Förutsättningarna inför denna match var inte de bästa. Jag hade åkt på en förkylning och borde inte spelat - men någon reserv fanns inte att tillgå denna gång. Det var bara att ställa upp. Micke var precis spelbar efter en längre förkylning. Hasse hade spelat tennis och badminton, vilket ju som alla vet strider mot allt sunt förnuft i vår ålder, och hade förstås fått ont i ett knä. Det var bara Janne som var riktigt fit for fight. Det här kunde bli tufft - men det blev inte riktigt som vi tänkt. Vi dividerade som vanligt om uppställningarna. Vi hade två spelare som ogärna mötte Johnny och två spelare som ville spela så lite som möjligt. Det gick inte ihop så lagledarn var tvungen att ta "svåra" beslut. Men det blev inte alls som vi planerat då motståndarna skojade till det ordentligt på sitt håll. Det blev Micke, Hasse, Janne, Jonas mot Slätt, Inde, Hedin och Svjatoha. Men tiden gick och när klockan närmade sig matchstart syntes ingen Olle till. Det började ringas. Jo, han hade hörts vara på väg och borde ha dykt upp...men när klockan var fem minuter efter matchstart meddelade Vitali plötsligt att Olle vänt om och åkt hem! Vad?! Han och chauffören hade helt enkelt åkt vilse i Roslagen till något helt annat ställe och gav till slut upp att hitta fram till hallen! Märkligt, oväntat och tråkigt. Motståndarna tappar sin lagledare och bäste spelare och var förstås molokna när vi väl började spela. Enda fördelarna med detta var att vi ju nu borde få med oss en tämligen enkel seger och att jag skulle slippa spela så mycket då jag slapp Olle i första matchen och mötte Vitali i den sista - då matchen redan var slut.
Och det började enligt plan. Micke gjorde resoluta 3-0 på Kristoffer och Janne visade fortsatt stabil form genom att slå Johnny med 3-1 i en tuff match. Hasse började inte bra mot Vitali men spelade upp sig och knep andra med 13-11. En vinst här och det kunde bli en snabb hemgång. Men Vitali slet på och tog de två följande seten med 9-11. Ja, det kunde vi ta. Nu var det två matcher mot Olle Vakant och då stod det i vart fall 4-1. Jag spelade min match mot Kristoffer före de andras. Jag kan nog tyvärr inte bara skylla på sjukdom - de två första seten var bland de sämsta under hösten. 7-11 4-11. Men alltefter matchen led så ökade tröttheten. Det var ju nämligen så att Kristoffer har en spelstil som inte passade min sjukliga kropp. Jag gjorde som jag brukade och matade på med loopar mot hans backhand. Grejen var att jag nästan hur enkelt som helst kunde få spelet exakt dit. Jag la oftast överskruvade servar mot hans backhand - som han skar
tillbaka så att jag fick en hyggligt högt upplägg som jag kunde loopa
mot backhand. Sen var det bara att mata på. Problemet var bara att attackerna nu var ÄNNU tamare än mina normalt så tama slag. Och Kristoffer blir säkrare och säkrare varje gång man möter honom. Han hade inga som helst problem att lägga tillbaka bollarna med backhand. Och när jag la mot forehand så kom det grymt hårda loopar tillbaka som jag inte klarade att blocka tillbaks en endaste en i de första seten! Vad skulle jag göra? Fruktansvärt jobbigt!
Men jag tänkte ändå att jag måste försöka hitta på nåt. Jag ändrade taktik, med stöd av coach Janne, och ställde mig lite närmare bordet - men framförallt ändrade jag servarna lite. Det räckte för att rycka sönder spelet och gneta hem två set. Nu var det bara att fortsätta med samma metod i avgörande. Men som alla vet som spelar pingis så fungerar det ofta inte på det viset. Kristoffer vågade gå på mer och hade kanske några turbollar och plötsligt var det istället han som hade ledningen och spelet såg ut mer som i början av matchen igen. Inte blev jag mindre trött av att bollarna också blev längre och längre då jag själv också spelade upp mig och missade mindre. Men plötsligt stod det 8-10. Jag servade till mig 10-10 men sen gick det troll. Kristoffer hade nog kanske sex matchbollar och jag två. Det verkade inte gå att få slut på det. Och jag var så trött. Till saken hör att Kristoffer också var så avslappnad och sa att det här var ROLIGT. Han tycker sig vara en sån underdog så han såg det hela som en spännande utmaning - medan jag själv slet för att UNDVIKA en förlust mot en sämre rankad spelare. Sånt brukar ju ofta sluta på ett sätt - och Kristoffer kunde till slut också kamma hem en välförtjänt seger med 14-16. Det ÄR lättare att förlora mot en så entusiastisk och sympatisk motståndare. Grattis Kristoffer!
Och det skulle ju ändå inte vara nån fara på taket för själva lagmatchen...
Hasses match mot Johnny blev en riktigt tajt historia där jag inte såg mer än slutet. Det var bara små tillfälligheter som gjorde att det var Johnny som tog de två sista bollarna och vann med 9-11 i avgörande. Äsch. Janne hade däremot som tur var tillfälligheterna på sin sida mot Vitali. Det blev stundtals ett mycket bra spel - särskilt i slutet av matchen. Janne kunde vinna med 3-1 efter 11-9 i de två sista seten.
Nu då! Det var bara att stänga matchen genom att ta dubbeln. Vi dividerade om vilka som skulle lira - men landade i att det trots allt var logiskt med en vänsterhänt Micke och med Janne som var i bäst form. Jag tyckte också det såg ljust ut när de tog ut Kristoffer istället för Vitali att lira med Johnny.
Men nu började det kännas som det var nåt galet med den här kvällen. Det VILLE SIG BARA INTE! Motståndarna spelade riktigt bra - men våra gubbar skulle ju ändå vara bättre och hade också många, många lägen att avgöra. Flera setbollar - men det gick inte att stänga till! Och när vi kom till ett avgörande och vi hade en hygglig ledning så vände det igen - och sen var motståndarna ostoppbara. Båda vågade dra på och bollarna satt där de skulle. Torsk. Näe, nu började det här bli lite väl jobbigt. Skulle jag behöva spela? Riskerade vi att tappa poäng? Det här var ju faktiskt helt galet!
Då det var sent var vi tvungna att att spela alla tre återstående matcherna på en gång. Jag som hade varit bombsäker att slippa att lira mot Vitali. Pust och flämt. Till min förvåning så blev det dock inte i närheten av en så jobbig match som mot Kristoffer - och det vara inte för att jag förlorade snabbt - utan tvärtom för att jag vann hyggligt klart med 3-1 och det utan särskilt många arbetsamma dueller. Skönt det i vilket fall. Då hade vi säkrat segern. Och tur var väl det. För lika snabbt som jag vann - lika snabbt förlorade Micke mot Johnny. Jag såg inget av matchen men enligt Micke satsade Johnny på knock-out-pingis och bollarna satt på bordet. Micke var chanslös. Men vad hände då med vår stabile Janne? När min match var klar så kollade jag på grannbordet och då stod det 2-1...till Kristoffer! Vad händer??? Jo, det hände att Janne fick ordning på spelet och gjorde ett kanon-set med 11-2. Sen fortsatte han, till skillnad från mig, i samma goda anda i avgörande och gick fram till en rejäl ledning i avgörande. Men Kristoffer gav sig inte! Han kämpade sig närmare och närmare. Till slut lyckades Janne ändå slita till sig de bollar som saknades och tog matchen med 11-7. En synnerligen märklig afton. Positivt var ändå en seger och upp i serieledning - plus att Janne är fortsatt i god form. Det var ju kort sagt han som räddade oss denna kväll. Det andra kan vi glömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar