Spekulationerna innan matchen gällde om vårt flyt verkligen kunde hålla i sig. Någon gång så blir det väl ett bakslag? Skulle det komma i denna match - mot det enda lag som vi plumpade mot i höstas? Vi fick möta dem vi trodde - minus Kroon som var sjuk. Istället Orestis som vi också gissat skulle vara reserv. Han har varit långtidsskadad men är på gång igen - och vi känner hans kapacitet. Och vi fick uppställningen precis som vi önskade. Inget att klaga på. So far...
Janne, Hasse, Jonas och Micke mot Dahlskog, Ununger, Hammar och Papadopoulos. Planen var att Micke skulle ta tre. Han hade ju aldrig nånsin torskat mot Ununger och inte mot Hammar på 10-12 år. Sen räknade vi med att Dahlskog tog sina. Jag skulle få slippa Ununger som jag har så svårt för. Hasse borde ha det lättare - även om det inte såg ut så i höstas. Och Janne skulle programenligt ta sina två.
Och det började enligt plan. Janne förlorade första set mot Hammar men sen kom maskinen igång som den skulle. Stabilt. Jag fick en bra uppvärmningsmatch mot Dahlskog och lirade faktiskt bra i första set och hade till och med setboll. Men för att ha nån chans mot Niklas så måste jag till att börja med vara skadefri - det höll förstås inte den här gången. Men sen började det som skulle visa sig vara ett upprepat MOTFLYT. Hasse blev lite för passiv mot Orestis och hade svårt för hans servar men matchen var jämn ända in i mål. Vid 10-11 i avgörande var Orestis långt från bordet och räddade och Hasse skulle "bara" lägga en enkel stoppboll - men gummiarmen la den tyvärr i nät. Äsch.
Micke hade 10-6 i första men tappade till 10-10 innan han lyckades avgöra. Men visade sig vara ett dåligt omen. I andra set blev det tvärtom Uffe som hade marginalerna med sig och sen rasade Mickes spel totalt medan Uffe var stabil. Bara att acceptera att sviten nu var bruten. Ajaj.
Vad värre var, Janne som brukar vara så stabil mot material hade inga marginaler med sig alls mot Uffe utan torskade tre raka hårda set. Ujuj.
Sen spelades kvällens och kanske säsongens två bästa set mellan Hasse och Niklas. Hasse lirade som i trance. Avslappnat. Rörde sig perfekt. Missade inte. Hade marginalerna med sig. Det stod plötsligt 2-0 och 4-1. Var det en superskräll på gång? Men det räcker med att man börjar tveka och tänka lite så rinner det iväg mot en sån här superspelare. Niklas vände och vann till slut komfortabelt. Även om det inte gav nån poäng så är det ju underbart att man ibland kan lira så här bra. Bara för Hasse att ta med sig i kappsäcken.
Jag ska dock inte ta med mig matchen mot Orestis. Jag skadad och Orestis rostig - det var väl inte jättebra förutsättningar för bra bordtennis. Men på samma vis som för Hasse blev det ett avgörande som förstås blev jämnt. Orestis vågade mer än mig och plötsligt hade han 10-8. Jag lyckades utjämna till 10-10 och slet till mig en matchboll. Och jag fick ett läge och trodde att jag hade avgjort matchen...men Orestis flaxade till och bollen seglade ner på kanten. Sen fick han en nätrullare och egen matchboll. Jag drog till på hans serve långt ut i hans backhandshörn. Han går ändå runt och på nåt konstigt vis lyckas han få över en hög boll med konstig skruv - som jag missar. Sicket elände!
Inte blev det bättre av att "Micke-mötet" slutade så illa. Våran Micke fortsatte att spela skraltigt medan Hammar var stabil och det blev en till slut en klar förlust. Nu var det ju i princip avgjort.
Vi chansade ändå på att jag och Micke skulle få till en nytändning i dubbel men tyvärr blev så inte fallet. Säsongens stora plump var ett faktum. Men vi kan säga att det var lika bra att få det överstökat och att allt motflyt kom på en gång. Nu bryter vi ihop och kommer igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar