem matchen mot Roosmark. Detta borde passa Alex då ju Peter bjuder upp till spel. Men återigen fick Alex känna på att det inte går att ställa in skorna i en sån här låg division. Peter spelade taktiskt perfekt, rullade med mycket skruv så ofta det gick och höll Alex i backhand. Och utförandet var klanderfritt. Alex kände sig inte alls bekväm när bollarna stannade upp och hans hårda attacker ofta gick i nät. Bollarna gick sönder en efter en och snart var alla slut och de fick gå till kompisarna i andra lagmatchen och fråga efter fler. Alex fick aldrig nåt flyt i spelet och Peter missade ytterst sällan. Frustrationsnivån ökade och ökade och i avgörande set såg det ut som en riktig skräll skulle bli ett faktum. 7-9 och nu hjälpte det inte ens att Alex fick in sina hårda loopar - Peter la tillbaka även dem. Men vi har sett det så många gånger förr. Alex är bäst när det gäller som mest. Han slet helt enkelt hem matchen genom att inte ge sig. Fortsätta pumpa på och våga. Fyra raka och 11-9. Puh.

Av Hasses match mot TP såg jag inget. Men jag förstod sen att han haft 9-5 och 10-7 i avgörande. Men tappade till 10-12 efter en avslutande "Nyströmare" (servemiss).  Ååååå. 

Själv stod jag inför en avgörande match - nåt som jag verkligen hade hoppats slippa. Jag kunde med möda vinna de två första seten men jag hade verkligen, verkligen inget flyt i spelet och jag gnällde därför högljutt hela tiden trots att jag var i ledning. I tredje set  gjorde därför Erik det enda rätta och sa till mig att lägga av. Kanske kom jag av mig lite men jag har mig själv att skylla. Jag måste SLUTA med detta löjliga beteende. Det som verkligen spelade roll för utgången var att Erik spelade upp sig. Backade lite, missade väldigt lite och satte nästan alla sina attacker. Jag var lika chanslös som mot Peter men nu var också mina krafter och mina kreativa idéer helt slut. En klar förlust och stor bedrövelse. Så här ska tydligen min säsong vara. Tur man har såna stabila lagkamrater. Och 7-7 mot detta topplag efter en sån jämn drabbning (åtta femsetare!) med räddade matchbollar åt båda håll ska man inte vara missnöjd med. Bara att kämpa vidare. 

Div 4 omg 8 IFK-Stocksund 8-2

Vi är verkligen i akut poängnöd men skador har gjort att vår stackars trupp inte, som vi hoppades, blivit starkare efter helgens sammandrag. Vi blev istället tvungna att spela med tre man i sista matchen för att ens få ihop fyra man i de kommande fyra matcherna. Och inte heller kunde vi nu hjälpa vårt div 5-lag som ligger ännu mer pyrt till. Så gick tankarna i söndags under sammandraget. Då hade jag knappt nån tanke på Alex - som avstod helgens div 2-sammandrag pga kraftig förkylning. Han har fullt upp med familj och annat, är halvskadad och har inte haft tid att ställa upp i veteranserien under hela hösten. Men desperat som jag börjar bli så slängde jag ändå iväg en förfrågan. Till min oförställda lycka svarade Alex direkt att han visst kan tänka sig ställa upp när han väl är frisk och har tid. Frisk kände han sig dock inte på måndagen. Men så kom ett besked på tisdag en dryg timme före matchstart att han nu kände sig tillräckligt kry för att lira. Det var bara att styra om och välkomna till spel. Här borde vi ju utan problem vara garanterade fyra segrar. Det kunde ändå bli svårt att vinna men chanserna skulle ju öka väsentligt. Janne avstod och nöjde sig med dubbel med Hasse som en träning inför SM. 

Jag var orolig för att Stockan lyckats med samma bedrift. Jag hade nördat och förstått att både Nosse och Fredrik Lindberg var spelklara. Men så tänkte inte Stockan. 

Då Alex skulle dyka upp sent så kunde jag inte ställa honom som etta. Då blev det alltså istället Jonas, Alex, Torbjörn och en jetlaggad Hasse som fyra. Mot Stabile August, Super-Dennis, Kristoffer och Vitali. 

Oftast går det lätt för mig mot Kristoffer, men inte alltid. Jag minns tydligt höstens trauma. Denna kväll var det dock inga bekymmer. Han har svårt för mina servar och skruvspel och det blev tre snabba set. Gott. Då hade Tobbe som väntat tuffare mot säkre August. Han slet till sig ett set men motståndet var för tufft. Man  förstod nu varför han har 9-2 i matchkvot. Jag räknade inte med att nån annan än Alex skulle klara honom, möjligen om jag stimmade i sista omgången. 

Nu skulle Alex bara segla hem nästa match. Men det blev inte alls nån enkel seglats. Tvärtom en vådlig färd mellan farliga grynnor. 9-11 i första och de flesta attacker gick ut medan som vanligt Vitali drog på för fullt, försvarade sig utmärkt och satte bollarna på bordet. Det lossnade inte heller i andra set. 8-11 och nu började det kännas jobbigt. Dessutom märktes att viruset påverkat flåset. Tur att vi då hade super-coach Janne redo att ge kloka råd. I tredje set hade Alex  justerat ett par saker som gjorde att maskinen började fungera någorlunda. Tre raka set - inte utan problem men ändå stabilt. Pust.

Hasse var ju inte heller optimalt förberedd fysiskt efter att ha anlänt från Dubai på morgonen men hans spelstil är ju inte riktigt lika beroende av fysiken som när det gäller Alex, om vi ska utrycka oss diplomatiskt. Betydligt rörligare var dock motståndaren. Herregud vad Dennis for omkring och slog in och räddade bollar! Helt makalöst fotarbete av Sveriges bäste elvaåring. Men Hasse har den fördelen att han kan blocka det mesta av attackerna och låta Dennis fara runt efter bollarna. Det blev en jämn och svängig match. I avgörande set tog dock Dennis ett grepp på matchen i mitten av setet och såg ut att gå mot seger. Men Hasse nötte sig ifatt och förbi och vågade göra en avgörande forehandsattack på matchbollen vid 10-9 och vann matchen. Dennis började gråta, gick ut ur hallen en stund, satte sig några minuter hos mamma och var sen fullt redo att möta mig. Sånt gör att man tror att den här killen har rätt psyke för att bli en framtida storstjärna - förutom sin absolut makalösa speluppfattning. 

Och vips hade jag förlorat de två första seten! Jag spelade inte bra, slog mycket hål i luften, men sanningen var ju framförallt att Dennis gjorde mig dålig. Mina vapen fungerade inte. Han läste alla servar, bananloopar och sneda backhandsrullningar. Det var jag som gick på hans servar. Först efter en time-out vid 2-6 i tredje kunde jag få igång lite spel. Jag verkligen slet till mig två jämna set och en räddad matchboll. Men i avgörande var jag chanslös. Det är bara att inse att jag sumpade sista chansen att slå den här killen. Om man ens får nån mer chans. Nästa år, då han är tolv, spelar han i en högre division än mig. Kanske inte som J-O i Pingisligan men det är bara att hoppas att allt går väl för Dennis. Han är ung men detta är ett fantastiskt framtidslöfte. 

Jag hann inte se så mycket av Alex match mot August men inte heller denna gång blev det enkelt. Långt därifrån. Trots 2-0 så höll det på att gå mot ett avgörande set. August hade en jätteledning i fjärde som Alex tog upp och vann med 12-10. Puh. 

Vid sidan om Hasses vinst mot Dennis så gjorde Tobbe kvällens stora prestation som lyckades besegra Vitali i avgörande set. Jag hann knappt se matchen men han var grym på slutbollarna. 

Hasse avslutade sen med en stabil vinst mot Kristoffer. Här märktes ingen jetlagg. 

Inte heller Alex dubbel - där han fick den tvivelaktiga äran att spela med mig - blev en enkel historia. Jag var verkligen usel. Först i tredje set kunde jag sätta några bollar på bordet och det räckte för att vi skulle börja vinna bollarna och ro hem matchen till slut. Janne o Hasse spelade enligt egen utsago däremot exemplariskt och det måste man tro på efter 3-0 mot så svårt motstånd som August och Kristoffer. 

Men 8-2. Alex gjorde det han skulle - med större möda än man kunnat ana  - men lika viktiga var Hasse och Tobbes starka insatser. Två viktiga poäng i denna jämna och supertuffa serie. Heja oss!