Vi hade åter nöjet att ha med Alex, en fullständig nödvändighet för att vi ska ha den minsta chans mot detta topplag.
Jag funderade inte så mycket på uppställningen denna gång, vilket visade sig vara lika bra eftersom motståndarna inte alls satte upp som jag gissat. Det enda jag tänkte ut var att sätta mig själv fyra då jag plötsligt hade fått ont i "fel" knä och inte visste hur det skulle gå att spela. Dessutom var jag trött och är konstigt nog också alltid obekväm i Hässelbyhallen, Stockholms kanske finaste pingishall. Bollarna sticker iväg för långt och jag känner mig osäker. Jag anade att jag skulle kunna bli sämst i laget ikväll.
Det blev alltså Kurre, Peter, TP och Erik mot Janne, Alex, Hasse och Jonas.
Kurres storform hjälpte inte mot Hasse som ÅTERIGEN spelade så oerhört stabilt. Han tycker själv inte att han gör nåt, att det bara är motståndaren som missar. Särskilt servereturerna stack upp högt många gånger. Men vad gör det. Bollarna sitter på bordet och motståndarna får inte hål på honom. En övertygande seger med 3-1. Viktig match.
Janne slet på mot TP och var ytterst nära att få till ett avgörande men föll på mållinjen med 11-13 i fjärde. Synd.
Jag vann mot Peter första gången efter hans comeback men sen har det bara blivit förluster. Han passar mig synnerligen illa. Backar nåt steg, lägger lugnt tillbaka mina tama attackförsök och loopar sen säkert in bollarna så fort han får läge. Jag vann visserligen de två första seten efter att ha försökt attackera hårt med backhandsblockeringar men då var det dåligt spel. I tredje set backade han lite till och fick igång sitt vanliga spel och då var jag helt chanslös i tre set och kunde inget göra. Suck.
Alex fick inte igång nåt skönspel men det räckte som väntat till 3-0 på Ahrsjö. Bollen går såååå lååångsamt i hallen och det passar inte Alex.
Inte heller Kurre kunde förstås stå emot Alex kanonader även om han tog första set. Matcherna som kom skulle bli viktigare.
Jannes match mot Roosmark såg jag inte mycket av då jag själv spelade mot TP. Men det blev en början på en lång rad dramatiska matcher. Tyvärr 11-13 i avgörande.
Min match mot TP var dock inte en av de dramatiska matcherna. Det mest "spännande" var att bollen sprack vid 4-4 i fjärde. Jag tog för givet att den skulle gå om men det gjorde inte TP och det blev ett av alla dessa onödiga tjafs som kommer sig av dessa genomusla Stigabollar och en oklar regel. Hur som helst vann TP med 11-9 som vanligt och jag gjorde verkligen ingen toppinsats - vilket förstås behövs om man ska rå på denne gigant.
Hasses och Eriks match blev ännu mindre spännande då Hasse bara fortsatte att sätta bollarna på bordet en gång mer än sin motståndare. Hur lugnt som helst i tre raka. 4-4.
Alex fick åter lov att dras med mig i dubbeln. Planen var att vi skulle få möta Peter och Erik men de lurades igen. Det kändes som en mycket tuffare utmaning mot TP och Kurre - och tufft blev det. Det svajade hit och dit och jag var inte bra men kunde i vart fall skärpa till mig tillräckligt i avgörande set för att vi skulle dra ifrån och vinna. Även den andra dubbeln gick till avgörande men där blev resultatet det motsatta. Våra grabbar var dock inte missnöjda med sin insats - det var motståndarna som var bra. 5-5.
Jannes match mot Kurre blev kvällens jämnaste. Nu spelade Kurre "SM-pingis" och fick tillbaka allting. 2-0 till Kurre och det kändes oöverstigligt. Men Janne kämpade och slet och fick verkligen ut hela registret i tredje set. I fjärde såg det dock ut att ta slut. Men på nåt underligt vis krånglade sig Janne ur två matchbollar och vann med 12-10 och höll matchen vid liv. Samma visa i avgörande. 8-10 blev 11-10 och egen serve. Han servar sen på den egna kanten och bollen far upp högt - men så där lagom högt så Kurre blir lite osäker när han ska drämma till - och han missar. Pust och flämt!
Nu har vi ju poängläge då vi ju räknar med att Alex "bara" ska spela hem matchen mot Roosmark. Detta borde passa Alex då ju Peter bjuder upp till spel. Men återigen fick Alex känna på att det inte går att ställa in skorna i en sån här låg division. Peter spelade taktiskt perfekt, rullade med mycket skruv så ofta det gick och höll Alex i backhand. Och utförandet var klanderfritt. Alex kände sig inte alls bekväm när bollarna stannade upp och hans hårda attacker ofta gick i nät. Bollarna gick sönder en efter en och snart var alla slut och de fick gå till kompisarna i andra lagmatchen och fråga efter fler. Alex fick aldrig nåt flyt i spelet och Peter missade ytterst sällan. Frustrationsnivån ökade och ökade och i avgörande set såg det ut som en riktig skräll skulle bli ett faktum. 7-9 och nu hjälpte det inte ens att Alex fick in sina hårda loopar - Peter la tillbaka även dem. Men vi har sett det så många gånger förr. Alex är bäst när det gäller som mest. Han slet helt enkelt hem matchen genom att inte ge sig. Fortsätta pumpa på och våga. Fyra raka och 11-9. Puh.
Av Hasses match mot TP såg jag inget. Men jag förstod sen att han haft 9-5 och 10-7 i avgörande. Men tappade till 10-12 efter en avslutande "Nyströmare" (servemiss). Ååååå.
Själv stod jag inför en avgörande match - nåt som jag verkligen hade hoppats slippa. Jag kunde med möda vinna de två första seten men jag hade verkligen, verkligen inget flyt i spelet och jag gnällde därför högljutt hela tiden trots att jag var i ledning. I tredje set gjorde därför Erik det enda rätta och sa till mig att lägga av. Kanske kom jag av mig lite men jag har mig själv att skylla. Jag måste SLUTA med detta löjliga beteende. Det som verkligen spelade roll för utgången var att Erik spelade upp sig. Backade lite, missade väldigt lite och satte nästan alla sina attacker. Jag var lika chanslös som mot Peter men nu var också mina krafter och mina kreativa idéer helt slut. En klar förlust och stor bedrövelse. Så här ska tydligen min säsong vara. Tur man har såna stabila lagkamrater. Och 7-7 mot detta topplag efter en sån jämn drabbning (åtta femsetare!) med räddade matchbollar åt båda håll ska man inte vara missnöjd med. Bara att kämpa vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar