Väsby - Tullinge 8-4

Det här var ju bara omöjligt att vi skulle kunna förlora med både Wei och combackande Anthon i laget. Dessutom hade vi sån tur att Martin Lundell var sjuk. Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle gå till på detta viset. Anthon, Wei, Jonas, Perka mot Christer Åkerström, Åke Berg, Pontus Tyllström och Peter Wallin. 

Anthon tre snabba på Tyllström men jag skulle direkt upp mot den hårdslående långnabbaren Åkerström som jag aldrig tror jag slagit. 11-4 i första set var dock en lovande start. Sen började det kärva. Fegt och osäkert spel medan Christer satte allt fler slagloopar. Ett par setbollar till ett avgörande räckte inte. Ännu en sur förlust. Wei hade dock som väntat inga problem med Wallin. 

Perka har aldrig slagit Åke, påstår han. Det blev en märklig match. 7-11 följdes av 11-0! Det visade sig att Åke spelat med fel sida på racketen! Inte antin utan skruvgummit på backhand. Men det var till slut inte det som avgjorde. Perka var stark i slutet av femte set och kunde ta en viktigare seger än vad jag kunnat ana i förväg - samtidigt som han spräckte ett spöke. Vilket alltid är underbart!

Anthon skulle ju rimligen inte ha svårare mot Åke även om det alltid finns en risk att man faller in i Åkes spel. Men 11-5 11-6 såg ju stabilt ut...men vad hände sen? VAD HÄNDE SEN? 8-11 5-11 och en alltmer frustrerad Anthon och en alltmer fokuserad Åke. Vad SA jag? Inte falla in i Åkes spel. Det har jag själv gjort flera gånger och sett betydligt bättre spelare göra. Och det hände nu igen. Åke högg som en kobra och Anthon drog ut boll efter boll och till slut stod det 8-11 och sensationen var ett faktum. Då är det faktiskt okej att bli förbannad och till och med tjonga racketen i ribbstolen - det måste man faktiskt förstå. Stackars Anthon. 

Och det fortsatte med att Christer spelade ännu bättre och slog Wei relativt klart. Nu var det fara och färde - särskilt som det såg jämnt ut mellan Perka och Pontus. Men Perka var stabil idag och höll ihop det. Och jag vann enkelt mot Wallin. Så ändå 5-3 inför dubblarna. Wei och Anthon hade inga bekymmer medan Perka och (särskilt) jag spelade illa mot mycket fint spelande Åke och Pontus. Men svag insats av oss. Och nu kändes det plötsligt läskigt inför avslutningen. Men det blev inte spännande. Anthon samlade ihop sig efter ett tajt första set och tog tre raka på Christer och Wei körde helt över Åke. Slut. Pingis är en konstig sport. Då hade jag nog också klarat av Pontus efter två tydliga vinstset - men där Pontus i sedvanlig stil gjorde några fantastiska räddningar. 

Pust och stön! Men jätteskönt. Nu är vi nästan på säker mark.