Säsongssummering div 4

Ännu en spännande säsong är till ända. Än en gång, för vilken gång i ordningen, spelade jag i denna serie och lyckades hänga kvar med ett nödrop. Det är utan tvekan "min" serie, där jag hör hemma. Denna säsong blev dock speciell i ett avseende. Jag tror aldrig jag varit med om en så stor diskrepans mellan mina insatser i div 4 och de andra serierna/tävlingarna jag spelat i. Det här har totalt sett varit min bästa säsong någonsin - om man ser till rankingpoäng och de skalper jag tagit. Men det finns ett undantag från mönstret och det är div 4. 12-14 i en rekordsvår div 3-serie, 20-10 i veteran-tvåan och semi i Östsvenska mästerskapens H50 i hård konkurrens är utan tvekan det bästa jag nånsin åstadkommit. 14-17 i div 4 är inget att skämmas för men långt från de övriga prestationerna. Mer normalt kan man säga. Man kan förstås spekulera över orsakerna. En förklaring har nog varit pressen jag känt på mig själv att prestera just i div 4. Självklart är en anledning till att man över huvud taget håller på att man vill ha spänningen - men det har flera gånger blivit alldeles för nervöst och låst sig. Larvigt med tanke på att det trots allt är en lek vi håller på med och att man har uppnått en ansenlig ålder. Man kan möjligen trösta sig med att nervositeten även drabbar flera av mina jämngamla lagkamrater och motståndare. Men det får bli en målsättning till nästa säsong att tagga ner ett snäpp. 

Som tur är klarade mina lagkamrater att hantera nervositeten bättre. I synnerhet Hasse som genomgående varit vår bäste "ordinarie" spelare i år och den ende som slutade på pluskvot med 17-16. Han har också tveklöst gjort de främsta topp-prestationerna. Men Torbjörn har också gjort en bra säsong och slagit många spelare över sin ranking. Frågan är dock om inte Janne gjort de mest imponerande insatserna med tanke på att han knappt kunnat röra sig. Exempelvis mot Täby vann han först två matcher med hög feber och i returen hade han två matchbollar på Eje, som haft en fantastisk säsong. 

Sen vill jag förstås också lyfta fram Alex som ställde upp med gott humör och inte gav upp trots, för honom, knackigt spel. Utan hans insatser skulle det blivit div 5 för oss nästa säsong.

Särskilt kul är att alla som hoppat in och spelat enstaka gånger faktiskt tagit matcher: Roffe, Tommy, Ragge, Björn, Thomas. Tack till alla!

Slutligen några allmänna ord om serien. Även om det i slutänden inte riktigt blev så GALET jämnt som det såg ut ett tag var det ändå VÄLDIGT jämnt. Vi spelade alltså 2*7-7 mot tvåan Ängby. Det blev ju som framgått en, åtminstone potentiellt, ruskig rysare om nedflyttningsplatsen och en värdig seriefinal som Järfälla vann med 8-6. I vanlig ordning blev det toppningar på slutet som orsakade viss frustration - nu kryddat med en crazy ny regel om att kunna flytta ner en spelare som inte stått över en match. Det hoppas vi ändras till nästa säsong. 

Enskilda spelare som överraskat klart positivt är, förutom Eje, Alexander Johansson, Frederik Englund, Christer Baskin och Kurre Larsson. Alla nämnda har lika eller sämre rankingpoäng än mig men MYCKET bättre kvot i denna serie. Bravo! 

Säsongen är långt ifrån slut, i sommar väntar EM i Helsingborg, men jag ser förstås ändå redan fram emot hösten och ännu en säsong i det som i mitt tycke är Sveriges bästa serie!