Div 5 VIK-47-Väsby 8-6

Trots alla tänkbara försök att få med en reserv gick det bara inte. Det var fotbollslandskamp, sjukdomar och resor mm och vi fick lov att åka till Farstahallen med tre man. Väldigt sällan det skett för mitt lag. Men vi hade inte gett upp i förväg. Och när vi anlände visade det sig att även motståndarna hade problem men hade lyckats få med en reserv. Snopet för oss. Nåväl, det blev alltså Rickard Gillenfalk, Magnus Westergren, Pan Ming och Hussein Azabar mot Magnus, Jonas, Perka.
Perka kom inte riktigt igång mot Gillenfalk, som ju är en tuff motståndare. Det blev rätt snabbt 3-1 till Rickard. Det blev betydligt tuffare i de andra matcherna. Jag startade KATASTROFALT illa mot Hussein, det var bara kramp, kramp, kramp och det fortsatte i fem set utan minsta tendens att släppa taget. Min kanske sämsta insats någonsin sedan comebacken 1999 och det höll på att sluta ytterst illa. Trots att jag kämpade till mig en ledning i avgörande så kom Hussein ifatt till 9-9. Jag kände skräcken i kroppen. Bara med hjälp av serven och lite flyt kunde jag vinna med 11-9. Ve och fasa, vad skulle detta bli för kväll?
Magnus hade som väntat en tuff match mot Ming. Han var ytterst nära att förlora i tre raka men krånglade till sig tredje set och sen ett till. Avgörande blev en verklig batalj där Magnus tog kommandot, Ming krånglade sig ikapp men Magnus vände igen till 10-8. Sen tappade Magnus säkert 4-5 matchbollar. Perka och jag sa flera gånger att "nu var det sista chansen". Ming fick en chans och tog den direkt till 15-13. Åh, vad surt. Den skulle vi haft om vi skulle hänga med. Särskilt så illa som jag spelade, jag kunde ju rimligen inte vinna nån mer match. Och nu skulle jag upp mot den mycket kompetente Gillenfalk. Mycket riktigt blev jag tämligen utspelad i första set. Jag hade minst lika svårt för Rickards servar som han för mina. Men på nåt mysko vis fick jag i vart fall igång lite spel och Rickard missade några attacker och jag kunde faktiskt ta mig fram till en setboll - som jag missade. Och jag förlorade setet. Inte vet jag hur det gick till men jag vann andra set med 11-4, Rickard tog tredje ganska klart och hade greppet även i fjärde. Genom tur, kämpatag och ett par lurservar räddade jag dock matchbollar och kunde vinna fjärde med 14-12. Samma visa i avgörande. Rickard var klart bättre i själva spelet men jag kröp ikapp, räddade matchbollar och vann med lurservar och någon reflexräddning med 12-10. Inte alls bra spel, inte alls rätttvist, men ändå en seger.
Samtidigt pågick Magnus-möte. Westergren var helt okänd för oss men visade sig vara en ytterst kompetent motståndare som drog från båda sidor och inte tycktes ha några bekymmer med material. Det blev en synnerligen tuff och välspelad match där våran Magnus verkligen fick kämpa till det yttersta. Och det gjorde han till slut så bra att han ryckte lite och vann i avgörande. Pust och flämt - men nu var vi med i matchen igen.
Perka hade inga som helst problem med Hussein - vilket ingen av oss heller ska ha och det stod därför 4-4 inför dubbeln. Eftersom Magnus var helt slut testade vi Veteran-DM-paret. Och det höll nästan på att gå vägen trots att vi inte ens minns om vi spelat ihop. Matchen hade kunnat sluta hur som helst - men vid 9-9 i avgörande avgjorde VIK:arna med två bra bollar. Åh, så nära en gång till! Vilken oerhört tajt lagmatch detta var. Vi hade fortfarande chans på en pinne.
Och Magnus klarade sin uppgift mot Gillenfalk med den äran. 3-1.
Jag hade en mycket tuffare uppgift - jag var tvungen att spela betydligt bättre än tidigare om jag skulle ha nån chans mot Westergren. Och det blev synnerligen svårt - där man var tvungen att helt enkelt spela hem nästan varje boll eftersom Magnus inte gav bort nästan nånting. Men jag fick igång spelet lite bättre i vilket fall - nu fick man ju chansen att spela, ungefär som mot Vitali Svaithoa i veteranmatchen i förra veckan. Långa bollar där vi turades om att loopa och blocka. Med nöd och näppe tog jag tredje set och ryckte till mig en rejäl ledning i fjärde. Men jag höll på att tappa ledningen eftersom jag kollade på den spännande matchen bredvid mellan Perka och Ming. Men 11-6 räckte för seger.
Perka spelade riktigt bra och fick en matchboll i fjärde set - men det höll inte. Det blev en verklig nervpärs i avgörande där Perka hade ett litet övertag men den extremt luriga Ming kunde slinka ur greppet och vinna med 11-9 efter lite för passivt spel av Perka på slutbollarna. Men så blir det ju nästan alltid mot en spelare som Ming. ÅÅÅÅÅH, vad nära och vad surt med 6-8. Men vi biter ihop och kommer igen med fyra man i nästa match.