Första klassikermötet för mig i den nya dräkten. Mot "Diös lag" men ännu utan Stefan. Men till returen så hoppas vi han är med. Jag har haft oändligt många bataljer mot det här laget. Visserligen var det nu bara Mano kvar från origínaluppställningen men känslan finns ändå där. Vi fick omdisponera vårt lag i sista stund då Hasse inte tillfrisknade från sin förkylning som vi hoppats. Torbjörn ställde lojalt upp trots att han egentligen hade ett annat arrangemang denna kväll. Jag hade väntat mig att de två Petrarna skulle utgöra stommen tillsamman med Mano och Källving - men så blev det nu inte. Istället för Johansson så dök unge David Hammerfelt upp - vilket inte är någon dålig ersättare. Tvärtom den högst rankade i deras lag. Som vanligt dividerade jag och Micke om uppställningen och även denna gången lyckades jag faktiskt få det som jag önskade. Detsamma tyckte iofs Mano! Jag ville möta Mano - och han ville möta mig! Och sen var jag tvungen att låta Tobbe spela fyra då han inte kunde komma förrän efter matchstart. Vi körde som vanligt på två bord. Det blev alltså Roosmark, Hammerfelt, Mano och Källving mot Micke, Jonas, Janne och Tobbe. Då kör vi!
Direkt ett möte mellan två av seriens giganter: Roosmark mot Janne! Och mycket riktigt blev det också kvällens bästa match. Roosmark började bäst och tog två set men Janne kämpade sig tillbaka. Avgörande blev en rysare med bra bollar. Janne tyckte att det var Peter som missade på slutet men jag tycker också att Janne spelade tätt och säkert. 11-9 till Janne och återigen en suverän insats.
Mickes match mot Hammerfelt svajade fram och tillbaka i seten. Men i avgörande tog Micke kommandot direkt och hade 8-2....när han slutade att spela och David missade inte chanserna. Han kröp närmare och närmare och till slut stod det 10-9....och ingen time-out tog vi heller. Men Micke satte "sista chansen". Puh. Två segrar med minsta marginal.
Tobbe, som inte hunnit värma upp, tyckte han hade många bra chanser mot Mano men torskade i fyra tajta set. Samtidigt spelade jag mot Håkan...eller "spelade" är nog knappt rätt ord. Jag "försökte spela", men det ville sig inte på något som helst vis. Jag har fått någon slags mental blockering, kanske blev jag hypnotiserad? Snabbt stod det 0-2 och jag visset inte vad jag skulle göra. Jag kunde inte sätta bollarna på bordet. Jag försökte lyssna på Jannes visa råd om att stå närmare bordet och möjligen var det det som räddade mig. I tredje set tog jag i vart fall en liten ledning. Men det hjälpte inte att jag hade 10-8. Två krampaktiga bollar och det stod 10-10. Någonstans ifrån kom det i vilket fall ytte-pytte lite krafter tillräckligt så jag kunde ta hem setet. Men galet nära 0-3. Sen blev det inte bra men ändå tillräckligt för att jag skulle kunna få ordning på matchen till 3-2. Hemskt!
Men sen var det skönt att gå upp direkt mot Roosmark och kunna slappna av. Här behöver jag inte känna press på att vinna - jag är tvärtom klart underdog. Och jag spelade också mycket mer avslappnat och med kämpatag och lite tur kunde jag ta en 2-0-ledning. Peter spelade upp sig och tog sen tre set ganska enkelt men det var ändå inget att skämmas för.
Samtidigt kunde Micke med viss möda ta revansch på Mano med 3-1. Janne hade sen inga problem med Källving. Tobbe höll på mycket längre och stretade emot ändå in i kaklet mot Hammerfelt. Han fick ge sig på slutbollarna i avgörande. Men vi hade ändå 6-4 inför dubblarna. Även här dividerade vi vilka som skulle lira med vilka och i vilken match men till slut fick vi som vi önskade. Jag o Tobbe mot Mano och David och Micke o Janne mot Roosmark och Källving. Här var meningen att de som var i bäst form, dvs Micke och Janne skulle ta sin dubbel och sen fick vi andra försöka så gott vi kunde. Men det blev tvärtom! Återigen hamnade Micke och Janne i sirapsträsket utan att kunna ta sig ur. Jag och Tobbe gjorde ingen lysande match och var verkligen illa ute. Vi startade med 0-8 i första set och vann det andra med 19-17 men först efter att jag missat två servar på två setbollar. Vi gnetade till oss två set till. I avgörande set var vi faktiskt resoluta och tog det med 11-4. Väldigt viktigt. Nu spel på fyra bord varför jag inte kunde se de andra matcherna. Micke var chanslös mot Roosmark och jag själv hade i vanlig ordning en riktig drabbning med Mano. Efter 1-1 i set blev han en vägg som nästan bara han kan vara. Vart man än loopar kommer bollen tillbaka. Och jag fastnade lätt i kontringsspelet som han är bättre på. Nu spelade jag dock bättre - vilket var helt nödvändigt. Tredje set vann jag med 12-10 men i fjärde ryckte han till en stor ledning. Till slut stod det 10-6. På nåt vis tänkte jag ändå inte att det var kört. Jag kände att jag bara MÅSTE försöka. Med det flyt han hade skulle han antagligen vinna ett avgörande. Och sen tog jag faktiskt sex raka bollar varav flera var av riktigt hygglig kvalitet. Skönt!
För Janne åkte nu på sin första förlust för säsongen mot unge David - även om det var knappt. Men Tobbe blev klar snabbast av alla - tre raka sköna set mot Källving. 8-6 var ett faktum. OSSA! Nu tar vi jul som serieledare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar