Ödesmatch efter ödesmatch. Ingen lugn och ro. Dags för den uppskjutna matchen mot Spånga. Inga överraskningar. Lagen var de förväntade dvs samma som spelade förra omgången. Jag våndades en del över uppställningen. Skulle de ställa nån av deras bästa fyra för att slippa Alex? Vem av oss andra skulle leverera bäst denna kväll? Hasse har ju varit klart stabilast hela säsongen och var bäst även mot Posten. Men hur var det ikväll - jag hade själv en bättre känsla än sist? Och vem passade vem? Jag möter själv ogärna Wei och Afrell men det går ju inte att undvika båda. Och jag möter gärna Fredde som jag (förvisso oväntat) krossade förra gången vi möttes. Janne var också lite skraj för Afrell. Jaja, vi vet ändå inte hur de tänker - för tänkte gjorde de, det såg jag ju på Fredde.
Jag hoppades på att de skulle sätta Wei fyra - så jag skulle slippa honom men Alex möta honom. Och sen Hasse som fyra, då skulle han slippa Fredde, tänkte jag. Men de gjorde förstås tvärtom. Det kan, med facit i hand, ha varit matchavgörande men det vet man förstås aldrig. Jag lyckades i vilket fall i mitt uppsåt att Alex skulle möte deras tre bästa spelare så jag ska inte klaga för mycket.
Det blev alltså Jonas, Alex, Janne, Hasse mot Wei, Christer, Lasse och Fredde.
Det innebar att jag direkt fick möta Afrell - en väldigt tuff öppningsmatch om spelet inte fungerar hundra procent. Men det gjorde det - i vart fall i första set. Sen blev det, förstås, skakigare. Mycket skakigare.Vem kunde räkna med nåt annat? Trots, tyckte jag, en hyggligt komfortabel ledning och 10-8 så slarvade jag bort två bollar. Med möda lyckades jag avgöra på den femte setbollen. Och sen samma visa i tredje set. Tappar ledning efter nervöst spel och den här gången höll det inte. 11-13. Ska jag nu få sån gummiarm att jag förlorar även denna match och fortsätter min ytterst skakiga säsong i denna serie? Nej, det får inte ske. Med kämpatag och en del tur tog jag ledningen och höll den hela setet ut. Pust. På bordet bredvid skymtade jag Janne som var frustrerad över att han inte kunde bjuda något motstånd mot Wei. Alex bjöd på betydligt bättre spel idag när han övertygande slog Fredde i tre raka. Hasse kunde dock lika lite som Janne bjuda på nåt vidare spel och nåt vidare motstånd mot Chris. 2-2.
Nu var det min tur att försöka mot Chris - en alltid lika tuff utmaning. Men precis som mot Lasse fick jag en bra start och vann första med hela 11-5. Och precis som förra matchen gick det sen skraltigare - men två lur-servar vid 9-9 räddade även andra set. Sen kom det obligatoriska "mellansetet", en klar förlust och Chris kom igång bättre med sitt spel. Nu gällde det. Jag spelade bättre igen - med det gjorde ju även Chris. Vid 7-5 fick jag en kantboll som efter diskussion om ifall jag slog den ovan- eller vid sidan om bordet spelades om. Jag kunde sedan efter ganska stabilt spel rycka ifrån till 10-5 och efter det 10-6 tog jag för säkerhets skull time-out. Det hjälpte och därmed fick vi en superviktig seger. Alex match, 3-1 mot Wei, såg jag inget av men det måste ju ha varit helt okej. Hur gick det nu för Janne och Hasse - det vore ju mumma om vi kunde rycka ifrån innan dubblarna. Men Janne kom inte alls igång med sitt spel mot Fredde som han han har svårt med även i vanliga fall. Inte mycket fungerade och det blev snabba 0-3. Inte heller Hasse spelade nån bländande pingis men det räckte ändå för att ta ledningen med 2-0 mot Lasse. Sen blev det allt mer osäkert. Forehandsöppningar i nät, backhandöppningar utanför och blocken mot bananlooparna slutade också att fungera. Han försökte och försökte men det ville sig inte. I avgörande set blev 8-6 till slut 8-11. Äsch.
Hur skulle vi göra med dubblarna nu? Skulle vi chansa på att sära på de vanliga paren för att bryta Janne och Hasses skruttiga spel? nej, det kändes för chansartat. Vi lyckades i vilket fall få uppställningarna som vi önskade. Jag och Alex tog oss an Chris och Fredde medan Janne och Hasse kanske ändå kunde samla ihop sig och vinna den andra mot ett något omaka par.
Inte heller denna gång fick vi nåt vidare flyt i vårt dubbelspel men kanske ändå något bättre än i de två förra matcherna. Det räckte till 2-0. Det var ju svårt motstånd och dessutom ett vänster-högerpar. Tredje set blev en sällan skådad maratonhistoria. Det var stört omöjliga att avgöra för nån av oss och först vid 22-21 lyckades vi klämma in matchbollen. Pust. 5-5. Jag fick onda aningar. Jag har svårt för Wei och Janne och Hasse hade två mycket svåra matcher. Hemskt om det nu skulle sluta 6-8. Klockan var över 22 och vi måste gå över på fyra bord vilket gjorde att jag inte såg nåt av de andra matcherna.
Jag försökte verkligen mot Wei men det var som förgjort. Vi har mötts tusen gånger på träning men bara ett par gånger på riktigt - men i båda fallen så vinner Wei nio av tio gånger. Vi kan varandra men han är en bättre spelare. Jag var helt enkelt totalt chanslös och det finns inget att skylla på. Wei var bättre på allt och missade framförallt mycket mindre. Jag kom igång lite bättre i tredje set men inte längre än till 9. Suck.
Alex gjorde återigen en stabil insats och 3-0 på Chris. Skönt att se att han är tillbaka i gammalt slag.
Hasse hängde med bra i första set men hade sen inget att sätta emot Fredde denna kväll. Däremot fick tydligen Janne igång spelet, det fick jag höra sen och det ser man på siffrorna. Tre övertygande set mot Lasse och matchen slutade alltså 7-7. Mycket, mycket bra. Detta kan visa sig vara en väldigt viktig poäng. Kämpa IFK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar