Förutsättningarna för kvällens match, om vi ville komma tvåa i serien, och det ville vi, var att vi måste ta ett par matcher. Det berodde på att Rotebro lämnat wo i sista omgången. Samtidigt hade vi bestämt att vi skulle tacka nej till kval då vi inte orkar med ytterligare ett lag i div 3. Den här serien är tillräckligt tuff och lär inte bli lättare nästa säsong. Dessutom satsar vi nu all möjlig styrka till kvalet till div 5 - vi vill gärna hålla kvar det laget. Därför hade vi med en halt Janne och sonen Dogge som fick chansen att debutera i högre divisioner, en väldigt tuff uppgift för honom. Dessutom hade jag själv åkt på en rejäl förkylning igen - troligen pollenallergi. Så jag hade inte alls normala krafter. Det underlättade inte heller att jag vid matchstart fick ett samtal hemifrån. Hustrun hade låst sig ute och jag var tvungen att i raketfart åka hem för undsättning.
Trots att de tidigare lämnat wo och matchen inte betydde nåt hade Kista samlat ihop ett ytterst slagkraftigt lag. Hade de haft denna uppsättning hela säsongen så skulle de garanterat inte åkt ur. Nåväl, det blev Jonas Gisterå, Christer Baskin, Stefaan Jönsson, Robin Paulsson mot Johan, Jonas, Janne och Dogge. De satte alltså sin bäste man fyra för att slippa Johan. Smart. Spel på tre bord. Nu såg jag nästan ingenting av första omgången och knappt nåt av den andra heller då jag istället satt i bilen eller spelade själv. Mycket tacksam för att Kista hade tålamod och vänta.
När jag kom tillbaka med andan i halsen kunde jag konstatera att Johan programenligt slagit Jönsson, men faktiskt förlorat ett set. Och han var nu i full färd med att slå även Chris. Dogges debut blev som sagt tuff, alltför tuff. Vi är tacksamma för att han ställde upp. Men Jannes första match pågick faktiskt fortfarande mot Gisterå - därför att den var väldigt jämn. Fantastiskt att han pressade honom ända in i kaklet trots orörligheten. Tyvärr ändå torsk 9-11.
Att komma ouppvärmd, stressad och krasslig till en match mot en ytterst kompetent långnabbspelare är inte optimalt. Jag förstår inte hur jag kunde vinna första set. Men sen höll det inte. Också tafatt och passivt spel från min sida. Sen direkt mot Gisterå eftersom vi låg kraftigt efter tidsschemat. Jag gjorde en bra insats då jag slog honom i div 3 men nu borde det bli betydligt svårare. Snabb förlust i första set. Sen lyckades jag kämpa till mig ett tufft andra set med 13-11. Och sen, tro det eller ej, så flöt det plötsligt på och jag tog två set till utan större bekymmer. Tyvärr föll Janne i ytterligare en jämn match mot Robin - en spelartyp som han normalt har lätt emot. 3-5 och vi satsade på att ta en dubbel. Dock överlistade Kista oss igen då de satte sitt bästa par i andra dubbeln mot mig och Johan.
Denna dubbel vill vi glömma snabbt. Motståndarna spelade bra men vi (i synnerhet jag) gjorde en osedvanligt svag insats. Det var närmast tur att vi kunde komma till ett avgörande set. Där blev vi nästan utskåpade. 3-7.
Johan gjorde det han skulle mot Gisterå och det såg ut som jag också skulle göra mitt jobb. Jag tog de två första seten men det var knappt och jag hade en del tur. Och nu började orken tryta. Chris kämpade sig in i matchen och jag klarade inte att stå emot. Det fanns tyvärr ingen energi kvar. Ingen glänsande avslutning på våren men det får vi leva med. På det hela taget ska vi vara MYCKET nöjda med hur vi genomfört säsongen. Det har varit roligt nästan hela tiden och ärligt talat så kan man också få bjuda Kista på lite segerglädje efter att de haft det motigt så länge. Vi tar nya tag nästa år! Nu väntar veteran-VM i Alicante om en månad. Hasta luego!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar