Om man inte klarar att vara Sveriges bästa spelare eller sämste spelare så kan man ju vara Sveriges ojämnaste spelare. Jag skojar inte när jag tror att jag leder den ligan just nu. Ena dagen förlorar jag stort mot en spelare med 1485 poäng och några dagar senare slår jag en med 2238 poäng. Tvivlar på att någon kan slå det spannet. Någon säker förklaring har jag inte utöver usual suspects dvs allmänt stressigt (har t ex varit med och skrivit PISA-rapport) som gör att koncentrationsförmågan påverkas starkt från gång till gång. Nåväl, nu skulle vi i höstavslutningen möta serieledande Järfälla. De ställde dagen till ära upp med en av sina bästa uppställningar ett "veteranlag" med ungdomligt inslag. Matchen startade sent då Rogge ansåg att vår adress till hallen som vi haft i programmet alla år var fel och att han därför navigerat fel. Det tillbakavisade vi förstås med olika grader av hånfulla kommentarer. Nu när jag kontrollerar i efterhand så visar det sig att Rogge har helt rätt!!! Bara det gör att vi får anse att resultatet slutade rättvist. Till saken är att Rogge hört av sig i förväg och bett om rejält med tid för uppvärmning för sina onda knän.
Inget mixtrande med uppställningarna från nåt av lagen. Jonas, succéspelaren från Östsvenska i förra veckan, var given etta. Jonas, Hasse, Tobbe, Tommy mot Rogge, Anders Millbert, Alexander Johansson och Per Björklöf. De var favoriter men uppgiften var inte omöjlig. Rogge går som tåget men klarar jag Bobo så varför inte Rogge?
Upp mot ungdomen Alexander. Jag har respekt för honom och har sett att han tagit bra skalper men jag har hittills klarat av att besegra honom relativt klart. Det tog slut snabbt i tre raka. Jag lyckades skrapa ihop 18 bollar totalt. Absolut ingenting fungerade hur jag än försökte och Alexander spelade mycket bra - även om han inte behövt det för att vinna. Ridå.
Inte gick det bättre för Tobbe mot Rogge. Tobbe tyckte att han missade mycket med sina för kvällen helt nya plattor men Rogge är ju kassaskåpssäker. Nästa omgång gick bättre - mycket bättre. Efter ett jämnt första set hade Hasse inga problem att blocka ner Björklöf som inte heller verkade ha sin bästa kväll. Tommy spelade hur säkert som helst och körde över Millbert i tre raka. Otroligt imponerande.
Var det Millbert som var dålig eller Tommy som var bra? Det visade sig snabbt i nästa match när jag skulle möta Millbert. Det var Tommy som var bra. Jag förlorade ännu enklare mot Millbert. Knappt ett slag satt där det skulle. Jag kunde inget göra. Förtvivlat. Om möjligt ännu sämre än mot Bajen senast.
Men mina lagkamrater drogs inte ner i moraset av mitt stämningsläge. Det tyder på styrka och moral. Tack för det! Hasse kämpade på och tog ett set mot Rogge- vilket inte är lätt. Och Tobbe fick ordning på materialet och slet ner Björlöf med 3-1. Vi var ändå med i matchen - trots mig. Sen följde de två bästa set jag sett Tommy spela på många år. Han kunde bara inte missa mot Alexander trots att Alexander spelade mycket bra. Tommy vann alla dueller - Alexander loopade och Tommy smashade in bollarna i forehandshörnet. 11-4 11-4. Fantastiskt, vi satt bara och gapade på bänken. Det som hände sen var inte att Tommy spelade så mycket sämre utan att Alexander spelade upp sig nåt enormt. Det var verkligen en mycket bra match och Alexanders avslutande tre set var närmast felfria. Synd men det fanns faktiskt inget att göra. 3-5 och nu roterade vi om i dubbelparen efter förra gångens tveksamma insats av Hasse/Tommy. Det blev med facit i hand nog rätt. Jag fortsatte spela uselt men det hade inte spelat någon roll - Rogge och Alexander var ändå för bra. Hasse och Tobbe gjorde en habil insats och tog förstadubbeln i avgörande med 11-1!
precis som mot Bajen spelade jag trots inte lika genomuselt i sista matchen - men för att vinna mot Rogge så hade jag behövt spela på topp - och detta var långt ifrån topp. Enkel seger för en av seriens bästa spelare.
Hasse fick en tveksam start och kom under med 0-2 mot Millbert men sen fick han ordning på blockeringarna och det räckte för att vinna med 3-2. Vi hade alltså otroligt nog fortfarande chansen att ta poäng. Vi har hundra procent säkra på att Tommy skulle klara Björklöf, som ju liksom mig inte var mentalt i ordning, i sista matchen men då behövde alltså Tobbe slå en Alexander i storslag först. Var det verkligen möjligt? Det var det. Det här var Tobbes match. Han spelade aggressivt och bra och Alexander hann inte med. Tyvärr så släppte han rejäla ledningar i de två första seten till två gånger 10-12 - efter att Alexander spelat mycket bra på slutbollarna ska tilläggas. I tredje höll dock ledningen hela vägen och fjärde set blev en nervpärs. Båda spelarna tog varsin time-out på slutet. Men precis som i set ett och två gjorde Alexander en stark avslutning och kunde till slut vinna sin andra matchboll med 11-9. Men mycket nära. Nu behöver jag en rejäl paus för mental och fysisk återhämtning. Trots mitt haveri så måste vi självklart ta med oss att vi kunde utmana serieledarna ända in i kaklet. Vi kommer inte att ge upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar