Div 4 omg 7 Väsby-Järfälla 0-8

Inte mycket att orda om. Toppen mot botten. Sett till rankingen kunde jag och Vincent haft en chans och vi tog faktiskt Tommy Tigern i veteranmatchen för några veckor sen. Men här möter vi alltså fyra stabila och erfarna spelare som gått rent i den här serien utan några bekymmer: Tommy Bergman, Calle Zetterström, Micke Nilsson och Dennis Lindahl. 

Och när de dessutom lurade mig på uppställningen var det aldrig något snack. Jag kan väl nämna att jag fick en mardrömsstart i matchen mot Calle Z - som ju redan är en mardrömsmotståndare i sig. 2-11 och jag missade absolut allting. Men sen blev det en konstig match. Plötsligt vände jag och tog andra set lätt - han vände totalt och tog tredje lika lätt. I fjärde vände det igen och jag fick en stor ledning och 10-6 - men släppte sen upp till 10-9 innan jag kunde avgöra. Jag tror aldrig jag gått fem set mot Calle tidigare så det var ett stort framsteg även om jag tämligen chanslös i avgörande och dessutom hade otur på en avgörande boll på slutet. Men bäst man vann förstås. Mot Tommy förlorade jag första set med 10-12, möjligen kan det ha betytt nåt om jag vunnit första men sen spelade jag inte alls bra och då blir man snabbt uppkäkad mot Tigern. Man kan också nämna att Vincent tappade stora ledningar och setbollar i tre av de fyra seten mot Micke Nilsson. Den skulle han förstås ha tagit. Men det spelar mindre roll. Det är inte den här matchen vi ska vinna. Vi har fyra poäng när serien vänder - klart över förväntan - och vi har till och med två lag bakom oss. Det finns hopp.